Corona-tråden (Sida 1 av 4)

Okej, låter inget bra att du är rastlös där hemma? Men kul att du är med i Galago. Prempar inte något mer men om jag går förbi biblioteket ska jag ta och kolla i tidningen. Fint att du tagit dig tid att göra lite fandom och fått klart nya numret, alltså har vi fått en bra sak på grund av allt detta redan?

Själv så påverkas mitt liv rätt lite av detta. Ens vardag påverkas inte nämnvärt av pandemier när man bor själv, inte har några kollegor att nämna, alla ens vänner har flyttat från stan eller skaffat partner/familj (det vill säga att man inte har någon kontakt). Sedan när jag bara rör mig i en triangel av badhuset, jobbet, lägenheten och Konsum. Fast förra veckan stängde de saunan på badhuset, det var lite tråkigt. Sedan får man väl se om man får behålla jobbet, men än så länge funkar det. Så helt enkelt softar man bara på hemmavid i vanlig ordning, tycker nästan bara det är skönt att det är så lite folk på Konsum och badis. Men visst tråkigt om man förlorar jobbet, fast man kan ju ändå inte påverka det så inget att gå runt att deppa över!

Få se hur länge det här håller i sig, kommer det påverka fandom måne? Kanske bara blir positivt som för dig Tommy. Att folk har mer tid till just fandom.

Kul med kommande Paddsatan! Och Galago. Ska kolla sen här på jobbet när nya numret kommer!

Hoppas du får behålla jobbet Lappia.

Bara och dra igång en chatt nånstans om ni behöver muntras upp genom att prata med en trött misantrop och gubbe.

Har alla blivit FÖR seriemässan nu på senaste!? Autotrof, vart är du!? Haha nä men ja trist att saker en ser framemot flyttas och så. Mitt liv är väl mer eller mindre sig likt, sitter tryggt genom stålstormen i den kommunala båten. Om jag ska vara ärlig så känns tillvaron och samhället för första gången begripligt och korrekt nu, nu matchar allt ens inre, ens livssyn, kunskap och samhällssyn. Det ohållbara har kantrat över tillslut. Handling och konsekvens på global nivå. Ska den vite mannen äta pengar tillslut? Osv.

-------------------->  https://www.youtube.com/watch?v=OacVy8_nJi0

Alltså seriemässan i år hade ju Simon Hanselmann (!) hur coolt vore inte det att få vara med om? Nu blir det ju inte av... men de två böckerna som finns på svenska är ju riktigt grymma. Utöver det vet jag inte om det var någon större förlust. Fast ändå, förra årets seriemässa var bra. Dels så var det nya lokaler och "ny ordning" så alla fick lika bra/usla platser, till skillnad från på Kulturhuset där man verkligen skapar en skillnad mellan stora förlag och fanzinister, där den sistnämda gruppen slagits ut av de bisarra priserna för att ha bord. Vet inte om det var billigare nu när det var på Konstfack? Men det var mycket folk och inte bara manga-manga-manga-manga-galago-manga-något annat-manga. Kändes som en liten pust från förr. Jag kommer ihåg de första spx:en jag gick på, hur jääävla bra det var. Årets upplevelse, hur man sparade undan CSN i två månader i förväg för att bränna allt man ägde på serier och hur man kom dit tomhänt men hem med två påsar böcker, tidningar etc. Åh, det var såna tider. Kändes som allt var lite bättre då än vad det är nu.
Men sen kom ju serievågen och förstörde lite, det var som ett nödvändigt ont. Vi behövde ju få en slags upprättelse i att serier inte bara är för barn men vi behövde inte elitismen som följde. Den var direkt motbjudande, och finns ju till viss del kvar även om det känns som att den största följden av att serier blivit mindre trendigt är att man når tillbaka till nåt normal-läge. De första åren på 10-talet var ju riktigt hemska för att prata klarspråk.

