Filmer (Sida 7 av 24)

Hade en kran förut i Sandviken-trakten som hade nästan alla nyare nordiska filmer och fick mig då en dos av detta, bland annat Ganes, filmen om The Hurriganes. Skapligt sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0909388/

Sen på tal om "kampfilm" börjar denna att närma sig min tevegrotta, kan väl va nåt, Norma Rae:

http://www.imdb.com/title/tt0079638/

Resident Evil-maraton..! Kör hårt. Givetvis var eder B-pappa en av de första i det här landet att spela igenom första RE till Playstation (spansk import, manualen var ett fulkopierat A4). Verkligen en upplevelse som satte sina spår. Nu vet ni det. Tack och hej.

Ja, såg alltså Love Records-filmen och skrev så här i ett e-post:
" Någon har kallat - på hemsidan Filmtipset - regissören för en finsk Kjell Sundvall. Och ja, det var väl ingen höjdarfilm. Väldig konventionell biopic. Ganska tråkigt filmad. Snygga klänningar på tjejerna och sisådär, men annars... Nja. Störst fokus hamnade på Atte Blom (en av grundarna till Love Records) hur han led av epilepsi och hur han sumpade en kärleksaffär. Samt hur de finska storbolagen satte käppar i deras hjul. Hade hoppats mer på en skildring av scenen Love Records var en del av. I vilket kulturklimat de agerade inom. Hur det gick från finsk jazzig proggrock till Pekka Streng/International Harvest-progg och sedan vidare till rock av Hurriganes-märke. Nu blev bara Juice Leskinen, MA Numminen, Hurriganes bara små kuriosafigurer som var ute i marginalen. Hade nog varit bättre som miniserie och med en bättre regissör som inte anammat hela det där hollywoodska biopic-stuket om en enskilds individs förlust, kamp och triumf."

Men om jag ska tipsa om en film jag sett nyligen kan jag ju tipsa om Kinesisk roulette av Fassbinder. Obehaglig och tät film om familjelivets helvete. Sånt här gillar jag. Dagen efter såg jag även Nattens ljus, som nog finns att strömma från SVT Play. Den var härlig. Rolig och snygg satir över dåtidens ungdomsfilmer. Den kom ut 1957. Kanske kräver en förståelse om vad den driver med? Hm... hm... Jaja. Snygga Stockholmsmiljöer hur som helst.

Lappland Odyssé vill jag minnas som småkul.

Imorgon kl,14:50 visar SVT1 "Bruden kom genom taket" från 1947. Är spänd av förväntan. Manuset ska ha skrivits under tiden att filmen spelades in. Skådespelare anställts under filmprocessen. Stig Järrel nämner det som den mest kaotiska filmprocess han varit med om, och då han väl varit med i 154 filmer/TV-serier (enligt IMDB).

Jag tittade på Devils Pass (2013) för att jag fick dille på incidenten vid Diatlov-passet ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Olyckan_vid_Djatlovpasset ) RIKTIGT spooky händelse, så jag tänkte att det borde ju finnas en massa spelfilmer om detta mysterium, så fanns det en. Men den var liksom spännande i ett par minuter sen for det rakt åt helvete. Dock lite spännande *spoiler* att man i bakgrunden av helt vanliga scener kunde se "något" springa runt i bakgrunden, gillar sånt där man måste anstränga sig för att se och kanske inte lägger märke till det förren andra gången man ser filmen. Och liksom "..var det bara jag som såg det där?" sånt är najs. Det och när antagonisten bara glider förbi i bakgrunden och inte kommer fram med ett BU! den bästa sådana filmen är Dark Skies där en alien helt plötsligt kommer förbi i kamerans vinkling, eller Chernobyl Diaries (som jag såg på bio...) där ett litet barn står bakom huvudkaraktärerna ett tag innan man lägger märke till det. Excorsisten har en del såna smågrejer också som är ganska läskiga.

