Det var kul. Skrev om den i en text jag nog kommer att ändra om från grunden, så kan ta med hela raddan här:
Fansinmässan var belägen i konsthallen i Växjö, precis som förra året. Men en del av annorlunda. Dels på grund av corona, dels på grund av annat. Vi var nog färre som sålde grejer och det var färre som dök upp. Jag var också själv (förra året var jag där med Jonas Juuso och Peter Larsson. Det går att läsa om det i Hunden som vägrade dö#24). Det gjorde det hela lite mer segt mellan varven. En gång tog jag en promenad runt stan, en annan gång gick på utställningen som konsthallen hade. Det var redig JVVF-aktig konst. Skräpiga dockor som täcktes av blod eller folk utklädda till skräpiga dockor som moppade upp blod. En videoprojektion med blyertsteckningar föreställande artiklar publicerade i Metro om autentiska våldtäktsfall.
Jag bytte till mig två fansins. Det ena var från han som satt bredvid mig, Max Hansson. Det innehåller hans dikter. Kanske inget som jag tyckte var jättebra. Han höll på med poetry slam och det är en kultur jag aldrig fastnat för. Gick på skrivarlinjen i Svalöv 2007 och det tog nog ut de sista bitarna av det lilla intresse jag hade inför poetry slam. Samtidigt tycker jag inte direkt att de är hemska människor. Jag förstår ju viljan och ser det fina i att ha en liten enklav, en liten nördig kultursektor för folk som kanske inte är så där bra att vara sociala på andra premisser. Jag pratar lite utifrån egna erfarenheter här. Jag gillade raden:
”Men det är fortfarande såhär,
att jag inte helt kan läsa ansikten.
Trots att jag vill det.
Men det är en sak
att vilja
och en annan att orka”
Det kändes fint och ärligt och på nåt sätt rörde det mig lite, när jag bläddrade i Maxs häften. Max granne dök också upp och köpte flera fansins av mig. De pratade båda om sina boksamlingar. Max hade 8000 böcker. Tydligen bara sci-fi. Grannen var lite mer bred i sin smak. Han gillade även bra deckare och annat. Jag läser knappt sci-fi, men försökte prata om det lilla jag har lite koll på, typ PK Dick eller Delta-bokserien.
Jag bytte mig också till Miku Maria Gustavssons fansin om rosengång, en vävteknik som ofta kan kopplas till skapandet av trasmattor. Det är i färg och snyggt och fint och vi pratade lite om detta med att fansinet är så tillåtande inför formexperiment.
En kille från utlandet (kanske Portugal? Jag frågade inte) köpte mitt fansin med orden att han skulle lära sig svenska genom att läsa det. Och en danska ville köpa, men hade bara gamla svenska sedlar och inte Swish. Hon pratade danska med Max som satt bredvid mig och engelska med mig. Jag mindes att jag umgicks lite med en dansk förr i tiden och hon gjorde också på det sättet – pendlade mellan danska och engelska. Ibland i samma samtal kunde det gå från danska till engelska till danska till engelska. Jag blev helt snurrig och frustrerad.