Sv: Mårundan
Spännande med flytt och bil Tommy. In bocca al lupo!
Du är inte inloggad. Logga in eller registrera dig.
Svenskafanzin.se » Allmänt » Mårundan
Sidor Föregående 1 … 48 49 50 51 52 … 60 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Spännande med flytt och bil Tommy. In bocca al lupo!
Sitter hos mamma och ser Lilla Jönssonligan. Man tyckte det var skräp när man var liten, uppväxt med de riktiga filmerna som man var. Men nu ser man att det ju är bättre än alla Sune och Bert-rebootar som kommer nu. Svensk filmindustri - vilken dyngfabrik.
Är i karantän hemifrån för morbror var här när han hade covid och nu ligger han på Iva med syrgas och dubbelsidig lunginflammation. Får sova i källaren en vecka. Tror ingen kommer bli sjuk här men risken finns ju.
Min andra morbror ligger en våning ner på Pite Lasarett och tynar bort i magcancer. Surjäkeln vill inte ha dropp, onödigt att dra ut på lidandet, säger han. Min andra morbror ville gå från covid-avdelningen och hälsa på sin bror. Tokfan. Det är som att de äldre inte kan få in det i huvudet hur virus smittar.
Min moster som bor ett stenkast från sjukhuset sa att hon försökt ropa från balkongen och hoppades att brorsorna skulle höra henne.
Vilken jävla jul.
Det där lät ju som ett helvete. Ta hand om dig och så! <3
Usch, jag håller med maggan. <3
Usch, jag håller med maggan. <3
Hur får ni såna små käcka automatiserade avslutnings-fraser? (Hiphop / citat)
(Shit läste ovan det nu, då kändes min fråga jävligt opassande i sammanhanget) Beklagar verkligen, gamlingarna är verkligen envisa som fan. Vi fick tvinga min pappa testa sig för covid när han hade influensa fastän han sa ”det är ABSOLUT inte covid jag vet det) som tur var hade han inte det.
Beklagar, Hunden. Verkligen sorgligt och nedslående. Hur det är. Jo det är svåra tider.
Jobbat mig genom skitstorm på skitstorm så blev tyvärr inte alls förvånad av det beskrivna agerandet, tror mig sett och hört allt men alltid då händer något än mer bizarrt och haktappande, det liksom toppar varandra, som om någon regisserat en vansinnes teater och man står som mållös betraktare. Och då har vi nog inte ens sett nånting än, innan detta är "över". Har så många historier att allt blandats ihop, har tappat räkningen och kommer nog aldrig kunna delge allt, man måste ha varit på plats i det för att försöka greppa djupet i hopplösheten. Men som studie i mänskligt beteende & mörker har det varit ovärdeligt, om än bara stärkt ens tidigare erfarenheter och tankar kring den individualistiska & kapitalistiska dödsmaskinen & vad den gör med folk, ensamma och i grupp, för överlevnad, för normer, för pengar, för ideal och för männens hatvärld. Man står på Titanic och längtar efter hela isberget, inte bara dess topp. Haha nä nu får jag ge mig men det ska mycket till innan detta får falla till ro inom en, om det ens kommer att ske.
Hoppas folk klarar sig så gott det går, ta hand om er alla.
Tommy skrev:Usch, jag håller med maggan. <3
Hur får ni såna små käcka automatiserade avslutnings-fraser? (Hiphop / citat)
Tryck på "Profil" i menyn här uppe (bredvid mellan Sök och Logga ut) sen på "Signatur" voila! )
Sitter och funderar vad folk har för planer inför 2022?hindrar pandemin er nåt?
Är själv sugen på att resa och gå på spelningar och hälsa på folk. Varit hemmabunden i över 2 år. Blivit så van nu att det känns konstigt att det förr gick att åka söderut och träffa folk hipp som happ. Eller bara gå på punkspelningar i Luleå. Känns som ett annat liv.
Pandemin har snarare gjort att jag fått möjighet att göra det jag vill göra: Vara ifred, teckna och ta det lugnt. När allt ställdes in och alla aktiviteter kopplade till facket o.s.v blev digitala och därmed inte samma etablerade pliktkänsla att man Måste gå, så har jag haft tid att läsa, teckna och flytta (!) till en annan stad utan att behöva tänka "men jag ska ju till jobbet på måndag hur ska jag göra nu?" så jag kommer göra allt i min makt för att få behålla ett sånt här liv, halv-eremit liksom. Välja när man vill umgås, att standardläget ska vara tystnaden och lugnet.
