Du är inte inloggad. Logga in eller registrera dig.
Svenskafanzin.se » Allmänt » Lästips
Sidor Föregående 1 2 3 4 5 … 9 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Imorgon ska jag intervjua Ann-Helén Laestadius. En ungdomsboksförfattare med rötterna i Kiruna som är nominerad till Augustpriset. Aldrig läst en rad hon skrivit så har nu varit på bibblo och lånat hem hennes första bok SMS från Soppero. Ska sätta mig ner och tokläsa snart. Lite forumtid till bara..
Nytt från bland annat Sunhede, som nämnt här på forumet tidigare i samband med Mega Drive-indexet. Hunden har träffat Sunhede. Detta verkar vara rejäl och maffig läsning.
Nyligen läste jag Thomas Quicks "kvarblivelse" riktigt konstig bok. Strukturmässigt men framförallt innehållsmässigt. Men som den quickofil jag är så kan jag såklart rekommendera den. Hans nya bok "bara jag vet vem jag är" var bra, lite torrare men väldigt spännande och skrämmande bok, med tanke på, om vi utgår från att allt är sant, hur störd vården på Säters sjukhus varit.
Fan har man mer läst.. jag har plöjt en massa dokumentation kring Arbetarens prenumerationsregister.. men det kanske inte räknas? :-)
Ett givet lästips till alla här inne är nyutkomna Station Rågsved av Lars Sundestrand.
(Bild)boken är ett kombinerat dokument över Ebba Grön och det klassiska punkfanzinet Funtime (alla svenska fanzines urfader?).
Den som trodde att allt om Ebba Grön redan var sagt trodde fel för den här boken innehåller massor av unikt material och är en riktig guldgruva för en punkgalning som mig.
Men också för den som har nåt som helst intresse av fanzinevärlden.
Rekommenderas starkt!
det klassiska punkfanzinet Funtime (alla svenska fanzines urfader?
nja, inom science fictionrörelsen har det gjorts fansin långt tidigare i Sverige. Redan på 50-talet kom 'Futura', 'Komet' och andra. (källa: John Henri Holmbergs fansin 'Berättelser ur fandoms myter och legender'.
EDIT Holmbergs fansin är f.ö mitt lästips för den som vill få lite sammanhang o kul anekdoter ur svensk science fictionhistoria.
Fanns även några hemmagjorda blad på 60-talet som skrev om den brittiska och amerkanska röck'n'röllen. Fick tex nyligen nys om Kinksbladet som tydligen var aktivt från 60-talet till långt in på 00-talet. Det enda som Kinksbladet bestod av var urklipp om The Kinks från svensk musik- och kvällspress. Skulle gissa att utgivningstakten blev mindre och mindre frekvent iom att det inte fanns lika mycket källmaterial att tillgå ju längre åren gick ifrån bröderna Davies storhetstid. Ska se om jag kan luska ut mer om blaskan och förhoppningsvis få tag på nåt nr, personen bakom Kinksbladet ska enligt trovärdiga källor vara en pensionerad vaktmästare bosatt i Haga i hjärtat av Gbg.
Har även några nummer av ett svenskt countryfanzine från tidigt 70-tal, ska se om jag kan hitta dom i mina gömmor. Om jag minns rätt är språket såpass ohyggligt torrt och akademiskt att stor komik uppstår.
nja, inom science fictionrörelsen har det gjorts fansin långt tidigare i Sverige. Redan på 50-talet kom 'Futura', 'Komet' och andra. (källa: John Henri Holmbergs fansin 'Berättelser ur fandoms myter och legender'.
EDIT Holmbergs fansin är f.ö mitt lästips för den som vill få lite sammanhang o kul anekdoter ur svensk science fictionhistoria.
Vet du hur privatpersoner kopierade på den tiden, skulle gissa att det var väldigt dyrt. Explosionen av punkzines under sent 70-talet hade ju stor nytta av att Xerox introducerade förhållandevis billiga kopiatorer.
He he - jag böjer mig omedelbart!
