Filmer (Sida 11 av 24)

Häromdagen såg jag och Michelinmannen "Il conformista" (boken heter Anpasslingen och filmen heter Fascisten på svenska) jag älskar den, riktigt snygg och trevlig att titta på. Kopierar handlingen från Filmtipset för annars skulle jag bara råka spoila en massa:

" Historien tar plats år 1938 i Rom, där Marcello påbörjat ett jobb hos Mussolini samtidigt som han förför en vacker ung kvinna. Marcello åker till Paris på sin smekmånad, där hans chefer har ett uppdrag åt honom. Han ska söka upp sin gamla professor från skoltiden, en anti-fascist, och mörda honom..."

"Bertoluccis bästa enligt mig, och det verkar som många håller med. Utsökt stilren och snygg; varje scen är en njutning för ögat. Filmen har sällsamt ångestfylld spänning, som mot slutet blir närmast olidlig. Musiken, scenografin, skådspelarna - Trintignant som gör sin fascist till Bogart! - FOTOT av Vittorio Storaro (som senare fotade Apocalypse Now & Den siste kejsaren) bidrar alltihop till den säregna prägeln. Berättelsen, som för många säkert ter sig rörig, är ickelinjär med snabba klipp i tid och rum, plötsliga tillbakablickar varvas med realtidsscener som utspelar sig på samma plats. Det är en befriande upplevelse att kunna ta del av en berättelse där den inre handlingen sätts i första rummet och den yttre inte berättas på det standardiserade viset - det här hade annars kunnat bli en bra thriller, men hur intressant hade det varit? Bertolluci bemästrar den lösa berättarstilen mkt bättre än i t.ex. Före revolutionen, och får till slut sagt det han vill. Ämnet är komplext, och behandlas lika mycket visuellt som i dialogen och intrigen. Det handlar om kärnan i fascismens existens, om hur och vilka den lockar, om sexets och våldets sammanvävna farlighet, om psykologi och ideologi. Marcello, konformisten som bara vill vara "normal", förkroppsligar problemet med fascismens flytande existens (den finns ständigt närvarande inuti oss!) och intressanta frågor ställs om fascismen: vem blir fascist och varför; vem är farligast, den övertygade fascisten eller anpasslingen, konformisten som hänger med därför att det är lockande och praktiskt?) Detta är långt ifrån bara ett visuellt mästerverk.
Håller med om den kommentaren! Riktigt bra analys.

... för övrigt är den, Anpasslingen, min favoritbok :-)) all times.

Njuter av att läsa dessa cineastiska kommentarer här ovan. Vad härligt. Var på filmfestival i Kosovo i en vecka i höstas, kan lova att jag såg mycket film då, de lokala filmerna var roligast. Från totalröriga (bra) dokumentärer om lokala gubbpunkband till de svältande bönderna på landsbygden. Hela spektrat.

Men på tal om det så lägger jag en oerhört stark rekk på The valley från 1999, en dokumentärfilm om kriget där. Chockerande och gripande, minst sagt.

Ska laga lite ärtsoppa nu på kvällskvisten men får kasta in ett hett tips på det nog bästa jag sett hittils i år, Råttfångaren från 1999. Hurra, vilken film! Många svinbra scener med exakt rätt handlag. Vad som kunde ha varit en bra film i mängden är så mycket mer. Helt underbar. Verkligen en film som vågar ta ut svängarna och gå på lite sidospår och både vet att "less is more" och "more is more". Ägd! Sällan sitter jag hänförd hela filmen och är tok-engagerad, men detta var en sån. Eder B-pappa kan vara svår och tjurig med betygen, men här blev det 5/5.

