Tråd: Filmer

Här kan vi tipsa varandra om filmer vi borde se. Mer än en titel och en imdb-länk önskas. Jag (kan bara tala för mig själv) är ganska svår att sälja in saker på.

Jag såg nyligen filmen Dark Skies http://www.imdb.com/title/tt2387433/ som var över min förväntan. Påminde om Signs (vanlig amerikansk familj som råkar ut för ufon) men minus superhjälte-karaktärerna och man får inte se så mycket av ufona. Väldigt mycket som lämnas åt fantasin och sånt tycker jag är aslattjo.
Stort plus för stämningen. Minuset är väl att det är lite förutsägbart emellanåt.
Fler filmer som liknar denna tas tacksamt emot!

Sv: Filmer

Oj, det lät bra, Tommy! Jag gillar också precis det du beskriver.

"Djupt inne i djungeln måste en ensam elitsoldat i hemlighet infiltrera fienden och helt förlita sig på sina överlevnadskunskaper."

Sv: Filmer

Jag tycker också om och kika på film ibland. Nu har jag inte sett en endaste film sedan jag börjat skolan. Men innan jag flytta hade jag och en kompis ett Michael Sopkiw maraton på g. Även om vi bara han se två av hans fyra filmer.

Men han är en italiensk exploitation filmstjärna som bara han med de där fyra filmerna och är stencool. Såg Blastfighter och 2019 After the fall of New York.

I Levande Begravd nummer två har jag för mig att det är. Så finns det en ingående artikel om Michael Sopkiws fantastiska leverne och äfentyr. Alla hans fyra filmer recenseras också.

Arbete är livets krydda

4 Senaste redigerad av B-pappa (2014-10-02 15:24:14)

Sv: Filmer

Ok drar ett tips som iallafall kan sägas befinna sig inom de ramar som du beskriver, Tommy. Såg den för ett par år sedan och var väl sådär ljummet engagerad, visade den för två kompisar och dom gillade väl inte den så mycket. Det är helt enkelt en Blair witch project fast med rymdvarelser, i ett hus på landet. Dock inte alls lika genomtänkt och finurlig som Blair witch (jag gillar den filmen oerhört, såg den på bio när den kom och blev ganska tagen). Filmen heter Alien abduction: Incident in Lake county. Tror jag såg den på youtube, men fanns nog oxo att ladda hem nånstans. Kanske kan den vara nåt att glo på. Gillar man den här grejen, skräck-mockumentär eller vad man ska säga, tycker jag man kan spana in The tunnel (australien? 2011-2012?) och den hära "Blair witch fast med Bigfoot istället", Bigfoot county från 2012. Ganska medelmåttiga tips hehe men jag tycker sånt här är ganska kul. Varning utfärdas för den ruttna The poughkeepsie tapes (2007). Vafan jag kan väl lista allihopa jag sett när jag ändå är igång. Sen finns den här Strawberry estates (2001), tror den är cheesy den också. Noroi (2005) från japan mixar ihop Ringu / Ju-on med Blair witch med väntade resultat. Har ingen koll på alla dessa Paranormal activity-filmer, men tror dom är för läbbiga för mig. Justja sen finns ju extra-filmen The curse of the blair witch, alltså inte Blair witch 2 (skona mig) utan en dokumentär om myten Blair witch typ. The last broadcast (1998) finns ju också, om den ökända "Jersey devil".

Jag tycker det är kul att studera hur dessa filmer förhåller sig till publikens antagna kunskaper om filmmediet / dokumentärfilmsestetik. Hur filmkameran som apparat och "öga" används i filmerna för att publiken ska godta materialet som "trovärdigt". Vart dessa gränser går osv. Många av filmerna jag nämnt har tydligt misslyckade inslag, så som slutet på The last broadcast, inslag som bryter mot helhetskänslan och är inkonsekventa. Nyckelfrågan är "varför är dessa inslag med?"

http://nyheter24.se/filmtipset/film/ali … t_order=44

http://nyheter24.se/filmtipset/film/big … rt_order=7

"Djupt inne i djungeln måste en ensam elitsoldat i hemlighet infiltrera fienden och helt förlita sig på sina överlevnadskunskaper."