Jag är så insnöad i punkvärlden så jag glömmer att det finns andra världar också ibland ;-)
Men boktipset håller jag fast vid :-D
Vet du hur privatpersoner kopierade på den tiden, skulle gissa att det var väldigt dyrt. Explosionen av punkzines under sent 70-talet hade ju stor nytta av att Xerox introducerade förhållandevis billiga kopiatorer.
inte säker, men gissar på mimeograf. Vet att det användes på 40talet iaf för att kopiera upp fansin.
Idag tänkte jag gå på bibblo och plocka upp en del böcker jag varit peppad på att läsa! Jag ska vara ledig lite kring nyår och tänkte att då passar det att sitta inne å läsa, om det inte är fint väder. Tänkte jag ska börja läsa Jan Myrdal så har reserverat Röd stjärna över Indien, känns som en bra bok att börja med. Reserverade också Den koloniala simskolan och en seriebok som hette Mitt dåliga samvete. sedan fick jag ett jättefint bokpaket med två Svahn märkta böcker av B-pappa! Dem kommer jag angripa snarast.
Sedan har jag läst två biografier av punkare i veckan, tänkte jag skulle läsa ut dem så man kan ge bort i julklapp till folk. Först läste jag Harley Flanagan (bassist i Hare krishna new york hardcore bandet Cro-Mags), det var rätt roligt. Mycket om gamla New York och pajkastning mot andra bandmedlemmar. Sedan läste jag gitarristen från 108 (också hare krishnacore band) om hans liv i bandet och som tempelmunk.
Härligt att paketet kom fram, Lappia. Hade gärna skickat ut grejjer till flera andra, men hade inte tid och ork nu.... Men ska väl kunna börja skicka ut mer saker nästa år. Stay illegal, live free // B-pappa
Voj, tack för Leif Holmstrand-boken B-pappa! Den verkar riktigt knepig. Inte över öronen förtjust när OEI-maffian ska skriva prosa. Experimentell prosa ska ju vara crejzy och pervers för att passa min smak, som Bataille, eller episkt ångestfull som Perec eller Calvino. Holmstrand verkar lite törr i jämförelse. Men jag har inte läst än. Gud vad jag dissar. Ursäkter och tack!
Lappia, jag har också tänkt läsa Myrdal hur länge som helst. Känner både fascination och avsmak för hans kommunism-apologism. Lars Esq läste visst en Alva Myrdal-biografi häromnyssens och den verkade riktigt intressant. Skulle gärna vilja veta mer om hur Alva Myrdal kombinerade socialdemokrati med eugenik, har som fått för mig att hon var en ganska vass ideolog i de områdena, att hon spelade tidens melodi adekvat liksom.
Men Myrdalen Jan hur som helst. Hittade hans bok om Albanien på nån loppis. Den verkar hylla Enver Hoxha å det grövsta. Jävla galning, Hoxha. Ska man köra nån sorts tävling i den mest absurda statskommunismen efter Sovjet och Kina så ligger Hoxha och Ceausescu jäkligt jämnt.
Har faktiskt läst annat än fanzine på sista tiden. Till och med börjat läsa skönlitteratur igen. En riktig uppryckning. Mare Kandres Quinnan och Dr Dreuf var en fin, bitande satir över Freud och historiskt kvinnohat. Philip K Dicks Counter-Clock World (eh, fast på svenska, Bakhålls gamla utgåva). Den var väl bra, kul koncept med Hobartfasen, blev lite tramsig hit-och-dit-action i sista halvan av boken men det är ju ändå Dick.
Inatt läste jag Sven Lindqvists Reklamen Är Livsfarlig när jag inte kunde somna. Fick den där obehagliga känslan att man som konsument i det kapitalistiska samhället är fastspikad i ett system av reklam och propaganda som styr hela ens begär, som ständigt förleder en genom att manipulera ens känslor att reagera utan eftertanke. Ni vet, den känslan.
