Filmer (Sida 10 av 24)

Här såg jag och michelinmannen på inrådan av en vän häromdan:
http://www.svtplay.se/video/12140206/ki … -avsnitt-1

Så jävla STÖRD historia, jag satt första stunden och bara tänkte att det här var ju en knasig mockumentär i slutet blir väl journalisten mördad.. men så är visst allt på riktigt. Det  handlar om en "sport" som går ut på att kittla killar och så fort journalisten försöker närma sig så blir det "go to hell faggot bitch" typ. Men dom ska ha reda på vad det  här handlar om. Varför är det en sport att kittla killar och filma det? Alla sitter i adidas-tröjor och ser ju ut som de bara plockats från omklädningsrummet inför en MMA-match eller nåt. Ja, ni fattar. Det visar sig vara en bisarrre historia än man kunnat föreställa sig. Gång på gång "VA?" "Men GUD!" och så vidare. Se den, spännande och sjuk som fan.

Ja, borde väl se Kittlad jag, men siktar på rent VHS-bord nu först. Låter ju kul. Ok, lägger ett tips på Lord of illusions (från 1995 kanske), också Clive Barker-relaterat, så som Candyman. Såg faktiskt om Candyman förra året och sålde den sen. Tycker den är ok men inget jag måste ha i samlingen. Bra musik av Philip Glass. In dreams minns jag att morsan lånade åt mig från biblioteket när jag var liten men jag såg den aldrig. Borde jag ju ha gjort. Har jag tipsat om 90-talsfilmen Highway med Reese Witherspoon? Tror detta är en film som Michelinmannen och Tommy kan se och ha en rätt kul stund. Det är en sån film som bara ska slås på spontant och sen är det igång.

Håller på med storinventering här hemma, dvs går genom alla filmer och detaljgranskar skick på fodral, skiva / kassett och insert. Skriver ner vilka jag se om och vilka jag eventuellt ska sälja. Mycket njutningsfullt arbete för ett kutryggat mähä med begränsat socialt liv. Fint att lägga in filmerna under min nya LED-lampa och minnas "hmm justja den här köpte jag 2006 då när det här och det här hände och sen såg jag den under den helgen och tyckte si och så". Kul att begrunda vilka omslag som är snygga och inte, om ens åsikter och seende har förändrats. Men ja jag kom iallafall och tänka på en dokumentärfilm idag när jag gjorde detta, nämligen Capturing the Friedmans, jösses... Den vill jag rekkomendera.

Ja, Candyman känns ju som bäst när hon drar ut till the hood och kollar läget, där finns den där närvaron av det som jag tycker att filmen gör bäst; lattjar med urban legend-temat. Många snygga färger på husen och inuti husen, i rummen. Får mig att tänka på de tunnlar eller källarvalv jag brukar smyga runt i här i krokarna, i byarna, finns en del fascinerande nästan grottartade rum i de gamla hyreslängorna, tjockt med damm och smuts och skräp. Brungråttgulvitt och det luktar strävt och grusigt och med en touch av något ruttet, ibland djur och ibland mejeriprodukter eller grönsaker. Igenbommade rum som öppnas och insekterna har inte ens vett att bli rädda.

Jamen precis, tack, Freeway heter den ju. Hade en filmvetenskaplärare (RIP) som visade denna för oss och mer eller mindre enbart ville prata feministisk filmteori och således hi-jackade kurserna. Det var en fin person som hade massa saker att säga och var inte ett dugg rädd för nånting.

Jag ska ta mej och låna The wolfpack, missade den när Svenskarnas tele-visions-parti visade den.

Jag tror en del av min försiktighet gentemot TV-serier eller ja lite sån där amerikansk drama-spänning i miniformat beror på det här med konflikter, som för mig föddes därikring Lost. Orkade första avsnittet men det var så mycket bråk och trassel internt så nej tack för mig. Det blir lite som en dubbel-slå-sig-i-pannan-och-stöna-vad-fan-var-det-jag-sa, jobbigt jobbigt, dvs ja precis som du säger, "vilka jävvlar är det som överlever och styr och ställer?" ja vad fan var det jag anade, ännu en dryg slipsnisse med våldstendenser och en kallhamrad snutvröv" osv. Det är lite det jag förknippar med Marvel comics och alla snabbpratande videobloggare och COPS och allting, att det är den där typen av hetsare med som stressar upp mig och det är inte njutningsbart, vilket ju inte allt ska vara men det är ett kiv och liv stup i ett. Zombiefilmen drunkande i detta eller ja den drunknade i många andra klyschor också. "Människans djuriska sida!!!!" "Är vi människor ONDA!?!?!?" "Guh vad jobbiga dudesen med muskler är men sen räddar de dagen ändå, javafan sådan är naturens gång" och "Vem utsåg dig till ledare?" och "Ja han är ett riktigt asshole men hallå i avsnitt 3 får vi se en annan sida av honom, kom tillbaka allt är förlåtet!".

