Sv: Mårundan

" När man var ung gjorde man allt för att inte vara som Svensson och nu när man närmar sig medelåldern undrar man hur alla kunde bli Svensson medan man själv är halv- eller helmiffo."
"Men desto äldre jag har blivit desto mer har jag insett att allt blir lättare bara man kan nöja sig med det fina i vardagen och ta livet för vad det är. Tycker synd om dem som måste ha det stora huset, stora bilen, skotrar, åka på utlandssemester stup i kvarten, avla sig flera gånger om men ändå inte verka helt nöjda. "
Hela mitt liv sen typ hösten 2019 har som snurrat kring att begripa dessa frågor, samt såklart förstå hur man ska orka jobba halvtid på ett normalt jobb. Jämför mig såklart med min far och inser att vid min ålder hade han fyra ungar, och att jag var nio år gammal. HAHAHAHA. Insert rant om Modernitet, postmodernitet, manlighet och arbetarmännens val mellan arbeit macht frei eller hänfalla till incelkultur. Känner att jag vill sitta och göra en podd som bara är att vi alla pratar Arbetets Värde och Pris.


Det jag egentligen tänkte säga är att jag vill veta hur man hanterar prestationsångest. Jag har ångest inför:
- Att det var sålänge sen jag gjorde en autotrof och inte levererat något
- Att jag får gratis fanzin av människor som inte får nåt tillbaka för jag inte levererar något
- Att om jag gör nåt kanske det blir dåligt och då är det dåligt levererat då när jag faktiskt väl levererar något
Jag har aldrig såklart varit utan prestationsångest men alltid lyckats hålla det kvävt och nedtryckt under en tung fasad av FUCK YOU ALLIHOPA JAG BRYR MIG INTEEEEE men såklart bryr jag ju mig jättemycket och jumer jag bryr mig om alla roliga och nice fanzin jag får och kanske särskilt nu när jag fick den feta fanzinerad 2.0 och arbetarlitteratur-samlingen känner jag nog att satan vad jag borde steppa upp och leverera för att jag kan ju inte bara sitta och vara trött och det har plötsligt gått nästan två år av arbeitsliv medan jag försummat fanzinvärlden som dock fortsätter skicka stekta sparvar som flyger in i min mun bara för att den är så jävla najs och jag är ett girigt svin. Har ni några bra tips på andingsövningar?

Sv: Mårundan

Tror inte det går att göra nåt bra av prestationsångesten. Känner precis som du Slarga, ganska ofta. Stress att leverera och i mitt fall att det man gör inte kan mäta sig med andras. Man måste komma bort från det där på nåt sätt. Inte jämföra sig. Jag tycker din mask av Jag Skiter i Vilket har funkat bra för dig tidigare och det du har gjort med Autotrof hade ingen annan kunnat göra. Och det gäller ju de flesta fanzineskribenter som är här. Jag fortsätter ju skicka zines till dig för att jag ser dig som en av stommarna i zinescenen och för att Autotrof betytt mycket för mig (förutom serierna om knarkgrodor och dylikt då haha, som du vet att jag aldrig fattat).. Spelar ingen roll om jag inte får ett zine av dig på tio år.

Men ja, prestationsångesten förpestar sånt som egentligen är kul. Som att skriva och läsa andras fanzine. Jag brukar pyssla med annat ett tag, lägga ner och hoppas lusten kommer tillbaka, tänka att jag inte behöver fanzines. Andra gånger skriver jag dåligt med vilja, lättar på självcensuren och tänker att det är bra att det blir nåt alls. Sen kanske inte allt av det hamnar i tryck men det är ju en senare fråga.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

1,103

Sv: Mårundan

Ja, mitt tips är det som jag alltid säger: Bara strunta i andra och gör din grej. Alla har olika förutsättningar, alla har olika driv, alla har olika energi efter arbetsdagen och alla har olika perioder när man faktiskt inte känner för att göra fanzines. Stressa inte upp dig för att du får hem gratis fanzines eller läser om att andra gör saker du "också borde göra". Du borde ingenting. Du ska bara göra det du känner för när du kan och vill och känner att du har motivationen till det. När man väl är igång så får man vanor och då är det lätt att vara på banan, det är väl därför du ändå gjort mer än ett ex av autotrof?