Sv: Filmer

Jag och en kompis såg "The maze runner" på bio tidigare i veckan. Det var verkligen som om man slagit ihop flugornas herre med battle royale. En massa barn som bor i ett skogsområde med murar runtom sig och bortom murarna väller massor av gigantiska labyrinter, ingen har vågat ta sig därifrån för att det ska finnas massa skit i labyrinterna men en dag bestämmer man sig för att göra det iallafall. Tyckte om idén och filmen var ju okej som äta-popcorn-på-bio-film liksom, men det är nog inget jag skulle ladda hem hemma och titta på en lördagkväll.
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1790864/

Sen såg jag ganska nyligen Beck - Spår i mörker. Typ den enda Beckfilmen som ish- är något att ha. Men den får gå.

Sv: Filmer

Har inte sett alla nya Beck-filmer med Haber och Persbrandt och co. Det mesta jag sett är dock ren skräp, med undantag för just "Spår i mörker". Cyperpunkdeckaren blev aldrig nog stor grej i Sverige, tyvärr. "Spår i mörker" är nästan ensam i den genren, så vitt jag kan förstå.

Sv: Filmer

Jag har tittat på de flesta, iaf de som gått på 4an. Tycker inte om dem alls, men det är ju söndags-TV at its finest, och kul med svenskproducerade snutfilmer än amerikansk importsmörja. Typ områden man känner igen, inkl förorter osv.
Men det är ju verkligen plottar ihopskrivna på en kafferast i alldeles för många fall. Men de första filmerna som kom där, 97, är ju väldigt mörka och dunkla.. mycket mörka scener, kornigt filmat, trötta småfeta gamla gubbar med påsar under ögonen, mord som begås i folkhemmets skuggsida, trasiga familjer etc. Sånt är ju ganska snaskigt att titta på i sann misärporrs-anda eller för att det är ganska realistiskt ändå.
Sen spårade det ur, nån bytte lysrör på polishuset och skickade hela crewet på SPA och 14 dagars-semester på kanarieöarna så nu älskar dem alla sina jobb och sina liv igen... var bra när det var så dystert.
Den första som kom, "Lockpojken" är ganska bra också.. med han pedofilmördaren som var domare eller nåt sånt.
Det är väl dessa två isåfall.. de andra som kom under den tidsperioden har jag glömt eller förträngt.

Sv: Filmer

Tröttade ut mig själv med alla deckare genom att se på samtliga Hassel-filmer på en månad. Och gillar ju gamla Beck bättre. Då främst "Mannen på taket" men även de med Gösta Ekman går väl an också, men där krävs ju en viss acceptans med att tyska skådespelare dubbas på svenska.  Ikväll är det förresten "Fjällbackamorden" Där kan vi snacka bottennapp. Det är idiotiskt på alla håll och kanter. Tristess på helt fel sätt. Inte tristess på Hassel-sättet: Trötta gubbar som spelar på tipset, dricker kaffe och snackar skit. Utan trivsam kärnfamiljsidyll-tristess.

Sv: Filmer

Är inte det där kärnfamiljsidyll-myset ett symptom på att en väldigt stereotyp och medelklassig bild av världen dominerar filmutbudet i Sverige idag? Jag tycker man ser det överallt, alla är medelklass, alla är fräscha och bor i vackra vita hem.
Det där är ju ännu värre i amerikansk film. INGEN oroar sig för pengar. Filmer om arbetarklassen har blivit en nisch idag, misärskildringar.

Sv: Filmer

Jag gillar inte att det enda som skildrar arbetarklassen är misär. Lite som äta sova dö, och jag är förmodligen (fortfarande?) den enda som tycker att det är en skitfilm.
Det som bara förstärkte skitigheten med den var alla idioter i biosalongen som satt och förfasade sig över att huvudpersonen övervägde att sno. Eller lurade sin arbetsköpare för att få jobb.