Jag tror att nu är en tid där det kan komma att hända någonting nytt, elitserierna har försvunnit, hajpen från medelklassen har försvunnit och mangan har hittat sin egna plattform och behöver inte leecha på oss längre. Vad ska vi teckna nu? Är självbio helt dött eller kan det få ett uppsving nu när det finns ett tomrum och vi ändå lever i narcissismens extrema tidevarv? Kommer skildringar av arbete bli stort kanske? Osv. Vad tror ni?
Galago har bytt format till serietidning vilket ändå känns som att man tänker sig göra någonting annorlunda. Varför inte?

Kul att du kommit igång också Lars! Om det ska komma någonting bra ur detta så är det väl att vi alla är lite mer kreativa hemma på våra kammare.

Jag tror vi kommer få en annan relation till arbete nu, när så många jobbar mindre eller jobbar hemifrån. Tror ni det?
Själv får man asevärt mycket mer gjort på bekostnad av det sociala, men nu har jag börjat vänja mig lite vid det. Var inne på kontoret igår och insåg att egentligen är det ju bara vanan att ha surret och det sociala, fikarast-pratandet, som jag saknar. Men efter ett tag har man börjat vänja av sig det. Finland har ju nämnt sex timmars arbetsdag, Sanna Marin motiverade det med "– Människor förtjänar enligt mig mer tid med familjen, med hobbyer, och tid för annat som kultur. Det här kunde vara nästa steg i arbetslivet" Visst, det är hennes vision och ingenting som är på väg att hända, även om Finland faktiskt experimenterar med arbetstiden (det görs ju även här) så kändes det ändå hoppfullt med den ytterst ansvariga i ett land, inte helt olikt vårt, som säger såna här saker. Man är ju svältfödd på positiva visioner och man är ihjälmättad och halvt ihjälslagen av hetsen om att arbeta. Arbetslinjen har verkligen förstört det här landet. Åren med Alliansen som man ofta tänker att "det kanske inte blev så illa? kom ju inga vansinniga förändringar förutom akassan... eller?" bara för att man glömt typ hälften av det de gjorde, sen blir man påmind om alla utföräljningar och apoteksavregleringen som Göran Hägglund själv är kritisk över. Tack för att man fick vara en del i ett gigantiskt nyliberalt experiment. Gud vad jag hatar det här landet.

Vi har ett spännande projekt i görningen (jag, michelinmannen å larseq är inblandade) som de allra flesta av er kommer beröras av... stay tuned så får ni snart reda på mycket mer

Nu sitter jag på balkongen och har lite paus i arbetet. Men nu är det dags att återgå, börjar ruttna på att höra Elisabeth Svantessons förbannade röst på radion.

... och TACK alla för era hejarop om Galago! Har varit med innan med en text, men det blir seriedebut nu

Jo återkom här på nattekvisten för att mysa över Tommys ord om samhället och landet. Jag blir så bottenlöst äcklad över hur alla profitsvin grinar ut nu så fort pengaflödet stoppat. Lokala reklamtidningen försöker kasta skit på att de inte får presstöd av staten eller vad fan det är och i deras låtsasvärld med låtsasjobb låtsas de vara journalister och viktiga. Cheferna har vältrat sig i överflöd och unnat sig lyx och älskar sin dekadenta livsstil, sen plötsligt ska de låtsas vara utsatta och i nöd. De har ju inte ekonomiska problem, det är bara det att de har tappat makten över pengainflödet och inser att de som individer är fullständigt värdelösa och meningslösa, därav försöken till att upprätthålla bilden som betydelsefulla. Först ska de profitera på människors tomhetskänslor och sen ska de profitera på rädslor och oro genom att sprida lögner om sin egen existensrätt.

Allt detta ska bort! När vi får gå ut och samlas igen så möts vi på torget runt giljotinerna!

Lokala Donken ska stöttas för folk ska ha kvar jobben. Ja klart det är taskigt att kneget ryker va, men VDna får väl fan släppa lite på degen de drar in, år efter år. Och inget blir ändå bättre av snabbmat och djurmord och så va, två fel blir inte ett rätt hördu kisen.

