Filmer (Sida 20 av 24)

Jo att prata Tarantino och misogyni är lite som att se vad som blir "kvar" av Bibeln och Koranen och annat dylikt efter en feministisk analys............ Även om liknelsen mellan Tarantino och "heliga" skrifter är oavsiktlig eller lite dragen ur räwa. :-)

Eller? Alltså, en del av det fantastiska med film är ju tolkningsmöjligheter. Min eventuella eller potentiella tolkning eller kontextuella läsning av harpun-scenen skulle ju kunna vara att det är en funktionell satirisk pastisch på det extremt sexistiska 60-talet, det är en scen som filmen tar avstamp ur. Grabbgängen flabbar, flickvännerna sitter knäpptysta - endast B-pappa är vaken. :-D :-o :-)

“If you are great, El Topo is a great picture. If you are limited, El Topo is limited.”

- Alejandro Jodorowsky

Tarantino ja. Aldrig fattat grejen. Reservoir dogs är skittråkig. Pulp Fiction går väl an men hypen suger allt kul ur den.
Håller med om att Django tillhör hans bästa.

Såg faktiskt Lamberto Bavas Demons (1985) på jobbet igår medan snön vräkte ner. På en sån däringa strömningstjänst. Är det en riktig kalkon? Tycker den var hyfsad. Härlig gore. Slutscenen var nån sorts peal 80-tal. Mörsa demoner inne i en biosalong på en Kawasaki-cross med katana. Mycket skrik och burkig hårdrock på soundtracket. Fast as a shark.

Cannibal Apocalypse finns visst på samma tjänst. Svårt att minnas vilken som är vilken av alla de där Cannibal Holocaust/insert variant-filmerna.

Underbar fim!

Nu har jag sett om första säsongen (5 avsnitt) av Tusenbröder, finns på öppet arkiv. Riktigt bra serie trots att ju äldre man blir desto mer kritisk blir man till hur snubbarna och i synnerhet Hoffa beter sig. han får chans på chans, tänker bara på sig själv, pressar sin tjej känslomässigt för att dra in henne i hans skit och hycklar på som fan. Kräver lugn av alla andra men är lika impulsiv och ogenomtänkt som vem som helst i hans situation. Men den håller fortfarande, en av de bästa svenska serierna som gjorts.
Blir säsong två nu snart som fått ett - av en pålitlig källa med erfarenheten - trovärdigt fängelsedrama. Visst det är en del klicher och lite löjliga karaktärer osv men att man fångat känslan av svenskt fängelse väldigt bra. Man märker att Henrik Bromander tog mkt inspiration från fängelsedelen i Smålands mörker härifrån.
Den sista delen, filmen, är rent skräp. Då har dom slut på idéer och vill bara snabbt summera och knyta ihop serien. Den är faktiskt jättedålig. Typisk tv-film av den sämre sorten.

Ikväll ska jag se "På palmblad och rosor" som är baserad på en novell av Slas, med Janne Loffe Karlsson i huvudroll. Den tror jag på! Inte läst boken dock, men jag chansar och tittar ändå. Senaste Slas jag läste var "Roseanna" och den var riktigt bra, om än lite konstig. Vidhåller fortfarande att Blues för Mr Shelley är bland de bästa böckerna som getts ut på svenska språket.