Jag blir glad av att det kommer fanzines och att folk gör nya, det är kul att få ta del av andras grejer och det kan inspirera till mitt egna, eller så gör det inte det. Och det är helt okej. Prestationsångesten är en polis i huvudet vi alla måste till varje pris bekämpa och hålla borta.

För vem har vi prestationsångest? vem är det som blir besviken på oss? Ingen. Man blir glad om det kommer nåt nytt och kommer det inget nytt hoppas man personen som gör fanzines mår bra.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Mårundan

Så mycket bra tankar här ovan att jag inte vet vart jag ska börja - så börjar med att konstatera att det är helg alles snart. Sällan har innesittande känts så skönt och avkopplande. Och nu kom ju snöslasket och töandet också, så många timmar ute i den röran blir det inte. Fick lite sjyst post idag. Blir en lugn och stillsam helg med lite film, popcorn, apelsinjuice och nudlar med tofu och typ tomat, vitkål, gurka, ingefära. Såldes ut sojgurt för 10 kr styck men var ju inte alls kort datum så bra deal eller ja inte att man är sista datum-nojjare men ja win-win. Blir lite dammsuga imorgon, hantera postgången in och ut, städa, plocka disk. Har nytt diskställ för första gången på typ 4 år samt nya mössor på ännu längre tid (från Panic Holiday Clothing, blink blink), så man är ju redo. Gå ut med sopor och inventera i skafferi och kyl och frys. Men främst bara såsa och fintänka på sängen, ryggläge och viloläge. Eventuellt lyssna på lite musik. Kolla på fåglarna på balkongen, där trivs de bra.

Ha det fint allesammans, snart är det vår.

Sv: Mårundan

Fy fan vi ska få töväder också. Har varit magiskt häruppe med kyla och sol och inget snöfall på typ två veckor. Grävde ut en soffa på gården där vi grillade när Å fyllde år. Gjorde eldstad av gammal vedugnsplåt och kommunalt grus.

Låter som en trevlig helg B-pappa. Kan sakna sån egentid. Vill bli bättre på att laga mat från grunden men det är väl inte mitt intresse egentligen. Åt grym mat när jag jobbade helg med en annan kollega. Kikärtsmasala med friterade tortillabröd och magisk champinjonpasta. Gjorde pastan i veckan men den blev mest okej.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

1,106 Senaste redigerad av larsesq (2021-02-22 22:04:47)

Sv: Mårundan

Blev noll egentid i helgen. Var med småbarn och stora vuxna och familj i Malmö. Var fränt och kul, men jesus, har inte ens i närheten av orken att vara med barn. Blir som en gammal trasa i skallen efter att ha lattjat med dem i dagarna två. Var på stranden och såg på vattnet och skånska fåglar. Gick sen i ett bostadsområde och såg hur nån klottrat "Metallica - Kill 'em all" på väggarna på en skola. Kändes som jag fick hopp om mänskligheten när jag såg den. Sen gungade jag, min bror och hans barn på en lekplats. Några barn hojtade ramsor från "Lejonkungen" från ett torn i närheten. Bror sa att Metallicas nästbästa albumet är "Kill 'em all." Ett hårresande uttalande, då kanon är: "Bäst - 'Master of Puppets', nästbäst 'Ride the Lightning' och tredje bäst är 'Kill 'em all', sen dog Cliff Burton och med det Metallica som ett fullgott band." Vi åt: falafel, sommarrullar, körv med bröd, schnitzel med ugnsrostade grönsaker.

Är i Småland nu, med gamla vuxna och lugnare tider. Hoppas kunna åka till en övergiven soptipp mitt ute i ingenstans imorgon. Sånt gillar jag. Snön försvinner här och det känns vemodigt. Men var på isen idag och tittade ut över det småländska landskapet. Solen värmde min nos och det kändes magiskt. Tänkte att det är nog bara finns två saker som nästan garanterat gör mig glad här i livet: att vara utomhus eller att skriva.

