Sv: Filmer

Överlag är väl Cronenberg bäst på 80-talet, är väl min känsla. Flugan och Dead Ringers är väldigt bra. Även Videodrome. Funderat på att se om allt det där. Även en del av hans 70-talsgrejer som jag knappt minns. Typ Rabid och The Brood. Men speciellt Dead Ringers tyckte jag väldigt mycket om senaste jag såg den. Kul att kolla på det på helgjobb. Lyx.

Sv: Filmer

Pluggade in VHS:en för att se på "Zorn" från 1994. Kom inte långt. Den var nästan värre än jag hade trott. Han som spelar Zorn är 66 år,  men ska spela Zorn som 30-åring fram till han blir 60 år. Han som spelar Zorn är även han som regisserat och skrivit manus. Det hade varit hans drömprojekt. Detta var hans dröm:
Få spela en upphöjd 30-årig konstnär som, oftast påklädd, rumlar runt med nakna unga kvinnor/tjejer i 20-30 års åldern. En chans att vissa tuttar försitts aldrig i filmen.
Skulle ju säkert kunna gå att göra en bra Zorn-filmatisering. Fokusera på hans tidsenliga vurm för rasbiologin, hans inte helt oproblematiska relation till kvinnor, tankar kring Sverige och Sverigebilden, och genikulten. Kanske större fokus på hans fru Emma Zorn? Men istället blev det detta: En härlig rumlare som målar konst, super och lägger brudar. 1994 när var det som sämst. Finns i den än längre TV-serieversionen på Öppet arkiv om nån mot förmodan vill se.

Sv: Filmer

Haha, tack för den rapporten Lars. Jag tror att jag avstår faktiskt...

Insåg precis att min gamla VHS-spelare visst funkar som en klocka, och även kassetterna. Jag hade hört nån gång att banden klibbar ihop när de blir gamla, även om jag tvivlat lite på denna info när jag har läst Puffy och andra zines med recensioner av VHS-fynd på loppisar. Någonstans tyckte jag att det var lite skönt eftersom jag har sjutusen andra saker att göra. Men nu när jag insåg att kassetterna kanske är möjliga att titta igenom, så öppnade sig en hel värld av gammalt inspelat material. På gott och ont. Mest ont (p.g.a nämnda tidsbrist). Men visst, vem är inte innerst inne frestad att se igenom 12 timmar av ZTV:s livesändning från Hultsfredsfestivalen år 2000?? wink

Sv: Filmer

Det där att vhs-kassetter ska klippa ihop, lossna i tejpen osv är bara myter, däremot kan de mögla om man har lite otur och kanske haft dem i en fuktig källare ett bra tag (eller bor i England....).
Jag slängde hundratals inspelade band på tippen runt midsommar, en sån befrielse! Men spelade bra gjorde de ännu...

Sv: Filmer

Ny dag, nya filmer!

Först såg jag den splitternya dokumentären "Woodstock 99 - days of peace, love and rage" om Woodstock-festivalen 1999. De skulle arrangera en efter den klassiska mytomspunna från 1969, fast med de band som var stora 1999. Dvs: rage against the machine, limp bizkit, offspring, metallica, Korn och en rad andra aggressiva artister. Festivalen urartade i flugornas herre-levene eftersom det inte fanns infrastruktur att hantera 500.000 20åringar, det var stekhett, vattnet kostade 4 dollar flaskan, folk var packade, blev hetsade av band efter band att vara arga och slå sönder saker (de har klipp med från spelningarna och mycket av det som sägs hade ju aldrig gått att säga idag känns det som?) och det var precis vad de gjorde. Festivalen revs, det blev upplopp och massor av misshandelsfall, våldtäkter och totalt nedbrytning av allt vett och sans. Dokumentären väver in alla möjliga förklaringar, allt ifrån "det är aggressiv musik som gör unga män arga och våldsamma" till "det är kopplat till klass, här är massa arga vita arbetarklassmänniskor som kokar över av ilska och de får höra att det är OK att göra det" och så vidare. Den var faktiskt över förväntan och jätteintressant, jag hade inte hört talas om att det ens gjordes några nya Woodstocks efter den där superhippiefestivalen 69, men tydligen arrangerades en även 1994 som var mycket mer städad. Festivalen fick kritik för en kvinnlig artist per dag (4 dagar, så 4 kvinnliga artister totalt) överflöd av misogynt beteende, rasism, våld, hat, alkohol och så vidare. Dokumentären berör även generationsklyftorna mellan de äldre som tycker att alla borde få uppleva det dom upplevde (dvs the original woodstock) men vad de inte fattar är att samhället förändras, musiken förändras, attityder och konflikter förändras.
HBO-dokumentär, här är trailer: https://www.youtube.com/watch?v=h62RmIsx6MA
De gör en poäng av att mycket av ilskan många kände där är densamma som flyttat in i kommentarsfält idag. Samma hat mot kvinnor, invandrare, hbtq etc som där, fast där var den på nåt vis sanktionerad och eldades på av artisterna på festivalen.