Såg Quick-filmen (2019) och hade skämskudden tillhands - och den behövdes. Som om en 8-åring blivit inlåst i ett rum och tvångsmatad med amerikanska true crime-serier från sunkigt 00-tal och sondmatats med Seven-estetik, så så känns och ser hela filmen ut. Oerhört stelt, teatralt och allt annat än levande. Man kan jämföra med svenska TV-serien Lasermannen eller varför inte filmen Mannen från Mallorca, som ju har en socialrealistisk approach. Berättelsen och karaktärerna där känns levande och äkta. I Quick är det krampaktiga kamerarörelser, förutsägbara händelser och en påklistrad dialog fylld med verklighetsfrånvända beteenden. Märks att regissören Mikael Håfström fört in sitt amerikaniserade filmskapande, föråldrat high concept som mest bara skapar kaos i historien. Jag är ju ofrivilligt insatt i hela Quick-debaclet så jag kände ju igen det mesta, så filmen gav inga som helst nya infall eller spänningskänslor. Samtliga skådespelare känns obekväma i sina roller och hela världen i filmen känns otroligt främmande och liksom iscensatt, som ett barn har fabricerat ihop scenerierna. Mycket märkligt och förvirrande för åskådaren.  Det blir pyttipanna, lite av varje, journalistgrävande, kärnfamiljssnuttande, olika videoformat, intervjuer, flashbacks, relationen mellan Hannes Råstam och Quick / Sture osv. Inget går in på djupet. Tydligaste spåret är väl själva tillbakatagandet av erkännandena av morden och hur det leder fram till att Sture släpps fri, men allt är ytterst fragmentariskt och ytligt. Vilket det ju är ok att vara, men det blir mest bara som att snabbt blicka in i ett skeende som man inte kan bry sig mindre om. Och nu försöker jag alltså att inte alls jämföra med verkligheten eller böcker eller nånting, jag försöker bedöma den enbart som en film (även om ju sånt här icke existerar i ett vakuum). Många scener känns parodiska i sitt berättande, som tex scenen i slutet där vi ska fatta att den där Kwast-typen kommer få det hett om öronen i arbetslivet och i hemmet; han tittar på Råstams dokumentär på SVT medans FRUGAN surt & demonstrativt står en bit bort och tittar avståndstagande på KARLN. Verkligen 5-öresnivå. Hujja.

Fint sagt, Tommy. Ska se om Lasermannen, nån gång. Var ju ett tag sen jag såg den så är ju ur minnet jag minns den rolltolkningen som ja perfekt. Så blev ställd när jag insåg att denna rolltolkning inte når fram och ja som du säger, man får inte komma in under huden på han eller liksom förstå honom i filmen. Det är ju ett perspektiv man vill ha, för att det perspektivet berättar både om människan och samhället som format människan och som den lever i. Och det är ju det perspektivet som missats i filmen, som gör allt relevant. Men ja, jag tyckte första halvtimmen var snudd på katastrof men absolut så var resten bättre.

"journalister är faktiskt inte så jävla intressanta egentligen" <3 <3 <3 Håller med.

Du kan ju se på "Jakten på en mördare" om du inte gjort det Lars? :-) Den om Helenfallet.
Det ska ju finnas en amerikansk netflix-serie om Quick där bl.a jenny kuttim, leif-gw och Sture själv (!) är med. Den verkar ju katastrofdålig men trailern gjorde den ändå lite intressant mitt i allt det galna liksom.
Edit: Det var film4 och inte netflix!
https://www.youtube.com/watch?v=yM56OQM9BCU

Ännu mer truecrime dessutom.

Jag gillade att de fångar känslan av 90tal så bra i den, det kändes verkligen som när man var liten. Svår att sätta fingret på. ni vet scenen med byggarna som sitter i en bod och käkar matlåda medan John Ausionious rånar kiosken? Det kändes som när jag var en liten pojk å var med pappa i en såndär bod när han jobbade för gatukontoret, och de tömde soptunnor, justerade kullerstenar å annat hederligt arbete. Då satt man mkt i såna bodar och jag minns att det kunde vara svinkallt ute och typ bastuvarmt inne, inget mellanläge, on eller off liksom. Så stank det av ketchup och såndär "parmesan"ost på burk som gubbarna öste på allt dom åt. Det stinker kemiskt och det är alldeles underbart, få saker kan få mig att tänka på barndomen som den parmesanburken. Matlådan var givetvis såna där hederliga plåtburkar som man knappt ser längre. Finns väl på second hand antagligen.

Det var vid den här tiden som jag fick sitta och åka deras små lastbilar upp å ner längs Essingeleden och läsa Knasen och Serieparaden. Fan det var fina tider.

Jag håller med, alltid tyckt bra om filmer där inte det som sker ska vara i fokus utan sker litegrann i bakgrunden. Väldigt vanligt i svensk film tycker jag. I en annan scen i Lasermannen så sitter ju några taxichaffisar och pratar på ett fik medan John Ausonious går ut och misshandlar en p-vakt, det är så elegant filmat. Det händer, men tankarna är någon annanstans. Det är lätt att missa-känslan liksom.