Eder B-pappa ska nu berätta något för er. För några år sen trodde jag såhär va: oj vad mycket jag har kostat samhället. Jag har varit en sån börda och kostat överallt och inte gett ett korvöre tillbaka. Jag har flängt runt i massa städer, gjort det ena och det andra, kastats i fyllehäcken, drällt i parker, i förhör, vart i nyköping, malmö, fagersta,  göteborg, uppsala, söderhamn vettu. Och allt man vart i samhällets ögon är en jävla parasit va. Så jag började se mig ur samhällets ögon och tänkte att nu är det min plikt att betala tillbaka, göra rätt för mig. Hjälpa såna som mig själv att komma på rätt spår i livet och inte gagga så mycket dynga. Jag tänkte att innanför samhällets murar så måste man vara ödmjuk och respektera reglerna. Försonas med sig själv och visa ånger. När fan blir gammal börjar han att jobba åt kommunen.

Men sen när man varit där så länge att man börjat se mönster så hajjar man att nåt är snett. Det finns ett grindsamhälle där inne befolkat av medelklassare som har allt utom kontakt med sig själv och sina känslor. De har inget perspektiv och alla åsikter baseras på bara nånsorts gemensam trolldeg, totalt blask. Dom är rädda för allt och sitter bara och dillar sånt de läst nånstans eller hört nån säga. Upprepningar som idisslas. Ständigt återkommande är olika prat om garageuppfarter. Hur det ska grusas, läggas med plattor, vinklas, göras om. För garageuppfarten representerar allt som gör att medelklassens ideologi verifierar sig självt. Har man garageuppfart så har man bil och har man bil så har man garage och har man det så har man hus och i det så bor familjen och i den finns barnen och de ska bli heterosexuella precis som mor och far som bor i huset så att de kan sova och åka till jobbet i varsin bil. Mångfalden består av vilken stadsdel man bor i eller vilket bilmärke man har. Alla är miljonärer för de har luftlån med låtsaspengar och kultur är det som det står om i DN. Kokosnöt inuti men utåt ska de leka kultiverade och pålästa. Sen blir det TV4 på fredagskvällen och famla i mörkret efter ord, prata miljö medans kadavren smälter i magen efter kvällsmaten, vara för jävla dumma för att våga fatta nånting. Utöva förträngning så intensivt att det inte längre existerar som koncept. Allt är bra. Stötta företagen. De behöver våra pengar. Allt måste fortsätta.

Så jag ångrar mig att jag trodde på ja liksom samhället. Allt däri är ruttet och korrupt på högre nivå. De skyddar varandra.   För dem är döden något främmande och avlägset, just därför är de så rädda för den  döden, det okända, det plötsliga. Jag var psykisk svag och det är såklart ok men jag var det för att jag började komma ur en 15 år lång fylla. Såklart inte konstant fylla men jävlar vad det kommer nedkraschandes när man släpper taget om Prippsen va. När man mår så blir det lätt att tro att ens mående är helt och hållet ens eget ansvar. Sen inser man ju att allt bara är ett sorts stort silo; ens kropp filtrerar spriten och pissas ut och man är bara en komponent i mängden, i hela processen och inte en jävel med makt bryr sig, det ska bara vara fri marknad och konkurrens och alla ska få göra sitt. Man gör ingen skillnad på produkter; allt är lika bra, lika nödvändigt. Man resonerar typ: cigaretter och rökning måste finnas, annars har ju sjukvården och forskningen inget att göra eller så blir ju hela alla pengar som stoppats i anti-rökningkampanjer värdelösa.

Ibland blir det som Wallace and Gromit - Fel byxor när jag kommer hem; jag fullkomligen ploppar i jeansvästen och mjukisbyxorna. Lägger på Worth - Blinder LP på spelaren, öppnar balkongdörren och pekar dubbel-fuck-you åt hela världen och därmed också mig själv. Ett liv väl levt, det som är värdefullt, som blev något annat än vad de tänkte. Dom får tycka att jag är en barnslig idiot om dom vill. Och det är jag ju, ibland, ibland inte. Men leva i lögner eller förnekelse, aldrig i livet.

