Jag kommer ihåg att vi i Heroindöd vid ett tillfälle hade med en illustration jag gjort, föreställande Eva Rausing, som en satirisk "hyllning" vid hennes död. Det var egentligen mest en ordvits, med tanke på att hon dog pga heroinmissbruket. Rätt så osmakligt, insåg jag redan då, men jag körde på det av någon oförklarlig anledning, troligen som ett försök att "sparka uppåt".
Jag hade nog inte tryckt samma sak idag, eller ens gjort illustrationen. Tvärtom, så tänker jag numera endel på hur svårt jag har för människor som är, eller uppträder som, svin med något sorts syfte att vara "edgy". Brukar tänka på Simon Gärdenfors som ett exempel på det - vill minnas att han i Simons 120 dagar har med en episod där han har sex med en minderårig person (som dessutom ber honom att inte ta med episoden i boken?). Klassiskt svinbeteende. Tycker mig se en strömning där svineri ses som någon sorts underhållning, eller ibland själva punch-linen i humor. Kan inte låta bli att tänka att den underhållning, som endast bygger på bristande respekt, är ganska så värdelös underhållning.
Jag tenderar numera att själv vara rätt så PK i mina egna verk, då jag ser ett större värde i att vara subversiv än dominant. Som tidigare skribenter redan anmärkt, så råder det ju inte direkt brist på kassa klimat, vare sig online, i tryck eller i köttvärlden. Men så skapar jag nog inte heller längre särskilt många saker i ren affekt.
Annars tycker jag att "journalistisk etik" eller dylikt kan vara lämpligt även för mig, typ inte hänga ut folk, fråga efter samtycke osv.