1,107

Sv: Mårundan

Sommarrullar? Vad är det för någonting+

Snön har försvunnit här och det blir knappt kyligt när alla fönster är öppna i lägenheten. Då är våren här :-/ Fast våren är trevlig, men inte slasket och att det är blött och ruggigt ute. Inte ens riktig kyla. Bara fuktigt och jävligt. Det slipper man ju gärna.

Förstår verkligen den där tröttheten efter att ha lekt med barn i två dagar, jag blir det också av barn. Förstår inte hur folk orkar ha egna.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

1,108

Sv: Mårundan

larsesq skrev:

Hoppas kunna åka till en övergiven soptipp mitt ute i ingenstans imorgon. Sånt gillar jag.

Ooooh va spännande! Berätta gärna om hur de blev!

Intressanta grejer du skriver Autotrof. Känner igen mig särskilt med FUCK YOU attityden. Märk hur jag aktivt försöker få kanske varenda grej att ha så absolut lite prestationskrav som de går. Inget får spela roll för då blir det för höga insatser.

Jag märker hur de tankesättet för mig har funkat väldigt dåligt när det är en gruppgrej som är väldigt viktig för mig (uppträda med band) och när flera personer ger komplimanger för nån grej en gjort.

Me gruppgrejer så är de för att jag måste förhålla mig till att de andra i gruppen har förväntningar och lägger energi på projektet. Jag vill ju kunna dra mig ur, men om dom är investerade så sätter de ett ytterligare ansvar på mig
Me uppträdande så är de att de är en så tydlig uppvisning av nåt, att de känns jobbigt att ta plats utan att ha fått till allt perfekt.
Me komplimanger så får dom de å kännas som att jag är bra på det jag håller på med. Om jag är bra på de jag håller på med så finns de potential för mer. Å de kanske t.o.m sträcker längre, jag kanske till och med passar in? Å då ska ja va normalpresterande (vad menar jag ens när jag tänker de?!), hjälp!!

Kan skriva mkt mer men borde ju sova

För att inte va off topic så pysslade jag å nåra kompisar över internet idag å de va bra. Bestämde mig förå ta det lugnt med å spela RuneScape ett tag, min kompis har slutat så det är inte alls lika kul längre och jag har slarvat med å ta hand om mig själv.
Kram

Sv: Mårundan

Haha, när jag och Larsesq uppträtt live har vi typ aldrig repat. Försökte nån gång men det gick skitdåligt. Därav har spelningarna varit av mycket varierande kvalité. Men förstår vad du menar med att vilja göra nånting bra på scen för att förtjäna att stå där, VA.

Härligt med Metallica-klottret och att gå vid Kattegatt eller är det Öresund? Mellanstadiegeografin börjar bli suddig.

Helvete vad det snöar här. Måste ringa ungtuppen som har en baklastare och tar 200 spänn i timmen så han kan flytta snömassorna längre bort för jag fick mjälthugg idag när jag skulle baxa snön i 75 graders lutning bort från vägen och upp på högarna. Börjar likna en fjällvinterväg på infarten, man går mellan två meter höga vallar. Snön jag skottade från altan är stenhård nu. Skulle bli en bra pulkabacke. Tror inte den kommer ha smält till juni ens. Hade tänkt skaffa skidor i år eller snöskor men det har inte blivit av, nu igen. I helgen kanske jag dock ska köra snöskoter på jobbet.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

1,110 Senaste redigerad av larsesq (2021-02-25 21:46:51)

Sv: Mårundan

Sommarrullar är plockmat. Risark som läggs i varmt vatten och sedan fylls med diverse gödma. Jag stekte tofu och fick min mamma som varit lite skeptisk mot tofu att börja förstå storheten med tofu. Kändes stort och bra.