Jag är en rädd människa överlag, det är så inrotat att jag tänker att ingen ser det men det gör nog alla. Det blev så. Ens person, formningen. Jag har försökt så gott jag kan att säga ifrån och säga emot men allt är som en dag som upprepas om och om igen, vad man än gör så försvinner allt och går tillbaka till ursprungspositionerna och tankarna känns styrda, lösningen kanske är trötthet och börja om igen. Det blir mycket att tänka på, schizofrenin i att tvingas vara olika personer i olika sammanhang och ens värderingar blir till en smulig knäckemacka som frasas och pulvriseras ut som pulver i ett vattenglas och kroppen blir en slagpåse för synintrycken.

Ja, skriver ner Wolfpack nu i min lista "låna på biblan".

Snällt! Tack. Men det går bra för mig att låna den här. Har runt 200+ fysiska filmer köade i nuläget hemma så kommer nog ta lite tid innan jag kommer till läget där jag kan se film jag vill se igen, hehe, går mest genom kuriosa nu, allmänbildande dussinfilm. Schoo, minns hur förvirrande titeln Candyman var när den kom, ungarna på skolgården bubblade om det och jag tyckte det lät knasigt. Ej sett Hedwig men sett Shortbus. Snabbt klipp här till China Blue / Crimes of passion, när hon så att säga vänder på steken och hårdknullar snuten med hans egen batong. Fade to black.

Kul med Freeway! Ska se om snart jag också. Freeway 2: Confessions of a trickbaby härnäst då att se? Mycket märklig uppföljare. Helt enkelt. Läraren jag hade drog kvickt på I spit on your grave (gamla) och ja såna saker. ´"Vad tyckte ni om kastreringsscenen, killar!?" osv. På sina föreläsningsturnéer hon hade vevades det hårdporr inför fullsatta salar, många (män) gick ut och protesterade, men hon vägrade ge sig och höll fast vid att vi måste se för att förstå och det går inte bara att prata om saker. Se det vidriga som finns, se ringarna på vattnet, se kvinnohatarkulturen. Önskar jag hade kunnat gå filmvetenskap igen eller läsa typ C, för på den tiden fattade jag noll av skrivande och vad som förväntades av en, så jag lyckades inte skriva bra texter och det var mer gymnasiestil på texterna och analyserna. Höll på med en skitkrånglig och jobbig film då som tog all energi och tid. Fast mest var jag bara "inte helt redo", med allt det kan tänkas innebära. menar dock inte alls att jag tror att det skulle gå bättre idag, mår dåligt bara jag tänker på akademien, det är tätt sammankopplat med missbruksnerven jag har, hihi.

Hoppas du kan realisera den drömmen, Michelinmannen, gå filmteori, torde väl inte vara omöjligt?

Just det ja, Cube är ju listig så, hur den vrider lite på det där, förväntan och karaktärskategorisering.

Är du på "bråkhumör" nu, Michelinmannen? (läser jag "mellan raderna"). Vad tänker du på, vill du gruffa lite påmä? Jo, det är väl mänskligt att vara inkonsekvent och sådär va, dilla lide i nattluvan ibland och färgas av humör och lägen och dagsform.

Ja samma för mig med Shortbus. Faktiskt, den liknade inget annat jag sett då, fick tipset från Dr Ma-Buse Forsberg som sa att den var underbar och delvis jobbig. Jag kände nog mest för killen som onanerar och sprutar sig själv i munnen och vill dö. Eller var det två olika personer? Ja där ser jag, minnet sviker, dags att se om. Slutscenen är fantastisk, när de alla sluter samman och sjunger. Skao se Hedwig. Ja China blue / Crimes of passion är samma film men jag vetikatten vad det är för skillnad exakt, men jag vet att den jag har sett är den svenska utgåvan från Studio S och den är väl nåsorts fullängdsversion så kan rekka den, ska se om den så fort jag kan, älskar den. Om jag vet rätt så är också larsesq ett fan men det är inget jag kan svära ed på eller jo det kan jag nog. Ej sett nya Trainspotting.

