Filmer (Sida 1 av 24)

Jag tycker också om och kika på film ibland. Nu har jag inte sett en endaste film sedan jag börjat skolan. Men innan jag flytta hade jag och en kompis ett Michael Sopkiw maraton på g. Även om vi bara han se två av hans fyra filmer.

Men han är en italiensk exploitation filmstjärna som bara han med de där fyra filmerna och är stencool. Såg Blastfighter och 2019 After the fall of New York.

I Levande Begravd nummer två har jag för mig att det är. Så finns det en ingående artikel om Michael Sopkiws fantastiska leverne och äfentyr. Alla hans fyra filmer recenseras också.

Jag och en kompis såg "The maze runner" på bio tidigare i veckan. Det var verkligen som om man slagit ihop flugornas herre med battle royale. En massa barn som bor i ett skogsområde med murar runtom sig och bortom murarna väller massor av gigantiska labyrinter, ingen har vågat ta sig därifrån för att det ska finnas massa skit i labyrinterna men en dag bestämmer man sig för att göra det iallafall. Tyckte om idén och filmen var ju okej som äta-popcorn-på-bio-film liksom, men det är nog inget jag skulle ladda hem hemma och titta på en lördagkväll.
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1790864/

Sen såg jag ganska nyligen Beck - Spår i mörker. Typ den enda Beckfilmen som ish- är något att ha. Men den får gå.

Jag har tittat på de flesta, iaf de som gått på 4an. Tycker inte om dem alls, men det är ju söndags-TV at its finest, och kul med svenskproducerade snutfilmer än amerikansk importsmörja. Typ områden man känner igen, inkl förorter osv.
Men det är ju verkligen plottar ihopskrivna på en kafferast i alldeles för många fall. Men de första filmerna som kom där, 97, är ju väldigt mörka och dunkla.. mycket mörka scener, kornigt filmat, trötta småfeta gamla gubbar med påsar under ögonen, mord som begås i folkhemmets skuggsida, trasiga familjer etc. Sånt är ju ganska snaskigt att titta på i sann misärporrs-anda eller för att det är ganska realistiskt ändå.
Sen spårade det ur, nån bytte lysrör på polishuset och skickade hela crewet på SPA och 14 dagars-semester på kanarieöarna så nu älskar dem alla sina jobb och sina liv igen... var bra när det var så dystert.
Den första som kom, "Lockpojken" är ganska bra också.. med han pedofilmördaren som var domare eller nåt sånt.
Det är väl dessa två isåfall.. de andra som kom under den tidsperioden har jag glömt eller förträngt.

Är inte det där kärnfamiljsidyll-myset ett symptom på att en väldigt stereotyp och medelklassig bild av världen dominerar filmutbudet i Sverige idag? Jag tycker man ser det överallt, alla är medelklass, alla är fräscha och bor i vackra vita hem.
Det där är ju ännu värre i amerikansk film. INGEN oroar sig för pengar. Filmer om arbetarklassen har blivit en nisch idag, misärskildringar.

Tycker nästan att det är värre med den här medelklassestetiken än med bristen på arbetarklasskildringar. Att allt ska vara så äckligt fräscht och tillrättalagt. Solsidan-syndromet.

"Äta Sova Dö" var en trist film. Bättre då med filmer där klasstemat inte är sådär trögt explicit. Som typ Fucking Åmål eller liknande. Filmer som inte automatiskt får stämpeln "arbetarskildring", även om såna filmer väl också behövs, och då inte är bara misärskildringar.

Jag måste slå ett slag för Harlan County USA. Få filmer som fått mig att gråta som den. Det är en dokumentär om en strejk i ett litet samhälle (alla jobbar i gruvan) och hur hela samhället dras in i det. Karlarna som jobbar i gruvan strejkar, kvinnorna och barnen där hemma ansvarar för solidaritetsarbetet och spelar en viktig roll i konfliktens fortsatta skede. Väldigt fin skildring av enkla, fattiga människor som kämpar för värdighet.. mot gruvbolag som framstår som vansinniga monster när man ser hur de drar fram. Svartfötter kallas in och det blir konfrontationer, skjutningar från strejkande och strejkbrytare och så vidare.
Den finaste scenen i hela dokumentären är när en 16årig moder ska försöka förklara en av de strejkande, som gått bort, och hans mamma fyller i med tårar i ögonen. Jag kan inte återge dialogen i helhet men frun säger att han alltid pratade om sitt fack och att han var så stolt över att tillhöra facket, modern fyller i att hon vill att hennes barn ska vara fackligt anslutna, för de ska inte behöva jobba 14 timmar om dagen för ingen lön alls, som hon, deras farsa å alla före dem gjort. De förtjänar bättre osv.
Väldigt djupt berörande och väldigt väldigt fin film.

