Du är inte inloggad. Logga in eller registrera dig.
Svenskafanzin.se » Allmänt » Filmer
Sidor Föregående 1 … 17 18 19 20 21 … 24 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Kände Oliver för länge sen, han brukade hänga på punkstället Hunddagis i Handen samtidigt med mig. Han var några år yngre så i typ 13-14 års åldern max... även hans kompis Martin som också var med i Bert-serien vid den tiden, mitten av 90-talet. Jävla bra kille, han blev gärna duktigt dynrak redan då (jag med). Inte träffat honom sen dess, men blev riktigt sorgsen av nyheten igår att han dött.
Jag såg filmen Luca, alla som gillar havet, italien, cyklar och mopeder borde se det. Gillade den mycket. Såg också en stonerfilm som hette typ smiley face från 2007. Fick tipset av någon som gillade scenen med majsen och den var rätt bra. Vi pratade om bordbönen i svenska filmen original, mycket bra bordsbön. Sen lone wolf-talet på taket i filmen hangover (eller hungover) inte alls sevärda filmer men ibland är enstaka dialoger/scener så himla bra att det kan vara värt ändå.
Tråkigt att höra, puffy. Och ja tråkigt med Oliver ja.
Lägger ett tips på nya filmen Surge. Kanske särskilt riktar detta tips till Tommy, som ju är ett fan av Falling Down, även om dessa är olika filmer från olika tider och sammanhang så finns det likheter absolut.
Just nu tar jag tydligen bara emot filmtips av stoners. Mötte en snubbe i en park som pratade om hur han använde vad han kallade för "omvänd psykologi" på sin familj för att få de att vilja skaffa en bulldog. Han visade bilder på bulldogs hela tiden sade han och att det var precis som Will Smith i filmen Focus (titeln mindes han inte då utan den hittade jag med hjälp av sociala medier). Filmen handlade mycket om att kontrollera folks tankar och så men var väl inte jättesevärd ändå. Haha.
Omvänd psykologi, var inte det som fick ett uppsving bara för att "alla" kan praktisera det? Även om det är anpassat för att få barn att göra som man vill :-D Det snackades ju mkt om det i början av 00-talet och jag fick för mig att det var mer avancerat, svårhanterligt osv än vad det egentligen är.
Nu senast har jag sett Staden som försvann eller Salems Lot som den heter. Inte läst boken men alltid varit fascinerad av den, morsan hade den hemma och så. Gammal Stephen King-filmatisering (en av de första kanske? den är från 1979) från samma år som Alien 1 som är skitkuslig, medan denna på sin höjd kan få en lite suggestiv stämning att någonting är på väg åt fel håll, men tiden har inte varit rättvis mot den. Det är en vampyrfilm och det är väldigt mycket som är inspirerat eller direkt kopierat från den klassiska Dracula-historien.
Jag har dock sett klippen med barnet som svävar utanför ett fönster i andra sammanhang, så skönt att få se det i sin orginalkontext.
Filmen var väl sådär, ingenting jag ser om men det kändes bra att ha fått se den.
Igår såg vi klassiska Stenansiktet med bl.a Ted Gärdestad. En clockwork orange-kopia med ett ungdomsgäng som drar runt och trakasserar Hyggligt Folk i betonghelvetet Skärholmen. De möter upp en stadsplanerare som vill hämnas på tjänstemännen som bygger stora betongghetton som folk inte kan trivas i. Filmen är rätt rolig och jag rekommenderar alla att se den som inte gjort det. Mycket för att det är en svensk clockwork fast med Ted Gärdestad som Alex DeLarge typ. Det är mer fniss och skratt än något annat, även om filmen faktiskt innehåller en del bra kritik mot samhällsbyggen och hur folk mår som får bo så mycket i betong. Jag kan säga att det finns ju bättre och sämre ställen att bo på. Masmo och Skärholmen är väl inte där man hade velat växa upp, medan typ Jordbro, Vällingby och Farsta är desto trevligare, grönare och lite trevligare att vistas i rent allmänt.
