Mårundan (Sida 45 av 60)

Ja, mitt tips är det som jag alltid säger: Bara strunta i andra och gör din grej. Alla har olika förutsättningar, alla har olika driv, alla har olika energi efter arbetsdagen och alla har olika perioder när man faktiskt inte känner för att göra fanzines. Stressa inte upp dig för att du får hem gratis fanzines eller läser om att andra gör saker du "också borde göra". Du borde ingenting. Du ska bara göra det du känner för när du kan och vill och känner att du har motivationen till det. När man väl är igång så får man vanor och då är det lätt att vara på banan, det är väl därför du ändå gjort mer än ett ex av autotrof?

Jag blir glad av att det kommer fanzines och att folk gör nya, det är kul att få ta del av andras grejer och det kan inspirera till mitt egna, eller så gör det inte det. Och det är helt okej. Prestationsångesten är en polis i huvudet vi alla måste till varje pris bekämpa och hålla borta.

För vem har vi prestationsångest? vem är det som blir besviken på oss? Ingen. Man blir glad om det kommer nåt nytt och kommer det inget nytt hoppas man personen som gör fanzines mår bra.

Fy fan vi ska få töväder också. Har varit magiskt häruppe med kyla och sol och inget snöfall på typ två veckor. Grävde ut en soffa på gården där vi grillade när Å fyllde år. Gjorde eldstad av gammal vedugnsplåt och kommunalt grus.

Låter som en trevlig helg B-pappa. Kan sakna sån egentid. Vill bli bättre på att laga mat från grunden men det är väl inte mitt intresse egentligen. Åt grym mat när jag jobbade helg med en annan kollega. Kikärtsmasala med friterade tortillabröd och magisk champinjonpasta. Gjorde pastan i veckan men den blev mest okej.

Sommarrullar? Vad är det för någonting+

Snön har försvunnit här och det blir knappt kyligt när alla fönster är öppna i lägenheten. Då är våren här :-/ Fast våren är trevlig, men inte slasket och att det är blött och ruggigt ute. Inte ens riktig kyla. Bara fuktigt och jävligt. Det slipper man ju gärna.

Förstår verkligen den där tröttheten efter att ha lekt med barn i två dagar, jag blir det också av barn. Förstår inte hur folk orkar ha egna.

Haha, när jag och Larsesq uppträtt live har vi typ aldrig repat. Försökte nån gång men det gick skitdåligt. Därav har spelningarna varit av mycket varierande kvalité. Men förstår vad du menar med att vilja göra nånting bra på scen för att förtjäna att stå där, VA.

Härligt med Metallica-klottret och att gå vid Kattegatt eller är det Öresund? Mellanstadiegeografin börjar bli suddig.

Helvete vad det snöar här. Måste ringa ungtuppen som har en baklastare och tar 200 spänn i timmen så han kan flytta snömassorna längre bort för jag fick mjälthugg idag när jag skulle baxa snön i 75 graders lutning bort från vägen och upp på högarna. Börjar likna en fjällvinterväg på infarten, man går mellan två meter höga vallar. Snön jag skottade från altan är stenhård nu. Skulle bli en bra pulkabacke. Tror inte den kommer ha smält till juni ens. Hade tänkt skaffa skidor i år eller snöskor men det har inte blivit av, nu igen. I helgen kanske jag dock ska köra snöskoter på jobbet.

Oj mycket fint här. Ja nej barn är en dödsdom som räcker hela livet, haha.

Dagen då bröderna Nilsson slutar lyssna på och dividera Metallica, ja då fryser väl Sverige till is. Ska börja spela synt i vår hemma, ska sitta och lattja lite med den. Håller på städar och rensar och organiserar, hållt på i ett par år nu eftersom jag nu bott så länge på samma ställe att nästan alla prylar är samlade, så otrolig skön känsla att allt går framåt och sållas och ställs i ordning. Har lite annat kul på G men en sak i taget. Är iaf skitnöjd med min nya, pyttelilla soffa! Så liten att jag typ kan ta upp och lyfta den under ena armen. Tvåsitsare.