http://www.imdb.com/title/tt0171685/

Ja hypen kring Closely watched trains får fan ta och lägga sig lite nu, men kan tro att det är samma fölk som går igång på nya franska vågen och svartvit cigarettrök som sväljer allt 60-tal med hull och hår och VISST kör hårt men glöm inte att varva med lite Chuck Norris, Maya Deren och John Waters och whatever; alltför många underbara cinefiler / cineaster har fastnat i "filmvetenskap-träsket" och stampat vatten i alltför många år, utan att rasera sina tycken och bygga upp igen. Ja vad fan folk gör väl som dom vill, jag menar bara att det är tråkigt att bygga murar runt sina intressen eller identitet. Sånt sysslar ju inte jag med! ;-) Ser fram emot att se Daises. Såg du ET larsesq, hur var den nu? Sist jag försökte se den, på blurajj, så orkade jag inte se hela, men hade sett om den på typ 00-talet. Men såg den också som knatte när vi hyrde videospelare från biblioteket. Blev oerhört skärrad då, eftersom filmens andra hälft ungefär har en hel del otäcka inslag (för en liten kotte).

Oj, vilken ilska mot Closely watched trains-entusiaster. Men ja, jag såg ET. Den var faktiskt riktigt bra. Vissa snygga scener och rätt intressant med hela fader-och barn-tematiken. Hur lillkillen och ET interagerar och är som en spegling av varandra och hur ET också blir som en blandning av far och lillebror för lillkillen. Slutet med cykel- och biljakten var lite trist. Var väl inne på 80-talet med extremsporter. Minns med en rysning när Polisskolan började ta in skateboard-grabbar. En fånig filmserie blev omedelbart ännu fånigare. Men jo, ET funkar fint. Tummen upp. Och Mac and Me framstår om möjligt som ännu sämre efter att ha sett filmen den försöker kopiera.

Kymigt med halssjukodom. Krya på dig. Jag såg om de sex första Jönssonligan-filmerna förra veckan. De levererar fortfarande.

Jo, alltså det var många öppna trådar kring mobbingen som jag tyckte var tung. Fick väl mycket flashbacks till barndomen. Fick t.ex. tjejen med glasögonen någonsin tillbaka sina glasögon etc.

Jönssonligan är bra skit!

Bra gjort av SVT, att visa originalet. Skulle säkert kunnat funka med dagens skillz att göra detta men då när den gjordes.... Ugh. En länk för kalenderbitaren:

http://www.imdb.com/title/tt0083866/alternateversions

Jadu maggan det lät inget vidare det där. Hoppas inte du blev ihållande nedstämd nu.

Ok, Guldfeber alltså. Kul med hagsploitation, googlade på en titel jag hade i huvudet:

https://en.wikipedia.org/wiki/Whoever_S … tie_Roo%3F

aka Grand Dame Guignol, aldrig hört detta begrepp:

https://en.wikipedia.org/wiki/Psycho-biddy

Ska ha några ytterligare titlar listade på papper, har gjort olika sammanställningar från olika böcker. Hoppas kunna återkomma med det. Enda jag kan säga nu är att i The crazies (1973) så finns en scen där en äldre dam attackerar en soldat med en stick-pinne eller vad det heter.

Ja True lies är kul! Jag såg den dock för första gången typ 2015 eller så, haha, en av dessa filmer jag missade och jag gillade den nu såklart men då har ju jag specialintresse på svulstig actionfilm och satt snällt och väntade på att teve skulle visa denna, då den märkligt nog inte dykt upp i loppislådorna så värst ofta. True lies kan sägas ingå i en trilogi som vi kan kalla "slutet på 80-talsactionfilmsvågen", där startskottet gick iochmed The last action hero (1993), följdes av True lies (1994) och sista spiken i kistan sattes med Die hard with a vengeance (1995, i folkmun "Die hard tre"), där vardera film drar återkommande action-element till perfektion / till sin spets (även om många "vet" och är överrens om att Terminator 2 är bäst av allihopa). Såg Last action hero nyligen och vet att många som såg den då har hatat den, men jag fann den nu väldigt kul och avslappnad.