Du har ett ont öga till bilism? Hur går det när du hänger med NBBBB-redaktionen? Pratar ni om amorteringar då eller!? ;-)

Idag är det så jävla varmt ute, jättehärligt. Gled ner i centrum i tracksuit och kände mig som den vitaste människan på jorden. Det gick över ganska fort och nu började jag känna mig som vanligt igen. Ganska lite folk ute och de har satt upp plastskynken inne på postutlämningsstället. Hämtade ut två nya böcker av Bunny Ragnestam, som f.ö är släkt med Göran Ragnestam. Namnet Göran köper jag, men Bunny? Vad är historien här bakom? Finns det ens någon?

Nu lyssnar jag på Moby. Känns som det passar såhär års.

Smart och fint skrivet i tråden här!

Mitt liv flyter på som vanligt i och med corona mer eller mindre. Man är ännu mer isolerad i sin lägenhet, vilken man till viss mån är redan som det är pga många saker: bor i stockholm (lol) där som intryck 2000-majja sa en gång att det ju tar en timme att åka till sin bästa kompis och då blir man ju själver ändå, mår sämre, håller på med massa små projekt som man behöver pilla på själv och det tar upp mycket av ens tid osv.

Städade ur en arkivhurts jag köpte av en gubbe på blocket för några år sen. Skitfin och bra förvaring för all art man gör men omöjlig som arbetsbord för man kan inte ha benen under bordsskivan = oergonomiskt som satan så blev en enorm avlastningsyta i lägenhetens hjärta. Köpte den för 300 spänn (stod 600 i annonsen men han mindes inte det på plats och sålde ut allt i ett superstort förråd så jaja, vi körde på det. Verkade ha varit nån skumrask-buissiness han höll på med för många år sen. Allt skulle bort!) och sålde såklart för detsamma. När jag rensade hittade jag en gammal plånbok jag sparat från när jag hade frikort i vården, med en stämpel från den akutpsykiatriska mottagningen jag gick till en gång i veckan i flera år. (Har som du tänkt hur mycket jag kostat samhället och skäms men man tycker ju inte så om ANDRA såkalrt för man är ju inte sjuk i huvudet och när man tänker så så kanske man tänker mindre att man skäms över att man kostat samhället pengar) Nu har jag vårdkontakt igen, då fick jag en lapp med numret till st görans. I brand gör vi ett nummer om kampcykler. känns som livet också är lite cykliskt, vårdcykeln. Cykla däremot är något jag är sugen på. Vill skaffa en jättebra cykel och göra utflykter. men jag är jättedålig på att cykla tyvärr, men roligt sätt att ta sig fram på. Har många cykelnördar på jobbet osm försöker bräcka varandra i kunskap pga dom är män... Men däremot kan dom få plocka ihop en fin cykel åt mig. Vi gör ju utrensningar på jobbet i husen och då får man ju ta vad man vill av det som ska slängas så kan någon kille uppgradera den åt en sen...

På jobbet är det mer eller mindre som vanligt. Åker tunnelbana dit (körde bil en gång men den fick inte plats på tommys mc-plats och vill ej betala för parkering såklart + var skiträdd när jag körde till jobbet på morgonen pga så jävla trött så kunde knappt hålla ögonen öppna!!! DET ÄR JU JÄTTEFARLIGT!? Varför kör man till jobbet på morgonen, eller nä varför börjar man så tidigt eller nä varför lönearbetar man öht!??!!? Det är också farligt i sig av så många anledningar) går runt i hus och även i lägenheter men nu har kundtjänst fått skäll för att dom bokar in oss på hembesök för det ska vi bara göra om det är mycket akut av förståeliga skäl, kör runt i bil och köper saker. Min närmsta kollega jobbar med snickarna denna månad så jag är ganska själv. Man träffar mindre folk också, vissa kollegor ser man inte på flera veckor. Om det är nån man tycker om blir man jätteglada över att ses båda två och det är ju väldigt fint och man blir varm i hjärtat och tänker på att man tycker om varandra. Men ja skillnaderna är väl att vi har inställda morgonmöten, skönt för då kan man komma in senare hehe. sen får man gå hem en timme tidigare för att göra administration på datorn hemifrån. Om man hinner med allt detta på tiden man är på arbetet är man ju en vinnare. I lunchrummet finns det bara 2 stolar per bord istället för 6 st. Jag och min favoritkollega brukar stänga in oss i ett mötesrum och äta själva ist. Mysigt.