...sen såg jag min klassiska Summer of Sam för säkert tjugoende gången, behöver inte ens titta aktivt för jag vet precis vad som händer. Den handlar om seriemördaren David Berkowitz som tog order av en flera tusen år gammal hund som beordrade honom att skjuta tonårstjejer med brunt hår, vilket ledde att mängder av kvinnor färgade håret och skaffade peruk. Samtidigt som jakten pågår i den stekheta sommaren 1977 så har en i ett kompisgäng blivit punkare och blir utfryst och misstänkliggjord för en massa, en annan i gänget är notoriskt otrogen mot sin fru och de andra är bara allmäna skithuvuden. Bra film! Spola över scenen med punkbandet "spelning" ca 1 tim 30 min in. Det är kanske två minuter men det gör filmen totalt otittbar och du är ofokuserad ett bra tag efteråt. Hoppa över den, den tillför ingenting och titta inte bara för att jag skriver såhär å gör er nyfikna. Jag kan berätta vad det är. Regissören och skådisarna har aldrig varit på en punkspelning, och de ska spela som de tänker sig att det ser ut och låter på en lokal för punkare. Det är så pinsamt att hjärtat stannar och man vill typ stänga av filmen. Gör inte det! Den är svinbra, spola över punkspelningen bara. Efter punkspelningen kommer en lång sexfest med mycket naket.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Filmer

puffy skrev:

Det där att vhs-kassetter ska klippa ihop, lossna i tejpen osv är bara myter, däremot kan de mögla om man har lite otur och kanske haft dem i en fuktig källare ett bra tag (eller bor i England....).

Haha, det är möjligt att det var en engelsman som sa det där till mig wink

Skönt att du rensat ut lite gammalt skräp dock! Känns alltid lika bra.

Tack för filmrapporten Tommy! Minns nog vagt att det arrangerades en Woodstock 1999. Himla intressant det där med teorin om ilskan som flyttat in i kommentarsfälten, har funderat mycket på var den kommer ifrån och om det är så att den alltid funnits men bara inte synts lika bra förut.

Sv: Filmer

Woodstock 1999 får jag glana på nån gång snart.

Har häckat en del på SVT Play. Såg först "My Friend Dahmer" - som jag hoppas inte är en del av alla filmer SVT la upp i och med Pride. Det är väl också ett porträtt av en homosexuell man? Hm. Men den var väl bra, men vet inte om den bidrog med nåt som du inte kan dig till livs via serien.

Såg även alla fem filmer i "Small Axe"-filmerna. Väldigt bra. De två sista var kanske lite för korta och rumphuggna. Men de tre första, och framförallt två första, var extremt bra. "Lovers Rock"-filmens flytande känsla, där allt utspelar sig på en fest, var mycket vacker och snyggt gjord. Bra musik också. Kanske speciellt i "Lovers Rock"-filmen. Alla var snygga och byggde fint upp tidskänslan utan att det kändes som Medeltidsveckan-lajv som det ibland kan kännas när det ska göras film om 60- och 70-talet. Fick lära mig grejer också och det är ju inte fy skam.

Såg "The Golden Child" också. Där fick jag inte lära mig nåt alls, annat än att Eddie Murphy inte varit med i särskilt många bra filmer alls. Den var verkligen mycket sämre än jag väntat mig. Har aldrig sett den förut. Kändes som han spelade typ samma karaktär som i "Snuten i Hollywood", fast här i nån sorts fantasy-aktig historia. I början åker han runt och skrattar åt alla tokigheter i Hollywood, typ som han gör i "Snuten i Hollywood" (som visserligen utspelar sig Beverly Hills). Men i filmen bor han i Hollywood. Han borde väl inte ha den där rollen som outsidern-som-skrattar-åt-det-stolliga-i-stolliga-Hollywood? Humorn var inget att hurra över. Man kunde verkligen hålla sig för skratt. Och varför blev han och tjejen, som inte ens var 20 år när filmen släpptes, kära och snackar om att gifta sig? Hon verkar mest irriterad och less på honom stora stunder. Men har väl sett alla Eddie Murphys filmer från 80-talet nu. Om det är nån merit.