Mina planer iallafall.. påbörja nästa bok.. :-))
Låter härligt Tommy! I Ångermanland är det nog lätt att få vara halv-eremit också!
Ja, jobbar man på kontor har det varit en helt annan upplevelse av pandemin. Och om man har barn såklart. I vården har vi ju fått jobba vidare som vanligt, till en början helt utan skydd. Vi ska ju bara lyda. Folk är inte så rädda heller så det gick väl bra men det är ju sjukt orättvist. Tjänstemanna-klassen kan som vanligt värnas medan de på jobbet får bli sjuka och i värsta fall dö. Lite bitter över det här haha!
Sjukast när vi ska in och prata med IT. De har rigorösa kontroller och man får stå i en liten avmarkerad kvadrat, sprita händerna och räcka över grejer som om man vore täckt i radioaktivt avfall men när cheferna kommer till oss har de slarvigt tagit på sig ett jävla visir.
Hälsningar från en vårdkärring. Gör klassresa så lever du längre, borde vara lektionen till alla barn. Bra gjort av folk som skaffat smittskyddspenning och kunnat stanna hemma. Ersättningen har också varit högre för tjänstemän ska ju gå på samma belopp så man har inte tappat så mycket som vårdkärring.
Oj, nu blev det mycket om det här, känslorna drog iväg, ursäkta.
Har en hel del planer för detta år, men osäker på vad som kommer ske, så väljer att hålla allt under min hatt än så länge. Men pandemin är inte en del av dessa planer. Jag följer med strömmen i detta fall och har under hela pandemin åkt kollektivtrafik, pga jobb, och reser mycket, främst till mina föräldrar men även till andra platser, så detta med pandemi finns väl med i bakhuvet, men påverkar inte mitt liv särskilt mycket. Mest märktes väl pandemin av i början och när vi hade covid i lägenheten. På jobbet spritar jag kanske händer mer än jag gjorde pre-pandemi, men brukaren är inte eld och lågor över att vi ska använda munskydd och sånt hemma hos hen, så har det inte alls under arbetsdan. Hoppas du kan lämna karantänen snart, Hunden.
Det är en ganska lätt åtgärd att skicka hem tjänstemännen, jämfört med ett yrke där man jobbar med människor. Av förklarliga skäl. Är datorn ditt närmsta arbetsredskap så går den ju lika bra att använda hemma. Det var ju mkt snack i början av pandemin om att vi varit redo för total digitalisering i flera år, men att viljan att släppa folk inte fanns hos arbetsköparna. Nu har de inget val och arbetet flyter på bra ändå. Talas ju om extrema vinster i företag som jobbar inom IT osv eftersom de kan spara in på resor, personalaktiviteter, lokalhyror o.s.v. Samtidigt förskjuts ju ansvaret för arbetsmiljön och läggs mer på individen än på arbetsköparen. Vart går gränsen för när min arbetsmiljö är mitt ansvar och vart går chefens? Ska chefen vara ansvarig för att det är en bra arbetsmiljö hemma hos mig o.s.v.
Annars håller jag såklart med... skillnaden mellan folk har ju blottats på mer än ett sätt under pandemin. På ett större plan så ser man ju att västvärlden prioriterar att vaccinera sig och inte vill dela med sig av vaccin till alla u-länder, så smittan härjar för fullt där.
Och precis som i all form av kapitalism så blomstrar försäljningen av munskydd, som man annars kan tycka bör vara gratis när det är krav på att använda. Men icke, då kommer William Hahne och hans nassepolare och säljer munskydd för 300kr paret. Giriga. En dag säljer de repen vi ska hänga dem i. Allt för pengarna.
Vara ifred
Sjukt underskattat och jävligt svårt i en storstad!
Är man dessutom ensam ett par dagar så känner jag mig jätteensam fast jag inte vill hänga med någon. Mycket lättare i en mindre stad att hantera ett jämnt flöde av sociala kontakter.
Ja, många tycker säkert det är hemskt att jobba hemma, har kanske inte miljön för det. Typiskt att ingen utmanar vad alla pengar arbetsgivarna sparar på lokaler och resor ska gå till. Direkt till vinst.
Träffade en kollega som precis haft haft Omikron på pizzeria. Så jävla typiskt. Har ju ovaccinerad sambo hemma och ingenstans riktigt att ta vägen för att skydda henom. Får bo i källaren hos mor och far om det ska bli personlig karantän. Och mamma har assistans.
Mina planer för 2022 är väl mer längtan att träffa mer folk och gå på spelningar och resa för att träffa folk, men oklart om nåt av det där kommer gå.