Ska göras en ny Salems Lot. Har inte jättestor förhoppningar på den. Gick med min två kombos (eller ja, en av dem bor typ här lite halvt om halvt och kommer bo här på riktigt först 1 november. Skit samma - det är inte viktigt för historien) till Skärholmens bio. Jättefint. Har bott här ute i tre år nu (snart längsta tiden jag bott på en och samma plats sen jag flyttade från föräldrahemmet vid 19 års ålder. Känns lagom kul att tänka på, att det har varit så mycket flyttande, men det är inte heller viktigt för historien), men aldrig varit på bion förut. Typiskt sån där sak som det pratas vitt och brett om, men sen blir det aldrig av.
Vi såg i alla fall "Candyman", nyinspelningen. Den var väl... ok. Inte mycket till skräckfilm, mer nåt sorts politiskt drama om rasmotsättningar och gentrifiering i USA. Slutet kom väldigt hastigt och lustigt, så själva manuset och filmbygget var inte så solitt som en hade hoppats på. Lite för kort, lite för förutsägbar. Blev sugen på att se om originalet i alla fall. Minns den som bra, men bara sett den en enda gång - typ 2004.
"Stenansiktet" är jättebra. Älskar kläderna de har på sig och hela stämningen. Janne Halldoffs bästa är det kanske inte, men en hejdundrande film. Den visar också hur debatten om Skärholmen gick. Men här vill jag rida ut till dessa platsers försvar. Visst, är du i centrala Skärholmen, Masmo eller Norsborg kanske det ser väldigt dystert ut. När de var nybyggda områden var det också första boendet för folk. En del skulle göra bostadskarriärer, en del skulle "fastna" där, vilket så klart gjorde sitt för sammanhållningen i området. Om en del hela tiden längtade och planerade på att röra sig vidare, skapas ju ingen sammanhållning. En vanlig invändning mot dessa områden var ju just isolationen och alienationen. Det fanns ingen gemenskap, folk levde i betonglådor - jobba, åt, sov, dog - i tystnad. Så är det ju inte nu (eller med arbetslinjen så är det väl så överallt - folk bara jobbar, äter, sover, dör överallt och så var det även hemma hos mig när jag växte upp på landsbygden på 80- och 90-talet, detta med att bara jobba, äta och sova är inget som uppstod med Skärholmen direkt). Och det finns otroligt fin natur i närområdena - Botkyrkas naturområden är nog Stockholms finaste, enligt mig - och Skärholmen, Masmo och även Vårberg och Vårby är väldigt segregerade områden. Med villakvarter mer ute i spenaten och lägenhetshusen inne i centrum.
Du har ju givetvis rätt i det du skriver om Skärholmen. Och det är grönare och mer barnvänligt än någon annanstans egentligen, med parkleker, nära till natur och bad! Finns ju så mycket badmöjligheter i södra sthlm. Vilken är Halldoffs bästa då? Jag tror det är Det sista äventyret, faktiskt. Men det är mkt för att jag gillar Göran Stagnerz, även om Firmafesten ligger otroligt bra till. Såg om den nyligen, den är riktigt bra faktiskt. Väldigt realistisk, märker att det bevistats en och annan firmafest för att verkligen få in alla stereotyper, stämningen osv. Det är inte jättestor skillnad på kontorsfester ala 70tal mot hur det är idag...
Gamla Candyman är väl också en väldigt politisk film som handlar om rasmotsättningar och klass? De rika vita studenterna som åker ut i hooden för att gotta sig i legenden om candyman som sprids därute liksom. Och hur de tror att de kan klara sig pga kontakter och pengar. Nya har jag inte sett, men den kanske är övertydlig för det är ju så film måste vara för att gemene man, som lider av nån form av efterblivenhet, ska förstå. Man måste verkligen ha en Donald Trump med hakkors i ansiktet som våldtar barn för att man ska förstå "aha de e skurken".