Sen såg jag Hundhotellet! Den var väldigt mysig, lite småruggig sådär som bara en barnfilm lyckas vara.

Jag tackar för tipset och ska självklart kolla in den!

Sist på bollen så kollade jag och michelinmannen på Ghost world, eller rättare sagt, JAG var sist på bollen. Jag har en tendens att hoppa över saker som hajpas, t.ex såg jag inte Donnie darko förren jättesent för att det var sånt jävla tjatande om den i skolan, jag har fortfarande inte sett en enda sagan om ringen och inte heller harry potter av just dessa anledningar. Kan inte säga att det lockar så mkt heller och när det blivit omodernt as fuck så kommer väl jag komma med en facebookpost "Asså ni måste se den här Harry Potter och den gömda graalen" eller vad de heter.. Ghost world var iallafall väldigt bra, över förväntan och väldigt mysig att titta på. Ska bli kul att läsa serien den är byggd på också. Mitt ex hade citatet "fuck you - you wish, you gotta buy me dinner first" som forumsignatur etc. i flera år och jag visste att det var från Ghostworld men jag hade ingen aning om vad för film det var. Jag hade någon fördom om att det var dryga tonåringar i typ 25årsåldern i en blåskalig new york-miljö.. lite som musikvideon till Bittersweet Symphony, fel jag hade och det var tur, för jag tyckte om den filmen.

Vi började även titta på Desperation av Stephen King, men den är ju så jääävla lång!? Boken är grym också. Härnäst på min att-se-hög är filmen du tipsade om B-pappa och sen ska jag försöka ta mig igenom "Tommy" som jag fortf inte sett. Den svenska alltså. Som såklart handlar om ett krimmo vid namn Tommy.

Förbannade jävla svensk filmindustri...

Inte heller sett någon av Sagan om Ringen eller Harry Potter-filmerna. Men det är mer utav ett grundmurat ointresse. Läste Sagan om Ringen i fyran och tänkte "Vad är det här för jävla skit?" Jag gav nog upp efter hundra sidor och fortsatte att läsa Barbro Lindgren och Ed McBain. Jag brukar vara rätt öppensinnad, men fantasy.. Nej, tack. Nu börjar jag väl doppa tån i fantasyvärldar litet grann, men det kommer nog aldrig bli min grej.

Köpte seriealbumet och såg filmen Ghost World när det var hett. Mycket viktigt för mig. Levde länge i villfarelsen att Dan Clowes var riktigt bra, men han är sannerligen ingen höjdare. Han är en one hit wonder. Finns mycket, mycket bättre amerikanska serietecknare från samma generation. Nya Patience har jag inte läst, men fick höra av en person vars omdöme jag litar på att den ska vara rätt trött.

Jodorowsky's Dune är finfin och filmerna B-Pappa tipsar kan jag också rekommendera. Framförallt Zardoz. Härlig film. Snygga miljöer, scenografi och kläder. Nu verkar Jodorowsky vara inne på att göra en uppföljare på El Topo. Vi ska alla bli gamla någon gång.

Alltså, det är ju ganska lätt att undvika saker om man bara fyller sitt utrymme med annat :-) När Harry Potter var stor var jag fortfarande helt insnöad på Stephen King och historia så jag hade ju att läsa så det räckte å blev över. Sagan om Ringen kom lagom till att jag hamnade i Half-Life-träsket och tog mig inte därifrån efter att ha spelat alla modar (tror jag var mest inne på day of defeat) och tittade på Summer of Sam och Bringing out the dead hela dagarna. Herregud vad knäpp jag låter som nu..
Men poängen är att bara man har något annat intresse så tar det ganska naturligt upp all ens tid och det är lättare att stå emot. Jag förstår ju alla som slukades av Harry Potter för att de inte läst liknande saker innan och sen fick en hel värld, karaktärer m.m presenterade för sig och sånt kan ju vara svårt att värja sig mot, det vet man ju själv.

