Gränssättning (vad är okej och inte?)

Har en ganska stark moralisk kompass, om jag får säga det själv. Kanske är jag bara mesig och tam, men jag skäms över vissa saker jag skrev om när jag var tonåring och när jag var rätt nykläckt tjugoåring. Jag vill inte såra människor jag håller av. Och är rätt trött på JVVF:aktiga tongångar. Vill folk frossa i rätthaverism och osmakligheter finns det mycket på Internet. Det är inte 1980 längre och samhälleliga tabun ser annorlunda ut. För mig spelar syftet stor roll. Några tydliga gränser vet jag inte om det finns, för mig i alla fall. Om det fyller ett syfte - annat än att få mig att framstå som värsta fräna killen - tycker jag det är okej. Jag börjar känna mer och mer i detta samhälle med Twitterstormar, kommentarsfältstridskämpar och rätthaverister att det mest revolutionära är att vara snäll och inkännande, men samtidigt ha kvar en grundmurad kritik mot detta idiotsamhälle. Men det är ju jag det. Det var mina fem cent. Hej å hå.

Tror inte jag tänker så mycket på vad som är moraliskt när jag gör eller läser ett fanzine. Tyckte verkligen om allt galet svineri i det gamla fanzinet Brottsplats Sandviken t.ex.. Är väl inte så värst intresserad av seriemördare och folkmördardiktatorer men folk som romantiserar kring sånt brukar ändå vara töntar och fanboys, så det är inget att bli upprörd över. Värre är det väl med storföretagspropaganda, eller IS eller USA. Kanske upprör ingenting som är våldsamt eller reaktionärt i fanzines för att det är sällan fanzinemakarna är våldsamma reaktionärer. Eller våldsamma knarkare eller något annat. Blir mer provocerad av mittfårekultur. Då kommer klasshatet fram.

Däremot kan jag ställa upp andra sorters regler när jag gör mitt eget fanzine, att inte hänga ut någon är en sån regel. Att inte skriva självömkande ett annat.

Crackrökande barn är väl ett av livets faktum. Fast det är klart, man kan ju göra Vice-grejen och typ göra studieresor till Rumänien och fota gatubarn som sniffar lim i något gatuhörn. Jävligt ofräscht. Men såna där grejer beror mycket på vilket perspektiv man framställer det i. Tycker, för att gå tillbaka till det jag sa tidigare, att det är ofräscht att hänga ut folk överhuvudtaget, som i USA där de har tidningar som enbart fokuserar på att hänga ut människor som begått brott, med namn och häktningsfoto och hela köret.

Jag kommer ihåg att vi i Heroindöd vid ett tillfälle hade med en illustration jag gjort, föreställande Eva Rausing, som en satirisk "hyllning" vid hennes död. Det var egentligen mest en ordvits, med tanke på att hon dog pga heroinmissbruket. Rätt så osmakligt, insåg jag redan då, men jag körde på det av någon oförklarlig anledning, troligen som ett försök att "sparka uppåt".
Jag hade nog inte tryckt samma sak idag, eller ens gjort illustrationen. Tvärtom, så tänker jag numera endel på hur svårt jag har för människor som är, eller uppträder som, svin med något sorts syfte  att vara "edgy". Brukar tänka på Simon Gärdenfors som ett exempel på det - vill minnas att han i Simons 120 dagar har med en episod där han har sex med en minderårig person (som dessutom ber honom att inte ta med episoden i boken?). Klassiskt svinbeteende. Tycker mig se en strömning där svineri ses som någon sorts underhållning, eller ibland själva punch-linen i humor. Kan inte låta bli att tänka att den underhållning, som endast bygger på bristande respekt, är ganska så värdelös underhållning.

Jag tenderar numera att själv vara rätt så PK i mina egna verk, då jag ser ett större värde i att vara subversiv än dominant. Som tidigare skribenter redan anmärkt, så råder det ju inte direkt brist på kassa klimat, vare sig online, i tryck eller i köttvärlden. Men så skapar jag nog inte heller längre särskilt många saker i ren affekt.
Annars tycker jag att "journalistisk etik" eller dylikt kan vara lämpligt även för mig, typ inte hänga ut folk, fråga efter samtycke osv.

Mikael Sol kör ju lite Simon G han med. Hänger ut tjejer som legat med han och kapitaliserar på historierna mot vissas uttryckta vilja samt tycker synd om sig själv. Fattar inte hur sån ynklig skit kan ses som ballt.

Jag har tänkt skriva lite om en.granne jag hatar men lär nog skippa namnet, ffa f att det inte spelar nån roll för historien, och då går det lika bra att skippa. Riktiga svin däremot kan man väl få sparka fritt på, typ Skogsnicke fria moderata studentförbundet o såna.
hmm, vore kul med en tidnig utan ansv utgivare som hejdlöst hänger ut strejkbrytarorganisatörer o slavdrivare

Oi! Jag har faktiskt ett zinerelaterat etiskt spörsmål som jag petar i som i en trasig tand. Hade tänkt göra en artikel om skumma hus i Piteå. Typ ett hus som är det enda som står kvar på ett industriområde. Runt omkring finns det bara massa industribyggnader alltså, och runt det här huset har de ett stort stängsel. En gång såg jag en gubbe stå där med mask på och bränna grejer på gården. Stället är rätt nedgånget också.
Det andra huset ligger i Öjebyn, en förort till Piteå. Där har de tonat alla fönster svarta, på staketet har de fem-sex skyltar där det står "parkering förbjuden", ytterdörren är en förstärkt ståldörr och ovanför dörren finns en övervakningskamera. I övrigt är det en helt vanlig villa i ett vanligt villakvarter. Mycket skumt. Sen jag lade märkte till huset har jag inte kunnat sluta tänka på vad som försiggår därinne. Om man pysslar med någonting olagligt känns det ju dumt att dra uppmärksamhet till sig genom att spöka ut huset på ett sånt sätt, så jag förmodar att det kan röra sig om en person med grav paranoia eller annan psykisk sjukdom, som bor där.
Mitt spörsmål: är det att hänga ut någon genom att skriva en artikel om dessa hus? Blir det bara en guide till stans knäppskallar? Jag vill ju skriva artikeln för att husen fascinerar mig, inte för att jag tycker de som bor där är skrattretande och att jag vill förnedra dem.

För övrigt blev jag provocerad häromdagen, av filmen Kingsman: The Secret Service, ni vet den. Jävla högerpropaganda med stiliserat övervåld. Filmen var en blandning av utslagstävling i Reality-TV-stuk och Bondfilm med högborgerlig smak. Mest provocerande var såklart den klassiska bortförklaringen av klassamhället - även den som inte är född med silversked i mun kan "bli något" om man bara anstränger sig. Plus framställningen av statliga myndigheter som ofrånkomligt korrupta medan privata bolag med noll insyn är de enda som kan försvara den fria världen.
Har inget problem med övervåld i vanliga fall, men i splatter och skräck är ju övervåldet någonting ont, inte någonting som bara är "coolt", med någon stekare som slaktar folk på löpande band.