Originalet av Candyman ä riktigt riktigt bra, jag tycker väldigt bra om den filmen. Skulle säga att den håller fortfarande.
Jag skulle nog säga att "Firmafesten" är Halldoffs bästa. Sen minns jag "Korridoren" som väldigt bra, men den såg jag som matinéfilm för typ hundra år sen. "Firmafesten" är tidlös och just det vidriga slutet (när mannen som verkade vara så snäll slår till sin fru) lämnar en med en blyklump i magen. Det är en jättekul film som slutar hemskt och tungt. Det är bästa Halldoff, tycker jag.
Blev sugen på att se om gamla "Candyman". Känns som en rätt typisk sak med såna nyinspelningar. Blir mer intresserad av att se originalet och inser då att originalet är bättre. Så less på nyinspelningar.
B-pappas kultfakta: finns en Salems lot från 2004 också, TV mini series, minns den som oväntat bra.
Tycker originalet från 1979 är suveränt, uppvärderade den nu när jag såg en bättre utgåva.
Sen finns ju A return to Salems lot från 1987, regi Larry Cohen. Ej sett.
Halldoff är ett återkommande samtalsämne här! Trodde jag sett det mesta men saknas fortfarande tio av hans produktioner som jag inte sett. Firmafesten och Chez Nous är väl mina favvos.
Candyman sålde jag efter senaste titten, bra film i teorin men utförandet börjar vackla efter typ mitten och är för vimsigt, men tar sig mot slutet. Kommer ge den en till chans på bluray framöver. Blir kul att se nya. Vill ju se gamla 2an och 3an också, Farewell to the flesh och Day of the dead (undertitlar).
Jag skulle vilja lära mig lite mer om vampyrer, har fått avsmak i nästan femton år pga Twilight och Buffy men nu börjar det bli så mycket distans mellan det så nu kan man börja nörda in sig i det. Det här med att man måste bjuda in en vampyr (förekommer i såväl Salems Lot som Låt den rätte komma in) är det så generellt i vampyrvärlden eller är det bara vissa som tar tillvara på det fenomenet? På så sätt borde ju många människoliv kunna sparas av att man absolut inte öppnar fönstret om:
http://www.horrornewsnetwork.net/wp-con … 05x431.png
svävar där utanför. Jag hade dragit för gardinerna.. eller nej jag hade fan stuckit ut ur rummet. Inte gått fram.
Medan huvudvampyren i Salems lot verkar ju kunna ta sig in och ut ur hus hur som helst, är "den förste" vampyren uppgraderad och kan det, medan alla aspirerande vampyrer måste be om att få komma in? Vem är isåfall Elis "förste vampyr" i Låt den rätte komma in? Det är ju sånt som kan vara relevant att veta vem som förvandlade henne till en vampyr.
Nåja. Ikväll ska jag kanske se Paranormal Activitity med en kompis, beroende på hur trött jag är efter jobbet. Hektiskt värre har det varit. Såg den första när den kom (nu finns det ju typ fem? sex? stycken, vilka fan är det som betalar/ser på bio så att de fortsätter göra efterföljare?!?!) den filmen har många sagt var skitläskig men det har ju förutsatt att man inte sett något liknande innan. Jag minns när Blair Witch Project kom och man satt livrädd framför TV:n, fattade ju att det var en film, men hela den här found footage-grejen var ju helt ny då, så första gången är ju lite kuslig. Men efter att ha sett den en gång så kan man aldrig se om den och aldrig se en film i samma genre igen.
Snacka inte skit om Twilight!
Snacka inte skit om Buffy!
Jag såg filmen Luca, alla som gillar havet, italien, cyklar och mopeder borde se det. Gillade den mycket..