Lappia, har dom badhuset öppet? Jag tänkte på det för nån dag sen, att det är ju jättebra att åka till badhuset för det är ju som att simma i handsprit så kom jag på att det är typ tvärt om. Är du där och simmar ofta? Vet att majja haft en simperiod. Jag med, för något år sen tills mitt årskort tog slut. Mysigt med simhall och sauna, men tråkigt att dom stängt det sistnämnda. Det är ju minst halva grejen och kanske 75% av grejen.

Dom (1ablissemang1/experterna/politikerna/nyheterna) förutspår ju 9-13% arbetslöshet!?!? Det är så extremt mycket. Många företag som går som "vinnare" ur coronaepidemin, t.ex. företag som får pengar av staten för att ha kvar anställda på deltid och betala deltidslön ist så tar företaget pngarna från staten och stoppar i fickan så får dom jobba heltid för deltidslön... Sinnes. Och typ alla verksamheter som konkar efter en jävla vekca av corona!? Hur har man planerat då? Om man planerar sin privatekonomi så, då går ju livet åt helvete och man får ingen hjälp, om man är ett företag så ska skattepengarna gå åt att lösa problemen. Nu kommer ju företag få hyreslättnader också, men inte alla människor som fått sparken? "Nu iom corona kan jag inte betala min hyra!" "Skyll dig själv din latmask" "glömde jag nämna att jag är ett företag?" "åh, sorry gubbis swishar dirr!". Ja, preaching to the choir här helt enkelt. Sjuk värld där allt går åt helvete när folk nu bara konsumerar det dom behöver (nej skoja fortfarande överkonsumtion fast mindre utsträckning) och att alla våra mötesplatser är så villkorade. man måste köpa för att vara på en plats. När man inte kan det slutar man ses osv.

Tycker din dröm om kulturmötesplats låter fantastisk, b-pappa. Måtte det bli av! Då kommer jag gärna förbi mycket. Pratade med en som jobbar på ett härbärge jag också jobbar på fast han är personal och jag är fastighetsskötare. Vi är båda från smålandsregionen och pratade om vi ville flytta tillbaka nån gång. Jag är ju mer och mer sugen på att lämna storstan, det har ju blivit nästan 8 år i tjockholm nu. Trivs ju bra med mycket här men man längtar ju bort också, känns som att folk har mer fokus på vad som är vitkigt utanför storstan ist för låtsasvärlden här. Sen beror ju det absolut på vilka kretsar man omger sig av men kulturella kretsen i hufvudstan är ju vidrig. Nu vet ju inte hur mycket man omger sig av den men jaja. Ibland ser jag på hemnet att dom säljer typ hela jävla byar! Har drömt om att man skulle flytta dit ett gäng vänner och ha en egen fucking by! Hur häftigt!?!? Var sitt hus och gemensam gård med katter. En kattfarm? Hus med ateljéer. Billigt ska det vara, med livet. Man kan ha volvo och villor lol. Och en sån träplanka man skurit ut som en kvinna med mammelucker som påtar i trädgården med prickig kjol så alla som åker förbi i sina volvos ska peka och skratta. Men skulle aldrig våga typ starta igång nåt sånt projekt, iaf inte med 26 åriga michelinmannens självförtroende. vi får se vad framtiden vill osv osv.

Det låter som du mår bättre, b-pappa? Jag hoppas det. Vad mycket du varit med om, du har alltid så mycket spännande att berätta! Hoppas på mer av den varan när vi ses, som jag hoppas blir snart.