Sv: Filmer

Topp tre Croneberg:

1. Videodrome (känner mig tjatig)
2. Crash (senaste Cronenberg jag sett, blev otroligt impad)
3. The Brood
(4. Flugan)
(5. Dead Ringers)
(6. Shivers)

Videomannen har ju kul bidrag av liksom videoscenen men som film är den inte mycket att hänga i granen. Väldigt förvirrande och poänglös.

Sv: Filmer

Alltså håller med om Crash! Jag älskar att det aldrig går från A direkt till B, utan att deras galenskap bara märks i förbifarten och att det sakta glider över från udda sexuell fantasi till livsfarliga aktiviteter på motorvägen. Boken är väldigt bra också, men den steg fan i mina ögon tack vare filmen. Soundtracket är fantastiskt också: https://www.youtube.com/watch?v=AF76uSQXOOA
Ryser av det. Och huset de bor i, det där jävla cementhelvetet precis vid motorvägen, inte ett träd så långt ögat når...

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Filmer

Haha exakt! Så är det. Den snurrar sig så många varv runt sig själv och överraskar gång efter gång. När jag såg den så tänkte jag typ "det här är fan Cronernbergs mest fulländade verk, här blommade allt ut till max och peaken nåddes". Vet att larsesq är ett fan också - sånt har vi kalenderbitare koll på.

Och! Kolla in kortfilmen Crash! från 1971 med J.G. Ballard. Bra grejer det med.

https://www.youtube.com/watch?v=5cqn6zA1sMg

Sv: Filmer

Är väl Shivers som är baserad på JG Ballards High Rise?
High Rise är nog en av bästa böckerna jag läst. Lätt bästa sci fi-boken tillsammans med Dicks Martian Time-Slip.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

Sv: Filmer

Kollade på Woodstock 99. Den var spännande och hemsk. Kan ju ändå slå mig för bröstet att jag aldrig gillade nu metal. Men fy fan, vad jobbigt det var att höra Kid Rock och Limp Bizkit igen. Förträngt hur usla de var. Förklaringen att det handlade om att folk blev så till sig av att lyssna på aggressiv musik vet jag inte om jag köper. Händer ju sällan såna här saker på typ noisefestivaler eller crustspelningar. Och där är det mer hårt och argt än jädra Metallica (som nog var som fjompigast 1999). Men handlar definitivt om toxisk manlighet. Fick nästan andnöd när arrangörsgubben sa att tjejer som visade brösten eller var lättklädda (eller inte hade några kläder på sig) fick skylla sig själva om de blev antastade eller våldtagna.

Såg också på lite andra klipp och dokumentärer om misslyckade festivaler. Många påminner om varandra. Det är dyrt, dåligt väder, folk knarkar/super och det uppstår nån sorts "Flugornas herre"-mentalitet. Som Bull Island (eller Erie Canal Soda Pop Festival): https://www.youtube.com/watch?v=RwxcKLN_yrE

Gillar också Crash. Var faktiskt första Cronenberg jag såg.

Sv: Filmer

Glömde detta: Upptäckte att "Sista budet" finns på Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=NBer7lctfzY

Det är alltså filmen som teamet bakom "Lyftet" (filmen) gjorde efter "Lyftet" (borde kunnat formulerat det där bättre, men ids inte riktigt nu). Den är nog inte lika bra som "Lyftet", men har ändå strejker, TV:s som hivas ut genom fönsterrutan, onda knarkbaroner till kapitalister bl.a. spelad av Hans Alfredson. Finns inte på DVD eller nåt sånt. VHS:en kostar en bra slant. Jag såg den på bio i GBG för typ fem år sedan. Så är dags för en omtitt. Tipsar om den här. Känns som det finns några lirare som kan uppskatta den.