Jag som har en romantiserad bild av Italien gillade filmen starkt. Tommy borde se den som älskar mopeder :-)
Den har man ju hört om! Kanske ska bli till att se den snart då :-)
Den bästa filmen med hederliga vespor i är ju annars Talented Mr Ripley, när han drar runt på en vespa i Rom. Det är dock bara en förskönad bild. Jag har sett hur fan dom kör där borta. Herremingud vad jag aldrig kommer våga köra scooter eller moped i ett annat land än Sverige där folk kör relativt normalt, sansat och i stor utsträckning respekterar trafikregler. I italien kör de mot rött i 80km/h för att fotgängaren (jag) inte hunnit fram till bilens fil i övergångsstället. Vesporna gör u-svängar i tät stadstrafik och under rusningen, det är fler krockskadade bilar än vad det är hela och det känns som att de som kör vespa tror att de är slalomåkare och fotgängare är såna där pinnar man ska riva omkull. Fy för fan vad stresspåslag jag får bara av att tänka på det.
MEN: det är världens bästa land ändå. Och världens sämsta på vissa sätt. Men jag brukar säga att på den åttonde dagen skapade gud italienaren så resten av världen kan berikas av skön arkitektur, litteratur, god mat, vin för den som gillar sånt, kaffe, gelaton och så vidare.
Tillbaka till ämnet.. igår såg jag den klassiska skräckfilmen Christine och jag måste säga att den är ju mer rolig än läskig numera. Den har inte åldrats ovärdigt, effektmässigt är den ju fortfarande rätt cool (scenerna när bilen bygge ihop sig själv t.ex) musiken är bra och jag gillar karaktärerna, även om mobbarna känns lite schablonartade. Jag var väldigt rädd för den filmen som liten, och jag läste boken och ryste till. Jag undrar hur många såna där bilar de fick/kunde/behövde demolera för att göra den här filmen.
Kan vara hur som helst med det där med att bjuda in vampyrer, det blandas inom olika verk. Interna regler. Det är en gammal del i mytologin men används väl rätt sällan pga att det inte ger vampyrerna helt fritt fram att rocka och rolla. Har fördjupat mig i vampyrer i 30 års tid nu, sett de flesta kända filmerna och mycket mer, 100+ stycken, bara att fråga om något undras. Peace out. / B-pappa
Tillbaka till ämnet.. igår såg jag den klassiska skräckfilmen Christine och jag måste säga att den är ju mer rolig än läskig numera. Den har inte åldrats ovärdigt, effektmässigt är den ju fortfarande rätt cool (scenerna när bilen bygge ihop sig själv t.ex) musiken är bra och jag gillar karaktärerna, även om mobbarna känns lite schablonartade. Jag var väldigt rädd för den filmen som liten, och jag läste boken och ryste till. Jag undrar hur många såna där bilar de fick/kunde/behövde demolera för att göra den här filmen.
Jag gillar verkligen Christine! Det är en fin film. 80-talsskräck är som bäst när den inte är läskig utan bara mysig. eller det är sällan det är läskigt tycker jag, det är mer mys.
Tycker allmänt det är lite löjligt med Stephen Kings antropomorfa onda ting. Visst skrev han en novell om en ondskefull MANGEL?
Scenen när den brinnande Christine-bilen kör efter den värsta mobbaren på ett öde industriområde är fantastiskt stämningsfull. Väldigt snyggt foto när man ser den brinnande bilen framifrån.
Ja, det är verkligen snyggt när man ser bilen framifrån. Tycker de här revenge-scenerna är fantastiska. Eller när Christine pressar sig in i den smala gränden och kör över ena mobbaren. Fantastiskt bra faktiskt.
Ja, han skrev om en ond mangel men den finns också filmatiserad(!). En film jag hade velat se vore dock den verkliga gräsklipparmannen, den finns ju filmatiserad men det är ju bara namnet som stämmer överens med boken. I boken så är det en man som börjar äta gräset och blir helt galen. Perfekt skräckis.
