Ny dag, nya filmer!
Först såg jag den splitternya dokumentären "Woodstock 99 - days of peace, love and rage" om Woodstock-festivalen 1999. De skulle arrangera en efter den klassiska mytomspunna från 1969, fast med de band som var stora 1999. Dvs: rage against the machine, limp bizkit, offspring, metallica, Korn och en rad andra aggressiva artister. Festivalen urartade i flugornas herre-levene eftersom det inte fanns infrastruktur att hantera 500.000 20åringar, det var stekhett, vattnet kostade 4 dollar flaskan, folk var packade, blev hetsade av band efter band att vara arga och slå sönder saker (de har klipp med från spelningarna och mycket av det som sägs hade ju aldrig gått att säga idag känns det som?) och det var precis vad de gjorde. Festivalen revs, det blev upplopp och massor av misshandelsfall, våldtäkter och totalt nedbrytning av allt vett och sans. Dokumentären väver in alla möjliga förklaringar, allt ifrån "det är aggressiv musik som gör unga män arga och våldsamma" till "det är kopplat till klass, här är massa arga vita arbetarklassmänniskor som kokar över av ilska och de får höra att det är OK att göra det" och så vidare. Den var faktiskt över förväntan och jätteintressant, jag hade inte hört talas om att det ens gjordes några nya Woodstocks efter den där superhippiefestivalen 69, men tydligen arrangerades en även 1994 som var mycket mer städad. Festivalen fick kritik för en kvinnlig artist per dag (4 dagar, så 4 kvinnliga artister totalt) överflöd av misogynt beteende, rasism, våld, hat, alkohol och så vidare. Dokumentären berör även generationsklyftorna mellan de äldre som tycker att alla borde få uppleva det dom upplevde (dvs the original woodstock) men vad de inte fattar är att samhället förändras, musiken förändras, attityder och konflikter förändras.
HBO-dokumentär, här är trailer: https://www.youtube.com/watch?v=h62RmIsx6MA
De gör en poäng av att mycket av ilskan många kände där är densamma som flyttat in i kommentarsfält idag. Samma hat mot kvinnor, invandrare, hbtq etc som där, fast där var den på nåt vis sanktionerad och eldades på av artisterna på festivalen.
...sen såg jag min klassiska Summer of Sam för säkert tjugoende gången, behöver inte ens titta aktivt för jag vet precis vad som händer. Den handlar om seriemördaren David Berkowitz som tog order av en flera tusen år gammal hund som beordrade honom att skjuta tonårstjejer med brunt hår, vilket ledde att mängder av kvinnor färgade håret och skaffade peruk. Samtidigt som jakten pågår i den stekheta sommaren 1977 så har en i ett kompisgäng blivit punkare och blir utfryst och misstänkliggjord för en massa, en annan i gänget är notoriskt otrogen mot sin fru och de andra är bara allmäna skithuvuden. Bra film! Spola över scenen med punkbandet "spelning" ca 1 tim 30 min in. Det är kanske två minuter men det gör filmen totalt otittbar och du är ofokuserad ett bra tag efteråt. Hoppa över den, den tillför ingenting och titta inte bara för att jag skriver såhär å gör er nyfikna. Jag kan berätta vad det är. Regissören och skådisarna har aldrig varit på en punkspelning, och de ska spela som de tänker sig att det ser ut och låter på en lokal för punkare. Det är så pinsamt att hjärtat stannar och man vill typ stänga av filmen. Gör inte det! Den är svinbra, spola över punkspelningen bara. Efter punkspelningen kommer en lång sexfest med mycket naket.
Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig