Ska göras en ny Salems Lot. Har inte jättestor förhoppningar på den. Gick med min två kombos (eller ja, en av dem bor typ här lite halvt om halvt och kommer bo här på riktigt först 1 november. Skit samma - det är inte viktigt för historien) till Skärholmens bio. Jättefint. Har bott här ute i tre år nu (snart längsta tiden jag bott på en och samma plats sen jag flyttade från föräldrahemmet vid 19 års ålder. Känns lagom kul att tänka på, att det har varit så mycket flyttande, men det är inte heller viktigt för historien), men aldrig varit på bion förut. Typiskt sån där sak som det pratas vitt och brett om, men sen blir det aldrig av.
Vi såg i alla fall "Candyman", nyinspelningen. Den var väl... ok. Inte mycket till skräckfilm, mer nåt sorts politiskt drama om rasmotsättningar och gentrifiering i USA. Slutet kom väldigt hastigt och lustigt, så själva manuset och filmbygget var inte så solitt som en hade hoppats på. Lite för kort, lite för förutsägbar. Blev sugen på att se om originalet i alla fall. Minns den som bra, men bara sett den en enda gång - typ 2004.
"Stenansiktet" är jättebra. Älskar kläderna de har på sig och hela stämningen. Janne Halldoffs bästa är det kanske inte, men en hejdundrande film. Den visar också hur debatten om Skärholmen gick. Men här vill jag rida ut till dessa platsers försvar. Visst, är du i centrala Skärholmen, Masmo eller Norsborg kanske det ser väldigt dystert ut. När de var nybyggda områden var det också första boendet för folk. En del skulle göra bostadskarriärer, en del skulle "fastna" där, vilket så klart gjorde sitt för sammanhållningen i området. Om en del hela tiden längtade och planerade på att röra sig vidare, skapas ju ingen sammanhållning. En vanlig invändning mot dessa områden var ju just isolationen och alienationen. Det fanns ingen gemenskap, folk levde i betonglådor - jobba, åt, sov, dog - i tystnad. Så är det ju inte nu (eller med arbetslinjen så är det väl så överallt - folk bara jobbar, äter, sover, dör överallt och så var det även hemma hos mig när jag växte upp på landsbygden på 80- och 90-talet, detta med att bara jobba, äta och sova är inget som uppstod med Skärholmen direkt). Och det finns otroligt fin natur i närområdena - Botkyrkas naturområden är nog Stockholms finaste, enligt mig - och Skärholmen, Masmo och även Vårberg och Vårby är väldigt segregerade områden. Med villakvarter mer ute i spenaten och lägenhetshusen inne i centrum.