Loppistråden (Sida 2 av 27)

Härligt att höra om loppisbesöken. Mindre härligt om Hitler-fanboys.

Jag började ju gå på loppis på allvar först runt en 2010 eller så, när jag förstått att det var "retro" och "jätte kult", så har inte så stor erfarenhet av att hitta massa skumma filmer. Blir förvånad själv av att jag hittar grejjer, att de faktiskt ligger där och samlar damm. Idag på väg hem från posten hände det ofattbara. Loppisen mitt byn hade äntligen öppnat! Jag har aldrig vart in i det huset och gosse, jag blev inte besviken!

En hel nedervåning en stor villa fylld med grejjer, en del väldigt plastiga och trist men mycket festliga saker. Spanade ingående in en snygg 50-talsteve. Hittade en hög med hockeykort. Sen fick jag syn på det inre, trånga rummet. Gick först igenom en 500 lp-skivor. Fanns en del grejer jag inte sett på andra ställen, en hel del lokal musik och nån Ewert Ljusberg-lp, hette typ "Goknul". Såg nån Michael Jackson-dubbel (jag hatar MJ och på tal om honom fanns även en Gary Glitter-sjua.....), nån Wiehe och Afzelius eller vad han heter eller är det Björn Json Lindh, kan inte skilja på dom där. Hade larsesq gått igenom rubbet tror jag kanske att hen kunnat hittat nåt som var just sprunget ur svenska hjärtans djup, alltså inte från nyss nämnda gubbz utan andra grejjer. Visst fanns Pelle Karlsson där på ett hörn, men det var överlag en spännande bläddring.

Fanns tonvis med lokalmemorabilia, församlingspärmar, bilder, lokala klubbtidningar, små gamla brev, ja allt ni kan tänka er. Bamse-tidningar i mängder. Äventyrsböcker. Kassar med nazi-böcker "Män i tredje riket" eller vad den hette, "om kollapsen och återuppbyggandet av det tredje riket" eller nåt. Sen var det dags att möblera om i rummet, lära kolla vad som fanns på alla inspelningsvhser, vilka tog upp 3 smockfulla banankartonger! Här fanns det inspelningar från teve, mkt sannolikt gjorda av mannen med det stora nazi / ww2-intresset. En kartong innehöll bara inspelningar om detta, hur mycket som helst. Noterade att han kom från en grannby. De resterande banden, runt 2-300 stycken, mer eller mindre, innehöll massvis med matiné-film, med flera bekanta titlar på 40-50-talsfilmer. Ganska spretig handstil så ibland var saker svåra att läsa, men vissa band hade en 4-5 olika saker inspelade, en hel del om fjällvärlden och olika platser. Ett sannerligen gediget arkiv, kanske uppåt tusen timmar eller mer, totalt. Ett band hade iaf "en bra film med Clint Eastwood". Sen kollade jag alla musikkassetter, var några konstigheter där. Svettig och flåsig av allt lyftande gick jag ut ur lillrummet.

På vägen ut fick jag syn på en tidningsbunt under brädspelet "Gävle-spelet". 10 st nummer av Tv-tidningen från 1970! Köpte 5 nummer till larsesq, först ska jag läsa dom ikväll. Garanterar att detta är en guldgruva. Enligt baksidans namnmärkning har dessa tillhört min mellanstadie-syslöjdslärare, vilken en gång kastade mitt sydda gosdjur på golvet under en lektion och utbrast "vad fuuuuul den är!", sen blev det samtal hem om min ovillighet att ta lektionerna på allvar. Här följer iallafall citat som står att finna i tidningarna, håll till godo:

"Hur länge vågar tv gå emot tittarna?" "Kampen för tv-hallåornas återkomst går vidare" "Jan Lindblas fem nya djungelfilmer" "TV2 håller på att begå ett svårt förräderi mot en försvarslös del av det svenska folket" "hellre svält än porr" "tittarna tycker: båda kanalerna lika mycket vänstervridna" "Sundsvall: ge oss en kaffepaus i långfilmen!" "sluta skicka pengar till radiohjälpen, nådegåvor hjälper oss inte!" "Ge oss fler svenska långfilmer i TV. Gärna några s k pilsernfilmer från 30-talet, så man kan fälla en minnets ljuva tår." "deckaren Hillman, torr som ett läskpapprat fikon" "Janne Vängman - han sa tjo flöjt till livet" "Regissören Fritz Lang fattade inte ett dyft" "Spränger TV sexvallen ikväll?" "Birgitta Andersson slog igenom som sprallig revystjärna hos Karl Gerhard" "Var kan jag justera min japanska TV?" "Hjälp, bilden bara rullar" och ja ni fattar grejjen. De tre andra tidningarna jag inte gick igenom nu är säkert lika välfyllda.

