Filmer (Sida 23 av 24)

Såg iallafall Terminator 2: Judgement Day på bio, SF Filmstaden (eller vad de nu heter) kör ju den över halva landet ungefär. Sen kommer de visa Kurosawas Ran i juli så det ska jag absolut gå på. T2 var bättre än någonsin och några av dialogerna är ju helt fantastiska, typ "Men like you built the hydrogen bomb" och "You think you're so creative. You don't know what it's like to really create something, to create a life, to feel it growing inside you. All you know how to create is death and destruction."

Så den resonerade nu på än fler plan och gav kusliga ekon i nutiden och saker man kan ana i framtiden. Såklart är actionscenerna mer eller mindre oöverträffade (enda filmen jag håller högre på den fronten är Mad Max Fury Road) och man slås av hur välgjort allt är, vilken känsla för tempo, rytmik och detaljer som finns överallt. En annan stark detalj är den delvisa synen på psykisk ohälsa, där läkarna i filmen menar att Linda Hamiltons karaktär är "galen" medans det i själva verket är hon som sitter på all sanning om samhället, framtiden och verkligen bryr sig om mänskligheten. Hon ses som ett samhällshot och hålls inlåst. Oliktänkare förlöjligas. En av männen som jobbar inom psykiatrin där begår sexuella övergrepp på henne. Hamiltons skådespeleri är otroligt intensivt, sammanbitet och liksom utan filter och i en fantastisk scen så "blir" hon Terminatorn och Terminatorn, Arnold, "blir" henne, roller byts och hennes uttryck ger verkligen en djup nyans till karaktären och därmed hela filmen. Arnold är gullig och ofta kul. Ja riktig pangupplevelse, denna film.

Ser fram emot nya Lightyear-filmen. Blev lite besviken att den inte låg på disney+ redan, man har ju blivit bortskämd under pandemin att nya filmer läggs upp direkt. Det ska väl snurra lite för biograferna några månader sen kommer den nog även om jag faktiskt måste erkänna att jag är sugen att se den på bio.

Jag vet inte. Skippade när de pratade om den på P1 Kultur. Läser aldrig om filmer innan jag ser de. Efteråt däremot läser jag massor om jag gillade filmen.

Min son fick välja vilken tatuering jag skulle ha med hans namn, han ville först att jag skulle tatuera in 28 köttbullar med hans namn under (eller var det var, hans rekord av att äta köttbullar på Ikea när han var liten) men jag vägrade eftersom jag inte vill ha 28 bruna köttprickar tatuerat. Sen efter att han sett Aliens (bakom en kudde med ett leksaksgevär i mitt knä) så ville han att jag skulle tatuera in Alien med hans namn tatuerat på axeln. (Aliens axel) Så, den blev det! Verkligen en film om moderskap.

Jag såg John Wick: chapter 4 iförrgår på bio, slog mig hur lite kvinnor som försökte mörda John, fastän belöningen var 40 miljoner dollar och lystes ut på radion ala the Warriors. Tror jag såg två stycken som kunde varit kvinnor typ i bakgrunden som sprang fram mot mr Wick men de blev kniv-karate mördade snabbare än Janne Andersson tappar humöret i direktsändning. (Sen var det en kvinna som var med i scenen i eftertexterna, som då lovar något inför nästa film...men nu var det ju den här filmen jag pratar om så skitsamma)

Annars var det en bra filmupplevelse, gillade fotot (belysning, färger, osv) och många fina scener från Paris. Många roliga scener, tex när Wick ramlar nerför en trappa och det känns som scenen i family guy när han slår i knät, han ramlar nerför trapporna i en hel evighet haha. Alla i bion började fnissa.

Jag tycker mest den är intressant eftersom det är ännu en i mängden där skådespelare och regissör och författare och fan och hans moster är väldigt tydliga med att huvudpersonen är en osympatisk jävel - och miljoner unga män slår dövörat till och tycker han är de coolaste de sett.

Jag råkade RAPPORTERA det här inlägget istället för att svara hahaha! Skulle skriva:

"...men han gillar djur iallafall!"

(Blir autotrof bannad nu Tommy?)

Jag såg ”Whale” nyss, hajpad ny film (som jag tror fick nån Oscar?) vad är ert intryck av den?

Är du en av miljontals actionmän som älskar Mr Wick! Jag skulle definiera mig själv (som är milt road av den här sortens videovåld) mer som "medelålders semi-actionkvinna".

Låter intressant med fetman och matmissbruket. Ska nog se den.

Apropå Brendan Fraser såg vi Djävulen och Jag (Bedazzled) i veckan. Jag somnade som vanligt men den var ändå roligare än jag hade trott. Idén med Djävulen som läcker brutta som driver med ensam losersnubbe är väl mainstream-sexism på ett märkligt sätt men det var kul hur jävla dum varje önskning blev och att han aldrig lärde sig att göra extremt specifika önskningar.
Såg Blast From The Past med Fraser och Alicia Silverstone också för några månader sen och den är ju toppen. Mysig och påhittig komedi om ung man som växer upp i ett skyddsrum på grund av att farsan trott att Sovjet atombombat Usa. Kommer ut ur skyddet 1999 och vips, kulturkrock plus möter kärleken. Lite Manic Pixie Dream Girl över Silverstones karaktär men också allsmäktig pojkdröm eftersom Frasers karaktär kan typ allt, dansa, konversera, kampsport med mera. Kul att se den där gay komikern från Kids In The Hall i en biroll.

Men det är väl allmänt känt att Ruben Östlund är en padda som inte kan göra film? ;-)

Inte sett nåt av Ruben Östlund sen hans debut tror jag.

Såg The Whale på bio igår. Hade varit mer intressant om nån verkligen var ett arsle. Alla utom möjligen missionären hade nåt förmildrande över sig och slutet var oväntat ljust/tvetydigt. Den var lite mörk och äcklig men inte så man gnisslade tänder. Enkel symbolik i allt och huvudpersonen var typ den mjäkigaste självhataren, trots alla baktankar tycker jag. Han lurar dottern med muta bara för att få henne att stanna. Vissa trådar utvecklades inte riktigt. Är dottern psykopat eller bara upprorisk? Är hans optimism verkligen genuin? De fick in lite wokeness också med den homofoba missionären. Nja, en jäkla halvmesyr tyckte jag.