Jag kan rekommendera filmen Tyrannosaur, när vi ändå är inne på ämnet. Den handlar om en alkholiserad man som brottas med inre demoner och väldigt mycket undertryckt ilska och blir kompis med en kristen missionärsarbetare som blir slagen av sin man. Väldigt stark film om vänskap och manlighet och hur destruktiv den är.

11 Senaste redigerad av Hunden (2014-10-14 23:53:51)

Sv: Filmer

Tycker nästan att det är värre med den här medelklassestetiken än med bristen på arbetarklasskildringar. Att allt ska vara så äckligt fräscht och tillrättalagt. Solsidan-syndromet.

"Äta Sova Dö" var en trist film. Bättre då med filmer där klasstemat inte är sådär trögt explicit. Som typ Fucking Åmål eller liknande. Filmer som inte automatiskt får stämpeln "arbetarskildring", även om såna filmer väl också behövs, och då inte är bara misärskildringar.

Sv: Filmer

Men det blir ju ofta misärskildring, eftersom det kommer från ett ovanifrån-perspektiv. Precis som när välbeställda medelklassamerikaner ska göra filmer om rysk arbetarklass (för att ta ett hypotetiskt exempel) då blir det ju fokus på misär, att det är synd om folk och så vidare. Det blir ju ofta så för det är den bilden man har, säkert med all välmening, men när man ska skildra något man inte är en del av så blir det lätt bara skit av allting.
Titta på filmatiseringen av Mig äger ingen, väldigt kass film i en del avseenden - men Åsa som ändå varit och haft lite vakande öga över manuset och filmproduktionen (även om hon inte heller verkar ha varit helt nöjd med resultatet) satte ju sina spår. Arbetarklasstillvaron är som vilken tillvaro som helst. Det finns ljusglimtar men också mörker.
Eller fan, läs boken istället. Där har ni en naken skildring av ett arbetarklasshem med allt vad det innebär.

Sv: Filmer

Jag måste slå ett slag för Harlan County USA. Få filmer som fått mig att gråta som den. Det är en dokumentär om en strejk i ett litet samhälle (alla jobbar i gruvan) och hur hela samhället dras in i det. Karlarna som jobbar i gruvan strejkar, kvinnorna och barnen där hemma ansvarar för solidaritetsarbetet och spelar en viktig roll i konfliktens fortsatta skede. Väldigt fin skildring av enkla, fattiga människor som kämpar för värdighet.. mot gruvbolag som framstår som vansinniga monster när man ser hur de drar fram. Svartfötter kallas in och det blir konfrontationer, skjutningar från strejkande och strejkbrytare och så vidare.
Den finaste scenen i hela dokumentären är när en 16årig moder ska försöka förklara en av de strejkande, som gått bort, och hans mamma fyller i med tårar i ögonen. Jag kan inte återge dialogen i helhet men frun säger att han alltid pratade om sitt fack och att han var så stolt över att tillhöra facket, modern fyller i att hon vill att hennes barn ska vara fackligt anslutna, för de ska inte behöva jobba 14 timmar om dagen för ingen lön alls, som hon, deras farsa å alla före dem gjort. De förtjänar bättre osv.
Väldigt djupt berörande och väldigt väldigt fin film.

Trailer: https://www.youtube.com/watch?v=iCiVMngILEI

Sv: Filmer

Ja Harlan County USA är verkligen skitbra. Finns det nån dokumentär om de tidigare gruvstriderna i Harlan? Med redneckarmén o det?

Sv: Filmer

Finns en nyutkommen film om den brittiska kolgruvestrejken 84-85 som fungerar som en pendang till Harlan County. STILL THE ENEMY WITHIN heter den.
Har inte sett den än, men den verkar guld.

http://cineoutsider.com/reviews/films/s … ithin.html

Sv: Filmer

Tack f tipset, hunden!

En film om Malmberget som en LS-kamrat gjort, men som jag inte sett:

http://ovardet.se/

Sv: Filmer

Erik Viklund var ju trummisen i Masshysteri också, verkar ha sadlat om lite.