Trailer: https://www.youtube.com/watch?v=iCiVMngILEI

Finns en nyutkommen film om den brittiska kolgruvestrejken 84-85 som fungerar som en pendang till Harlan County. STILL THE ENEMY WITHIN heter den.
Har inte sett den än, men den verkar guld.

http://cineoutsider.com/reviews/films/s … ithin.html

Erik Viklund var ju trummisen i Masshysteri också, verkar ha sadlat om lite.

Senaste sju dagarnas filmskörd:

Mördande legender 2 passar infantila filmnördar, upplägget tilltalar mig. Lite förvirrat och skamset och förvånat utnämner jag detta till den bästa slashern sen 80-talet. Blood hook är producerad av Troma. Ganska trist och händelselös men ändå ganska godkänd, ganska trivsam, även om musiken / ljudeffekterna är lite ennerverande. Lagom dum men hade vunnit på mer humor. Är dock gulligt mot slutet när det blir lite typ actionfilmsparodi inför slutstriden. Freeway 2: Confessions of a trickbaby är en ganska absurd historia. Nekrofila lustar som tas ut på ett nydött pensionerat par? Käck musik och barnporrfilmsinspelningar? Konstanta svordomar, bulimi, droger och våld våld våld? Jodå, den här filmen har allt men är väl inte helt lyckad. Rekkomenderas för den äventyrlige. Men se då hellre den hel-festliga 1an, en film som i regel alltid förför och förfärar den ovetande. Lucky sky diamond tror jag räknas som en av dom dära Guinea pig-filmerna? Ickeexisterande kaos-handling, gore och ett evigt skrikande. Hjärnkirurgi och buskis. Ingen höjdare. The evolution of snuff (Confessions of a blue movie star) är en mockumentär om en porrfilmsinspelning. Den menar att ge en insyn i en alltmer cynisk filmbransch där mord är det naturliga slutskedet. Rörig, sunkig och ganska utmattande. Three on a meathook fascinerar till en början med sitt vansinniga ljud som strömmar från den saggiga vhsrippen. Låter som att alla är robotar i en stor fabrik. Ännu en film som baseras på Ed Gein, men här är det mest långa dialogscener vid köksbord. För den som orkar sig igenom filmen så bjuds det på folk på köttkrokar. The end. Alice in acidland är varningsfilm för LSD, givetvis proppad med naket och annat spekulativt. Sevärd för den klyschigt trippiga slutet, tidstypiskt och "flummigt". I övrigt en mycket långsam och statisk film. Evil dead trap 2 är nåsorts övernaturlighetsgore. Jag blev faktiskt inte klok på den här. Första halvtimmen är ok men sen sjunker den. En hel del bra bilder på neonskyltar och Tokyo nattetid. Döden på Red Wolf inn är årets "minor classic". Trist att behöva se den i så risig kopia men dess kvaliteter skiner igenom utan problem. Ett måste för dom som gillar amerikansk 70-talsskräck.

När man trodde att high school-filmer inte kunde bli mer idiotiska rullar Loose screws in (Screwballs 2). Nästinpå chockerande pubertal och det är just den chocken som är dess attraktion. En avgrund öppnas i åskådarens huvud. Varning rekkomenderas. Den tredje delen i Slumber party massacre-serien är en helt ok slasher. Cheesy, fånig och förutsägbar. Bells from the deep får sägas vara en av Werner Herzogs bästa dokumentärer, även om denna kategori är ganska stor. Vidskepelse och tro i Ryssland. Fantastisk musik, strupsång, som knäcker det mesta och ett gäng oförglömliga scener. Mäktig. Wings of hope var inte riktigt så rafflande som jag hade hoppats men ändå en sevärd doku. Handlar om den enda överlevaren från en flygplanskrasch och hennes återvändande till platserna där hon kämpade för sitt liv, i djungeln. Massacre at central high framstår till en början som en vanlig slasher, men urartar i ett makligt tempo, på gott och ont. Inte så "klassisk" som den utmålas via ryktesvägen, men ett måste för komplettisten. Den har en del skapligt originella inslag som gör den tittbar. Mer knark och elände blir det i Story of a junkie. En halvdokumentär om en heroinist och langare. Den dystra stämningen och solens frånvaro sätter en rejäl stämning som håller i sig. Otäck. Titeln säger allt; Hollywood chainsaw hookers. Slafsig och unken, komplett med stark videokänsla. Enda kuriosan är att Gunnar "Leatherface" Hansen spelar motorsågssektens ledare. Meat market 3 är en hemmapulad zombierulle som smärtsamt sträckt ut sig till fullängdsformat. Filmen har viss budget och noll fantasi. Känns oerhört tjatigt att se såna här filmer. Snabbspolning givet. Högre ambitioner finner vi i Decasia, som är en sån där konst / experimentfilm. Ruttnande och trasiga filmrullar projiceras till musik och vansinniga, nästinpå obeskrivliga effekter uppstår. Mycket fascinerande! Iallafall i en 30 minuter, under filmens bästa partier. Självklart går det att slå av musiken och köra vad man vill istället. Bra grejer. Tråkmånsarna i Rolling stones konsert i Altamont fick iallafall en finfin dokumentär, kallad Gimme shelter. Musiken = zzzzzz, men stora delar av fotot och klippningen är knivskarpt och bit för bit byggs en väldigt otrevlig känsla upp, vilken når sitt klimax med det legendariska mordet medans kamerorna rullar. Vet att det finns åtminstone ett till Arne Ragneborn-freak på detta forum och denna hen har sett Paradiset, Arnes uppgörelse med det svenska folkhemmets idoga supande och svinande. Den enda existerande kopian, som finns på dvd, ser fantastisk ut, jag mysryste i hela kroppen. Visst är filmen över 50 år gammal och färgad av sin tid vad gäller budskap och utförande, men det finns ändå beteenden och jargonger som överlevt ända fram till idag, genom torrfylla och avgiftningar. Det här är inte en "stark" film eller dylikt, det är ingen Ett anständigt liv, men som tidsdokument desto mer värdefullt.

