Det fysiska i fanzine?

En stark fördel med fanzines kontra bloggar, poddar etc. är att det ligger ett stort hantverk bakom det. Man ska ju i praktiken vara en enmansredaktion (planera, producera, sätta/formge, trycka och distribuera) och måste därför vara lite driftig eller så blir man det på köpet. Det ligger ju många timmars arbete att få ett fanzine till vad det är och det känns tråkigt att de kunskaperna inte kommer fler till nytta när det i praktiken är väldigt enkla och användarvänliga tillvägagångssätt, att vika ett a4 och portionera ut text, lägga i viss ordning, därefter kopiera och skicka runt kräver ju mer av en än att skriva ett inlägg på en internetsida.
Det skapar också en väldigt fin känsla att ha gjort någonting som går att ta på, bläddra i och som kommer se ut så för alltid.

Det är väl en viss konservativ ådra, men det tycker jag inte är dåligt i sig egentligen. Vi kommer ju köpa pappersböcker och tidningar ett tag till och det är ju ett hantverk bakom varje bok eller tidning som man inte tänker på förrän man själv suttit och klippt, limmat och kopierat ett fanzine. :-)

Superroligt med workshop! Hoppas att dagens ungdom gillar det

Okej, om jag bortser från subjektiva nostalgiska skäl som att det är trevligt att sitta med något fysiskt, att klippa och klistra och bläddra, så finns det också forskning på att vi läser annorlunda på papper jämfört med på skärmar. Vi tar in informationen annorlunda.  Med fördel till det fysiska formatet. Jag orkar inte googla upp något nu, men jag vet att jag har läst det, och om jag tänker på hur jag själv läser så verkar det också rimligt. Nu kanske inte just fanzines har en massa superviktig information som man behöver ta till sig (men samtidigt - varför inte?) utan jag menar det mer som en allmän poäng för varför läsning i pappersformat är viktigt.

Tänker också att det är liksom något man kan ta och känna på, som man inte kan göra med något digitalt. Håller dock med dig maggan om att det ju finns mycket hantverk bakom mycket digitalt, både bild och kod och texter lever ju sitt liv oavsett om man berättar en historia eller trycker det i en bok eller skriver en kommentar på instagram.

Tycker det som är fint med att man kan ta i ett fanzin är att man t.ex. kan gömma och glömma och hitta lite senare på ett sätt som man inte gör med det som är digitalt. Allt är liksom tillgängligt hela tiden och då blir det samtidigt otillgängligt för det är ett sånt informationsoverflow. Varje ex av fanzinet lever sitt eget liv, det blir spillt på och sönderläst och regnat på men orkar lite till ändå, understruket och antecknat eller använt som toalettpapper för att man tycker att innehållet är skit. Sånt händer ju aldrig med internetet.

Med fanzins blir det också att en liten grupp gör till en liten grupp, man måste kommunicera med varandra för att få runt fanzinsen. Jag har fått nära relationer genom fanzinskapandet som jag kanske aldrig skulle fått utan den kommunikationen? Mycket som publiceras på internet kanske får många läsningar men mycket mer sällan någon hojtar tillbaka. Mycket mer producent och konsument också, med fysiska fanzins är det mer ett utbyte.

Vad intressant! Det här med fysisk kontra digital.
Det är någonting med det fysiska som känns omöjligt att få digitalt. Lite samma känsla jag får med böcker. Att hålla i en bok känns mycket bättre än att hålla i en läsplatta.