Serier med Vicke Nys, kompletta tv-tablåer och radiotablåer, Arne Mattsson (Den gula bilen gick på TV1 kl 21.00, fredagen den 13e febrauri 1970), Jan Haldoff, Bergman, korsord och allt man kan önska sig. Riktigt kul! Jag kan knipa de resterande numren framöver om du vill ha mer, larsesq.

Väldigt kul loppis, överraskande.

I en refug i E4an utanför Bredäng ligger Sveriges förmodligen sämsta stadsmissionen. Tidigare hade de till och med färgsorterat bokhyllorna för att understryka sin värdelöshet. Men nu hittade jag Normal man #1 för 10 spänn där. Väldigt märkligt.

Loppis igår med Saftgay och Larsesq. Jag hittade förstautgåvan (finns en nyare med fler sidor, denna var från 2010) på Spelsamlarboken, om NES och SNES. Sen hittade jag filmboken Blockbuster, om hur filmindustrin i Hollywood växte iochmed tex Hajen och Star wars. På dvd hittade jag A FORCE OF ONE med Chucken. Visade sig att jag redan sett denna men det förminskade knappast glädjen. Hittade även en papplådeutgåva på Greenaways Drowning by numbers, fint. "Kultigast" var definitivt The naked cage på vhs, stor box, snyggt omslag, "råa" textdekorationer. Från 1986. Women in prison av Cannon films. Den låg nedtryckt i en bokkasse i ett rum som man egentligen inte fick gå in i men jag frågade snällt om jag fick kika ändå. Nog det fräsigaste jag hittat på vhs på loppis, i konkurrens med The atlantis interceptors och Handgun. Riktigt lyckad och trevlig runda!

Å justja hittade en väggbonad med texten "Till vardag och fest, kaffet är bäst", illustrerat av en kaffekopp, en kaffekanna, lite fikabröd och några blomblad. Att ha den på väggen vid köksbordet är definitivt ett framtidsscenario jag kan leva med.

Gjorde lite research förut för att försöka kartlägga gubbsjukan inom svensk pop/rock inför någon typ av text men kom av mig när jag förstod att jag inte hade tillräckligt bra helhetsblick över ämnet för att våga uttala mig. Dock är det ett fenomen som levt in på 2000-talet och alltså kanske inte tillhör en så främmande tid. Ta till exempel Brolle Jr:s hit Playing with fire.

Det mest stötande exemplet jag snubblat över är Docenternas "När ingen ser", med text om att vilja ligga med en fjortonåring. "Dinga linga Lena" är förstås självskriven i sammanhanget. Abbas "Does your mother know" kanske är den låt som haft störst spridning och är lite märklig eftersom berättarjaget försöker vara lite sådär klädsamt skuldmedveten. Flamingokvintetten tycks ha gjort en handfull låtar om att det är hett med pubertetstjejer. Ta till exempel "lilla raringen". längre än så kom jag inte med min kartläggning.

Det  enda jag egentligen fick ut av min undersökning var att det är flamingokvintetten som gjort den klämmiga biten "16 år" som går under inledningstexterna i Per Åhlin-filmen "I huvudet på en gammal gubbe" men som är angiven som okänd artist i eftertexterna.

Gubbsjuka/sexism inom svensk pop/rock, en artikel av autotrof.

Den finns. Överallt. Musiker är idioter. Slut.

Fritt fram att publicera för den som vill.

Den här tråden handlar ju mycket om skrot man köpt. I dagarna har jag dock gjort mig av med ett Babels Torn av grejer. Rensat bokhyllor och skrymslen och kört bort hela rasket till Röda Korset. Fick göra några svåra val. Några Galago-böcker fick stryka på foten, i princip alla mina egengjorda blandband med handritade omslag fick också se sig om efter en nytt ställe att skrymma på. Kan ju säga att det knappt märktes någon skillnad efteråt. Är urless på alla grejer. Blir lätt illamående och lite oroad när jag tänker på allt jag samlat på mig och vart det ska ta vägen när jag inte vill eller kan ha kvar det. Men det är ju en flyktig insikt. Om en vecka står jag säkert där på Reprisen och kastar guldmynt efter någon erbarmlig bok med barnteckningar igen.

Vad har jag mer gjort mig av med? Min discosamling (Jackson 5, Three Degrees, en samlingsskiva från Philadelphia International), några reggaeskivor (Black Uhuru m.m.) och Johan Cullbergs gamla tegelsten Dynamisk Psykiatri.

Herkules i New York såg jag för tio år sedan eller så. Var väldigt inne på John Candy då. Han spelar någon hamnarbetare där (är med i någon sekund eller så). Min bror var inne på Conan- och tidiga Arnold. Vi kombinerade intressen och såg filmen tillsammans. Vill minnas den som hopplös, men... ja, camp-aktig.

