Senaste sju dagarnas filmskörd:
Mördande legender 2 passar infantila filmnördar, upplägget tilltalar mig. Lite förvirrat och skamset och förvånat utnämner jag detta till den bästa slashern sen 80-talet. Blood hook är producerad av Troma. Ganska trist och händelselös men ändå ganska godkänd, ganska trivsam, även om musiken / ljudeffekterna är lite ennerverande. Lagom dum men hade vunnit på mer humor. Är dock gulligt mot slutet när det blir lite typ actionfilmsparodi inför slutstriden. Freeway 2: Confessions of a trickbaby är en ganska absurd historia. Nekrofila lustar som tas ut på ett nydött pensionerat par? Käck musik och barnporrfilmsinspelningar? Konstanta svordomar, bulimi, droger och våld våld våld? Jodå, den här filmen har allt men är väl inte helt lyckad. Rekkomenderas för den äventyrlige. Men se då hellre den hel-festliga 1an, en film som i regel alltid förför och förfärar den ovetande. Lucky sky diamond tror jag räknas som en av dom dära Guinea pig-filmerna? Ickeexisterande kaos-handling, gore och ett evigt skrikande. Hjärnkirurgi och buskis. Ingen höjdare. The evolution of snuff (Confessions of a blue movie star) är en mockumentär om en porrfilmsinspelning. Den menar att ge en insyn i en alltmer cynisk filmbransch där mord är det naturliga slutskedet. Rörig, sunkig och ganska utmattande. Three on a meathook fascinerar till en början med sitt vansinniga ljud som strömmar från den saggiga vhsrippen. Låter som att alla är robotar i en stor fabrik. Ännu en film som baseras på Ed Gein, men här är det mest långa dialogscener vid köksbord. För den som orkar sig igenom filmen så bjuds det på folk på köttkrokar. The end. Alice in acidland är varningsfilm för LSD, givetvis proppad med naket och annat spekulativt. Sevärd för den klyschigt trippiga slutet, tidstypiskt och "flummigt". I övrigt en mycket långsam och statisk film. Evil dead trap 2 är nåsorts övernaturlighetsgore. Jag blev faktiskt inte klok på den här. Första halvtimmen är ok men sen sjunker den. En hel del bra bilder på neonskyltar och Tokyo nattetid. Döden på Red Wolf inn är årets "minor classic". Trist att behöva se den i så risig kopia men dess kvaliteter skiner igenom utan problem. Ett måste för dom som gillar amerikansk 70-talsskräck.
När man trodde att high school-filmer inte kunde bli mer idiotiska rullar Loose screws in (Screwballs 2). Nästinpå chockerande pubertal och det är just den chocken som är dess attraktion. En avgrund öppnas i åskådarens huvud. Varning rekkomenderas. Den tredje delen i Slumber party massacre-serien är en helt ok slasher. Cheesy, fånig och förutsägbar. Bells from the deep får sägas vara en av Werner Herzogs bästa dokumentärer, även om denna kategori är ganska stor. Vidskepelse och tro i Ryssland. Fantastisk musik, strupsång, som knäcker det mesta och ett gäng oförglömliga scener. Mäktig. Wings of hope var inte riktigt så rafflande som jag hade hoppats men ändå en sevärd doku. Handlar om den enda överlevaren från en flygplanskrasch och hennes återvändande till platserna där hon kämpade för sitt liv, i djungeln. Massacre at central high framstår till en början som en vanlig slasher, men urartar i ett makligt tempo, på gott och ont. Inte så "klassisk" som den utmålas via ryktesvägen, men ett måste för komplettisten. Den har en del skapligt originella inslag som gör den tittbar. Mer knark och elände blir det i Story of a junkie. En halvdokumentär om en heroinist och langare. Den dystra stämningen och solens frånvaro sätter en rejäl stämning som håller i sig. Otäck. Titeln säger allt; Hollywood chainsaw hookers. Slafsig och unken, komplett med stark videokänsla. Enda kuriosan är att Gunnar "Leatherface" Hansen spelar motorsågssektens ledare. Meat market 3 är en hemmapulad zombierulle som smärtsamt sträckt ut sig till fullängdsformat. Filmen har viss budget och noll fantasi. Känns oerhört tjatigt att se såna här filmer. Snabbspolning givet. Högre ambitioner finner vi i Decasia, som är en sån där konst / experimentfilm. Ruttnande och trasiga filmrullar projiceras till musik och vansinniga, nästinpå obeskrivliga effekter uppstår. Mycket fascinerande! Iallafall i en 30 minuter, under filmens bästa partier. Självklart går det att slå av musiken och köra vad man vill istället. Bra grejer. Tråkmånsarna i Rolling stones konsert i Altamont fick iallafall en finfin dokumentär, kallad Gimme shelter. Musiken = zzzzzz, men stora delar av fotot och klippningen är knivskarpt och bit för bit byggs en väldigt otrevlig känsla upp, vilken når sitt klimax med det legendariska mordet medans kamerorna rullar. Vet att det finns åtminstone ett till Arne Ragneborn-freak på detta forum och denna hen har sett Paradiset, Arnes uppgörelse med det svenska folkhemmets idoga supande och svinande. Den enda existerande kopian, som finns på dvd, ser fantastisk ut, jag mysryste i hela kroppen. Visst är filmen över 50 år gammal och färgad av sin tid vad gäller budskap och utförande, men det finns ändå beteenden och jargonger som överlevt ända fram till idag, genom torrfylla och avgiftningar. Det här är inte en "stark" film eller dylikt, det är ingen Ett anständigt liv, men som tidsdokument desto mer värdefullt.
Cherry, Harry & Raquel är en i mängden av Russ Meyers minst sagt knasiga filmer. Lika far out som Supervixens är den inte, men här finns ändå ett driv och en knäpp dialog som är charmig. En solklart snuskig och förkastlig film. Curse of bigfoot börjar lite lovande, om man tar den för vad den är, men snubblar på sig själv om och om igen och det blir en enda röra. Man vill ju se mer av det där ur-fåniga monstret och inte en massa händelselösa bilder på ungdomar som sitter och glor. Men klart denna lär ses om man är intresserad av Bigfoot eller bara urfattig amerikansk drive in-film. Russ Meyer har också gjort den gubbsjuka (!) The immoral Mr Teas, om en gubbe som är kåt, helt enkelt. Filmen fungerar som nån sorts herrklubbsaktig dagisnivådramafilm fast utan handling. Ger en stark tidskänsla. Ett bra exempel på en s k "nudie cutie", även om den inte är särskilt gullig eller oskyldig. Dokumentären A year and a half in the life of Metallica orkar jag inte ens beskriva. Men spola fram till delen där fansen utanför och under konserten filmas så kommer du få veta allt du behöver om Metallica. Nu släpper jag mitt meta-intresse för Metallica. Slöseri med tid. Cronenberg måste ju filmgillare gilla så jag väljer att gilla hans prettokortfilm Stereo. För den som kan sin Cronenberg finns det en massa tankegods att fiska fram här. En del snygga bilder. Djungeläventyr blir det i Massacre in Dinosaur valley. Har man sett en... Plankraschen är rolig, de har filmat ett miniatyrplan. Den här är ganska kul men kunde nog tajtats ihop lite. Michael Sopkiw är stel. Monstermatiné är vad The alligator people innehåller. Svartvit, galen professor, monster. Tålamodet tappas återigen framför Redneck zombies, en tafflig 80-talszombiefilm. Mest bara jobbig och trist. Skådespelarna når inte fram. Parts of the family orkar jag inte säga nåt om. Den är iaf bättre än Fjällbackamorden.