Arbete är livets krydda

18 Senaste redigerad av B-pappa (2014-10-16 19:51:10)

Sv: Filmer

Håller med ang Äta sova dö men också inte. Håller med om att det är en "skitfilm" ur den aspekten som Tommy nämner.... men titta vad glada dom blir så fort dom får äta lite smarrig pizza och sjunga lite ihop, mitt i det där lortiga eländet dom kallar för liv! Sen kan jag tycka att den har andra kvaliteter som överskuggar just "ovanifrån"-perspektivet. Jag tycker det är lätt att fokusera på annat eftersom jag i princip alltid utgår från att det är en skillnad mellan filmare och subjekt. Precis som att jag kan frossa i sexistiska pervesioner men ändå utvinna något helt annat ur filmen, eftersom filmer kan fungera på många olika sorters medvetna och omedvetna plan. Tycker dock Äta sova dö förmedlar en genuin känsla, oavsett vad den känslan är stöpt i för form. En känsla som jag inte kan förneka. Vad sluga dom är, när dom "klipper" till det!

Samtidigt bör man också vara medveten om att en kameras närvaro och dess operatörer kan skapa olika former av maktfördelningar i miljön där filmandet äger rum, oavsett hur mycket "en del av något" man är. Dessa åtskillnader kan bero på flera olika faktorer under axets väg till limpa under hela den filmiska processen. Men visst är det så att olika förutsättningar skapar tydligare och mer direkta beroendepositioner. Kanske är kameranärvaro i sig ett tecken på en klassklyfta eller en "ovanifrån"-skildring per automatik. Men ja visst är Äta sova dö sleazy (...precis som alla andra filmer, i någon mån), så att "folk" kan sitta där i sina biografer och glutta in i en hemsk värld befolkad av tjockisar och fulingar. Ur ett svartsynt humoristiskt perspektiv tycker jag att denna cirkus, film & betraktare, är väldigt kul. Människor som tittar på andra.

Kom att tänka på den här dokumentären som gick i våras typ, på Svt. Hmm vad hette den. Om giftutsläpp i en amerikansk liten stad. Den hära Erin Brockovich-grejjen var het då så människorna i staden fick hopp och försökte stämma företaget som gjort deras stad till en livsfarlig soptipp, vilken frätte sönder deras kroppar. De förlorar och får nöja sig med varsina småpengar för att typ hålla tyst och som ersättning för alla förstörda liv. Vad hette den nu igen?

"Djupt inne i djungeln måste en ensam elitsoldat i hemlighet infiltrera fienden och helt förlita sig på sina överlevnadskunskaper."

19 Senaste redigerad av B-pappa (2014-10-17 14:28:50)

Sv: Filmer

Senaste sju dagarnas filmskörd:

Mördande legender 2 passar infantila filmnördar, upplägget tilltalar mig. Lite förvirrat och skamset och förvånat utnämner jag detta till den bästa slashern sen 80-talet. Blood hook är producerad av Troma. Ganska trist och händelselös men ändå ganska godkänd, ganska trivsam, även om musiken / ljudeffekterna är lite ennerverande. Lagom dum men hade vunnit på mer humor. Är dock gulligt mot slutet när det blir lite typ actionfilmsparodi inför slutstriden. Freeway 2: Confessions of a trickbaby är en ganska absurd historia. Nekrofila lustar som tas ut på ett nydött pensionerat par? Käck musik och barnporrfilmsinspelningar? Konstanta svordomar, bulimi, droger och våld våld våld? Jodå, den här filmen har allt men är väl inte helt lyckad. Rekkomenderas för den äventyrlige. Men se då hellre den hel-festliga 1an, en film som i regel alltid förför och förfärar den ovetande. Lucky sky diamond tror jag räknas som en av dom dära Guinea pig-filmerna? Ickeexisterande kaos-handling, gore och ett evigt skrikande. Hjärnkirurgi och buskis. Ingen höjdare. The evolution of snuff (Confessions of a blue movie star) är en mockumentär om en porrfilmsinspelning. Den menar att ge en insyn i en alltmer cynisk filmbransch där mord är det naturliga slutskedet. Rörig, sunkig och ganska utmattande. Three on a meathook fascinerar till en början med sitt vansinniga ljud som strömmar från den saggiga vhsrippen. Låter som att alla är robotar i en stor fabrik. Ännu en film som baseras på Ed Gein, men här är det mest långa dialogscener vid köksbord. För den som orkar sig igenom filmen så bjuds det på folk på köttkrokar. The end. Alice in acidland är varningsfilm för LSD, givetvis proppad med naket och annat spekulativt. Sevärd för den klyschigt trippiga slutet, tidstypiskt och "flummigt". I övrigt en mycket långsam och statisk film. Evil dead trap 2 är nåsorts övernaturlighetsgore. Jag blev faktiskt inte klok på den här. Första halvtimmen är ok men sen sjunker den. En hel del bra bilder på neonskyltar och Tokyo nattetid. Döden på Red Wolf inn är årets "minor classic". Trist att behöva se den i så risig kopia men dess kvaliteter skiner igenom utan problem. Ett måste för dom som gillar amerikansk 70-talsskräck.