Var ute idag och skulle kolla in soptippen, men där var det full rulle. Ryktet om dess död var väldigt överdrivet. Massa män som jobbade där. Vågade inte gå in. Gick runt en stund i byn. Det doftade köttbullar i bostadsområdet. Nån/några verkade bo i ett stort rött hus med en massa katter. Kände längtan. Hur härligt hade det inte varit att bo så här ute på landet, i ett hus med en massa katter? Tänkte också på en artikel jag läste i Allers om att kvinnor (de lutar verkligen hårt ibland åt att läsekretsen är kvinnor) mår bättre av att sova med en hund/katt än med en partner. Kanske är sant, för oss karlslokar också? Gillade att sova med vår lilla tax när han levde. Kändes tryggt och fint.

Var inne en liten stund i en stuga som verkade vara en sorts kristen förskola/söndagsskola. Massa kors och kristna symboler och leksaker. Stugan var olåst, så det var bara att ramla på. Kändes som en liten trevlig by. Fick sedan höra av en som varit i byn en del i arbetet (hemtjänsten) att det fanns hemskheter där också. I ett av husen hade en tant bott nere i källaren och ovanvåningen hade tantens son tagit över. "Det var nån sorts bordell där eller nåt." Massa skumma typer som hängde där och unga flickor som smusslades in via bakvägen. Sonen var sliskig och äcklig och bjöd alltid på choklad. När tanten låg för döden hade den unga kvinnan som hade vak vid hennes sida fått en stor sedelbunt av mannen. Enligt min uppgiftslämnare så var det nog för att sonen ville "ha henne." Hon hade tackade nej till både honom och sedelbunten.

När jag spelar själv brukar jag ändå repa. Märker att det blir bättre då, när det finns en sorts plan. Men jag gillar inte egentligen att spela musik. Blir aldrig så bra som jag skulle vilja att det blev. Mest är det kul att göra saker ihop med folk. Ibland spelar jag lite gitarr hemma själv och det känns kul att bara plinka och inte tänka på att nån annan behöver höra det. Finns redan för mycket musik ändå. Min solokarriär är i alla fall heldöd, men spelar gärna med folk. Bara leka och ha kul och busa med instrument.

Var i Skanör. Såg Öresundsbron. Kändes först lite kul, men sedan tänkte jag på danskarna och blev alldeles kall. Sverige borde verkligen stänga gränsen mot Danmark permanent.

Sv: Mårundan

Oj mycket fint här. Ja nej barn är en dödsdom som räcker hela livet, haha.

Dagen då bröderna Nilsson slutar lyssna på och dividera Metallica, ja då fryser väl Sverige till is. Ska börja spela synt i vår hemma, ska sitta och lattja lite med den. Håller på städar och rensar och organiserar, hållt på i ett par år nu eftersom jag nu bott så länge på samma ställe att nästan alla prylar är samlade, så otrolig skön känsla att allt går framåt och sållas och ställs i ordning. Har lite annat kul på G men en sak i taget. Är iaf skitnöjd med min nya, pyttelilla soffa! Så liten att jag typ kan ta upp och lyfta den under ena armen. Tvåsitsare.

Autotrof, vilket inlägg... haha jadu. Jag tycker görande är överskattat. Målet är ju att göra konst / whatever för att onödiggöra konst och kultur. Att inte vara kreativ om en inte har det behovet är det bästa; lite som larsesq säger, det finns redan så mycket tillexempel musik. Man vill ju inte bli bedömd och omtyckt för att man är EN KREATIV PERSON. Jag vill bli omtyckt / känna mig duglig när jag äter frukost, halvsover och står och glor på folk på gatan. Sen gör man ju grejer ändå, men för min del blir allt ofta oplanerat till viss del, eftersom jag styrs av krafter jag inte kan kontrollera själv, lite som filmintresset eller allt vad det kan vara. Besattheter som är som demoner i min kropp och i sinnet, oftast på bra sätt. Så, säger jag nu, till mig själv och till den som vill lyssna; slappna av, det är bara livet och allt det dära. Finns väl ingen skam i nåt. Orka prestige. Sen i ett större och (gulp) kosmiskt perspektiv så är ju ändå allt kludd och kladd fullständigt onödigt, även om det är kul för stunden. Allt alla gjort, allt alla kommer att göra. Förvisso artefakter som manifesterar ens inre och måhända spridare och omvandlare av detta, men i slutändan är vi ändå bara bärare av ideer och ja ideal, oavsett om det manifesteras i fysisk form eller inte, tvångsmässigt eller inte. Och i vissa tider räcker det med att bära saker på insidan och vid vissa lägen överräcka detta till nästa generation eller andra eller de som vill ha. Min lite jobbiga tumregel tycks tyvärr vara "ju bättre jag mår fysiskt och psykiskt, desto mindre kreativ är jag" men detta är något som jag jobbar emot, haha, fast på ett nytt och hållbart sätt. Jag vill bara inte känna prestige eller tvång, att skapandet blir tvångsmässigt. Jag säger ju ändå jämt när folk frågar vad jag sysslar med att jag inte gör nånting, inte ett dyft men sen om jag ombes lista saker jag gjort så är det en del ändå per år och i såna stunder fattar jag ingenting av mig själv och blir lite smått rädd. Jaja.