Idag i corona-tider ska jag läsa på balkongen och kanske gå på promenad. Rita lite serier. Ringa en vän som mår dåligt och skoja lite skoj. Köpa ett paket östeuropeiska kex på pulsen som jag tror är äckliga för det rä bebiskex så dom ska ju inte smaka nåt liksom men paketet är jättefint. Det är en jätteglad bebis på med 50-tals bebisfrisyr, liksom i en cirkel som looney tunes lite med en banner under som berättar om vad kexen innehåller. träffade på min gamla kollega från köttfabriken häromdan. Han sa att han går och handlar minst en gång om dagen. också en av coronas påverkan på ens liv, man blir skitdålig på att planera sina inköp för att man vet att det rä dåligt att handla många gånger...

Ang galao-prenumeration går det ju att ha en gemensam för oss som bor i samma område? Det blir kanske mysigt också, man kan ses och läsa ihop och prata om tidningen, som en mini-studiecirkel hehe men inte så mycket studier utan mer att man tycker i grupp. Men det aknske studiecirkel är lite också? <--- Diffust sagt.

Roligt att hängmatta och surfplatta rimmar också, 2 things that are ment to be together? Jag vill också vara hemma hela dagarna, men tror att jag kanske inte skulle vilja det om jag var det? Vem vet? Ska kanske ta en corona staycation om andan faller på, sjukskriva mig för "coronasymptom" en vecka och teckna serier och skriva texter. Har ju börjat teckna serier nu, en lång 31-sidig kommer i nästa tfi. Synd bara att #4 knappt kommit ut pga orkar ej. Nu har jag limbundit 20st till men måste skriva ut omslag på sac huset... Dom gamla från förra omgången ligger det ett lager damm på, det finns ett med ditt namn på b-pappa, t.ex. Såklart. Du ska ju få varesig du vill eller ej. MEN såklart har dom inte kommit iväg. Har enorma svårigheter att avsluta saker.

Fin sak som hände på jobbet, återigen boendet för hemlösa män. Jag skulle akutåka för att sätta på en kåpa för strömbrytaren som bryter strömmen till magneten på en sån branddörrsmagnet. Ofta pillar narkomanerna sönder alla små saker och stor risk att dom skulle pilla med sina fingrar och få ström i sig! Så fick jobba över för att fixa. Jag får ju lön för det så det var ok, hade inte bråttom hem. Sen är jag ju lite långsam med. Stod rätt länge och pillade med den där, den är ju inte liksidig utan enormt liten skillnad på sidorna så jag satte den vriden 90 grader fel och förstod inte vad som var felet. Pinsamt! Är en ganska klumpig fastighetsskötare men iaf trevlig och rolig. En av männen som bor där går förbi och skriker åt mig "DU!" sen "Fan vad bra du är" Åh älsk så jävla gullig. Blev jätteglad. Ett av mina bästa ställen att vara på för man är så omtyckt av de flesta ur personalen och dom flesta som bor där. Pratade i telefon med en nära vän som bor i arvika nu, vi pratade om hur mycket man blir påverkad av när nån man inte känner säger en snäll/dum sak. Som när man har alzheimers och minns att nån varit snäll/dum men inte vem och vad som hände. En känsla som ligger kvar. Lökigt sagt kanske men ja då känner man att man vill vara snäll mot alla. Det hoppas ju jag att jag är också. Mna vill ju va snäll liksom.

Lill-Larsesq brukade ofta gå på punkspelningar på Roxy i Visby under de där flåsiga första åren på 2000-talet när Göran Persson fortfarande var statsminister och samhällskalsongen började vagt ana att den skulle bli väldigt, väldigt blåbrun de kommande åren. Oftast spelade metallhardcore-bandet Aldo, crustknugarna Adespica (med min bror iförd kilt och på gitarr) och Västerviksdräggen Ett Liv Kvar. Sistnämnda hade tänkt till några varv och sa i mellansnacket att det här med anarkism kanske aldrig skulle funka. Det bästa vore kanske att köpa nån stort tomt och där bygga sin egen utopi. Jag hade själv tänkt på det och gick in med kollektivboende något år sedan med den tanken. Så blev det kanske inte helt, men tanken om kollektiv utopi och en samlingsplats för kufar och idioter som en själv finns ju kvar.