Notera hur flertalet "dumma" actionfilmer som kom typ 1997 - 2000 enigt fördömdes av kritikerna och till viss del av publiken, eftersom folket var mättat på "dum & svulstig" action. Brytpunkten var The matrix (1999), där "den sköna & intellektuella 70-80-90talist-bio-duden" föddes (dock givetvis inte genom ett ifrågasättande av mansrollen eller dylikt, utan ett påeldande av redan glödande sidor hos mans-djuret); nu var kepa-killen som hyrde film på Shell ute som marknadsundersöknings-referenspunkt. Slut på General kram och grillchips, nu var det popcorn och mansplaina handlingen (igen!) i EXTREMT AVANCERADE FILMER (...likt Matrix....) som var "the shit".

Har kollat in flera "old school"-actionfilmer från de "dåliga" åren och märkt att jag inte funnit dessa vara så dåliga som ryktet har sagt. Men det var uppenbart att Matrix stod för något nytt, givetvis satt eder 15-åriga B-pappa i mitten av salongen på den svenska premiären och blev "mind blown" och såg hur hela publiken reste sig i eufori under den stora actionscenen mot slutet och skrek och applåderade (även om jag såklart efter visningen lillgammalt förklarade att Matrix såklart inte var nånting jämfört med John Woos bästa Hong Kong-filmer, The killer, Bullet in the head, Hardboiled och A better tomorrow). Fortsättningen på denna "smarta" typ av film kom i form av Christopher Nolans filmer för alla dessa "härliga" killar som gillar science fiction, från Star Wars till He-man-retro till RIKTIGT TANKEUTMANANDE OCH EXISTENSIELL sci fi ("hallå kolla jag genomskådar kapitalismen och har kommit så långt i mitt tänk att jag vet att allt är kört och hopplöst och kan därför göra precis som jag vill!" + "Visste ni att killar är jävligt smarta och filosofiska eftersom de redan vet allt som berättas i dessa otroligt filosofiska filmer?").

Ja Alien Covenant var det ikväll ja. Hade inga förväntingar eller jo förväntade mig ändå något ganska annorlunda än Prometheus (den får man ju inte gilla i det här landet!) och fick en blandad kompott. Scotts noggrannhet för detaljer finns givetvis kvar, liksom känslan för olika teknikapparaters kommunikationsförmågor & begränsningar. Visst är det flott med rymd och rymdskepp och hela allting, men stundtals känns det ju lite plastigt men här också fanns stunder av tyngd och läbbig klassisk skräck a la "i rymden är det hårda bud och den som gör bort sig är rökt på momangen".

För oss unika och självutnämnda kultmän fanns också 2 st direkta Blade runner-referens-scener (utöver android / skapelse-temat); en där bevarandet av minnen / minnesobjekt penslades med det klassiska pianoljudet från "I dreamt music"-scenen och en scen där två olika gudaupphöjda humanoider möts och kärlek och förintelse dras till sin spets a la scenen i BR där Rutger Hauer möter sin skapare. Scott leker vidare med Romarriket-kejsare-undergång-temat (Gladiator) och "the promised / untouched land / Robinson Crusoe / självutnämnd envåldshärskare"-grejjerna (1492: den stora upptäckten). Benskeppet dyker upp och Giger-worshipen sitter i ryggmärgen, liksom referenserna till Paradise lost och målningen Dödens ö. Nekropolen var riktigt läcker och jag gillar Scotts fäbless för brända och sargade lik, kroppar som går sönder, deformeras och brister, actionscenen i mitten av filmen har samma kraft och intensitet som det bästa ur Black hawk down men skapar en mersmak som kanske inte mättas under kvarvarande speltid. Allt ska försökas tryckas in, från maskiner som används i kampen mot xenomorphen till en drivande kvinnlig hjältinna men detta känns samtidigt lite avslaget och halvhjärtat, långt ifrån Thelma & Louises fördjupade karaktärer med psykologiskt brinnande drivkraft. Saknade mäktiga scener a la Fury road där man ville ställa sig upp och vråla.

