Tråd: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Hej hopp, nu har mitt fanzin om NES lämnat kopieringsrummet.
Det är rätt matigt, mycket text och några bilder jag och min kompis ninjafox ritat.
Bladet handlar i huvudsak om varför jag gillar NES (det är då nintendo åtta-bits för er som inte kan lingon), vilka mina tio favoritspel är och varför.
Men det är också lite om nyproducerade spel (homebrews), för det görs fortfarande spel till NES av hemmapulare, samt en del om tv-spelsrelaterad musik +lite annat godis.

46 sidor A5-format ere.

Kostar 50 kr inklusive frakt, och swish är enklaste metoden att köpa den. Byter gärna zines också!

Maila dj_achmed@hotmail.com om det låter kul vettja.

Kram från Kronbom

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Det här blir ju kul! Härligt Kronblom. Langar min topp tio här sen.

Kram från B-pappa

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Yes, ser fram emot övrigas top 10, skjut på i den här tråden vettja!

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Ja nu har ju författaren i egen hög person inte skrivit sin lista, så måhända är det upphovsrättsintrång att avslöja den för er som inte införskaffat fanzinet?
Fick det idag iallafall och återkommer säkert i debatten, men är mycket nöjd över att Super Mario 2, den flippiga grönsakskastar-dröm-mariot trumfar alla de övriga mariosarna. Du kan skita i att spela spelet som det "ska" spelas och ba rida runt på fienderna och leka att du har en bondgård. Eller det var vad jag gjorde när jag var liten. Mycket bra.
Även lärorik och alltid kul att lära sig om diverse diy-nördar och vad de pysslar med ute i stugorna.

5 Senaste redigerad av Lappia (2020-11-26 10:19:46)

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Okej, man minns Nintendo från barndomen. Super Mario 3, Golf, Tom & Jerry var roligt. En barndomskompis som hade stuga i byn hade Piff & Puff, hur många timmar spenderade vi inte med kontrollerna i händerna framför det spelet? Man kunde spela två samtidigt (han var Piff jag var Puff) vilket gjorde det till det absolut roligaste spelet. Det bästa spelet vi hade var Super Mario 3. I det spelet fanns alltid något nytt att upptäcka kändes det som!Tror aldrig man blev färdig med det helt och hållet.

Ett tydligt minne var när mitt syskon bröt benet när den var ute och cyklade. Mina föräldrar lånade då hem ett SUPER NINTENDO från den lokala videobutiken som tidsfördriv. När det blev helg kom alla barn som hade stuga i byn hem till oss och vi satt och spelade med denna monstermaskin. Minns att en av mina föräldrar kom in i rummet för att titta till oss och berättade i farten att den läst om att det skulle komma ett nytt ännu bättre Nintendo. Minns att vi sa att den måste läst fel, det måste varit Super Nintendo som den läst om. Vi var övertygade om att det var HELT OMÖJLIGT att det skulle kunna göras något som var bättre än Super Nintendo. Vi försökte verkligen kollektivt pressa vår fantasi och tänka oss om det var möjligt att man kunde göra något mäktigare än det vi nu spelade, men vi kom fram till att det inte gick.

Arbete är livets krydda

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Har mejlat dig nu om eventuellt fanzinebyte eller rent inköp!

Arbete är livets krydda

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Yes Lappia, bra du hojta för det hamnade (liksom alla andra mail man faktiskt vill ha) i skräpkorgen.
Är nyfiken på andras lista, eftetsom jag är besatt av listor, statistik och annat ocd-relaterat.
Kul att några velat byta, nu finns mycket att ögna igenom och det passar ju bra i isoleringstider.

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Jag kan också säga att jag uppskattade allt omkring-prat från författaren, dvs relationen till NES:et förr och nu, tänker att det finns en del allmänmänskligt att relatera till där.
Och att motiveringskriterierna var befriande subjektiva, utifrån exempelvis nostalgiskt värde, upplevd glädje, etcetera.

Jag har ju tänkt i bakhuvudet att det är nåt med att NES fanns och höll igång så länge, men tycker du sammanfattade det väl. Det är ju nåt som inte skulle kunna hända idag, att en spelkonsol existerar på marknaden i över ett decnnium och därför skapar en sådan bas av fans och diy-kultur som kan hålla i sig 30-40 år senare.