Efter det där kollektivet sprack 2006 har jag väl bara gått in i ett boende med tanken "Nu bor jag här länge, länge (alltså typ över 5-6 år)" en gång och det var när jag flyttade till Borås. Och det gick ju som det gick (nästan nån form av bottennotering av min livsglädje). Med tanke på bostadsmarknaden och allt i Tjockholm lär jag väl inte avnjuta min ålders höst där, antar jag. Jag är glad att jag bor där jag bor och det känns tryggt och bra, överlag. Mycket ensamtid blir det väl alltid, och ibland är det bra, ibland mindre bra. Men jättekul om det blir av med mötesplats, B-Pappa. Hjälper gärna till med det jag kan. Ett grannhus är ledigt i mina föräldrars by och en kort sekund kände jag mig lockad. Men kanske mindre bra att bo så nära sina föräldrar. Men delar ändå oviljan inför storstaden. Jag trodde dock det skulle vara värre än det blev i Stockholm. Men kommer aldrig bo i centrala delarna och det är jag bara glad för.

Hoppas det blir av med Ostämman nästa år. Lät väldigt kul förra året när du beskrev den, B-Pappa.

Oj, det måste ha varit i slutet av 2014 när vi gick till den där danska (?) puben på Andra Långgatan och såg Christian Pallin och Fredrik Jonsson äta kött och första gången vi mötte Tommy. Då hade du, jag och Saftgay suttit och sålt vid Lystringsbord på nån distrogrej i Göteborg. Jag minns att släppfesten för DGS var nummer 20 och mitt, Hunden och Saftgays trippelsplitnummer hade givits ut precis då. Alltså är det vintern 2014. Känns både som igår och som tusen år sedan. Hur många gånger satt jag med B-Pappa och/eller Saftgay och sålde Lystringsgrejer i Göteborg? Två? Tre? Minns bara de snorkiga kulturmänniskorna och hur jag på nåt sätt kände mig stärkt av snorkigheten. Lite som gå i högstadiet: Hatet mot de du inte vill vara gör dig starkare i din identitet. Lite löjligt, men det sitter djupt det där. Att resa ifrån nåt, snarare än till nåt. Men på ett sätt är resan bort också en resa till nåt. Eller är jag bara snurrig i bollen?

Cykel är också en sån där grej som jag borde skaffa. Huddinge kommun forslade bort min då jag parkerade den lite tokigt i Flempan. Det slängs en massor cyklar när det städas där jag arbetar. De hade vårstädning idag. Underhöll tanken att åka dit, på min lediga tid, och försöka norpa en cykel. Men att åka till jobbet när jag är ledig vill jag verkligen inte. Men att cykla lite mer i sommar hade varit fint. Cykelsemester! Om jag nu får semester. Vården i Stockholm har klubbat att inte ha sommarvikarier, och då jag arbetar som personlig assistent finns ju en risk att det blir ingen semester alls. Hade varit sämst. (Och nu skrev jag också nåt som har direkt koppling till Coronan).

Gemensam Galago-prenumeration låter som en toppenidé! Är helt med.

Räddade min brukare från att dö/skada sig allvarligt igår. Lite tagen fortfarande, men fick lite kaka och ramslök i alla fall och höra att jag var "en ängel" av anhörig till brukaren. Så det var ju fint. Varit en navelpillande dag idag. Fixat lite med kommande projekt och ringt lite, senast min pappi som hade mycket på lilla hjärtat. Läste Tintin-parodin "Tintin i Schweiz". Den var riktigt snygg faktiskt, men helt omöjlig att förstå och hänga med och som parodi helt värdelös. Gått en massor också. I Skärholmen hade de ett tält där de sålde torrvaror och den dåliga Michael Jackson-imitatören gjorde sin grej.

Michelinmannen! M fl.