Den sämsta Stephen King levande-saker-som-är-farliga är ändå filmen/novellen Trucks, med lastbilar som börjar leva å håller ett samhälle som gisslan. Det är så mycket hål i historien och så mycket märkligheter att jag inte vet vart jag ska börja.
Men med det sagt, han är ändå en riktigt grym författare, har ju läst mer av King än av de flesta andra författare jag känner till.
Ja Christine är verkligen tjusig och härlig stämning + uppdykande av märkliga skådespelaren Roberts Blossom (han spelar väl den som säljer bilen i början). udda skådis som i filmen Deranged (1974) har en sorts manisk inlevelse, första gången jag såg den och inte visste vem han var trodde jag nästan han gått in så långt i rollen att han flippat (kanske han gjort?). Kul att ha koll på han och inse att han är den läskiga grannen i första Ensam hemma-filmen (som ju sen räddar dagen och visar sig vara en riktig mysgubbe, så kul kontrast mot Deranged) och dyker upp i Clintans Flykten från Alcatraz.
Trucks är ju kanon! Den är ju menad som träsh cinema och är väl ett sorts busigt skämt riktat mot tex filmkritiker och "finkultur" (ett stående inslag i Kings rallarsvingar som han gillar att dela ut mot de som rynkar på näsan åt hans författarskap och liksom folklighet). Den är så ohämmat anything goes att den omöjligtvis kan tas på allvar. Så ja, hålen i historien och märkligheterna är medvetna. Den är lite som Kings agerande framför kameran i Creepshow (1982), det är lite meta-nivå.
hahaha! Det med Trucks visste jag inte, det är ju isåfall jätteroligt och helt på rätt plats. Jag hatar filmkritiker och framförallt IMDB. De har för mycket makt tillskriven helt utan anledning egentligen, annat än att massa människor som inte vågar lägga 2hr av sitt liv på en film om den har under 6 på IMDB, denna objektiva källa till kunskap, filmvärldens Wikipedia sponsrad av Amazon.
Eller vad fasen jag blandar ju ihop Trucks med Maximum overdrive från 1986! Men ja de bygger ju på samma bok, av King. Men ja det är alltså Maximum O jag babblar om. Sorry. Osäker på om jag har sett Trucks....
Håller helt med om IMDB såklart Tommy. Märkligt hur dessa aggreggationssidor som Metacritic och Rotten Tomatoes kunnat få sån makt. Då är det trevligare och mer nyttigt att läsa filmbloggar eller användarrecensioner. Samma med böcker, goodreads upptäckte jag ganska nyligen och den har ju ett riktigt bra community med ibland helt omotiverat ordentliga bokrecensioner av användare.
Jag såg Sune - Best man på svtplay häromdagen. Den var himla rolig alltså!
Håller helt med om IMDB såklart Tommy. Märkligt hur dessa aggreggationssidor som Metacritic och Rotten Tomatoes kunnat få sån makt. Då är det trevligare och mer nyttigt att läsa filmbloggar eller användarrecensioner. Samma med böcker, goodreads upptäckte jag ganska nyligen och den har ju ett riktigt bra community med ibland helt omotiverat ordentliga bokrecensioner av användare.
Ja, jag är ett stort fan av användarecensioner, brukar läsa på Filmtipset bara för att glo igenom kommentarer. En film som är riktigt bra, om vi ska ta ett exempel här, Det sista äventyret har fått 5,6 på IMDB vilket är ett ganska uselt betyg. Jämför med kommentarsfältet på Filmtipset där merparten tycker att det är Stangertz i sitt esse och Halldoffs bästa film. Säger ju en del, om man inte bara gillar hjärndöd netflix-skit och amerikansk pissfilm så är väl imdb jättebra eftersom det sitter tusentals självutnämnda mästare där och - faktiskt litegrann - vet att folk kommer bry sig om deras kommentarer. Eftersom vi tillskriver dessa sajter så mkt makt och inte bara kan våga chansa och se en film som vi inte vet något om. Vad är det värsta som kan hända? Man får se en dålig film, ja, två timmar av ditt liv som försvunnit. Jämför det med alla timmar du scrollar på mobilen utan syfte så blir plötsligt den där dåliga filmen ett ganska bra avbrott i vardagen ändå. Eller så hittar du en jävla diamant du aldrig kommer glömma. Jag hade aldrig sett Rötmånad t.ex om jag hade litat på Imdb istället för att bara våga. Eller Kaninmannen.