Ett runkhuvud som jag hjälpt i snitt varannan vecka i över ett år hade frågat "vem är tommy" i en mailslinga jag tillslut hamnade som kopia på. Dom skulle inte märka om jag bara slutade jobba... sorgligt.
Verkar som seriefrämjandet startar en ny tidning med utgivning från februari "Portal"
https://serieframjandet.se/portal/
Tommy skrev:Vara ifred
Sjukt underskattat och jävligt svårt i en storstad!
Är man dessutom ensam ett par dagar så känner jag mig jätteensam fast jag inte vill hänga med någon. Mycket lättare i en mindre stad att hantera ett jämnt flöde av sociala kontakter.
Jag håller med! Har du ett stort behov av egentid också? Jag behöver vara ifred i perioder för att ladda batterierna, blir så jävla utpumpad av att behöva umgås med människor för ofta och för länge.
Jag håller med! Har du ett stort behov av egentid också? Jag behöver vara ifred i perioder för att ladda batterierna, blir så jävla utpumpad av att behöva umgås med människor för ofta och för länge.
Ja. Har försökt ta en examen i konst i två år nu och varje heldag jag lägger i skolan kräver typ två dagar av vila. Går tillbaka till jobbet om någon månad. Har saknad stabil ekonomi och ensamheten faktiskt.
Ev. så fixar jag en ateljé bara 5-10 minuter promenad från jobbet också. Ska försöka teckna mer. Har börjat posta mer teckningar än innan och fått grym pepp på det så känner att jag vill utforska vart jag kan hamna med det.
Oj, sida 50 nu på denna tråd!
Firar detta med att appropå ingenting konstatera att jag inte har gjort Högskoleprovet. Vet inte vad det är värt rent allmänt men för mig är det något som skänker glädje så fort jag tänker på det.
Jag har inte heller gjort högskoleprovet men har å andra sidan inte haft några problem att komma in på de få högskolekurser jag gått.
Trodde jag behövde mycket egentid och längtar iofs efter det fortfarande men svårt att skilja på vad som är bra med att vara ensam och vad som är skönt med att slippa social nervositet. Blir lite konstig av att vara ensam, känns som att gräva ett mysigt litet hål och ju längre tid det går desto längre tid tar det att klättra upp och bli människa igen. Funderar mycket på det sociala, att man inte klarar sig väl utan andra utan blir nån sorts knäpp individ. Men självupptagenhet kan väl fostras i de mest sociala sammanhang, sällskap är inte automatiskt ett botemedel mot det.
Jag älskar högskoleprovet. Jag preseterar väldigt bra under de förutsättningar som ges. Har spikat både svenska och engelska läsförståelse vid flera tillfällen. Det som drar ner mig är ju matten vilket gjort att jag hamnat på 1.8 bara. När pandemin är över ska jag boka in en högskoleprov känner jag, just nu känns det som man tar plats från någon ung person som behöver det.
Gjorde högskoleprovet när jag var en ung person, för snart 20 år sen. Tänkte att det skulle vara som en snabbväg till högre studier (gick aldrig gymnasiet), men var nästan precis som för dig, maggan, väldigt bra på svenska och engelska läsförståelse, men matten drog ner det hela. En kompis till mig brukade skryta med att hon hade fått 2.0 på högskoleprovet. Hade också skrutit om det om det hade gått så bra för mig. Men kanske kul att göra om det post-pandemi. Jag gick sen komvux för att läsa upp gymnasiet. Komvux var jätttekul.
Jag älskar komvux. Man kunde använda exakt samma grejer som man gjorde på gymnasiet bara att man fick mycket bättre betyg för det. Helt plötsligt började jag få toppbetyg vilket inte hänt sen högstadiet. T.ex. Biologikurserna och en i programmering. Gymnasiet var bara otaliga grupparbeten med folk som ville hinna med tåget hem till Flen eller nåt.
Håller helt med, jag tog igen tre års gymnasium på ett år komvux. Fantastiskt bra, motiverade lärare, bra grupper (eftersom alla sökt sig dit medvetet och inte indirekt blivit tvingade som man blir i gymnasiet...) fixade inte matten då heller, men precis allt annat. Hade en förjävla bra sy:o också. Såndär på-film-bra. Motiverande, hjälpte mig pussla ihop ett kursupplägg som skulle funka bra med tider etc och i en ordning som hon trodde skulle göra att jag skulle fixa allt.. vilket jag gjorde.
Hatten av, Komvux i Haninge kommun!
Sidor Föregående 1 … 48 49 50 51 52 … 60 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Svenskafanzin.se » Allmänt » Mårundan
Powered by PunBB