Ja så är det ju, kanske läraren mest ville åt den där effekten, eller ja just det det pratade ju hon om, att männen blev obekväma när inte de själva kunde styra över när de skulle titta på porrfilm och inte, haha fan hon var ju genial. Hon tog kontrollen över rummet och förvandlade alla därinne till små skamsna pojkar som kände sig gravt sjuka och depraverade. Men mot oss smågossar var hon "mildare". Vi blev lite kompisar så hon började kopiera upp olika artiklar åt mig, om undergroundfilm i Japan och sånt. Men hon gillade att utmana och dra saker till sin spets och det funkade ju, saker kom fram i ljuset och pratades om. Fick reda på förra våren att hon oväntat och hastigt gått bort, tråkigt.

Ja mmm så är det väl, ja det är ju helt otroligt hur det målas upp i ens inre, det där med gränserna, akademi och så. Allt har ju på sina sätt varit otroligt givande, olika skolor och händelser även om allt har då känts oväntat och osynkat men just nu it all makes perfect sense. Ja tack jag mår finemang, aldrig mått såhär bra tror jag och hele faderullan men har gått och tänkt på öl hela dagen idag. Har smsat lite med Banditen idag och skrattat åt våra samhällsfientliga liv, inte för den höga graden av samhällsfientlighet utan för hur man framstår i andras ögon, knepiga och krångliga och nojjiga. Under många år undvek jag i den mån jag kunde att gå ut på stan eftersom jag blev så otroligt provocerad av all reklam och all kommers men främst av alla MÄNNISKOR som tycktes njuta av att befinna sig i detta helvetesliv. Så jag gick svåra rundor utomhus för att undvika reklamen. Handla mat? Slutrappat, grabben. På tal om att inte orka. Det var tio år sedan, femton år sedan. Vi konstaterade att nu har vi fått så mycket träning att vi blivit "normala" och "funktionella" och kan röra oss hyfsat fritt bland de övriga humanoiderna, vuxit in i våra skor, så att säga. Jag skrattar åt mitt liv för att jag är glad idag, nu darrar inte mina händer som om jag håller i en borrmaskin minuten innan jag vet att jag ska ta ut en pilsner ur kylen och öppna och dricka den. Men jag är lite "skakig" av mig ibland överlag så brukar skämmas när jag ska pyssla med precisionsgrejjer och folk kan se hur ostadiga händer jag har stundtals, att de ska tro saker om mig. Eller så är jag bara nervös och darrig ibland, jag vet inte. Men det är nåt som finns i en, kanske ett psykologiskt eller genetiskt arv eller om det är något som alla brottas med, jag vet inte. Gå i samtalsterapi, var det nån sjukvårdare som sa till mig en gång men icke denna B-pappa, han ska klara allt själv och gå sin egen gruff-väg och envisast och fjantigast klarar sig bäst, jodå jajamen mmhmm och där ligger väl min akilleshäl, högmodet och tunnelseendet. Tack, jag önskar dig allt detsamma, allt fint och bra.

Men kanske en liten liten till skuld kan vara på sin plats och läsa lite lite film eller bedriva egna studier på kvällstid eller sommartid och bli professor i smyg och som sjuk twist så får akademien aldrig veta att det finns ett filmgeni som ingen känner till - Michelimannen.

Ok inget bråk. Oj nu är det sovdags. Kvällens film var In the heat of the night (1967), Oscarsvinnare och klassiker om unkna rasister i en småstad och en svårlöst mord men nej jag fann den stel, fantasilös och törr. Hade inte åldrats väl. Viktig komponent i filmhistorien, jajamen och bra att den finns och allting, men med dagens brillor på var den ordinär. Fanns dock en pangscen när sheriffen drack sprit i sitt tomma hem och de pratade om ensamhet, då öppnades bråddjupet jag trodde skulle genomsyra hela filmen men stängdes sen igen ack för fort. Men ja bra kvällsfilm men den får ingen plats i min klassiker-kanon då den kändes för styltig i sin form, klumpig.

Men ja framtiden får helt enkelt utvisa hur det blir med bråkigheten. Det blir bra, hur det än blir, så länge en mår bra och kan vara snäll mot sig själv. Hejsan!

jag tänkte titta på anpasslingen ikväll när alla andra sover

Väldigt göra - det är ju samma film! Jag tar väldigt gärna emot den om du vill dela med dig :-))