Igår såg vi på första Saw och den är ju en klassiker nu, den är från 2004 och äldre än jag minns det som. Den kändes fräsch och nyskapande i hur den var gjord (säger inget om slutet om någon mot förmodan inte sett den) men precis som The usual suspects, så klingar magin av när man sett den första gången å pusslat ihop historien. Den är fortfarande bra och spännande standard-thriller innan den typen av standard-thriller (snabba klipp, den typen av filmteknik, slow motion osv) blev ett skämt i sig. Har ett minne av min första lägenhet och jag och min barndomskompis Fredrik tittar på den och åt varma mackor som om det inte fanns en morgondag. Det var härligt. Kanske är nostalgi bakom för sällan är ju en skräckfilm på riktigt sådär klassisk. Men den var ju ny för sin tid, tyckte man.
Ja precis, Tommy. Ofta kan jag sitta och läsa användarrecensioner av filmer som sen aldrig blir av att se.
Har mest sett engelska polisserier sista tiden.
Igår såg vi Summer of Sam på jobbet. Hann inte se klart den men den var ju bra. Lite segt tempo, inte riktigt bra att se på jobbet där man har nån att ta hand om samtidigt men väldigt bra med Leguizamos roll. Lustigt med hans katolska hora-Madonna-problematik och Adrien Brodys karaktär var väldigt lätt att tycka om. Kvinnan som jag mest minns från gamla usla sit com:en Spin City är ju också med. Hon är verkligen italiensk-amerikansk i sitt esse.
Blev sugen på att se mer av Spike Lee. Har faktiskt aldrig sett Do The Right Thing.
Vad kul att du såg den! Den är ju en pärla. Ja, förutom "spelningen" på CBGB. Den enskilda scenen drar ner filmen i skiten tycker jag. Annars otroligt bra, jag tycker faktiskt inte tempot är segt? Tänkte du på något särskilt? Det är ju två historier, parallellt med jakten på seriemördaren så är det här kompisgänget av italiensk-amerikaner och deras rätt tragiska liv, Vinnies hora-madonna-problem och att Adrien Brodys nya stil som punkare skakar om gängets dynamik.
Jag kan rekommendera "Da 5 bloods" (tror det är Spike Lees senaste?) ett gäng fd vietnamveteraner som återvänder till Vietnam för att leta upp sin kamrats kvarlevor samt en massa stålar de gömt i djungeln. Kamraten inspirerade och ingöt mod, marxism och kamratskap i gruppen som inte finns kvar idag. Jag tyckte om den. Sen såg jag BlacKkKlansman på bio och det var ju en höjdare, helt sjukt att det är baserat på en verklig historia. Filmen hade premiär ett år efter Charlottesville-mordet och knyter samman till det på ett ganska skriva-på-näsan-sätt, men det är nog bra ändå att göra så kanske..
Igår såg jag om Kill Bill vol1 och den har ju åldrats, det är ju fortfarande 180 km/hr med våld och slafs och allt vad det innebär, men jag tror jag tyckte bäst om Tarantino när jag var yngre. Såg den där Once upon a time in hollywood på bio och det var bara snark. Det imponerade inte. Det var längesen sen Inglorious basterds hade premiär på bio och det coolaste som fanns var att hugga skalpen av nazister.
Sidor Föregående 1 … 17 18 19 20 21 … 24 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Svenskafanzin.se » Allmänt » Filmer
Powered by PunBB