Precis läst ut "Utan rättsäkerhet" som är skriven av Ulf Olssons försvarsadvokat + syster om att den dömda pedofilmördaren egentligen är en hyvens kille som andra kvinnor behandlat illa. Barndomen var jobbig på grund av en dominant mamma, han försörjde sig som prostituerad i Malmö, var till sjöss, sålde HB, fick barn och loosade vårdnaden, la spikar på marken utanför socialtjänsten i Vimmerby, fick könssjukdomar och råkade hamna i en situation som resulterade i att man hittar hans sperma i den döda Helen Nilsson (sju år). Jävla livsöde och jag blev nyfiken på det faktum att Ulf kanske inte var ensam. Det föll bort ur gärningsmannaprofilen att han skulle ha våldtagit och dödat ett barn. Han umgicks ju i suspekta kretsar i Malmö där hans hallick Dick (han heter så) var ledare bland klientelet. Ulf hävdar att han utsatts för en komplott och han blev syndabock för allting.
Ulf då? Jo han tog livet av sig på rättpsyk.
Lät det spännande?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ulf_Olsso … 80%932010)
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/60 … ramid=2519
Vad är OEI? Jag vet inte om den där Holmstrand-boken är nå bra, du får återkomma med funderingar.
Älskar dock titeln "Utan rättssäkerhet", haha.
Läst ut A thousand cuts: The bizarre underground world of collectors and dealers who saved the movies (2016), ny bok om råfilmssamlare. Med tanke på att bokens två författare tycks vara ganska "tunga" namn (ena har varit inbiten filmsamlare) så är det förbluffande glest på sidorna. Jo, en del kul anekdoter men i slutändan lite magert, konstigt nog.... Och varför är det lovande kapitelt om den kvinnliga samlaren på typ bara 3 sidor, som börjar spännande och sen bara fjupp så är det slut!?!?!? Liksom kapitlet som heter typ "Rock Hudsons secret film vault", runt 3 sidor? Kom igen. Kapitlet jag nu på rak arm minns är dock den totalt galna historien om ett sorts dumpningslager för film, en over the top gigantisk hangar där alla filmbolag har lämnat råfilm åt sitt öde. Sen får samlarna nys om detta och ett mindre krig bryter ut kring vem som får lägga labb på vad. Tänk er alltså en byggnad som är stor som typ hmmm ja Vita huset eller Mall of scandinavia och i den finns hyllor från golv till tak packade med filmrullar som ingen riktigt vet vad det kan vara. Det beskrivs som ett sorts eldorado, filmsamlarens paradis på jorden. Tömt sen länge nu, såklart, men en bra historia. Även kapitlet om Something weird är bra, men även detta för kort.
Läser "kiosklitteratur" nu, rysare och sci fi. Speciellt stark var en korthistoria av Robert Bloch (Psycho) som hette typ "Den dansande apan" och var rätt ruggig och en solklar inspiration för den där halvnya skräckfilmen Tusk. Påbörjat läsa postapokalyps-filmlexikonet World gone wild. I boktraven, UFOs, Clintan, Ulf Ekman, övernaturligt, rollspelskodex och annat smått och gott. Måste köpa mer filmböcker, ska rikta in mig lite nu på brittisk skräckfilm, jodå jajamensan.
Snaskigt värre, den där "Utan rättsäkerhet." Gottar han ner sig i snaskigheterna eller är det rätt raka rör? Är den bra skriven den där boken? Låter ju rätt intressant.
Måste in till biblioteket och lämna tillbaka böcker senast på måndag. Inga som jag dock kan tipsa om. De var inte så där svettigt bra. Försöker komma igång med skönlitterärt läsande igen, men jag är oerhört kräsen när det gäller skönlitteratur. Det är enklare att läsa populärvetenskap, eller icke-populärvetenskap eller biografier. Men PK Dick är ju en sån där typ som jag vilja kollat närmare på. Och är den där Stanislaw Lem nåt att ha? Kanske ska låna på mig en PK Dick-roman när jag ändå är där och gör mig av med böcker.
Vad är OEI? Jag vet inte om den där Holmstrand-boken är nå bra, du får återkomma med funderingar.