Men här begärs ju ingenting tillbaka på något vis, det är ju skönt detta sammanhang då det är ett sammanhang med andra möjligheter för uttryck och varande. Lugnt och skönt, är vad det är. Och nu är det fan helg igen. Sen är det ju så, att sen en börjat jobba så ändras mycket. Nu har jag jobbat som fast anställd i 2 år typ och varje dag är ju en ny upplevelse i hur jag fördelar orken och energin och jobbar mig sakta framåt, lär mig, tar in, testar orkesnivåer. Så fort jag känner tröttheten kicka in under dagen så lägger jag ned allting, alltså på fritiden, då är det bara att vila. Ingen idé att ta ut sig och göra för mycket, om möjligt att undvika. Slutmålet är alltså nåtsorts varande nästan frikopplat från världen och med noll rädsla för döden och vara beredd att varje dag kan vara den sista, utan att det spelar någon som helst roll. Vi är så små!

Ha en skön helg! Vårkvitter här nu. Bit för bit kommer lugnet, ordning på torpet efter alla dessa år som försökt kvarnstena sönder en till flis. Ska inte göra nånting särskilt i helgen, bara plocka med gamla prylar och susa runt lite i minnets katakomber, kasta lite, spara lite. Sen blir våren som ny.

Sv: Mårundan

Håller med i din livsfilosofi B-pappa! J a g har alldeles för höga prestationskrav men det är ju roligt när de väl släpper och man bara k a n njuta av det man gör. Sen kommer problemet att man inte kan göra det så mycket som man vill för livet kommer ivägen. Mängden skit är konstant. Men jag tror ju egentligen på ryska ingentingisternas dekret: gör ingenting. Människans lott är väl att vara blåsfisk med sitt ego i liten skål. Som Krang i Turtles!

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

1,113

Sv: Mårundan

Så var det måndag idag igen. Nu har dessutom all snö smällt bort, det gick fan på en eftermiddag. Vart tog allt vägen? Och det är så varmt så nu har flera växter flyttat ut på balkongen. Och fortsätter det såhär så är det dags att sätta tomaterna och påbörja nästa säsong av tomatodlande. Snart kan jag ju kalla mig för tomatbonde.

För er som prenumererar på Galago så är jag med i kommande numret med en serie jag tycker blev rätt bra! Läs på bibblan annars  :-)

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Mårundan

ok imma not gonna lie det var rätt kul att skaffa instagram och få bekräftelse injicerad rätt upp i blodådrorna och också se grejer som inte finns nån annanstans på internet
gillar att det uppmuntras till skojiga nicknames tillskillnad från fejsbok

såhär gör du om du inte har en smartphone som är bra nog för instagram

ta en bild med kameran och ladda upp den nånstans tex på facebook fast privat så bara du kan se den sen laddar du ner den från facebook till din dator, sen använder du tex safari men ändrar i de avancerade administratörsinställningarna så safari låtsas vara en iphone och sen går du till instagram.com och laddar upp bilden och skriver nåt kul och får ditt ego tillfredsställt

1,115

Sv: Mårundan

Nu har du inga undanflykter - upp med grejer du ritar!!

