Kort inflik, återkommer med längre inlägg framöver:
Ice Climber och Pinball på samma kassett alltså? Aldrig hört talas om det eller sett det? Vet ju att Super Mario Bros och Duckhunt finns på samma, men detta...? Googlat lite men kammat nada. Ifrågasätter alltså inte, blir bara väldigt förvånad. Ska kolla Spelsamlarboken hemma sen.
Fick låna en 500-spelskassett en gång, runt 1994 kanske, som funkade på svenska NES. Var köpt på nån marknad här i krokarna. Där och då tröttnade jag lite på NES, sålde av och bytte bort mycket, för allt eller det mesta fanns ju på den där kassetten. Den hade en röd flärp i tyg som stack fram ur den. Så ja det var ju dumt, sen typ runt 2008 eller så så fattade jag ju att NES var roligare än någonsin.
Och ett minne är hur jag, brorsan och farmor springer över till grannen (som introducerade NES i vår värld) för att visa farmor Super Mario Bros, hon trodde inte sina ögon, att det gick att styra det som hände på skärmen. Det trodde inte vi småkottar heller, för den delen.
Och sålde nyss ett komplett, boxat, femskruvars SCN Ice Climber. Köpte det för en hundring typ 1995, när NES var som ohetast, cirka. Borde ju kollat med folk här om det hade varit av intresse, men var så jäkla inne i allt röj och avyttrande i somras, håller ju på rensar flera förråd från barndomen osv. Beklagar ifall nån hade velat ha det.
Tyckte iaf zinet var otroligt trevligt och fint, roligt skrivet och passionerat och kunnigt. Men också med ett fint vemod inbyggt, det uppskattade jag. Jag brukar tänka: ju närmare man försöker komma barndomens känslor och upplevelser, ju mer man försöker omge sig med dessa artefakter och återuppleva det (även om man ju aldrig har slutat med att uppleva det, det är ju liksom inte som att jag haft NES-paus i 30 år), desto mer inser man och känner man att det aldrig kommer att komma tillbaka eller att så som allt är nu så är det andra saker som gäller. Hjärnan och sinnena har förändrats. Även om det ofta och i många stunder är precis likadant och inget har förändrats. Det kan pendla mellan helt oproblematiskt och motsatsen. Så man jobbar på att bygga en sorts nygammal relation till gamle NES.
Sen på ett personligt plan för mig så blir det väldigt sorgligt men också väldigt fint, med alla minnen, eftersom exakt alla spel på ett eller annat sätt, mycket eller litet, är kopplat till minnen av min bror och nu sen en tid tillbaka så finns ju inte han mer, så det är lite som att öppna gamla lådor med saker, man vet inte vad som ska ramla ut och så har jag hållit på nu hela året, städat, sorterat, tänkt, fysiskt och mentalt. Så jag hoppas jag kan få en funktionell relation till retrospel igen, nu tassar jag lite runtom för att det helt enkelt är för jobbigt eller påtagligt. Det känns viktigt att bearbeta sig genom såna här saker och hela retrospelsgrejen är den absoluta mittpunkten i detta för mig, då jag och han spelade precis allt tillsammans och hade en hel typ religion kring det där, som nu känns som ett en bassäng som tappas på vatten eller en skön luftsäng som all luft pyser ur och sen får man gå runt och bära runt på det där platta, fula plastschabraket. Men jag måste göra något med allt, det kan inte bara få försvinna eller dö inom en. Men väldigt mycket som byggts upp känns raserat, så jag ska försöka vattna det lite igen och bära det vidare. Jaja. Stort tack för zinet, väldigt bra och behövlig läsning. Återkommer med mer spelrelaterat snicksnack framöver.