Läser "kiosklitteratur" nu, rysare och sci fi. Speciellt stark var en korthistoria av Robert Bloch (Psycho) som hette typ "Den dansande apan" och var rätt ruggig och en solklar inspiration för den där halvnya skräckfilmen Tusk. Påbörjat läsa postapokalyps-filmlexikonet World gone wild. I boktraven, UFOs, Clintan, Ulf Ekman, övernaturligt, rollspelskodex och annat smått och gott. Måste köpa mer filmböcker, ska rikta in mig lite nu på brittisk skräckfilm, jodå jajamensan.
OEI är ju den där avantgardistiska tidskriften och förlaget för superknepig experimentell prosa/poesi/konst. Tror att man kan säga att de är arvtagarna till språkmaterialisterna på 90-talet. Deras tidskrifter är tjocka som telefonkataloger. Prenumererade ett tag men orkade aldrig läsa allt. De har dock gjort en hel del intressanta nummer. Kan rekommendera numret om Postkonst (allså mail art). Jävligt matigt såklart, massa intressanta intervjuer och infallsvinklar på ämnet. För fanzinemakare tycker jag postkonst blir automatiskt intressant, postkonsten började ju som en rörelse bort från gallerierna för etablerade new york-konstnärer som Ray Johnson men sen togs de upp alltmer av punkare och det blev en tydlig överlappning med fanzinemakare och industrimusiker under kassettkultureran på 80-talet.
Jag tror att både UKON och Pär Thörn sitter i redaktionen för OEI och de göbbarna gör ju precis sån tokig och förvriden experimentprosa och poesi som jag gillar. Annars tycker jag ofta att prosan som OEI publicerar är jäkligt torr, alldeles för dunkel och teknisk på samma gång.
World Gone Wild lät sjukt intressant för övrigt. Vad har du för Ulf Ekman-bok? Läbbigt.
Brittisk skräckfilm! Skoj. Jag gillar verkligen Quatermass and the Pit, den gamla svartvita teveserien alltså. Har inte kollat in Hammer Horrors version. Har du tips på några bra Hammer Horror-filmer, B-pappa? Har du förresten sett The Stone Tape? Ganska bra brittisk skräckis från 70-talet, väldigt käbblig film (mycket bråk i forskargruppen som undersöker en gammal fästning) men själva konceptet med hemskheter som lagrats i väggarna hanteras på ett tekniskt och tematiskt intressant sätt.
Snaskigt värre, den där "Utan rättsäkerhet." Gottar han ner sig i snaskigheterna eller är det rätt raka rör? Är den bra skriven den där boken? Låter ju rätt intressant.
Måste in till biblioteket och lämna tillbaka böcker senast på måndag. Inga som jag dock kan tipsa om. De var inte så där svettigt bra. Försöker komma igång med skönlitterärt läsande igen, men jag är oerhört kräsen när det gäller skönlitteratur. Det är enklare att läsa populärvetenskap, eller icke-populärvetenskap eller biografier. Men PK Dick är ju en sån där typ som jag vilja kollat närmare på. Och är den där Stanislaw Lem nåt att ha? Kanske ska låna på mig en PK Dick-roman när jag ändå är där och gör mig av med böcker.
Det är ju hans historia liksom, det är dock ingenting på djupet. Alltså man får ju redogjort vilka han haft sexuellt umgänge med "En massa fina män" och vilka kvinnor han varit tillsammans med, men det är ju egentligen trehundra sidor "Jag är offret! Jag är utsatt för en komplott! Jag har inte mördat Helen! Jag kan inte förklara vad min sperma gör i henne men jag har fan inte mördat henne!" Typ så.
Den är inte så jättebra skriven faktiskt, alltså hade ju mått bra av att gå igenom ett par korrundor med en redaktör för nu är det mycket upprepningar och så vidare. Den är skriven som om jag fått ge ut en bok, känner igen alla de "fel" som författaren gjort i sitt skrivande.