Jag har också lite svårt för tomtar och troll, vilket jag nedlåtande brukar titulera både Harry Potter och Sagan om ringen som. Fantasy är inte min grej riktigt heller. Sci-fi på gränsen, har svårt för så mkt sci-fi och är ganska ointresserad av det. Sen kan man ju prata om hur man ska definera det begreppet, typ Alien-filmerna är ju underbara - men är de sci-fi eller skräck eller vad är det?

Måste bara berätta om en annan "Ägmästare" (grymt ord) det var när jag och en vän skulle se Inglorious Basterds på bio och trailern för "Wolfman" kom, såhär superhetsig trailer, musik som går i upptempo, hollywood, bambambambambam ja ni vet. Sen avslutas allt med en jävla smäll och någon väser fram "Woouulf-määän" och det blir knäpptyst i salongen för alla tänkte nog "vad är det här för jävla skitfilm" och så hör man någon dra på smilbanden bakom sig och bara "mm... Volf-mann" å alla börjar asgarva. Sen sitter han å är sarkastisk genom varenda trailer "Snygga effekter. Jättesnygga" "Oj är hon med. Oj oj." typ.

Jag är så bitter över att jag inte spelade in personens asdryga kommenterande för det var så sanslöst roligt. Önskar jag hade gått fram efteråt och sagt att det han gjorde var nästan bättre än själva filmen vi alla var där för. Men men.

Ja, självklart kan jag ta bild på kiosken. Den lär ju ha bytt ägare tusentals gånger vid det här laget men det är fan ändå Klassisk Mark. Det var ju där Sture blev polare med två 16åringar som han sen lyckades övertala iallafall den ena att råna en bankdirektör med tomtemasker och prata finlandssvenska. Sen var det raka vägen till Säter..

Nu senast blev det den gamla godingen "Trust" från 1990 som är en vansinnigt bra 90talsfilm som fångar så mycket jag tycker om.
Soundtracket är fantastiskt: https://www.youtube.com/watch?v=dOh1vURDSUU

Den handlar om Maria som blir gravid med en kille i sin skola å ska behålla barnet, farsan dör, killen gör slut, hon slängs ut från skolan och kickas hemifrån i ett svep. Hon träffar Matthew som är dystopisk och alltid går runt med en handgranat och de bestämmer sig för att försöka lyckas med en medelklasstillvaro och så. Vill inte avslöja för mycket, men se den ni som inte gjort. Väldigt mysig att titta på och som sagt.. soundtracket är grymt.

Sen så såg vi (jag å michelinmannen) Wild at heart som är en David Lynch film om Sailor och Lula som drar ifrån all skit och bilar sig igenom USA och träffar en massa weirdos. Den ena värre än den andra. Och morsan är efter dem för att döda Sailor. Filmen är väldigt Lynchig och småskum och det är kul att det är väldigt mycket twin peaks-referenser: Dels är Laura Palmer, Audrey, Pete och Jerry med och har olika mer eller mindre betydande roller. De ser precis likadana ut som i serien, så filmen är väl inspelad samtidigt eller strax efter tror jag. Kul också att de pratar om "One eyed Jacks" vid något tillfälle också.
Den är kul att titta på och det är väldigt otippat att se Nicholas Cage spela, han brukar ju annars vara ganska medioker. Men jag gillade Snake Eyes när den kom, farsan köpte på DVD å den har väl en massa nostalgi tillskriven sig.. men den kan ni se också!
Annars har han väl typ, som sagt, gjort en massa skit? Face/Off var väl ball... när man var 11...