Sv: Filmer

larsesq skrev:

Kollade på Woodstock 99. Den var spännande och hemsk. Kan ju ändå slå mig för bröstet att jag aldrig gillade nu metal. Men fy fan, vad jobbigt det var att höra Kid Rock och Limp Bizkit igen. Förträngt hur usla de var. Förklaringen att det handlade om att folk blev så till sig av att lyssna på aggressiv musik vet jag inte om jag köper. Händer ju sällan såna här saker på typ noisefestivaler eller crustspelningar. Och där är det mer hårt och argt än jädra Metallica (som nog var som fjompigast 1999). Men handlar definitivt om toxisk manlighet. Fick nästan andnöd när arrangörsgubben sa att tjejer som visade brösten eller var lättklädda (eller inte hade några kläder på sig) fick skylla sig själva om de blev antastade eller våldtagna.

Såg också på lite andra klipp och dokumentärer om misslyckade festivaler. Många påminner om varandra. Det är dyrt, dåligt väder, folk knarkar/super och det uppstår nån sorts "Flugornas herre"-mentalitet. Som Bull Island (eller Erie Canal Soda Pop Festival): https://www.youtube.com/watch?v=RwxcKLN_yrE

Gillar också Crash. Var faktiskt första Cronenberg jag såg.

Jag vet inte om det var medvetet eller ej, men att arrangörsgubben i början först gav sken av en gammal hippie som bara ville ha en musikfestival och att det ju längre dokumentären smulades ner till en misogyn gubbjävel som bara ville tjäna pengar och frånsade sig exakt allt ansvar för precis allt. Det är kvinnornas fel, det är bandens fel, det är vädrets fel osv osv. Det var en snygg utveckling i filmen. Man ska aldrig lita på folk som har pengar eller arrangerar saker av den där digniteten. Det finns alltid ett egenintresse som aldrig ljuger, någonstans där i bakgrunden och lurar.

Nu senast såg jag Wild at Heart, av David Lynch. Den är riktigt konstig och känns som en feberdröm, på det bra sättet. Men man får vara inställd på det för annars kan man lätt bli frustrerad. Den handlar om den förbjudna kärleken mellan Sailor (Nicholas Cage) och Lula (Laura Dern som gör sin typ bästa roll tycker jag!) och Lulas gamla morsa som gör allt för att stå i vägen. Scenen när Sailor förklarar att hans ormskinnsjacka är ett bevis på hans individualitet är den bästa i filmen. Den gjordes i samma veva som Twin Peaks så både Laura och Audrey spelar med i filmen, dock ganska små roller. Scenen när Audrey är med är verkligen en av de mest feberaktiga. Man fattar inte vad som händer och allt glider på i ett sånt tempo att det känns som en dröm. Kan rekommenderas om man gillar David Lynch som sagt.

Jag å michelinmannen såg High Rise för ett tag sen, skulle vilja läsa boken. Gillade filmen och det kändes kusligt att den där typen av hus finns ju på riktigt, om än inte i lika sjuk skala. Längst ner bor de "fattiga" och ju högre upp du kommer desto fler miljoner stiger lägenhetspriserna med...
De här husen: https://sv.wikipedia.org/wiki/Norra_tornen
Är så nära high rise man kan komma i verkligheten. Lägenheterna högst upp kostar "...Det riktiga penthouset är till salu för 55 miljoner och är på 200 kvm med 90 kvm takterrass och 360 graders utsikt över Stockholm säger Niklas Berntzon till Fastighetsvärlden. Kvadratmeterpriset ligger på strax över 210.000 kronor vilket definitivt är ett rekord i år, enligt Berntzon"
55 jävla miljoner.
55. jävla. miljoner.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Filmer

Angående ett tidigare inlägg nog i denna tråd så har jag lagt ut förfrågning angående kortfilmen Folkbildningsterror, så det ärendet ligger hos andra nu, så vi får se om det dyker upp nåt. Hoppas. Upphovspersonen tycks vara mkt upptagen just nu, så vi får se om det kommer nåt. Jaja.

Såg om Wild at heart nyligen och pallade knappt den, var alles för 90-talsrebellisk, mycket väsen för lite även om den såklart har en del kul. Lynch har fallit för mig, sett även Mulholland Drive för sista gången, en film som jag dyrkade för tio år sedan. Även Lost highway kändes rätt trist. Ska se om Blue Velvet. Men lutar nog åt att The Straight Story är den enda Lynch jag tycker funkar. Eraserhead lär jag aldrig se om igen. Men ja Dern är klart höjdpunkten i Wild at heart. Twin peaks 1 och 2 och 3 och allt vad det är lär jag nog aldrig se klart. Så, det var dagens tråkgubbe. Men det är skönt att liksom bli klar med saker. Vem vet, kanske återvänder till i framtiden.