Men ja, den tåls absolut att läsas. Varje kapitel har en av Ulfs egna illustrationer också. Det blir faktiskt tråkigt när hela rättsprocessen mot honom drar igång, för innan är det ju som en redogörelse över en rätt tragisk människas livsöden. Hade ju räckt om det var en sån bok och utelämnade hela rättsbiten för den gör ju att man tappar intresset på något sätt.
"Jaja. Klart du inte mördade Helen.. och ja visst är det märkligt att din sperma finns i henne?" sa ingen någonsin.
Aha ok, tack. Jo jag gillar ju oxo Pär Thörn. Fick tips om World gone wild från GBGs egen Lord Humungus, levande_begravd.
http://www.adlibris.com/se/bok/world-go … 0764345876
Min Ekman-bok heter "Denna välsignade press!" (uttala den titeln med Ekmans 90-talsförsamlingsmötesröst så förstår ni precis hur han menar), det är den med kikarsiktet på framsidan. Gå på Pingst och kolla efter böcker med Livets ords förlags logga på ryggen, svärdet och regnbågen och vad det nu är. Typ "från pojkrummet i GBG till uppstarten av Livets ord i Sverige". Ekmans egna ord. Undrar om jag orkar hela.
Ja verkar ju gjutet, allt Quatermass, ej sett nåt sånt. Icke heller sett The stone tape, men den är med tidigt på min filmlista som jag påbörjade runt 1998 och den använder jag än idag, fortfarande lika giltig. Jag skriver helt enkelt ned filmer jag ska se, totalt 30 A4 hittils och nånstans på sida 5 eller 6 så återfinner vi The stone tape, vilken jag har hört gott om, alltså. Blev såklart än mer sugen nu. Ser att regissörn Peter Sasdy gjort en film jag att en fin 4a på (ja, jag är svag för engelsk vampyrfilm eller vampyrfilm överhuvudtaget, så även Frankenstein): Blodsmak (Taste the blood of Dracula). Andra Hammer jag 4at: Dracula och djävulsdyrkarna, Draculas döttrar, Frankenstein död eller levande, Frankensteins förbannelse, I Draculas klor, Mumiens hämnd, Snömannen och The witches. Högsta rekk lägger jag dock på en film jag inte sett än, skamligt nog: The Plague of the zombies. Den verkar vrålbra! Hittade en engelsk VHS på den i Gävle för 99 kr runt 2002 men tyckte det var för mycket pengar då. Inte stött på den sen dess. Lägger en länk till en Hammer-lista här:
http://www.filmtipset.se/package_view.cgi?package=18702
Stone tape finns säkert på Tuben, ska kolla sen. Har så mycket i tittar-högen att det dock får vänta, har massa köat på playlists oxo, ugha. Skulle vilja sitta och maila med folk hela dagarna men måste hålla igång filmtittandet så jag inte drunknar i dvds och vhser...
PostNord levererade ingen post idag, skamligt! Men jag matade iallafall änderna, de hade gömt sig från snöovädret under en tunnel, så nu kom de fram och kvackade och åt. Bra.
Rättegångsdrama blir väl sällan särskilt kul, varken inom litteratur eller inom filmen. Vad du är hård mot dig själv, Tommy. Att du jämför en dåligt skriven bok med ditt skrivande. Boken kanske jag slänger ett öga på.
Jag läste - eller ja, vissa delar hoppade jag friskt över - Billy Butts bok och det är verkligen som en resa in i en självömkande och självgod karls huvud. Kul till en början, men det blir fort äckligt och vidrigt och fullt med undanflykter och logiska luckor.
Men du verkat torskat rejält på den där "True crime"-genre. Finns ju mycket intressant där. Jag gillar mycket av de äldre grejerna. "Brottets krönika" från 1950-talet är kul. Stundtals väldigt torrt och redovisande språk. Ibland går de igång rejält med de moraliserande tongångarna, men det känns bara skoj. Historien om fjälldesperadon kan jag läsa hur många gånger som helst. Och Korpelarörelsen så klart. Men min absoluta favorit är nog det gifta paret som bestämmer sig för att tillsammans hämnas på mannens älskarinna, för hon har förfört mannen och hotat deras äktenskap. Efter att ha misshandlat henne medels hundpiska hamnar de i finkan, men likt förbannat ska författaren slutar med att de fortfarande är lyckligt gifta. Paret "lever i dag ett harmoniskt äktenskap och mannen verkar med framgång på en hög förtroendepost." Happy end. Ta mig tusan, borde kanske göra det där brottfansinet jag funderat på.
