Filmer (Sida 6 av 24)

...vet inte om jag hojtat om detta, men tycker absolut folk ska kolla upp It follows, för djaevle bra ny skräckfilm. Believe the hype! ;-) Obligatorisk för alla "kulturintresserade", jag vet att ni finns där ute på detta forum.

Kan av-rekka nya filmen The revenant med Di Caprio. Nybyggarfilm, snö, vildmark, "indianer", grymtande män i päls som faktiskt mumlar och grymtar i 150 minuter (här funkar det alltså inte - till skillnad från italiensk och amerikansk barbarfilm från "guldåldern"). Obefintlig dramaturgi (upplevde jag det som), samsamma tempo, typisk hämndhistoria, lite "andlighet" ("indianer" är mysko och flummiga!!), grund känsla i allting, ingen och inget att bry sig om samtidigt som hela filmen skriker "bry dig, känn, KÄNN!". Ganska så patetiskt. Tveklöst en timme för lång. Fina bilder men det är inte mycket att ha när en mest bara känner sig uttråkad. Tålamodsprövande, en distans som ökar mellan åskådare och film. Nej, går ni i tankar att se denna, undvik, amerikansk banalitet i standardutförande. En försök till att förgylla en skitkörv, ironiskt nog, med tanke på filmens blinkningar till The holy mountain (1973).

Tyckte iallafall nya Star Wars var kul, underhållande. Mer än så har jag inte att säga.

Är det någon som har nå bra filmtips att komma med såhär inför sommaren?

Haha, underbar beskrivning på Purge-filmerna! :-D Kände hur blodet rusade till i mungiporna och pannan. Jag gillar oxo Running man. Har precis cyklat typ 3 mil så är lite trött, det står still i huvudet (bästa känslan). Tack för tipset. Men JO, det finns såklart en lite liknande film med allas vår RUTGER HAUER. Filmen heter Wedlock och är från 1991.

"I framtidens fängelser behövs inga galler eller murar. Istället förses fångarna med varsin wedlock, ett elektroniskt halsband som detonerar om man försöker avlägsna det – eller befinner sig hundra meter från den hemlige fånge man är sammanlänkad med. Warren lyckas lista ut vem hans okända fånge är och fly med henne. Jagad av både polisen och skurkarna som vill åt hans gömda byte måste han både göra sig kvitt sprängladdningen och sin förhatliga medfånge – alltmedan hans ursinne ständigt växer. Warren är färdig att explodera!"

Ha! Inte världens bästa film men den är bra, tycker jag, men då är jag också oerhört förtjust i Rutger och tycker allt han medverkar i är sevärt. Sen kommer jag att tänka på Helvetesjakten, den gillar jag också, från Australien:

"I framtiden - år 2000 - bor alla som inte accepteras av samhället i arbetarläger. Årets höjdpunkt är evenemanget "Turkey Shoot", då fångarna släpps lösa utan vapen, och blir jagade."

Sen är ju Punishment Park (1971) given, men det är den ju alltid, överallt.

Har varit rätt peppad på att se film rätt länge. Tankat alla som ni rekommenderat men inte hunnit kika ännu. Såg The Day After Tomorrow med en kompis här i veckan. Inte sett den sedan den kom ut. Började också se remaken på Cabin Fever igår. Jag gillar orginalet rätt mycket men tyvärr var det tråkigaste sortens remake. Omgjord scen för scen med bara nya skådisar. Nästan identisk dialog. Fattar inte varför, så himla meningslöst! Tycker remakes bara är roliga en ändrar och gör sin egen grej. Varför göra en remake på en så pass ny film och sedan bara göra scen för scen fast med nya skådisar?

Jag ser mest filmer som alla redan sett, så det känns dumt att rekommendera dem. Brorsan hittade Flykten från New York på loppis idag och den funkar ju alltid. Viss 80-tals sci-fi/skräck/dystopi är bara så himla mysigt att titta på. Såg They Live för första gången för nån månad sen och hela rummet var fyllt av trivsel under de 90 minuterna. Carpenter alltså.

Vill dock av-rekka en film.
Jag och Å såg en gammal skitrulle för nån vecka sen: Trasdockan (The Night of The Hunter). Hittade den på loppis och av baksidestexten och omslaget trodde jag det skulle vara en gotisk noirfilm med skuggor så skarpa att de kunde skära en i stycken. Men det var en tramsig film om en mordisk sol-och-vårare som lurade sig in i hjärtat hos en änka och alla invånare i en liten amerikansk by. Änkans ungar fattar galoppen tidigt och ger sig ut på värsta Huck Finn-äventyret för att skydda sig från den galna lurendrejaren. Jaja. Det enda som var bra var en scen där änkan sitter död i sin bil på botten av en sjö. Det var sjukt läskigt och vackert på samma gång. Sen somnade jag.

Har hittat några dokumentärer på loppisar som jag inte sett än, en film om IWW som heter The Wobblies, en om Ulriche Meinhoofs barn vid namn Children of the revolution och en om cool kultur i Tokyo, "Tokyo Noise". Hoppas den ska innehålla lite faktisk jap-noise. Köpte den mest för att den var regisserad av Kristian Petri. Har inte han gjort nån bra film eller?

+1 på älskar Max von Sydow.

Glömt vad Petri gjort mer men har sett Tokyo Noise. Är väl lite noise i den men ingen djupdykning, kanske.