Jag har tänkt lite på min egen lista och skulle kanske göra den någonting såhär:


1. Ice Climbers.
Kasetten med två spel, Ice Climbers och Pinball var den som min farfar och farmor hade när jag var liten, till sitt NES. Det tog mig mycket lång tid tills jag insåg att det normala inte var att de enda människorna med tv-spel man kände var ens farföräldrar. Men när man var där och hälsade på kunde man få spela. Ice Climbers var de tbäta, för då fick man vara två på samma gång.
Även i nutida ålder kan jag tycka att det är en mycket genialisk speldesign, man ska hoppa uppåt för en bana istället för att springa åt höger. Och även om det på första banan bara är att med A-knappen hoppa och låta ens lilla figur hacka loss stenar från taket som utgör golvet på nästa nivå, och sedan hoppa upp, så spårar det ur efterhand och det blir att hopa på moln, och is som en halkar åt endera hållet på, och okrossbara stenar en ska ta sig förbi och fan och hans moster.
Fienderna, de små trollen som bor på vissa av nivåerna kommer med istappar och lagar hålen man hackar upp, även det ett genialiskt drag. De är inte bara generiska fiender a la Marios svampar som går från höger till vänster, utan de uppvisar ett beteende som antyder att de faktiskt bor och lever på det här berget och blir upprörda över att dina bergsbestigare har saboterat det.
Om du tar för lång tid på dig att klättra upp, och på såvis få skärmen att hoppa en nivå uppåt, så kommer det en björn i solglasögon och badbyxor och stampar i marken, vilket får hela skärmen att hoppa upp ändå och döma den som inte hunnit uppåt till döden. Ett otroligt surrealistiskt val av design och spelmekanik, vilket gör det mycket bra.
Alla andra små detaljer är också snyggt designade och det är ingen slump att det är ett spel som ofta återkommer i nostalgisk retro pixel-konst; särskilt de grönsaker man samlar när en tagit sig upp till toppen och påbörjar bonusnivån som avslutar varje bana har jag sett ofta, och jag har en av dem, en aubergine, som pärlplatta hemma.

2. Super Mario 2
Av typ samma anledningar som Kronblom ger i sitt fanzin, och som jag är inne på där uppe, man kunde bara glida runt och plocka grönsaker utan tidsgräns. Jag och min bror brukade leka att vi hade ett zoo och grävde fållor på ökenbanorna så alla fiendedjur bara ramlade ner i gropar och gick runt, runt och så kunde man rida på dem.
Också ett nostalgispel före trean pga av nån anlending dök det upp kanske via min kusin, så när pappa lånade hem farfar och farmors NES var det Mario 2 som var "Mario" för mig som liten, och farsan poängterade alltid att "mannen med fotarbetet" var den bästa karaktären, dvs Luigi. Förstår än idag inte varför man ska spela som någon annan karaktär, annat än som en utmaning mot sig själv. Allt blir lättare om man kan hoppa längst.

3. Ducktales
Så bisarrt att weapon of choice är att man studsar runt på Joakim von Ankas käpp. Ännu bättre blir det av den fart och momentum man kan få upp när en fäller ut käppen och börjar studsa. Mycket bra spel, med en massa extra hemligheter och grejer en kunde gå runt och utforska olika coola världar, från tempel i djungeln till månen.
Som liten älskade jag ju också Ducktales men började kolla på Disneydags vid den tidpunkten att det inte visades längre, till förmån för typ Luftens Hjältar eller nåt. Så då fick det såklart ett ännumer mystiskt skimmer över sig.

Också nr 3: Chip and Dales Rescue Rangers
Också för att jag tydligen var en Disney-junkie som unge, men man kunde spela två på samma gång, och precis som i Mario 2, lyfta och kasta grejer. Extremt kul att lyfta och kasta varandra.

9 Senaste redigerad av dj_achmed (2020-12-02 22:47:02)

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Kul lista, goda motiveringar! Och vad lattjo att gammelpäronen hade NES???!! Progressiva!
Ja DIY-kulturen inom NES är verkligen ett kapitel för sig, och den växer bara hela tiin som det verkar. Skulle vara kul att vara en del av utöver konsument nån gång, men måste få med några på tåget isf pga tekniktumme mitt i handen.
Eftersom du var så snel att göra en egen topp 3 autotrof så vill jag gärna flika in lite om spelen:

Ice climber: lätt att få varma känslor för, och roligt med fienderna verkligen, har också känslan av att dom trollen bor där och blir besvikna. I japanesiska originalet var trollen sälar, men det var inte så woke i västvärlden att klubba säl ehe så de blev troll. Isbjörnen är mäktig, känns nästan mytologisk! Tror jag har lyckats klubba den nån gång, men minns ej riktigt. Har du?
I övrigt är Ice Climber ett bra spel tycker jag även om hoppmekaniken är lite klunky. roligast blir spelet enligt mig om man spelar mot varandra. Jag har ordnat lite tv-spelsfester här i min skog, och då har vi bland annat haft vs-mode-turnering i Ice climber, dvs. den som dör först aka blir borthoppad av den andra åker ut. Alternativt den som kommer först upp till den där bonusrundan på toppen. Mycket skoj + hysteriskt spännande.