Här hittade jag nåt, men kommer lite mer sen. Inte kollat detta än, men....

https://www.instagram.com/bredbandsbullerbyar/

https://solatum.se/bredbandsbullerbyar/

Här kommer info från generalen i norr, som jag länkade till här ovan:

"tja ########### vad kul att höra av dig! alltså du kan bara hänvisa alla som vill ha gårdar och konstnärskollektiv till mig - bring'em!! kommunala bostadsbolaget jag jobbar för har ju ett par riktigt najsa lägenheter ute i byarna bland annat ramsele som jag har tänkt och också förankrat lite hos cheferna här skulle passa så jävla bra som tillfälliga konstnärsateljéer. gratis hyra i en månad, gör nåt coolt och ställ ut!"

Har idag gått på långpromenad ner till Sätrabadet. Var inte så mycket folk där alls. En hund skällde ut sina ägare som åt mat och en gubbe joggade runt på stela ben. Tänkte gå till Bredäng och gå på kafé för att äta grodbakelse och dricka kaffi medan jag skrev dagbok, men hade glömt plånboken. Så fick snällt traska hem igen. Så kan det gå. Idag satsar jag på att skriva på en novell som kanske kommer publiceras på nåt sätt nån gång. Har haft en del idéer men aldrig kommit till skott med dem. Pratade med Michelinmannen i söndags som berättade om sina idéer till serier och noveller och blev mäkta imponerad och inspirerad. Så bara passa på att smida medan järnet är varmt.

Det troligaste är att någon köpte en tidning men inte kunde ha den hemma, så gömma den i skogen var ett alternativ. Och så tänker man sig att denna någon är flera hundratals personer Det är för övrigt en fin gammal svensk tradition att gömma saker i skogen; i finnmarkerna smugglade man sprit på detta sätt, i skogarna i västerort i stockholm gömmer folk vapen (inte skjutvapen utan typ batonger och liknande) i skogsdungar. Det är lätt att dölja saker och om du inte vet vad du letar efter så är risken att du springer in i någonting du inte ska se ganska liten. Jämfört med att gömma saker i sitt hem, där människor rör sig eller polisen kommer och rotar runt. Klart sämre alternativ. I framtiden kanske vi börja gömma pengar i skogen... eller nja.

Jag minns att man var ett gäng som var ute och letade efter porren, uteslutande killar, och det var som ett äventyr i sig, man hade ett mål och så vidare. Lite som i Stand by Me, den där filmen av Stephen King (som är skitbra för övrigt) där ett pojkgäng i 50-talets USA ger sig iväg ut i skogen för att titta på ett lik som ska ligga någonstans. Känslan av gemenskap och att röra sig mot någonting man byggt upp en mystik kring snarare än konkreta fakta. Tänk om det inte ens fanns, osv? Vi hittade trasiga buckliga tidningar och var helt förbryllade över innehållet. Kanske var den första gången jag såg en naken kvinna? Jag tror det. Och nu idag har alla kids nakna kvinnor bara ett par musklick bort i webbläsaren...
Så kan det gå.

Tack för alla fina påhejningar! Det betyder massor ) och peppen från det här forumet väger mer än mycket annat. Segertåget går vidare: I sommar ska jag teckna en sommarföljetong i Arbetaren! Så om ni inte prenumererar på den kan ni ju börja göra det. Kan inte avslöja mer än att det handlar om gigarbete och elsparkcyklar...  Så nu har man att göra. Men det är tur eftersom jag ändå bara sitter hemma i princip nu i dessa tider (jämfört med hur det var innan kanske ni frågar? Nej, då satt jag inne rätt mycket också)

Idag är det ganska varmt ute och häromdagen var det ju årets varmaste dag. Givetvis skiter halva Stockholm i restriktionerna och social distansiering blabla utan går ut, sitter nära, trängs på krogen och så vidare.. och svaren är typ "vi litar på varandra" (trist att 30% av stockholmarna kommer vara smittade och hur mkt man än litar på någon så verkar det ju som att väldigt många smittar utan att ens ha symptomen?) Det är nästan så de stora flertalet av oss förtjänar att dö... det farligaste men också mest korkade djuret på den här planeten, som hunter thompson skrev.

Kom att tänka på denna scen nu under senaste dagarna och nu än mer när jag läser det ni skriver. Precis så är det.

https://www.youtube.com/watch?v=JdzHAKPV7dk