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Mårundan

Har varit varmt här också och starkt solsken. Snön har smält som attan. Varit i karantän hela helgen för jag fick såna biverkningar av vaccinet att det kanske var covid. Så märkte inte så mycket av värmen förutom att vi satte upp ett parasoll för vardagsrumsfönstret så inte solen skulle steka oss medan vi kollade på äldre engelska par som vill köpa hus i Frankrike och hånade deras smak.

Gjort klart två fanzines i helgen. Får se när man har råd att trycka dem. Funderar mycket över hur besatt jag blir av grejer, att jag har så svårt att slappna av och tycker allt annat man måste göra suger och är trist. Fast jag gör ju alla de där tråkiga sakerna, så det är inte total asocial. Gillar ju att vara väldigt inne på nånting men hittar ingen balans i det. Antingen är man väldigt inne på en sak eller ganska deppig och tycker man har för lite ork och motivation.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

1,117

Sv: Mårundan

Två fanzines ändå! Snyggt jobbat smile
Jag har tecknat en serie till nästa Brand, så nöjd med att gå från idé till skiss till redigering i dator på en kväll. Det är inte alltid det går så smidigt men nu gick det riktigt bra. Är dock lite orolig att det ska bli en ok-boomer-serie "det var bättre när jag var i din ålder"-serie, men redaktionen gillade den så den kommer med antagligen. Den som lever får se...

Jag har lite hybris för att Galago tog in mig i sin reklamfilm för nya numret, så jag har beställt visitkort och börjat titta på besöksadress för gäster och har registrerat en box-adress.. Nä då. Men jag fick lite hybris av det. Det var ju mest kul såklart.

Jag gillar dock inte att Galago börjat göra barnserier, de här som Fabian Göransson gör. Han var som bäst med Gaskriget och den hart ju tusen år på nacken nu. Sen har det faktiskt inte var så mycket som varit särskilt bra, även om Drömmen om Europa var helt okej. Men varför ge ut barnserier? Vi har ju haft problem i tusen år med att serier setts som något för barn och det har ju succesivt försvunnit sista tio-femton åren och att serier faktiskt kan ses som en erkänd konstform och/eller ett uttrycksmedel likt andra. Att serietecknare likställs med andra kulturutövare och inte ska verka i sitt egna fack.

Hoppas det känns bättre snart med biverkningarna.
Angående det med att vara inne på något men inte ha balans, har du alltid känt så eller är det någonting som smugit sig på med åren?

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Mårundan

Hoppas på mer grejer från Autotrof, inte bara på intranätet, utan också i det fysiska pappersformatet.

Typ inte skrivit nåt nytt alls på hela året. Mest hållit på med gamla grejer som förhoppningsvis ska ges ut nån gång, i nån form. Ska börja på ny novell idag och har lite recensions- och intervjuidéer. Kanske ha intervjuturné i sommar, inshallah. Men nu känns det som jag närmar mig det som bör avhandlas i coronatråden... Hm, jaja. Blir väldigt inspirerad av att Hunden och Tommy är så i gasen. Spännande med alla serier och fansins och grejer. Att det händer så mycket. Lätt att kännas att allt står still och inget kommer hända, i dessa dagar. Men detta med kreativ verksamhet är ju perfekt för att jaga alla sån tråkiga tankar på flykten.

Hajade också till när jag såg att Fabian Göransson gör barnserier. Vill inte nedvärdera barnserier. De är viktiga och bra och så. Men att ändå Sveriges främsta och mest kända utgivare av "vuxenserier" börjar ge ut serier som riktar sig till barn är en ögonbrynshöjare. Minns när AB Kultur recenserade "Smålands mörker". Inget mästerverk (recensionen alltså), men var nog en av de första gångerna jag läste en recension på ett seriealbum där det inte var tvunget att fastslås att "serier är inte bara för barn längre" och när det faktiskt riktades lite kritik mot seriealbumet. Att det togs på allvar, som om det vore en riktig skönlitterär roman. Kändes som det var runt den tiden som serier började bli tagen mer på allvar, och det mesta av det stod ju Galago och tecknare kopplade till Galago för. (Orkar inte räkna upp dem, de flesta ju vet ju vilka jag snackar om - och om ni vill veta, slajda över ett pm så ska mäster Larsesq mästra och vara spyfärdigt bror-duktig och namndroppig så). Känns väl mest som om det finns många andra förlag som ger ut barnböcker och barnserier.