Smb2: Kan ni läsa om i mitt blad *spoiler alert*, men det är riktigt flummig å go känsla i det spelet tycker jag. Som du är inne på så finns det ingen tidsgräns, så en gång råkade jag stänga in mig i ett hörn där jag byggt en svampvägg, så det var bara att starta om spelet lolz

Ducktales: Bra spel, förstår att många håller det högt. Inte riktigt "mitt" spel, men däremot är jag ett stort fan av Darkwing Duck som är en Mega Man-klon till NES med både grym kontroll, grafik och ljud. Rätt svårt är det med.

Chip&dale: Väldigt skoj och snyggt spel, men också väldigt lätt. Också ett spel jag haft i tv-spels-tävlings-sammanhang, först förbi första bossen vinner, två mot två på två tjock-tvs intill varandra. Spelarna får inte heller lyfta upp varandra, då blir det diskning.

Arrigato! /Kronblom

autotrof skrev:

Jag kan också säga att jag uppskattade allt omkring-prat från författaren, dvs relationen till NES:et förr och nu, tänker att det finns en del allmänmänskligt att relatera till där.
Och att motiveringskriterierna var befriande subjektiva, utifrån exempelvis nostalgiskt värde, upplevd glädje, etcetera.

Jag har ju tänkt i bakhuvudet att det är nåt med att NES fanns och höll igång så länge, men tycker du sammanfattade det väl. Det är ju nåt som inte skulle kunna hända idag, att en spelkonsol existerar på marknaden i över ett decnnium och därför skapar en sådan bas av fans och diy-kultur som kan hålla i sig 30-40 år senare.

Jag har tänkt lite på min egen lista och skulle kanske göra den någonting såhär:


1. Ice Climbers.
Kasetten med två spel, Ice Climbers och Pinball var den som min farfar och farmor hade när jag var liten, till sitt NES. Det tog mig mycket lång tid tills jag insåg att det normala inte var att de enda människorna med tv-spel man kände var ens farföräldrar. Men när man var där och hälsade på kunde man få spela. Ice Climbers var de tbäta, för då fick man vara två på samma gång.
Även i nutida ålder kan jag tycka att det är en mycket genialisk speldesign, man ska hoppa uppåt för en bana istället för att springa åt höger. Och även om det på första banan bara är att med A-knappen hoppa och låta ens lilla figur hacka loss stenar från taket som utgör golvet på nästa nivå, och sedan hoppa upp, så spårar det ur efterhand och det blir att hopa på moln, och is som en halkar åt endera hållet på, och okrossbara stenar en ska ta sig förbi och fan och hans moster.
Fienderna, de små trollen som bor på vissa av nivåerna kommer med istappar och lagar hålen man hackar upp, även det ett genialiskt drag. De är inte bara generiska fiender a la Marios svampar som går från höger till vänster, utan de uppvisar ett beteende som antyder att de faktiskt bor och lever på det här berget och blir upprörda över att dina bergsbestigare har saboterat det.
Om du tar för lång tid på dig att klättra upp, och på såvis få skärmen att hoppa en nivå uppåt, så kommer det en björn i solglasögon och badbyxor och stampar i marken, vilket får hela skärmen att hoppa upp ändå och döma den som inte hunnit uppåt till döden. Ett otroligt surrealistiskt val av design och spelmekanik, vilket gör det mycket bra.
Alla andra små detaljer är också snyggt designade och det är ingen slump att det är ett spel som ofta återkommer i nostalgisk retro pixel-konst; särskilt de grönsaker man samlar när en tagit sig upp till toppen och påbörjar bonusnivån som avslutar varje bana har jag sett ofta, och jag har en av dem, en aubergine, som pärlplatta hemma.