Läste Siewert Öholms intervjubok med Ekman. Det var stundtals fascinerande. Lätt att glömma att de liksom både är rätt smarta och fullständiga virrpannor. De har läst in sig och är kunniga i sina villfarelser. Men det är jobbig läsning. Värre än den värsta JVVF-prosan du kan stöta på. För detta är ett kärleksbudskap som dränks i ett hav av rättmätigt hat mot alla som de anser syndar. Och det är de flesta. Hat & tjat.
Lappia, jag har också tänkt läsa Myrdal hur länge som helst. Känner både fascination och avsmak för hans kommunism-apologism. Lars Esq läste visst en Alva Myrdal-biografi häromnyssens och den verkade riktigt intressant. Skulle gärna vilja veta mer om hur Alva Myrdal kombinerade socialdemokrati med eugenik, har som fått för mig att hon var en ganska vass ideolog i de områdena, att hon spelade tidens melodi adekvat liksom.
Alva Myrdal var verkligen inte den värsta rasbiolog-ivraren. Däremot pratade både hon och Gunnar Myrdal under 1930-talet och fram till 1943, då de nog förstod hur det verkligen låg till i Tyskland, om den formbara människan och var i viss mån influerade av den rådande tidens rasbiologi som innebar ett enormt övergrepp mot vissa specifika grupper av människor och ett rättfärdigande av ett förtryck av samma grupper. De var intresserade av att skapa "ett bättre människomaterial." Det var väldigt utopiskt och inriktat på social rättvisa. De var tidiga kritiker av antisemitismen och menade att om judar i Polen eller "negrer i Amerika" uppför sig enligt ett raskaraktäristiskt mönster är det för att "de sedan barndomen stämplats, behandlats och tvungits att reagera just om negrer i Amerika eller judar i Polen." De var väldigt skarpa i sin analys av förtryck och deras bok An American Dilemma influerade Simone de Beauvoir att skriva Det andra könet. Det är nästan upplyftande att läsa om deras tidiga år och deras entusiasm och utopiska idéer om att skapa ett socialistiskt Sverige. Speciellt i dessa dagar då folk verkar se undergången i varje buske.
Rättegångsdrama blir väl sällan särskilt kul, varken inom litteratur eller inom filmen. Vad du är hård mot dig själv, Tommy. Att du jämför en dåligt skriven bok med ditt skrivande. Boken kanske jag slänger ett öga på.
Jag läste - eller ja, vissa delar hoppade jag friskt över - Billy Butts bok och det är verkligen som en resa in i en självömkande och självgod karls huvud. Kul till en början, men det blir fort äckligt och vidrigt och fullt med undanflykter och logiska luckor.
Men du verkat torskat rejält på den där "True crime"-genre. Finns ju mycket intressant där. Jag gillar mycket av de äldre grejerna. "Brottets krönika" från 1950-talet är kul. Stundtals väldigt torrt och redovisande språk. Ibland går de igång rejält med de moraliserande tongångarna, men det känns bara skoj. Historien om fjälldesperadon kan jag läsa hur många gånger som helst. Och Korpelarörelsen så klart. Men min absoluta favorit är nog det gifta paret som bestämmer sig för att tillsammans hämnas på mannens älskarinna, för hon har förfört mannen och hotat deras äktenskap. Efter att ha misshandlat henne medels hundpiska hamnar de i finkan, men likt förbannat ska författaren slutar med att de fortfarande är lyckligt gifta. Paret "lever i dag ett harmoniskt äktenskap och mannen verkar med framgång på en hög förtroendepost." Happy end. Ta mig tusan, borde kanske göra det där brottfansinet jag funderat på.