Sv: Filmer

Verkligen tråkgubbe som inte gillar Lynch! Hehe, nä, alltså jag håller med dig i det att han är väldigt mycket 90talsrebellisk eller hur man ska säga. Det är ju en väldigt speciell tid han är konserverad i och som faktiskt förföljt honom. Jag såg trailen för The straight story på någon VHS (tror det är vhs:en för Kod Mercury, bl.a den som fick mig att vilja börja göra egna tidningar... inte fanzines då utan tidningar, vad kan jag ha varit? 11?) och trailern fångade mig och jag undrade verkligen vad för film det var. Jag såg den dock inte förrän typ 2015 eller nåt sånt men DEN gjorde faktiskt inget större intryck på mig.
Gillar du inte Twin Peaks så är det ju mycket med Wild at Heart som kanske faller bort? Eraserhead förstår jag verkligen inte storheten i som en del vill påstå, jag orkade inte ens se klart den.

Senaste jag såg var den tidiga 00talsklassiska Eternal Sunshine of the spotless mind den första av tre (tror jag?) "seriösa roller" som Jim Carrey kände sig tvungen att göra efter att ha blivit synonym med pajas-pruttskämt-dum och dummare-mina jag och irene och gud vet vad. Han spelar rätt bra, liksom Kate Winslet, men det känns aldrig som jag förstår deras relation. Jag mindes den som djupare när jag var yngre men då hade man ju annorlunda referensramar än vad man har idag såklart. Förutom den så gjorde han ju "Nummer 23" som var rätt jättedålig. Nån sifferkonspiration. Nä, Carrey kan hålla sig till komedi och helst ska han bara bli ihågkommen för Truman show, första Dum och Dummare (korsfästning för uppföljaren.....) och Mina jag och Irene, mest för att jag såg den på bion i Jordbro när den fortfarande fanns och det var en varm fin sommardag.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Filmer

Tidigare idag så jag en ny dokumentär på - usch - Netflix om Bob Ross: bob ross: happy accidents, betrayal and greed. För er som inte vet vem denna man är så är vykortsversionen: En väldigt duktig målare som hade ett tv-program där han målade skithäftiga landskapsbilder på en halvtimme samtidigt som han pratade lugnt och snällt och hade en allmänt fin inställning till allt. Det finns inga olyckor, bara lyckliga misstag.

Dokumentären skildrar hans uppgång, storslagna framgång och att han aldrig verkar ha gjort något dumt. Jag blev så orolig när jag såg att den fanns och tänkte "Näe, inte fan kan han OCKSÅ ha gjort någonting levande något ont..." och förväntade mig att bli djupt besvärad av vetskapen att Bob har gjort något hemskt.. Men nä, det var ju faktiskt inte han det handlade om egentligen. Det är en dokumentär om teamet runtom honom som är kåta på pengar och gör allt för att roffa åt sig exakt varenda liten cent som Bob skapat. Se den om ni tycker om Bob Ross, annars är den nog ganska ointressant.
Sen youtubar ni såklart "The joy of painting" när ni haft en lång skitdag på jobbet och bara sitter och njuter av hans lugna röst när han säger att han ska rita YTTERLIGARE ett träd för, "alla behöver en kompis".

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

443 Senaste redigerad av Röde (2021-08-29 18:55:03)

Sv: Filmer

Tack för tipset!

Jag har sett hans namn florera lite här och var, men har ingen aning om vem han är. Låter fint!

Sv: Filmer

Hallå!

Ärendet med en viss efterfrågad kortfilm är nu löst. Du som efterfrågade denna för nåt halvår sedan, PMa mig för länk och lösenord. Verket får ej delas vidare och lösenordet får ej spridas.

Nu minns jag alltså inte vem det var som frågade om detta eller i vilken tråd, men skriver alltså här i filmtråden.

B-pappas kvarnar maler långsamt men noga - precis som det kommunala stålbad som format mig.

OBS! Loggar inte in här varje dag, så hav tålamod om jag inte svarar så fort. smile

Sv: Filmer

Nu senast såg jag Crack cocaine corruption and conspiracy om crackepedemin i USA på 80talet. Tydligen en jävla Netflix-dokumentär också. Rätt meningslös och samma upplägg. Fan vad vi tjäna pengar. Crack är folkligt och kokain för överklassen. Fan vad snett det går. Fan vad folk dör. Fan vad dåligt det här är. Fan vad vi måste sluta med crack. Och så en drös klyshor som bara jänkare kan stå för. Kändes inte som nåt nytt, det var dock uppiggande att dokumentären tog upp att Reagan var så besatt av att kämpa mot kommunismen, fastän kongressen var emot, så han sålde vapen till Iran och pengarna från de försäljningarna åkte rakt in i Contras för att kämpa mot kommunisterna, och Contras i sin tur sålde mängder av crack till USA. Alla glada alla nöjda och på kuppen kan vi få bort en massa svarta människor eftersom crack är väldigt poppis bland just svarta.