2. Super Mario 2
Av typ samma anledningar som Kronblom ger i sitt fanzin, och som jag är inne på där uppe, man kunde bara glida runt och plocka grönsaker utan tidsgräns. Jag och min bror brukade leka att vi hade ett zoo och grävde fållor på ökenbanorna så alla fiendedjur bara ramlade ner i gropar och gick runt, runt och så kunde man rida på dem.
Också ett nostalgispel före trean pga av nån anlending dök det upp kanske via min kusin, så när pappa lånade hem farfar och farmors NES var det Mario 2 som var "Mario" för mig som liten, och farsan poängterade alltid att "mannen med fotarbetet" var den bästa karaktären, dvs Luigi. Förstår än idag inte varför man ska spela som någon annan karaktär, annat än som en utmaning mot sig själv. Allt blir lättare om man kan hoppa längst.

3. Ducktales
Så bisarrt att weapon of choice är att man studsar runt på Joakim von Ankas käpp. Ännu bättre blir det av den fart och momentum man kan få upp när en fäller ut käppen och börjar studsa. Mycket bra spel, med en massa extra hemligheter och grejer en kunde gå runt och utforska olika coola världar, från tempel i djungeln till månen.
Som liten älskade jag ju också Ducktales men började kolla på Disneydags vid den tidpunkten att det inte visades längre, till förmån för typ Luftens Hjältar eller nåt. Så då fick det såklart ett ännumer mystiskt skimmer över sig.

Också nr 3: Chip and Dales Rescue Rangers
Också för att jag tydligen var en Disney-junkie som unge, men man kunde spela två på samma gång, och precis som i Mario 2, lyfta och kasta grejer. Extremt kul att lyfta och kasta varandra.

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Kort inflik, återkommer med längre inlägg framöver:

Ice Climber och Pinball på samma kassett alltså? Aldrig hört talas om det eller sett det? Vet ju att Super Mario Bros och Duckhunt finns på samma, men detta...? Googlat lite men kammat nada. Ifrågasätter alltså inte, blir bara väldigt förvånad. Ska kolla Spelsamlarboken hemma sen.

Fick låna en 500-spelskassett en gång, runt 1994 kanske, som funkade på svenska NES. Var köpt på nån marknad här i krokarna. Där och då tröttnade jag lite på NES, sålde av och bytte bort mycket, för allt eller det mesta fanns ju på den där kassetten. Den hade en röd flärp i tyg som stack fram ur den. Så ja det var ju dumt, sen typ runt 2008 eller så så fattade jag ju att NES var roligare än någonsin.

Och ett minne är hur jag, brorsan och farmor springer över till grannen (som introducerade NES i vår värld) för att visa farmor Super Mario Bros, hon trodde inte sina ögon, att det gick att styra det som hände på skärmen. Det trodde inte vi småkottar heller, för den delen.

Och sålde nyss ett komplett, boxat, femskruvars SCN Ice Climber. Köpte det för en hundring typ 1995, när NES var som ohetast, cirka. Borde ju kollat med folk här om det hade varit av intresse, men var så jäkla inne i allt röj och avyttrande i somras, håller ju på rensar flera förråd från barndomen osv. Beklagar ifall nån hade velat ha det.

Tyckte iaf zinet var otroligt trevligt och fint, roligt skrivet och passionerat och kunnigt. Men också med ett fint vemod inbyggt, det uppskattade jag. Jag brukar tänka: ju närmare man försöker komma barndomens känslor och upplevelser, ju mer man försöker omge sig med dessa artefakter och återuppleva det (även om man ju aldrig har slutat med att uppleva det, det är ju liksom inte som att jag haft NES-paus i 30 år), desto mer inser man och känner man att det aldrig kommer att komma tillbaka eller att så som allt är nu så är det andra saker som gäller. Hjärnan och sinnena har förändrats. Även om det ofta och i många stunder är precis likadant och inget har förändrats. Det kan pendla mellan helt oproblematiskt och motsatsen. Så man jobbar på att bygga en sorts nygammal relation till gamle NES.

