Ja nu håller dom på stökar igen, boomermän. En liten skock livrädda as som tycker det är läge att starta krig, för de känt sig så ensamma och osynliga. När maktsadismen blir vardag måste något ännu mer spektakulärt och galet hittas på, pundandet på vanligt folks lidande, beroendet av död och terror för att fylla sin funktion i en dödsapparat byggd på blod och smärta.
Jag har tänkt några gånger den senaste tiden att en ny tid kan vara annalkande, men nu känns det som att allt gick tillbaka hundra år, även om de finns många konstruktiva krafter, dvs icke-boomers. Det är ju där vanisnnet ligger, de som känner sig tappade i världen och bara ser kaos, de förstår inget och kan inte hålla mer än en ärta i luften samtidigt. Samtidigt har vi hela yngre generationer som har dessa dårar som förebilder, som suktar efter makt, status och rikedomar av olika slag. Som drillas och tränas i sina ekonomiskolor och som mäklare och all skit vad det nu är. Som är beredda att kasta sig själva ned (frivilligt) i samma avgrund som sina föräldrar och förebilder och kapitalismens idoler. Allt detta överflöd skapat av och för idioter som fått spelrum inom kapitalismens ramar att saluföra sina idéer och vrickade ideal.
Men. Inom en viss framtid är det enda vi behöver följa, ja det är bongotrummans fasta, stadiga, pulserande rytm, på kvällarna efter att vi tillsammans jobbat på potatisåkern och sjungit lovsånger till jorden och naturen, runt brasans sken kan vi äta det vi skördat och barfota skutta runt bland barren och gräset, överta bongotrummandet (enligt rullande, jämlikt schema såklart) och äntra ett hypnotiskt tillstånd av evigt liv & evig död, utan gränser & utan profit.
Drömmer väldigt bra om natten nu och det ger mig mycket idéer. Hursom, ikväll ska jag ta mig en fräck måndags-öl hemma och dricka den långsamt, bara för att man lever och kan. Sen äta knäckemacka och skriva lite.