Autotrof, vilket inlägg... haha jadu. Jag tycker görande är överskattat. Målet är ju att göra konst / whatever för att onödiggöra konst och kultur. Att inte vara kreativ om en inte har det behovet är det bästa; lite som larsesq säger, det finns redan så mycket tillexempel musik. Man vill ju inte bli bedömd och omtyckt för att man är EN KREATIV PERSON. Jag vill bli omtyckt / känna mig duglig när jag äter frukost, halvsover och står och glor på folk på gatan. Sen gör man ju grejer ändå, men för min del blir allt ofta oplanerat till viss del, eftersom jag styrs av krafter jag inte kan kontrollera själv, lite som filmintresset eller allt vad det kan vara. Besattheter som är som demoner i min kropp och i sinnet, oftast på bra sätt. Så, säger jag nu, till mig själv och till den som vill lyssna; slappna av, det är bara livet och allt det dära. Finns väl ingen skam i nåt. Orka prestige. Sen i ett större och (gulp) kosmiskt perspektiv så är ju ändå allt kludd och kladd fullständigt onödigt, även om det är kul för stunden. Allt alla gjort, allt alla kommer att göra. Förvisso artefakter som manifesterar ens inre och måhända spridare och omvandlare av detta, men i slutändan är vi ändå bara bärare av ideer och ja ideal, oavsett om det manifesteras i fysisk form eller inte, tvångsmässigt eller inte. Och i vissa tider räcker det med att bära saker på insidan och vid vissa lägen överräcka detta till nästa generation eller andra eller de som vill ha. Min lite jobbiga tumregel tycks tyvärr vara "ju bättre jag mår fysiskt och psykiskt, desto mindre kreativ är jag" men detta är något som jag jobbar emot, haha, fast på ett nytt och hållbart sätt. Jag vill bara inte känna prestige eller tvång, att skapandet blir tvångsmässigt. Jag säger ju ändå jämt när folk frågar vad jag sysslar med att jag inte gör nånting, inte ett dyft men sen om jag ombes lista saker jag gjort så är det en del ändå per år och i såna stunder fattar jag ingenting av mig själv och blir lite smått rädd. Jaja.

Men här begärs ju ingenting tillbaka på något vis, det är ju skönt detta sammanhang då det är ett sammanhang med andra möjligheter för uttryck och varande. Lugnt och skönt, är vad det är. Och nu är det fan helg igen. Sen är det ju så, att sen en börjat jobba så ändras mycket. Nu har jag jobbat som fast anställd i 2 år typ och varje dag är ju en ny upplevelse i hur jag fördelar orken och energin och jobbar mig sakta framåt, lär mig, tar in, testar orkesnivåer. Så fort jag känner tröttheten kicka in under dagen så lägger jag ned allting, alltså på fritiden, då är det bara att vila. Ingen idé att ta ut sig och göra för mycket, om möjligt att undvika. Slutmålet är alltså nåtsorts varande nästan frikopplat från världen och med noll rädsla för döden och vara beredd att varje dag kan vara den sista, utan att det spelar någon som helst roll. Vi är så små!

Ha en skön helg! Vårkvitter här nu. Bit för bit kommer lugnet, ordning på torpet efter alla dessa år som försökt kvarnstena sönder en till flis. Ska inte göra nånting särskilt i helgen, bara plocka med gamla prylar och susa runt lite i minnets katakomber, kasta lite, spara lite. Sen blir våren som ny.

Så var det måndag idag igen. Nu har dessutom all snö smällt bort, det gick fan på en eftermiddag. Vart tog allt vägen? Och det är så varmt så nu har flera växter flyttat ut på balkongen. Och fortsätter det såhär så är det dags att sätta tomaterna och påbörja nästa säsong av tomatodlande. Snart kan jag ju kalla mig för tomatbonde.

För er som prenumererar på Galago så är jag med i kommande numret med en serie jag tycker blev rätt bra! Läs på bibblan annars  :-)

Nu har du inga undanflykter - upp med grejer du ritar!!

Två fanzines ändå! Snyggt jobbat
Jag har tecknat en serie till nästa Brand, så nöjd med att gå från idé till skiss till redigering i dator på en kväll. Det är inte alltid det går så smidigt men nu gick det riktigt bra. Är dock lite orolig att det ska bli en ok-boomer-serie "det var bättre när jag var i din ålder"-serie, men redaktionen gillade den så den kommer med antagligen. Den som lever får se...

Jag har lite hybris för att Galago tog in mig i sin reklamfilm för nya numret, så jag har beställt visitkort och börjat titta på besöksadress för gäster och har registrerat en box-adress.. Nä då. Men jag fick lite hybris av det. Det var ju mest kul såklart.

Jag gillar dock inte att Galago börjat göra barnserier, de här som Fabian Göransson gör. Han var som bäst med Gaskriget och den hart ju tusen år på nacken nu. Sen har det faktiskt inte var så mycket som varit särskilt bra, även om Drömmen om Europa var helt okej. Men varför ge ut barnserier? Vi har ju haft problem i tusen år med att serier setts som något för barn och det har ju succesivt försvunnit sista tio-femton åren och att serier faktiskt kan ses som en erkänd konstform och/eller ett uttrycksmedel likt andra. Att serietecknare likställs med andra kulturutövare och inte ska verka i sitt egna fack.

Hoppas det känns bättre snart med biverkningarna.
Angående det med att vara inne på något men inte ha balans, har du alltid känt så eller är det någonting som smugit sig på med åren?