Kanske blir det lite tvärt mellan pratet om ursprung och de renodlade gore-scenerna (ja, någon brist på griserier är det ändå inte, även om det är relativt få såna händelser så sätter de sig ganska bra på hornhinnan). Men i slutändan så tycker jag alltid att Scott bjuder på något att tugga på och teknikfetischismen är kittlande, från vapen till rymdskeppshöljen till skärmgrafik. Jovisst det är egentligen en stor, bred soppa av "hit and miss", ibland blir det hel fel (värdelös scen där besättningen snackar tuttar) och ibland funkar det på ett ganska primitivt plan (explosioner!) och jag saknar en mer avskalad ram för handlingen, då det här är väldigt många komponenter i soppan och många av dessa visar sig ändå vara ganska oviktiga. Men visst, det är spänning och välgjort och en ganska mysig känsla av terror, men samtidigt sitter jag nog mest och blir sugen på att återuppleva den extrema fruktan som TV-spelet Dead space förmedlade under sina första 3  / 4e:delar, verkligen ett elddop för den som tror att rymden ändå är ett ganska trevligt ställe (och jisses vilken helgjuten estetik detta spel har).

Men ja, delar av filmen känns lite väl mycket Avatar och det blir lite tröligt men det vägs ändå upp av ett ganska skönt slutparti, även om det är lite tragikomiskt hur förutsägbara dessa filmer är, hur låsta rollerna är och hur mycket vatten som stampas; om det nu är de gamla filmerna som är stommen i filmen, varför då inte ta in mer av den varan och gå direkt på att göra remakes..? Ja det var väl mina korvören om denna, tror jag. Blir en vanlig 3 / 5 i betyg, bättre än Prometheus och justja, mindre humor här och det gillar jag, att Scott är på sitt (näst)mest diktatoriska surgubbehumör (se 3-timmarsdokumentären Dangerous days: The making of Blade runner, superkul och givande och intressant doku). Jaovisst, jag tycker att Scott är en dryg och ojämn men också en briljant och fantastisk regissör, som kan andas in en storartad känsla av magisk realism i sina filmer och alltid sätter det visuella högt och när det kommer till filmtittande så går jag alltid igång på det visuella, från Black rain till Someone to watch over me till Legend. Och snart har jag sett allt av denna grabb och kan då kalla mig för Scott-kännare. Håll koll på det där android / mänsklighet-temat som löper som en röd tråd genom hans filmer, om det artificiellas evolution! Längtar redan nu till nästa gång jag drömmer om Rutger Hauer.

Vad tyckte Tommy och Michelinmannen?

Var alltså premiär och salen var knappt halvfylld. :-( 90-talet, kom tillbaka! Ja, jag har väl blivit lite bio-romantiserare. Och det kan jag gott vara eftersom vi här ute i Gästriklands Gnarp har en autonom biokedja, utanför SFs klor, som vi stolt kan besöka!

Lägger även en rekk på directors cuten på Alien 3. Ge den en chans!

Okej, har varit sugen på att se film hela dagen. Var länge sedan jag hade den peppen men nu ska jag varva ner med Forbidden World (1982) utgiven på Roger Cormans New World Pictures. Väldigt peppad! Har varit på OBS och handlat pepparchips + holidaydipp. Så nu blir det mystime.

http://www.imdb.com/title/tt0077269/ är det någon som sett boys from brazil och är den bra? Fick tips från en bekant om att den bör man se, när vi pratade om "popkulturkaraktären hitler" i typ film och sånt. Det är alltså goebbles som flyr till sydamerika och som klonat hitler och placerar ut hitler-barnen i olika familjer som liknar hitlers familj och så dödar dom alla farsor samtidigt som hitlers farsa dog. Aja verkar härligt kalkonig men så kollade jag imdb och då verkar den ju mindre kalkonig?

Har aldrig sett en Romero-film, men Boys from Brazil köpte jag på VHS och glodde på i Borås förra året. Håller väl i stort med B-Pappa om den filmen. Var lite stel och halvtråkig mellan varven, men helt okej, antar jag. Det stora problemet var att Steve Guttenberg försvann alldeles för snabbt. Är bara med i början.