Lästips (Sida 2 av 9)

Bra arbetarlitteratur är just Folke Fridell, Moa Martinsson och Eyvind Johnson.
https://www.sac.se/Om-SAC/Historik/Bibl … dikalismen
... sen såklart Stig Dagerman :-))

Just nu läser jag finkultur: Fjodor Dostojevskij - Vita nätter, för den är ganska kort (80 sidor) och ganska bra ändå. Den handlar om en poet som är helt kvar när alla i st Petersburg dragit till sina datjor och mitt i all ensamhet och självömkan så träffar han en ung kvinna som också är kvar i stan. Nu ska hon berätta sin historia och det är ungefär där i boken jag är.

Jag läste Linjen av Elise Karlsson precis, den var väldigt bra. Det är väl någon sorts modern arbetarlitteratur och handlar om en s.k. white collar worker och hur hon påverkas av den dåliga jobbsäkerheten. Det fanns en väldigt bra del av boken där hon pratar om att finna "arbetet i sig" och att den enda gången hon tar arbetet på tillräckligt stort allvar är när hon gråter på jobbet.

Här är en väldigt bra intervju med författaren också: https://www.youtube.com/watch?v=ovnysfvKlFI

Om det är sånna jag tänker på heter det biblioteksbindning och används av biblioteken för att höja böckernas hållbarhet.

Tack för tipset Larsesq! Lastbilschaffisar är med om en massa sjuka saker på vägarna och är ofta goa gubbar med många historier att berätta. Trist att det inte finns mer skrivet/filmat om dem. Inte för att jag har någon särskild inblick i ämnet "lastbilschaffisar i kulturen" men ändå.

Har varit sugen på att läsa den där Ved-boken ett tag. Gav den i present till min farsa för ett par år sen. Han har värmt upp huset med ved i drygt 20 år. Jag och min bror växte upp med det, varje höst skulle man klyva, kapa, trava. Sen på vårvintern lasta ned förra årets ved i källaren och trava upp det där igen. Otaliga timmar man tillbringat på vedbacken.

Vedboken läste jag för ett tag sedan Eller ströläste närmare bestämt. Väldigt genomgående. Kanske kunde sakna lite mer genusanalys, men det är ju inget vetenskapligt arbete på det sättet. Utan en lättläst, genomarbetad och genomgripande bok om allt som har med ved att skaffa. Har också vuxit upp med vedeldning. Gillar att se på eld. Det känns storslaget. Minns att tidningen Land hade en tävling om vem som hade snyggast vedstapel. Mycket läckra konstverk där.

Har gluttat lite i en gammal bok om lekar. Riktigt kul. En lek heter Vit slavhandel och går till så här: "Ett område inringas av en tvättlina, som spänns ca 30 km över marken. Linan markerar en palissad som är så hög att den endast går att krypa under. Innanför palissaden ligger ett antal vita slavinnor (= 30 cm långa gasbindsbitar) och går en vakt som skjuter (med kottar eller snöbollar) alla som försöker röva bort slavinnorna." Etc. etc. Ni fattar nog resten. Ett annat handlade om att göra en lång om utav det som finns till hands och den som gör längst orm vinner. Eller den roliga leken "Den spännande påsen": "Material: 1 påse med diverse saker till varje lag. Varje lag får uppgiften: Gör något trevligt av det här!"
Ska nog skicka den till en god vän som jag inte hört av på länge och som är bortrest.

Annars funderar jag allvarligt på att köpa Walter Benjamins Passagearbetet, nu när det finns till hands på svenska.

Kanske du kan ta med den där boken när vi styr en forumträff så kör vi de knäppaste lekarna?

Strax läst klart Elizabeth Moons "Speed of dark". Nära-framtids-SF om några autister på ett företag som erbjuds/tvingas bli volontärer på en behandling av deras syndrom. Väldigt gripande observationer och diskussioner om normalitet, sinnesintryck, verklighetsuppfattning. Berättad ur en av de anställdas, samt ibland hans arbetsledares, perspektiv.

Skitbra, finns på SF-bokhandeln.

Helt tappat kollen på Bromander. Blev inte särskilt imponerad av "Smålands mörker" och tappade intresset. Men "Riv alla tempel" ska visst vara riktigt ruggigt bra och nya "Vän av ordning" verkar också intressant. Kanske tar jag och läser dem nu eller så kan jag plöja alla tre i trilogin när väl tredje boken är ute. Mycket nytt eller nygammalt som pockar på intresse nu. Mare Kandres punkserier och nya seriealbum från Ester Eriksson och Klara Wiksten.

Monsterboken verkar mäkta intressant B-pappa! Undrar om det finns någon motsvarande svensk bok som täcker det kryptozoologiska området.

Läste Clas Svahns Bilder av Det Okända för någon vecka sedan. Den var bra i vanlig ordning, han är stabil Svahnen. Var inte så mycket i den som fick det att pirra till i mysterienerven. Fotografierna på ektoplasma som kommer ur 1900talsmediers mun var fräcka dock. Likaså det mystiska ansiktet i fönstret i den tomma stugan. Mycket i den känner man igen från uttråkade konspirationssessioner på Youtube, d.v.s. sånt man stöter på snabbt om man bara skrapat lite på ämnet.
Annars har jag fått en riktig konspirationskännare till sambo, så nu vet jag allt om hur Illuminati mördade diverse Hollywood-skådisar och även att Hollywood tydligen ska håna publiken med lite äkta fakta om den förestående utomjordingsinvasionen i nya rebooten/uppföljaren av Independence Day. Vem bryr sig?

Creepypasta har jag hört talas om. Datorer och datorspel känns som prima material för mysterier och udda fenomen. Orkar nog inte köpa boken, men lär läsa om det på nätet.

Slänger iväg en rekommendation på Houellebecqs bok om Lovecraft (H. P. Lovecraft: emot världen, emot livet). Om man diggar antingen Lovecraft eller Houellebecq så har man intressant läsning framför sig. Huvudtesen som drivs är att det var den hätska rasism som Lovecraft kom att utveckla under sin tid i New York som utgör kraften bakom "de stora berättelserna". Det är såklart spekulativt, men det är klyftigt framlagt och man får en ganska övertygande inblick i den här rasismen. Jag skulle kanske snarare tro att Lovecrafts världsbild och hans estetiska ideal fungerade bra ihop med rasismen så att hans noveller och de åsikter han förmedlar i brev snarare är två yttringar av samma inställning till världen men vad vet jag. Hur som en klart läsvärd bok.

Efter att ha läst "Yarden" såg mig om efter något än mer deprimerande att läsa och jag kan ha funnit det: Siewert Öholms intervjubok med Ulf Ekman. Homosexuella, socialdemokrater, borgare, ateister etc. nagelfaras redan på de första sidorna. För att vara en kärleksfylld religion verkar Ekman ha mycket ilska och hat som han hela tiden måste vädra (som den politiska religiösa högern överlag: En ständig kamp för renhet, ett nästan fascistiskt tandgnisslande. Att låtsas bort sina kryckor, sina handikapp och omformulera hela världen efter sitt eget tunnelseende. En kamp om makt, lojalitet och det renaste rena. På något sätt har jag svårt att tänka bort tanken att denna strävan, och egentligen all religion, alltid slutar i någon form av bajsätning, bålbränning och masspsykos för att döva bort det där osäkra, den fula våta filten av tvivel och självständigt tänkande). En intressant inblick i ett liv som ligger mil bort från min horisont, hur som. Och vad fanken vet jag? Kanske har Ekman förstått något som helt gått mig förbi. Gud är stor.