Äldre svensk film var kanske inte överlag alltid bättre, mycket är otroligt segt, men en stor skillnad var att det så ofta dök upp roliga skådespelare även i småroller, det livar verkligen upp. En annan, ännu viktigare, tror jag är att dialogen ofta var roligare och fylld med uttryck som kändes improviserade. Ta en sån samtida som QUICK, en väl genomförd film men ack så stel och tråkig i dialogen, inget liv alls, eller jo föralldel, men det kunde vart så mycket mer.
Mycket är blekt och dystert, fast utan att direkt engagera. Däremot inte så pinsamt töntigt som på 90-talet. Den som vill se en närmast parodisk deprimerande svensk film kan med fördel ge sig på KORPARNA. Mycket lera och må dåligt där...
Några som jag tyckte var bra från senaste 10 åren är JÄTTEN och KOKO-DI KOKO DA av Johannes Nyholm, de såg sina begränsningar och gjorde något vettigt och speciellt av det utan att det kändes forcerat, TJUVHEDER (däremot inte "uppföljaren" GOLIATH), OPERATION RAGNARÖK, den var kul på bio, SAMEBLOD, det var en tuff tjej, VI ÄR BÄST, hög igenkänning från uppväxten. Förortsfilmen DRÖM VIDARE och rymmarna-i-skogen FARO var också helt okej, det fanns några till som inte var så tokiga också, EN MAN SOM HETER OVE till exempel. En del komedier som kanske inte var direkt bra, men ganska kul.