Jag och michelinmannen tittade på "Ginger snaps" igår och den var faktiskt rätt okej, och då menar jag inte rätt okej som i att man kan tvivla på M:s filmsmak, snarare tvärtom, den är solid och pålitlig - men för att vara en varulvsfilm. Det slog mig igår att alla olika skräcktyper har haft sina tider och många filmer har gjorts om dessa: zombies och vampyrer framförallt, men även spökfilmer, nordisk mytologi (trolljägaren, thale) och t.o.m filmer om ett hål i väggen som börjar leva. Men varför har just varulven kommit så mkt på skam? Det är ju dels bundet till folktro och sen har den klassiska "du måste hitta serumet eller bita någon för att föra vidare förbannelsen" som gjord för en massa smaskiga filmer. Men det finns typ tio varulvsfilmer som iallafall jag vet om och som alla är dåliga i olika grader. Den trasmiga "en varulv i new york", den där filmen som utspelar sig under ww2 och såklart "WOUUULFMÄÄÄN!!!!" som jag skrivit om i mårundan, vars enda anledning till att jag minns den är för att en lustigkurre i bion avslutade med "mm..volf-mann.."

För er som tycker att livet är för jävla kul och kanske vill må litet sämre kan jag tipsa om "Älska mej" från 1986. Det är väl främst två svenska filmer som kopplas till Palmemordet (ja, som alltså inte handlar om Palmemordet): "Bröderna Mozart" (för det var den sista film Palme såg) och "Älska mej" (som hade premiär samma februarikväll som Palme dog).

På ett sätt får vi väl vara glada att Palme inte såg denna film, för det är en dyster och i det närmaste suicidal film. Trevligare att lämna jordelivet med Suzanne Ostens mer ystra film färskt i minnet.

Det är alltså Kay Pollak som regisserat. Pollak, denna självkänslans pornograf, ryggar inte tillbaka för övertydlig symbolik eller ensidiga skildringar av barn. Jo, vi som sett hans tidigare filmer ("Elvis! Elvis!" och "Barnens ö") kan ju melodin vid det här laget, men för alla som inte gjort det eller är sega i kolan mumlas det redan i inledningen om att varje barn är en kristus kommen till jorden bla, bla, bla. Barn - det är det finaste vi har. Men dumma samhället hämmar vår självkänsla och tillåter inte oss att blomma ut.

Pollak är så klonkig, ensidig och manisk i sitt berättande att det ofta ramlar rakt ner i pekoralträsket, men ändå går det nog inte att förneka: Pollak kan vara en av de ondaste filmarna som Sverige har fostrat. Ond som i att grottar ner sig i elände, brist på kärlek, sönderslitande känslor och relationer. Ond, för att i alla hans filmer, ligger den där självhjälparen i vassen och lurar. Självkänslans pornograf, helt enkelt. Det blir jobbigt och äckligt och svårt att andas ibland. Det är vidrigt på alla sätt och vis. Denna film finner vi även någon sorts kritik mot borgerlighet, men samtidigt är hela tonen om att barn behöver kärlek och en familj och tydliga trygga rötter djupt borgerliga tongångar. En självhatande borgare?

Denna film har också bra skådespelare. Örjan Ramberg spelar luftgitarr och klär sig i någon skelettdräkt. Ernst Gunther är lika skön som han alltid var. Thomas Fryk lika söt som alltid. Och vad hände med Anna Lindén som spelar Sussie, som vi som ser filmen ska tvingas älska? Hon gör faktiskt en riktigt bra insats. Och vad tusan är det för band som spelar nån flåsig svensk-aktig zydeco som inte står "Rulla in en boll och låt den rulla" långt efter? Tycker det står Kurt Erikssons på bandets buss, men kan ha fel. Och tas denna film i de femtielva "Slak penis"-artiklarna i Video Ferox? Som vanligt i tidiga Pollak ska det manliga könsorganet vädras, fast här är det vuxna Tomas Laustiola som visar upp sin kuk och inte ett barn. Har försökt sett hans två senaste, men han verkar ha odlat helt fel sidor: Övertydligheten och tanken "stora känslor och skrik = bra film."

Här går det alltså att se "Älska mej": https://www.youtube.com/watch?v=QsRzP28nLUQ

Finns att köpa på VHS via Tradera, men du måste vara gaaaalen om du betalar 350 kronor för en film. Eller bara vara oerhört mer rik än vad jag är.