Cherry, Harry & Raquel är en i mängden av Russ Meyers minst sagt knasiga filmer. Lika far out som Supervixens är den inte, men här finns ändå ett driv och en knäpp dialog som är charmig. En solklart snuskig och förkastlig film. Curse of bigfoot börjar lite lovande, om man tar den för vad den är, men snubblar på sig själv om och om igen och det blir en enda röra. Man vill ju se mer av det där ur-fåniga monstret och inte en massa händelselösa bilder på ungdomar som sitter och glor. Men klart denna lär ses om man är intresserad av Bigfoot eller bara urfattig amerikansk drive in-film. Russ Meyer har också gjort den gubbsjuka (!) The immoral Mr Teas, om en gubbe som är kåt, helt enkelt. Filmen fungerar som nån sorts herrklubbsaktig dagisnivådramafilm fast utan handling. Ger en stark tidskänsla. Ett bra exempel på en s k "nudie cutie", även om den inte är särskilt gullig eller oskyldig. Dokumentären A year and a half in the life of Metallica orkar jag inte ens beskriva. Men spola fram till delen där fansen utanför och under konserten filmas så kommer du få veta allt du behöver om Metallica. Nu släpper jag mitt meta-intresse för Metallica. Slöseri med tid. Cronenberg måste ju filmgillare gilla så jag väljer att gilla hans prettokortfilm Stereo. För den som kan sin Cronenberg finns det en massa tankegods att fiska fram här. En del snygga bilder. Djungeläventyr blir det i Massacre in Dinosaur valley. Har man sett en... Plankraschen är rolig, de har filmat ett miniatyrplan. Den här är ganska kul men kunde nog tajtats ihop lite. Michael Sopkiw är stel. Monstermatiné är vad The alligator people innehåller. Svartvit, galen professor, monster. Tålamodet tappas återigen framför Redneck zombies, en tafflig 80-talszombiefilm. Mest bara jobbig och trist. Skådespelarna når inte fram. Parts of the family orkar jag inte säga nåt om. Den är iaf bättre än Fjällbackamorden.

Haha, rolig tolkning av Gökboet från vikarien! Fick mig att tänka på en äldre man som såg Cape fear (remaken) och till 100% ställde sina sympatier hos De Niros karaktär, fullblodspsykopaten Max Cady. "Döda den jävla advokaten nudå!". Finner själv det svårt att hejja på honom, den som sett filmen förstår nog varför. :-) För denna man var alltså Cady tveklöst huvudkaraktären, hyffsat godhjärtad och bara en dude som "gör rätt för sig". Ska se om Gökboet snart jag oxo, jajemen.

Lägger en fet orekk på Godheten, såg nyss på svtplajj. Är lite för arg nu för att säga nåt vettigt men den var verkligen katastrofal, en av de sämsta dokumen.... öh avsnitt av lokalteves version av uppdrag granskning jag nånsin sett. Totalt nedholkad, virrig, ur-gubbig, rörig, pinsam, tafatt och mördande oengagerande. En mycket skev film som med rätta hånas av borgarslödder. Jag tänker inte dö i koncentrationsläger för Svts rätt att bedriva Public service!!

EDIT: Lägg ner Folkets bio också!

EDIT 2: Nej det där med Folkets bio var väl överdrivet.