Rättelse, han rånar inte kiosken i scenen vi pratade om innan, utan han går ju in och skjuter stackaren som jobbar där :-/

Hah! Vad är grejen med upp till kamp, jag har en kompis som är med i Das Partei som fick spela Das Partei-medlem och vara med i olika scener etc, typ när dom spelar Sången om Stalin på det där fullsatta partimötet i ME-huset. Jag har inte lyckats hitta henne, men hon är där iallafall.

Jag har bara varit statist i nåt av de här urusla nannyakuten-programmen, kommer ni ihåg att det var en grej på 00-talet? Fanns typ tre-fyra amerikanska original - såklart, allt fucking SKRÄP kommer ju därifrån - sen brittiska motsvarigheter, australienska och såklart svenska för att vi suger i oss all amerikansk skit.. men iallafall, nåt av de här nannyakuten, nanny 112 eller vad dom heter, så är det en "urspårad unge" som får ett utbrott på en tom buss i Jordbro, när de filmar ungens utbrott så ser man mig sitta och sova i en anti-nazi tröja i bakgrunden. På väg hem från gymnasiet. Trött som fan som tonåringar är.
Syrran har berättat att hon också varit med om samma, den här familjen med det "galna barnet" var egentligen ett helt vanligt barn och större delen av tiden sket de i att filma eller dokumentera, men de filmade bara när barnet får sina utbrott. Så när man klipper ihop det framstår det som att barnet är mer likt en påtänd varg än en människa. Riktigt uselt. Och uselt av päronen som är med i det här. Och uselt av tv-kanalen och produktionsbolaget som inte fattar vilket jävla skräp de producerar. Och så uselt av mig som inte vaknade på bussen och högg ner allihopa... eller nåt.

Förutom det så var mina grannar (eller de bodde bakom soprummet på samma "gård" i Jordbro) med i nåt av de här, återigen, amerikanskt inspirerade programmen, spökjägarna, och hon satt där och var övertygad om att hon hörde viskningar på natten. Jag är säker på att det bara är hennes samvete som ba "AnnMarie du kan inte leva på bidrag, du kan inte köpa cigg för barnbidraget, du måste ta tag i ditt liv" och hon tror samvete = spöken och det rimligaste är att dra dit något sopigt tv-team från Femman och göra sig, sin hemort och hela mänskligheten till åtlöje på TV.
Ett par vänner till mig tyckte det var så pinsamt så de smashade köksfönstret med snö/is-bollar som de sparade i frysen. Det här var alltså mitt i högsommaren. Tänk er att denna vidskepliga människa vaknar av en duns och så har någon slagit sönder fönstret med en snöboll. När det är plus 20 grader ute. Det måste ju vara ett spöke...

Inne på säsong två av tusenbröder nu. Ju mer jag ser på det desto mindre tycker jag om Hoffa. Eller, jag har väl aldrig gillat honom. Manipulativ, lättkränkt, stolt jävla gris som inte tänker på någon annan än sig själv.. man känner med Nicke, Shanti Roneyes karaktär, som tyvärr dör i första säsongen. Hamid är bra också. Känns som dom två skulle kunna göra en rätt rolig spinoff som krimmos på flykt på Kuba eller Jamaica (som de planerade i säsong 1) och så lämnar de den där jävla muppen Hoffa hemma.. Men men.

Igår, efter jobbet, vinnlade jag mig för att se på film efter jobbet. Det var ändå lucia och tänkte se om "Svart Lucia". Var ändå överraskad över hur pass bra den var. Inte sett den sen kanske början av 2010-talet. Men den hade nåt speciellt. Kanske den där lite halvtråkiga 90-talskänsla som gör det. Men den är väldigt lös och håller ibland knappt ihop. Det är en sorts dröm-aktig känsla ibland. Tova Magnusson är jättebra i huvudrollen och Björn Kjellman är lite skoj. Roligt också att de ska spela typ gymnasieungdomar är mellan 24-30 år. Men det funkar. Kanske just för den drömska känslan. Folk beter sig märkligt och lite styltigt. Känns som det är slutpunkten för det gotiska 80-talet. Så... tummen upp!