När man trodde att high school-filmer inte kunde bli mer idiotiska rullar Loose screws in (Screwballs 2). Nästinpå chockerande pubertal och det är just den chocken som är dess attraktion. En avgrund öppnas i åskådarens huvud. Varning rekkomenderas. Den tredje delen i Slumber party massacre-serien är en helt ok slasher. Cheesy, fånig och förutsägbar. Bells from the deep får sägas vara en av Werner Herzogs bästa dokumentärer, även om denna kategori är ganska stor. Vidskepelse och tro i Ryssland. Fantastisk musik, strupsång, som knäcker det mesta och ett gäng oförglömliga scener. Mäktig. Wings of hope var inte riktigt så rafflande som jag hade hoppats men ändå en sevärd doku. Handlar om den enda överlevaren från en flygplanskrasch och hennes återvändande till platserna där hon kämpade för sitt liv, i djungeln. Massacre at central high framstår till en början som en vanlig slasher, men urartar i ett makligt tempo, på gott och ont. Inte så "klassisk" som den utmålas via ryktesvägen, men ett måste för komplettisten. Den har en del skapligt originella inslag som gör den tittbar. Mer knark och elände blir det i Story of a junkie. En halvdokumentär om en heroinist och langare. Den dystra stämningen och solens frånvaro sätter en rejäl stämning som håller i sig. Otäck. Titeln säger allt; Hollywood chainsaw hookers. Slafsig och unken, komplett med stark videokänsla. Enda kuriosan är att Gunnar "Leatherface" Hansen spelar motorsågssektens ledare. Meat market 3 är en hemmapulad zombierulle som smärtsamt sträckt ut sig till fullängdsformat. Filmen har viss budget och noll fantasi. Känns oerhört tjatigt att se såna här filmer. Snabbspolning givet. Högre ambitioner finner vi i Decasia, som är en sån där konst / experimentfilm. Ruttnande och trasiga filmrullar projiceras till musik och vansinniga, nästinpå obeskrivliga effekter uppstår. Mycket fascinerande! Iallafall i en 30 minuter, under filmens bästa partier. Självklart går det att slå av musiken och köra vad man vill istället. Bra grejer. Tråkmånsarna i Rolling stones konsert i Altamont fick iallafall en finfin dokumentär, kallad Gimme shelter. Musiken = zzzzzz, men stora delar av fotot och klippningen är knivskarpt och bit för bit byggs en väldigt otrevlig känsla upp, vilken når sitt klimax med det legendariska mordet medans kamerorna rullar. Vet att det finns åtminstone ett till Arne Ragneborn-freak på detta forum och denna hen har sett Paradiset, Arnes uppgörelse med det svenska folkhemmets idoga supande och svinande. Den enda existerande kopian, som finns på dvd, ser fantastisk ut, jag mysryste i hela kroppen. Visst är filmen över 50 år gammal och färgad av sin tid vad gäller budskap och utförande, men det finns ändå beteenden och jargonger som överlevt ända fram till idag, genom torrfylla och avgiftningar. Det här är inte en "stark" film eller dylikt, det är ingen Ett anständigt liv, men som tidsdokument desto mer värdefullt.