1,119

Sv: Mårundan

Nej, viktigt att förtydliga: Serier för barn är skitbra, det är ett jättebra sätt att berätta på som är tillgängligt och väldigt mycket roligare än att läsa böcker. Jag hade ju säkert inte varit det minsta intresserad av serier idag om det inte vore för att vi hade massa Bamse och Kalle Anka, sedan Fantomen och sedan MAD och sedan Pyton hemma, och en farsa som uppmuntrade en att börja läsa serier. Han fick mig att läsa MAD när den kom ut på svenska igen i slutet av 90-talet, då var jag först extremt skeptisk. Tyckte Alfred E Neuman bara såg motbjudande ut. Vem fan riktar sig den här skiten till? Sen köpte pappa numret där de parodiserade Hamilton-filmen med Peter Stormare (så tidningen måste ha varit från 1997 kanske?) och den parodin var skiiiitrolig tyckte jag då. Sen fanns det ju massa andra spännande serier i MAD förutom filmparodiserierna, Don Martin, Sergio Aragones, X&Y osv.. och sen när jag läst MAD ett tag så började jag läsa Pyton och sen började jag köpa de där små Galago-pocketerna på Kulturhuset i Stockholm. Köpte min första 2004 och har läst Galago sen dess, förutom med långa uppehåll när den var som allra mest gräsligt dålig med förra redaktörerna. Det här storformatet som de ofta fyllde med stora jävla entrutingar har jag faktiskt slängt åt helvete. Ingenting man vill spara på. Nuvarande format tycker jag är skitbra. Hade gärna sett de små pocketerna, men de övergav ju det formatet av en anledning antar jag..

Nu blev det min personliga relation till serier :-)

En annan väldigt fin sak, butiken Comics heaven i gamla stan är numera helt impregnerad i superhjälte och manga-serier, och jag har nog bara köpt en bok därifrån de senaste fem åren, hur mkt jag än vill.. men varje gång jag går förbi där så får jag en sån varm känsla i kroppen. När jag var liten så åkte jag och min kompis tillsammans med min pappa från Jordbro ute i Haninge till den stora staden, med pappas lilla SAAB-90, som jag minns var beige även om det kan vara en efterhandskonstruktion. Men så åkte man dit och fick gå loss på serier. Tror det var i samband med sommarlovets början och jag fick köpa en massa gamla MAD från 70-talet "De riktiga" liksom, eftersom sommaren skulle spenderas hemma. Men åh vad jag var lycklig den sommaren. Läsa MAD, hänga runt i Jordbro i fantastiskt sommarväder, dela på pizza, gå i skogen, sitta uppe sent och spela DOS-spel, panta burkar så man hade råd med varsin Piggelin och sova hos varandra varje dag. Det är väl packeterat i ett nostalgiskt skimmer men fan vilken fin tid det var. På den tiden levde ju centrumet också på riktigt innan riskkapitalisterna köpte upp och chockhöjde hyrorna, det var kommunalt då. Så vi hade blomaffär, djuraffär, en second hand, en medioker "data"-affär (de sålde mest sladdar man aldrig visste vart de skulle användas) två mataffärer, två kiosker, ett fik med världens godaste mackor för en jätteliten peng... helvete vad mycket bättre det var förr. Jag minns det som sommar året om också. Det däremot är en efterhandskonstruktion såklart.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

1,120

Sv: Mårundan

Spännande videoreportage om svenska feministiska serier från Arbetaren:
https://www.arbetaren.se/2021/03/05/sve … community/

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Mårundan

Jag minns också när svenska MAD startade om på 90-talet. Det var också min introduktion till den tidningen. Tror aldrig jag köpte ett nummer men en kompis prenumererade. Pyton tyckte jag var mycket mer motbjudande, mer äckelhumor. Minns också Hamilton-parodin.