Min relation till Trasdockan är av annan sort. Jag förstår att det är möjligt och fullt acceptabelt att göra en ytlig läsning av den och se den som nåtsorts lamt äventyr. Det är ok, men sen är det väl upp till var och en om en tycker att det är mer "givande" att upptäcka och analysera allt som döljs under ytan, vilket ju precis är ett av filmens centrala teman. Robert Mitchums karaktär, pastorn, är ju lustig på så vis att det är en sorts metakaraktär instoppad i en 50-talsfilm där han leker runt med "reglerna"; han vet hur människorna han omger sig med tänker och känner och hur de ser på honom som präst, hur 50-talets moral och etik är etsade. Roligt och kusligt hur han agerar kameleont i filmen, på så vis blir ju också filmen en berättelse om något mer än bara den yttre handlingen. Det här är ju en smart film med svart humor, lite som en andlig uppföljare till Fritz Langs M. Barnramsor, elände och mycket riktigt "southern gothic" så elegant och hotfull att det finns få jämlikar i genren.

Typisk film som växer för varje gång den ses, med många olika spår och trådar som går att fundera kring, sagoaspekten, familjebanden, det religiösa, det heterosexuella fängelset, kvinnohatet osv. Absolut på min topp 100-lista, liksom på topp 100 för bäst fotografi, tekniskt som estetiskt, eller hur jag ska säga. Att köra Arrows blu-ray på en jätteskärm med vrålbra bild försämrar ju inte upplevelsen eller filmens scenografiska finess.

...får be om ursäkt för att jag smutskastade Mamy Blue förut. Sett den nu och den är snudd på en dold filmpärla som tycks ha helt förkastats när den kom och folk verkligen hatar den. Orättvist. Jag som bara tänkte se första 5 minuterna innan läggdags kunde inte slita mig en sekund. Viveka Seldahl, 45 år när filmen gjordes, ett par år innan hennes död, är verkligen på topp här, sprängkåt & knullsugen, gillar att festa till det och lever djävul på stan. Nästan 4 av 5 i betyg av mig, men bara nästan. Tar och skickar kassetten till larsesq efter helgen. Underskattad!

På tal om Sydow kan jag väl tro att du sett Här har du ditt liv, Lappia... Andra bra är ju Conan - Barbaren, Dune (jag gillar denna men vet att inte alla gör det) och Blixt Gordon. Hittar jag Green inferno för max en tia ska jag kolla in den. Eli Roth drar jag inte riktigt jämt med, tycker Cabin fever helt saknar förtjänster.

Jadu, jag önskar jag kunde. Är ju att det inte finns så mycket att orda om, inget som motiverar alls varför en ska se hans filmer eller något som gör innehållet på det minsta speciellt? Ok, en eller annan Hostel-film tyckte jag var godkänd som helg-film, men annars är han ju så genomskinlig och under-medioker att det enda som kan förklara hans närvaro som ett "namn" är väl hans idoga Tarantino-fjäskande, likt nollan Robert Rodriguez. Otroligt flåsiga och krystade filmer. Var ju ett tag sedan jag såg Cabin fever men det jag tog med mig var att den inte hade en sekund av "skräck", riktigt tråkig, den var en av anledningarna till att jag mer eller mindre bojkottat "modern film" mellan typ 2007 och 2015 (wooooo!). Det som är kännetecknet för dessa "värstingregissörer" är ju hur icke-relevanta de är och därför tycks ha bitit sig kvar som en svår cancer, som en självklar del av mänskligheten. "Det kommer alltid att finnas skit, därför måste vi förhålla oss till den och analysera den", ungefär. Problemet med "neo-grindhouse" är ju just att det är "neo"; den är tagen ur sitt sammanhang och placerad i "vår" tid. Nu riktar jag alltså kritik mot retro-fetischisterna och inte modern skräckfilm i sig (It Follows tycker jag är en fantastiskt lyckad skräckfilm, en film som funkar i sin tid, emotionellt som instinktivt), men jag tycker dess ihålighet illustreras perfekt i Planet Terror, där Tarantino dyker upp som en sorts våldtäktsfixerad dude. Det blir som en sluten cirkel men som sådan helt malplacerad, dess existenssyfte onödiggör sig självt, som en loop. Ungefär.

Sen vill jag påpeka att jag tillhör inte "tortyrporr är helt utan bakgrund, mening och innehåll!"-falangen. Jag menar bara att för att ett verk ska vara helt lyckat måste kontext-biten sitta som en smäck, terrorn som får sin förlösning skall vara icke-verbal, omedelbar, underförstådd, självklar, menad att hända. Nu måste jag äta.

Hojt!

Hihi, det var ord och inga visor. Jag kände på mig att du hade en bra motivering till ditt ointresse, så var tvungen att få höra den.

Förstår din poäng, jag är väl ingen superfantast av herr Roth, men hyser nog inte samma avsky heller. Hans filmer har inte fått mig att tappa ointresse för ny film i åtta års tid om en säger så, hehe. Förstår vad du menar med "exploaterar den äkta exploateringen" och att det är nog för att göra en ointresserad. Men det är ju Hollywood liksom. Jag tror att när jag går in med den inställningen att "det här kommer vara en Hollywoodfilm" så kan jag ändå underhållas i 90 minuter liksom, om en är på det humöret.