Nej, viktigt att förtydliga: Serier för barn är skitbra, det är ett jättebra sätt att berätta på som är tillgängligt och väldigt mycket roligare än att läsa böcker. Jag hade ju säkert inte varit det minsta intresserad av serier idag om det inte vore för att vi hade massa Bamse och Kalle Anka, sedan Fantomen och sedan MAD och sedan Pyton hemma, och en farsa som uppmuntrade en att börja läsa serier. Han fick mig att läsa MAD när den kom ut på svenska igen i slutet av 90-talet, då var jag först extremt skeptisk. Tyckte Alfred E Neuman bara såg motbjudande ut. Vem fan riktar sig den här skiten till? Sen köpte pappa numret där de parodiserade Hamilton-filmen med Peter Stormare (så tidningen måste ha varit från 1997 kanske?) och den parodin var skiiiitrolig tyckte jag då. Sen fanns det ju massa andra spännande serier i MAD förutom filmparodiserierna, Don Martin, Sergio Aragones, X&Y osv.. och sen när jag läst MAD ett tag så började jag läsa Pyton och sen började jag köpa de där små Galago-pocketerna på Kulturhuset i Stockholm. Köpte min första 2004 och har läst Galago sen dess, förutom med långa uppehåll när den var som allra mest gräsligt dålig med förra redaktörerna. Det här storformatet som de ofta fyllde med stora jävla entrutingar har jag faktiskt slängt åt helvete. Ingenting man vill spara på. Nuvarande format tycker jag är skitbra. Hade gärna sett de små pocketerna, men de övergav ju det formatet av en anledning antar jag..

Nu blev det min personliga relation till serier :-)

En annan väldigt fin sak, butiken Comics heaven i gamla stan är numera helt impregnerad i superhjälte och manga-serier, och jag har nog bara köpt en bok därifrån de senaste fem åren, hur mkt jag än vill.. men varje gång jag går förbi där så får jag en sån varm känsla i kroppen. När jag var liten så åkte jag och min kompis tillsammans med min pappa från Jordbro ute i Haninge till den stora staden, med pappas lilla SAAB-90, som jag minns var beige även om det kan vara en efterhandskonstruktion. Men så åkte man dit och fick gå loss på serier. Tror det var i samband med sommarlovets början och jag fick köpa en massa gamla MAD från 70-talet "De riktiga" liksom, eftersom sommaren skulle spenderas hemma. Men åh vad jag var lycklig den sommaren. Läsa MAD, hänga runt i Jordbro i fantastiskt sommarväder, dela på pizza, gå i skogen, sitta uppe sent och spela DOS-spel, panta burkar så man hade råd med varsin Piggelin och sova hos varandra varje dag. Det är väl packeterat i ett nostalgiskt skimmer men fan vilken fin tid det var. På den tiden levde ju centrumet också på riktigt innan riskkapitalisterna köpte upp och chockhöjde hyrorna, det var kommunalt då. Så vi hade blomaffär, djuraffär, en second hand, en medioker "data"-affär (de sålde mest sladdar man aldrig visste vart de skulle användas) två mataffärer, två kiosker, ett fik med världens godaste mackor för en jätteliten peng... helvete vad mycket bättre det var förr. Jag minns det som sommar året om också. Det däremot är en efterhandskonstruktion såklart.

Jag minns också när svenska MAD startade om på 90-talet. Det var också min introduktion till den tidningen. Tror aldrig jag köpte ett nummer men en kompis prenumererade. Pyton tyckte jag var mycket mer motbjudande, mer äckelhumor. Minns också Hamilton-parodin.

Ja, hoppas det kommer fler nummer av Autotrof. Ingen press dock, om man nu inte kan lägga press när man uttrycker en förhoppning.

Ja, stan var ju trevligare och roligare allmänt när man var liten. Så även i Piteå. Saknar skivaffären och Åhléns gedigna skivavdelning. Men det kanske är odelat nostalgiskt. Synd att man upptäckte loppisar så sent, då när de små loppisarna redan börjat stänga. Fanns ju en del trevliga fik som var sådär medelmåttigt inredda också. Jag och morsan brukade fika på ett ställe som hette Stjärnan som hade lite skolbespisningskänsla i möblemanget och hyllor med brädspel och så. Nu har vi ju ett tv-spelskafé som iofs är riktigt trevligt. Många Magic-nördar som hänger därnere med sin tvivelaktiga hygien.

Är Galago bra nu alltså? Kanske borde teckna en prenumeration. Inte läst den på flera år.

Ja, förstår vad du menar Tommy. Stöd de krafter som finns.
Hjälp köpte jag två första numren av när den nylanserades (eller det var väl en serietidning med samma namn som en gammal tidning som inte bara hade serier i sig?). Kom det fler nummer? Tyckte det var häftigt att kunna köpa en serietidning på fackin Coop med Nina Hemmingssons teckning på omslaget.

Svarade aldrig på din fråga om mental balans Tommy. Jag tror det har smugit sig på med åren. En blandning av komplex och tvångstankar/beteenden tror jag. Just det där att aldrig kunna koppla av uran alltid känna att man måste prestera. Försöker tänka: jag skulle kunna lägga av med allt idag eller göra ett uppehåll på flera år och det skulle inte spela någon roll. Tror sociala medier gjort allt värre. Även om jag vet att folk bara lägger upp det bästa och förhärligar så hamnar man ändå i fällan. Så undviker sociala medier ganska mycket.