Cherry, Harry & Raquel är en i mängden av Russ Meyers minst sagt knasiga filmer. Lika far out som Supervixens är den inte, men här finns ändå ett driv och en knäpp dialog som är charmig. En solklart snuskig och förkastlig film. Curse of bigfoot börjar lite lovande, om man tar den för vad den är, men snubblar på sig själv om och om igen och det blir en enda röra. Man vill ju se mer av det där ur-fåniga monstret och inte en massa händelselösa bilder på ungdomar som sitter och glor. Men klart denna lär ses om man är intresserad av Bigfoot eller bara urfattig amerikansk drive in-film. Russ Meyer har också gjort den gubbsjuka (!) The immoral Mr Teas, om en gubbe som är kåt, helt enkelt. Filmen fungerar som nån sorts herrklubbsaktig dagisnivådramafilm fast utan handling. Ger en stark tidskänsla. Ett bra exempel på en s k "nudie cutie", även om den inte är särskilt gullig eller oskyldig. Dokumentären A year and a half in the life of Metallica orkar jag inte ens beskriva. Men spola fram till delen där fansen utanför och under konserten filmas så kommer du få veta allt du behöver om Metallica. Nu släpper jag mitt meta-intresse för Metallica. Slöseri med tid. Cronenberg måste ju filmgillare gilla så jag väljer att gilla hans prettokortfilm Stereo. För den som kan sin Cronenberg finns det en massa tankegods att fiska fram här. En del snygga bilder. Djungeläventyr blir det i Massacre in Dinosaur valley. Har man sett en... Plankraschen är rolig, de har filmat ett miniatyrplan. Den här är ganska kul men kunde nog tajtats ihop lite. Michael Sopkiw är stel. Monstermatiné är vad The alligator people innehåller. Svartvit, galen professor, monster. Tålamodet tappas återigen framför Redneck zombies, en tafflig 80-talszombiefilm. Mest bara jobbig och trist. Skådespelarna når inte fram. Parts of the family orkar jag inte säga nåt om. Den är iaf bättre än Fjällbackamorden.

"Djupt inne i djungeln måste en ensam elitsoldat i hemlighet infiltrera fienden och helt förlita sig på sina överlevnadskunskaper."

Sv: Filmer

Jag såg om Gökboet igår. Fantastisk film. Kom och tänka på en gammal vikarie vi hade i gymnasiet som hävdade att det var en film som skulle illustrera den ofria människan i Sovjetunionen och viljan att bryta sig loss och vara en fri individ (McMurphy vill ju till varje pris utmana auktoriteter och tänjer på gränser osv.) ganska rolig men lite långsökt koppling. Jag tycker man kan se den filmen för vad det är: en skildring av psykvården med alla dess brister. Det roliga var att väldigt få var tvångsintagna, de flesta kunde ju faktiskt gå när som helst men valde att inte göra det. Det kan man ju filosofiera över i tid och evighet, men det finns utan tvekan något däromkring.

Idag tänkte jag se Min bror är enda barnet, också en väldigt bra film. Såg ganska nyligen men låg och halvsov sista halvtimmen. Ni som inte sett den: Det är en historia om två bröder i 70talets Italien som är varandras motsats, den ena är populär, framåt, utagerande och blir kommunist och strejkar på sin fabrik.. den andre är tyslåten, inåtvänd och blir fascist och går med i MSI. Båda är kära i samma kvinna och gapar på varnadra hela jävla tiden.

21 Senaste redigerad av B-pappa (2014-10-22 12:46:51)

Sv: Filmer

Haha, rolig tolkning av Gökboet från vikarien! Fick mig att tänka på en äldre man som såg Cape fear (remaken) och till 100% ställde sina sympatier hos De Niros karaktär, fullblodspsykopaten Max Cady. "Döda den jävla advokaten nudå!". Finner själv det svårt att hejja på honom, den som sett filmen förstår nog varför. :-) För denna man var alltså Cady tveklöst huvudkaraktären, hyffsat godhjärtad och bara en dude som "gör rätt för sig". Ska se om Gökboet snart jag oxo, jajemen.