Läste Siewert Öholms intervjubok med Ekman. Det var stundtals fascinerande. Lätt att glömma att de liksom både är rätt smarta och fullständiga virrpannor. De har läst in sig och är kunniga i sina villfarelser. Men det är jobbig läsning. Värre än den värsta JVVF-prosan du kan stöta på. För detta är ett kärleksbudskap som dränks i ett hav av rättmätigt hat mot alla som de anser syndar. Och det är de flesta. Hat & tjat.
Nää men du vet när man ser att ens egna texter saknar redigering och genomgång. Det är genomgående i den här boken.
Ja, alltså det har väl blivit ett specialintresse. Snöa in på typ Quick och Ulf Olsson.. det är kul att båda har sexualbrott i ryggen och blivit ökända för att de varit obehagliga som fan för en större publik. Det är väl kanske det som är det som lockar med det, att man är någon slags patetisk light "bara jag förstår dig" och försöker läsa in saker mellan raderna omedvetet. Ja jag vet inte, men det är spännande. Sen ger det ju stoff till fanzinandet. :-D
Om du är intresserad av hur det kan slå slint och blev helt fel psykologiskt är ju "true crime"-genren mycket intressant. Ger ju mycket stoff till berättelser och en ganska intressant inblick i folks ibland väldigt överkokta hjärnor. Deckargenren är ju väldigt stel och handlar oftast om stora skeende, det ska gå tillbaka i tiden och folk beter sig ofta väldigt stereotypt och förutsägbart. Det blir väldigt tydligt formaliserad fiktion. "True crime" är ju mer grundat i verkligheten och visar ju upp mer en verklighetstrogen bild av brott. Att det oftast händer för att nån tänkt eller hamnat lite snett, inte för att nåns farfarsfar gjorde din mormorsmor på smällen när hon jobbade som piga för honom och sedan dränkte henne i gårdsbrunnen och nu är det dags att ta hämnd på gamla, gamla oförrätter. Det finns en mer psykologisk nerv. Jag har tänkt att glutta i Clark Olofssons underbart betitlade självbiografi ""Vafan var det som hände?" Den verkar dock lång (två band på nästan 800 sidor) och det bådar ju inte gott. Mycket dravel, en karl som inte kan lägga band på sig själv utan bara maler på om sitt. Kanske är då Kerstin Enmarks bok om hur det var att sitta som gisslan under Norrmalmsdramat mer slagfärdig. Och kanske även borde se om TV-filmen om Norrmalmstorgdramat, där tydligen gullgrisen Shanti Roney spelar Clark.
Jag fick "Vafan var det som hände?" av Michelinmannen o har börjat läsa, men sen kom Sture Bergwalls bok å den fick ju gå före.. Filmen med Shanti är väldigt bra faktiskt för att vara en typisk tv-film alá SVT. Gillar hur Janne Olsson fungerar psykiskt i filmen. Är ingen tuffing, tvärtom snarare, vill impa på Clark och Clark är bara suckandes rakt igenom. Göran Ragnestam spelar snut väldigt bra också.
Varför är kombinationerna av Ulf, Janne och Olsson så jävla upplagt för sorgligt psyko?!
Jag tänkte dra igenom Wage Slaves nu, läste den i fanzinform så det kommer väl gå brutalt fort det här.
Jag är 100% säker på att jag såg Ragnestam på ett fik i Sandviken på 00-talet. Jag var enda vittnet, så är få som tror på mig. :-) Antar att Truman Capotes In cold blood är en milstolpe inom true crime-genren. Har läst den och den är ju drabbande, även filmen är tippentoppen, alltså In cold blood från hmm 60-talet och sen finns ju filmen Capote som extragodis. #harnihörtdenförr
Härligt med ett helt forum av karlar som tvångsmassproducerar fanzines och inte kan lägga band på sig, maler på, här får man mycket inspiration och uppslag. ;-)
Sidor Föregående 1 2 3 4 5 … 9 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Svenskafanzin.se » Allmänt » Lästips
Powered by PunBB