Vad hände med de sju dödssynderna-filmerna? Själv såg jag Där regnbågen slutar igår. Den sjätte i serien. "Svensk rockmusikal från 1999" säger väl det mesta. Det var inte de roligaste två timmarna i mitt liv. Fick spola under de många sångnumren. Platta karaktärer och märkliga stämningar. Det ska utspela sig i en mardröm och detta skall senare blandas med betonghård realism hos folk som slagits ut av systemet och bor på en husvagnscamping. Där bor givetvis en förre detta överklassdonna med sina tre barn. Just den rätt usla socialrealismen drog ner filmen. Hobert fixade inte den biffen, utan det fick ju också formen av en dröm eller saga. Kanske var det medvetet och min bubbelgumkletiga hjärna fattar inte vad han vill säga? Mot slutet ska det dras slutsatser kring storskaligt skapande, troligtvis en kommentar till Hoberts storslagna filmserie. Men det ebbar ut i lite trött förakt mot kritiker och manlig självömkan. Men Rolf Lassgård är ju bra som en rakt igenom ond och gemen typ.

Jaa, jag gillar Festen. Hela den här totala hybrisen kring sig själv. Han fyller femtio, visst, men han beter sig ju som om det är slutet på världen. Livet gick ju vidare utan deras relation också SPOILER!!!!! de kunde ha barnen varannan vecka och så vidare. Jag gillar den med Samuel Fröler, och händerna. Händerna hade en så jävla otäck stämning liggandes i bakgrunden. Det kariga landskapen och miljöerna att bo på en ö på hösten. Det har jag aldrig gjort men man vill ju inte det om det är ens i närheten av Händerna.

Sen är ju den med den med Fröler bra, som sagt, dåren som "dör".. Fy fan. Nej, jag gillar nog alla förutom musikalen. Har förstått att Mikaels dotter från tidigare förhållande presenteras i den och man kanske får en del bakgrundsinfo serverat men det går fan inte att ta sig igenom det där ändlösa jävla skräpet av sång och dans och skit.
.... på svenska...

Hupp! Ligger hon med Rolf Lassgård?! Det var som fan.. Är inte Mikaels dotter intagen på psyk i början av filmen också? Minns nån scen mitt i en av alla vedevärdiga sånger som det skymtar förbi att hon står och stirrar inne i ett låst rum? Nåja. Nu blev det mycket snack om den serien. Jag gillar den dock. Alltså jag gillar idén att göra epos som utspelar sig under flera år och man får följa karaktärers utveckling, missöden, lycka och så vidare. Lite som att se en serie fast man kan gå på djupet och för det mesta ha mycket mer resurser än t.ex Rederiet.

Nu senast såg jag och michelinmannen på dokumentären om robert Crumb, den från 94. Skitbra och jävlar vilken udda figur han är. För att inte tala om hans brorsor, där den ena är brutalt suicidal och bor hemma (och som efter filmens inspelning tog livet av sig) och den andra roar sig med att antasta tjejer i affärer m.m och att det triggar honom att fortsätta. Å robban själv verkar ju vara totalt osympatisk, samtidigt som man bara stirrar som på cirkus på freaket och "men.. berätta mer om dig själv. Du är ju helt knäpp i huvudet men du skapar såna bra grejer... jag får det inte att gå ihop" klockrent exempel på att lära sig själva på person och sak:-)

Har blivit en hel del film den senaste månaden. Har ju som sagt startat en Filmklubb med några bekanta och nu har den också fått en förgrening till Luleå där det också har startats en filmklubb. Åkte ner på den första träffen där (Zombietema) och det var mycket trevligt.
Här i Kiruna var det "Witchcraft" som vi hade som senaste tema. De filmerna jag tyckte var mest underhållande var Häxan (1922) och Thinner (1996).  Blev väldigt förvånad över hur häftig och rolig häxan var, och eftersom jag ÄLSKAR Stefan Kung var det väldigt kul att få se Thinner, en filmatisering som jag missat.

Sedan har det blivit väldigt mycket dokumentärer. Är inne i en sådan period. Har bland annat sett Guerrilla: The Taking of Patty Hearst, Lo and Behold (Hertzhog), Requiem for the american dream, Pedophile hunter, Den tunna blåa linjen, The Weather Underground, Anarkismens historia (UR-Play), Exit Through the giftshop, och en hel del Nick Broomfield dokumentärer, han kan varamy väldigt dryg men gillar hans filmer. Har också kollat i kapp på de nya Louis Theroux dokumentärerna från 2016. En om alkoholmissbruk, en om hjärnskador och en om Jimmy Saville. Hade tänkt jag skulle börja kolla lite "måste se" dokumentärer som många peppar men som jag missat.

Ikväll blir det första kvällen med Post-apokalyps tema i Filmklubben! Blir nog riktigt roligt, blir att åka på Koperativet och köpa sig en Hjortrongranat eller två innan man bänkar sig.