Ah det låter härligt. Eltandborste verkar ju också bra, haft flera såna men orkade inte riktigt hålla igång, den skulle ha el och laddas och sånt plus att jag tyckte ljudet var lite läskigt men idag skulle jag säkert klara det bättre samt att tandläkaren rekkade eltandborste till att rengöra bettskenan med...!
Psykopat-grejjen kring bettskena uppstod som ett sorts internskämt från min bettskene-guru, som inspirerat mig till att våga skaffa, en dag fick jag ett sms "nu har jag skaffat bettskena och kan sälla mig till de riktiga psykopaterna", varpå skämtet har rullat på under ett och två år. Vi är såna, vi sitter och bollar skämt och håller på, varpå slutfasen i skämtet är att ta ut det i det offentliga. Vi brukar ju göra filmer och mer eller mindre samtliga har börjat som såna här skämt och sen blir skämten publika iochmed en film, så om det blir nån film till framöver så kan jag mer eller mindre garantera att det kommer vara en bettskena med. Men grundidén var väl att det kanske fanns en liten skam för honom i att sova med bettskena, han kände sig konstig och "onormal" och var lite ledsen, därav ville han avdramatisera bettskena och eftersom det kan vara lite känsligt, typ folk kanske kan tänka "jaha, sover han med bettskena, varför då, vad är det som hänt i hans barndom eller vad har han för demoner inom sig. Dit vill även jag komma, en vacker dag. 
Det är ju lite som med min gikt, att när jag berättar för olika folk att jag har gikt så är det ju några som säkert stämplar mig som alkoholist, eftersom det är det som sjukdomen förknippas med oftast. Och det är väl lugnt, det säger ju mer om andra än nåt om mig, deras människosyn osv, alltså om de "ser ned" per automatik på alkoholister för att de ser det som något "sjukt och smutsigt". Jag försöker vara glad med vad jag är och upplysa folk om hur allt hänger ihop, att saker är komplexa.
Men visst, sen är det ju så att jag vet varför min vän lära skaffa bettskena och det ligger ju ganska djupa "trauman" bakom det, saker som liksom satt sina spår i en tidig ålder och blivit en del av ens person, på gott och ont. Så det handlar kanske snarare och att våga prata om jobbiga saker som hänt i ens liv, där bettskenan kan bli som en visualisering eller konkretisering av ett gammalt lidande, haha, som egentligen inte är aktuellt och påtagligt idag, alltså inte något som en direkt lider av men ändå så sitter vissa saker djupt och det är svårt att ändra på, även om en försöker. Alltså, man lider ju av spända käkar och huvudvärk men man tycker inte att gamla jobbiga saker påverkar ens liv alls men ändå så tycks de finnas där. Så eftersom vi, han och jag, delar många erfarenheter och tankar, så har vi vår galghumor där vi skojjar om oss själva och hur vi tar hand om oss själva och hur vi kämpar för att hålla oss flytande i arbetssamhället och det sociala livet, vad det är som en bär med sig och vad som format en, att en måste vara ärlig med sina perspektiv och erfarenheter. Nånstans ligger ju klassperspektivet och lurar i bakgrunden. Bettskena - arbetarklassens monokel?
Ja vad yrar jag om nu. Ja det om det. Men det är ju sådär, även om ens liv har sina funktionella stunder så finns det också saker som behöver skärskådas och funderas över.