Ingenting jag ser igen men det fick förmiddagen att gå. :-)

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Filmer

Snowblind på HBO är en serie som handlar om samma era - uppgången av Crack och ett annat perspektiv på hela Iran-Contras-affären. Finns några säsonger. Gillar hela den eran i amerikansk kultur också, hardcore, electro, boogie, tidig hip-hop.
Crime of the Century, också på HBO, började vi se förra veckan. Fet dokumentärserie om Opiat-Epidemin. Jisses vad läkemedelsbolagen får folk fast på opium och fentanyl.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

Sv: Filmer

Nu såg jag om En sång för Martin sorglig som fan, en av få filmer jag faktiskt behöver pausa mitt i bara för att typ göra kaffe eller något. Alzeimers är en så jävla fruktansvärd sjukdom och det går inte att göra ett skit liksom. Den är bra, en av Svens bästa, dom båda spelar bra med varandra och filmen är bara en långsam sluttning ner i avgrunden. Scenen n är han ska gå på toaletten och istället ställer sig och pissar i blomkrukan och nästan spöar på Barbara (sin fru) är skitjobbig. Har inte jättemycket alzeimers runtom mig så jag förstår inte varför den är så jobbig. Rädsla för att det ska drabba en själv kanske? Vem vet.

Har nån tips på andra filmer med Viveka? Jag har sett Raskens såklart, Vägen ut (rip oliver lofteen) och Hammarkullen.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Filmer

Sorgligt med Oliver Lofteen. Usch.

Viveka-tips: Hon är med i det jag upplevde som bästa "Polisen i Strömstad"-miniserien, den från1984 och heter "Polisen som vägrade dö"... nej, förlåt "Polisen som vägrade ge upp" ska det vara. Minns den mer som ett tätt drama om jobbiga och såriga relationer. De andra är mer lite av småjönsiga och mysiga snutfilmer. Borde se om de där filmerna/miniserierna dock.

Såg också "Den gråtande ministern" för länge sen och minns den som rätt bra. Detta vara när jag var som djupast i mitt tittande av svensk film. Och jag gillar ju den där gråa, lite stela och sega känslan som fanns i mycket som gavs ut i slutet av 80-talet/början på 90-talet. Hon måste ha varit med i nån Hassel-film också (det var hon sa Internet; "Säkra papper" från 1989). Hassel är väl sinnestypen för de där gråa, småtråkiga jag pratar om. Snutar äter korv, bär stickade Musse Pigg-tröjor och spelar på tipset. Det ska vara action, men mest är vardag och tråkigt.
Jaja, "Den gråtande ministern" hade väl lite den känslan också.

Hon är också med i "Jerusalem" som var helt ok. Och minns att jag verkade älskade "Harry & Sonja" när jag var ung och grön. Men hur skulle den upplevas nu? Tror nog att den fortfarande håller.

Jag och Hunden såg "Mamy Blue" (fick jag den av B-Pappa? Vill nästan minnas det) på VHS när jag fick besök av honom en gång i mitten av 2010-talet. Den var dock inte alls nåt bra. Jättevirrig och pajig kidnappshistoria. Var väl en av de sista sakerna hon var med i.

Sv: Filmer

Väldigt sorgligt, och ynkligt av folk som hetsar på sociala medier om att han "var nazist". Folk är så jävla störda i huvudet.

Ikväll blir det nog TicTac, en av mina favoritfilmer och där Oliver gör så jädra bra ifrån sig i samspel med Tuva Novotny, där också Emil Forselius (RIP även där) gör en så grym tolkning som skinskallen på väg ut ur nazismen. Fantastisk musik, mörka färger, korrupta snutar och allmänt udda stämning. Hur alla vägar korsas, vissa elegantare än andra (säger inte vilka). Fläskkvartettens bästa musik någonsin råkar vara den här filmens soundtrack, bara en sån sak.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Filmer

Japp stämmer, gav dig Mamy Blue larsesq. Oj vad tiden går.