Ja, hoppas det kommer fler nummer av Autotrof. Ingen press dock, om man nu inte kan lägga press när man uttrycker en förhoppning.

Ja, stan var ju trevligare och roligare allmänt när man var liten. Så även i Piteå. Saknar skivaffären och Åhléns gedigna skivavdelning. Men det kanske är odelat nostalgiskt. Synd att man upptäckte loppisar så sent, då när de små loppisarna redan börjat stänga. Fanns ju en del trevliga fik som var sådär medelmåttigt inredda också. Jag och morsan brukade fika på ett ställe som hette Stjärnan som hade lite skolbespisningskänsla i möblemanget och hyllor med brädspel och så. Nu har vi ju ett tv-spelskafé som iofs är riktigt trevligt. Många Magic-nördar som hänger därnere med sin tvivelaktiga hygien.

Är Galago bra nu alltså? Kanske borde teckna en prenumeration. Inte läst den på flera år.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

1,122

Sv: Mårundan

Det är bättre.
Men sen har jag väl med åren kommit till insikten att Galago speglar väl lite vart seriesverige befinner sig just nu. Och att man inte kan kosta på sig att vara för neggig när det inte finns så många vuxenserietidningar kvar. Finns ens någon kvar längre? Ett tag fanns ju iallafall "Hjälp" och någon mer, som jag glömt bort nu.. och det är den enda serietidningen som inte ägs av en drake:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3 … etidningar

Så man får sitta i båten tills det är stabilare för seriesverige.. ingen hade ju förväntat sig den där boomen på 2010-talet. Jag har fortfarande svårt att förstå att det hände.

Och tag det hat som när min själ
När jag dör ska jag inte dö som träl
Oh min moder så ska jag hedra dig
Oh min moder så ska jag hedra dig

Sv: Mårundan

Ja, förstår vad du menar Tommy. Stöd de krafter som finns.
Hjälp köpte jag två första numren av när den nylanserades (eller det var väl en serietidning med samma namn som en gammal tidning som inte bara hade serier i sig?). Kom det fler nummer? Tyckte det var häftigt att kunna köpa en serietidning på fackin Coop med Nina Hemmingssons teckning på omslaget.

Svarade aldrig på din fråga om mental balans Tommy. Jag tror det har smugit sig på med åren. En blandning av komplex och tvångstankar/beteenden tror jag. Just det där att aldrig kunna koppla av uran alltid känna att man måste prestera. Försöker tänka: jag skulle kunna lägga av med allt idag eller göra ett uppehåll på flera år och det skulle inte spela någon roll. Tror sociala medier gjort allt värre. Även om jag vet att folk bara lägger upp det bästa och förhärligar så hamnar man ändå i fällan. Så undviker sociala medier ganska mycket.

You can hide the useless filth, they say it's alright
It's the last days of man on Earth

Sv: Mårundan

Hjälp var 1968-kulturprofilen Lasse O'Månssons tidning, att lika med en svensk MAD. Månsson var också den som tog MAD till Sverige och etablerade termen "crazy-humor" för att beskriva för sin tids boomers vad det var de höll på med. En sorts föregångare till sånt som Tjocke-Bo och i förlängningen en inspiration för Herr Krypta I guess? Hade han levt idag hade det väl varit obegriplig meme-humor som varit motsvarigheten.
Att Rolf Claesson hade seperationsångest från Galago och började ge ut en serietidning på nivå med "Larson!" och "Serieparaden" men hade mage att döpa den efter denna klassiska tidning, var väl ett av de slutgilitiga tecknet på hela den där Galago-sfärens förfall och varufiering.

Sv: Mårundan

Läste, så vitt jag minns, aldrig Claessons Hjälp. När jag städade ut föräldrahemmet hittade jag första numret av ETC Comics.Tydligen gjordes det flera nummer än bara första, men detta första nummer var verkligen så himla ointressant och tråkigt. Intetsägande på alla möjliga sätt. "Vuxenserier" i dess vidaste bemärkelse. Ändå blev jag lite rörd och nostalgisk inför tanken att det 2004 kunde gå att ge ut en sån undermålig serietidning överhuvudtaget.