Sen på ett personligt plan för mig så blir det väldigt sorgligt men också väldigt fint, med alla minnen, eftersom exakt alla spel på ett eller annat sätt, mycket eller litet, är kopplat till minnen av min bror och nu sen en tid tillbaka så finns ju inte han mer, så det är lite som att öppna gamla lådor med saker, man vet inte vad som ska ramla ut och så har jag hållit på nu hela året, städat, sorterat, tänkt, fysiskt och mentalt. Så jag hoppas jag kan få en funktionell relation till retrospel igen, nu tassar jag lite runtom för att det helt enkelt är för jobbigt eller påtagligt. Det känns viktigt att bearbeta sig genom såna här saker och hela retrospelsgrejen är den absoluta mittpunkten i detta för mig, då jag och han spelade precis allt tillsammans och hade en hel typ religion kring det där, som nu känns som ett en bassäng som tappas på vatten eller en skön luftsäng som all luft pyser ur och sen får man gå runt och bära runt på det där platta, fula plastschabraket. Men jag måste göra något med allt, det kan inte bara få försvinna eller dö inom en. Men väldigt mycket som byggts upp känns raserat, så jag ska försöka vattna det lite igen och bära det vidare. Jaja. Stort tack för zinet, väldigt bra och behövlig läsning. Återkommer med mer spelrelaterat snicksnack framöver.

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Fick hem fanzinet tidigare i veckan! Har bläddrat igenom det som hastigast innan jag skulle sova en kväll. Intressantast för mig var att läsa om de spelen jag själv kommer ihåg från barndomen. Har inte något jättestort TV-spelsintresse men kan absolut vara kul att läsa om spel man själv kommer ihåg. Men ska ta och läsa det mer noga någon dag! Första intrycket var positivt, är man tv-spelsintresserad kan jag absolut rekomendera zinet. 5/5!

Arbete är livets krydda

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Oj, ja då förstår jag att zinet tog extra hårt på dig B-pappa, när spel känns så nära din bror. Beklagar sorgen, men hoppas att spelen kan bli till en tröst i framtiden, att du kan koppla det till alla glada minnen så småningom. Jag hade spel delvis som ett happy place från en oberäknelig far, så jag kopplar nog spel rätt mycket till trygghet på något sätt om jag ska psykanalysera. Hittar jag rätt spel för stunden så kommer jag ganska lätt in i en skön känsla där tiden nästan upphör, och det var lite räddningen ibland när man hade en briserande bomb på våningen nedanför. ps. fick aldrig stryk eller övergepp å sånt, men mängder av oregelbundna vredesutbrott. Kommer nog bearbeta det i ett annat zine om inte allt för länge.
Och tack för rekommendationen Lappia!

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

<3 förstår. Vet hur det är också, typ. Precis så hoppas jag också. Så får det bli. Framåt och vidare. Gräva där man står. Göra nått av det man fått.

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

B-pappa skrev:

<3 förstår. Vet hur det är också, typ. Precis så hoppas jag också. Så får det bli. Framåt och vidare. Gräva där man står. Göra nått av det man fått.

Kloka ord, det är nog det bästa sättet att tackla detta liv man blitt given. Idag kom en sjua med mitt nyaste band förresten, Nerverna heter det bandet. Om några forumdiggare här gillar stökpunk/rock/pontpunkish så kan jag återkomma när den är beställningsbar. Angry Hudik Recors är labelen iaf. Å Angry Hudik Zine#3 lär lämna kopieringsrummet runt årsskiftet, så man håller sig sysselsatt iaf bråda dagar.

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

dj_achmed skrev:

Om några forumdiggare här gillar stökpunk/rock/pontpunkish.

Jag, Larsesq, gillar dessa stilar. Så ja, tack, gärna hojta till när det är klart. Nes-zinet var bra, men jag höll mest på med sånt för att mina syskon och mina skånska manliga kusiner höll på med det. Så jag är lite av novis/newb när det gäller sånt här, men var ett bra och intressant fansin. Gillar ju när fansinet utmärks av entusiasm och driv (Läser gärna fansins om sånt jag inte har koll på alls, typ fiske eller makramé för att bara nämna två grejer jag kom på så här i stundens hetta).

Sv: Kronbloms topp-10-NES-spel ute nu

Yes, noterat, kul! Det skall vara en webshop under konstruktion så jag höjtar väl till när den digitalimaterialiserats. Kankse blir en liten zineflik där med om mina fingrar lyckas jobba ikapp hjärnan framöver.

larsesq skrev:
dj_achmed skrev:

Om några forumdiggare här gillar stökpunk/rock/pontpunkish.

Jag, Larsesq, gillar dessa stilar. Så ja, tack, gärna hojta till när det är klart. Nes-zinet var bra, men jag höll mest på med sånt för att mina syskon och mina skånska manliga kusiner höll på med det. Så jag är lite av novis/newb när det gäller sånt här, men var ett bra och intressant fansin. Gillar ju när fansinet utmärks av entusiasm och driv (Läser gärna fansins om sånt jag inte har koll på alls, typ fiske eller makramé för att bara nämna två grejer jag kom på så här i stundens hetta).