"Djupt inne i djungeln måste en ensam elitsoldat i hemlighet infiltrera fienden och helt förlita sig på sina överlevnadskunskaper."

Sv: Filmer

Roligt att någon skulle heja på Max Cady... Fick oerhörd stor lust att se om "Cape Fear" nu. Brukar ju dyka upp på VHS-hyllan på loppisar. 

Har för mig att jag hört någon liknande tolkning om "Gökboet". Kan det ha något att göra med Milos Forman som regisserade "Gökboet"?

23 Senaste redigerad av B-pappa (2014-10-26 15:17:59)

Sv: Filmer

Lägger en fet orekk på Godheten, såg nyss på svtplajj. Är lite för arg nu för att säga nåt vettigt men den var verkligen katastrofal, en av de sämsta dokumen.... öh avsnitt av lokalteves version av uppdrag granskning jag nånsin sett. Totalt nedholkad, virrig, ur-gubbig, rörig, pinsam, tafatt och mördande oengagerande. En mycket skev film som med rätta hånas av borgarslödder. Jag tänker inte dö i koncentrationsläger för Svts rätt att bedriva Public service!!

EDIT: Lägg ner Folkets bio också!

EDIT 2: Nej det där med Folkets bio var väl överdrivet.

"Djupt inne i djungeln måste en ensam elitsoldat i hemlighet infiltrera fienden och helt förlita sig på sina överlevnadskunskaper."

Sv: Filmer

När vi är inne på varningar: Såg "Juloratoriet". Måste ha varit det sämsta skit jag sett på länge.  Sämre än "Fjällbackamorden" som är åtminstone är så dumt att det blir lite underhållande. Men det här... Uch. Jag tvingades, för sinnesfridens skull, spola, men fick även utstå scener som när Johan Widerberg beskriver hur han drömmer om Viveka Seldahls bröst, när han ger sin drömmars kvinna en lavett (den vi älskar, agar vi) och när Peter Haber tar livet av sig eller teatraliskt säger att Nya Zeeland ligger på "andra sidan jorden, Sider, andra sidan jorden." Pretentiöst, gubbig skräp som jag inte nog varna för. Har funderat på att se "Mig äger ingen" men efter detta (bägge regisserats av Kjell-Åke Andersson) vågar jag nog mig inte på det.

"Godheten" missade jag och kanske bör jag undvika den. Kommer kanske aldrig kunna tänka Stefan Jarl på samma sätt.

25 Senaste redigerad av B-pappa (2014-10-29 15:26:07)

Sv: Filmer

Juloratoriet låter precis som jag minns den. Som sammanfattning av Godheten vill jag säga att den handlar om två livrädda gubbar som gör filmad teater om tomtar och troll. De är för skrajja för att filma riktiga borgare så istället får GODHETEN själv, Thommy Berggren, agera överklass - vilket han ju också är i verkliga livet! Filmen träffar inte rätt nånstans. Ganska tidigt fattar man att gubbzen totalt gett upp publikkontakten när de känner sig tvungna att klargöra för oss som ser en viss scen att den faktiskt är på skoj, OBS PARODI står det textat så vi ska förstå att Berggren (i rollen som sig själv!) menas vara en karaktär. Extra bizarrt blir det i en scen där Berggren pratar om en vän som jobbar på Banken men inte vill berätta vad denne exakt sysslar med pga dålig stämning som skulle uppstå om denne berättade detta. Berggren skrockar gott åt överklassens krångel - medans han själv hemlighåller bankmannens identitet just pga att det skulle bli dålig stämning om man outar dennes identitet. Jovisst vettu Berggren, vanligt folk med "normal inkomst" hänger ju med bankfolket där på bryggan invid lyxvillan varje helg. Den här filmen har en plats i mitt helvete, där de absolut uslaste och galnaste och mest förnedrande svenska dokumentärerna vilar, med Randy evaluates Sweden i topp, tätt följd av Mannen från Jupiter.

"Djupt inne i djungeln måste en ensam elitsoldat i hemlighet infiltrera fienden och helt förlita sig på sina överlevnadskunskaper."