Iron Eagle såg jag flera gånger när jag var liten. Av någon anledning blev det en favoritfilm när jag var sju-åtta år. Barn/ungdomar som gör någon militär DIY-operation var djupt häftig då. Jag struntade i att hänga med på sportaktiviteter med de jag gick i samma klass som och kollade på Iron Eagle med mina syskon istället. En bra val då och jag skulle nog göra samma val idag.

Fina grejer överlag, B-Pappa. Ska nog göra samma sak, bara stövla in i öppna sorteringsrum. Vad är det värsta som kan hända? Speciellt på Kupan i Borås verkar ju inte ta så allvarligt på att smyga in och titta i deras sorteringsrum. Erikshjälpen och såna har ju stänga rum. Det går ju inte där.

Öst-släkten gjorde mycket halvdålig/halvbra kristen musik. "Jag spelar på min harmonika" eller vad låten de spelar i Åsa-Nisse i Agentform heter är ju rätt rivig. Och Anna Öst, då nästan sextio år, ser riktigt fräck ut i sina solglasögon. Höjdpunkten i den filmen, som jag av någon anledning sett två gånger.

RASA-skivorna har jag undvikit. Det räckte med att lyssna på några krishna-core-skivor i min ungdom för att få mig att helt sluta intressera mig för krishna-musik. Verkligen uruselt, men kanske har jag varit för fördomsfull.

Action-skivan låter spännande. Trist att självaste skivan var borta. Och Jurtjyrkogården såg jag givetvis när jag var liten knatte. Plöjde igenom de flesta Stephen King-filmerna, men dock aldrig "Maximum Overdrive" tråkigt nog.

Jag har varit på loppis två gånger. Första gången i den kalla före detta mejeriet i Lenhovda. Rotade runt i rummet med VHS:er och skivor och böcker. Rev upp fingret och frös efter att plöjt igenom alla VHS:er. Var blodig och frusen och orkade knappt röra skivorna, även fast jag är på ständig jakt på Tutta Rolfs "Kärlekens låga"-LP. Det kan vara en efterlysning.

Köpte fyra VHS:er:
En heminspelad rackare med någon hoarder-dokumentär och flera timmar med Eurosport-tråk. Spolningsknappen fick känna av min tumme.

9 MILIMETER (Jaa...)

SYNDEN HAR SITT PRIS (På Razzelvideo. Raffel och snaskigheter på omslag och baksida, men filmen hör hemma på 1980-talets soptipp. De försökte på sig någon skämtsam ton och blanda det med sexuella neuroser, kristna sekter och TV-predikanter och det blev skräp av allting).

KILLERS'S MOON (På Red Baron. Tydligen lite av ett samlarobjekt. 1970-talsskräckis från England och psykopater som mördar medan de tror sig drömma och en skolklass med enbart unga flickor som är strandade på den engelska landsbygden. Innehåller ett gotiskt slott också. Red Baron har översatt titeln till "Mördar-måne.")

I Lenhovda uppstod också högljutt gräl då två personer (en talade bara svensk och en talade engelska och nåt annat språk) ville ha tag på en radio som de sålde. Loppis - det är krig.

Sen var jag igår på Erikshjälpen i Vetlanda. Såg två finfina Kawai-trummaskiner. Men de kostade 500 kronor/styck. Det hade jag inte råd med. Köpte istället:

DAMEN I SVART (Sandrews video. VHS-utgåva av Mattssons finfina Hillman-deckare. Hög sprallighet hos mig, men inte lika hög som om jag hittat "Mannekäng i rött" - som nog för evigt kommer vara den bästa deckare/skräckfilm som gjorts och kommer att göras i detta land.)

Två singlar: "Tjotta" Olsson sjunger "På en sjömansgrav där växer inga blommor" och en ensidig singel där Orritons ger oss "Tvärsnitt ur LP:n 'Spelglädje'." Inte riktigt fått chans att lyssna på dem, men jag hoppas på smäktande sjömansballad och frän heminspelad spelglädje.

Tre kassetter: En kassett som visade sig vara helt tom.

Mona Seilitz som jag till min bestörtning finner vara överspelad med någon såsig Andrew Llloyd Weber-aktig dynga. Tvi vale. Visste om att Mona Seilitz gjort någon låt. Men ett helt album visste jag inte att det fanns. Fick den här vanliga loppiskänslan. Det kanske inte är jättebra, men det är billigt och det kanske är kul och märkligt och en upplevelse.

Yazoo "Upstairs at Eric's" (The Flying Pickets version av "Only You" har jag hört mången gång när jag åkt bil genom Småland ner till Skåne. Någon i min familj hade den på någon "Absolute Love Songs"-skiva eller nåt sånt. Fortfarande en rätt fin låt och bättre med Yazoo. En konstig skiva som inte kan bestämma sig om den vill hålla på med ljudkollage och experimentell synt eller superkommersiell syntpop. Riktigt måndagsexemplar var det också. Någon har lyssnat rejält mycket på den här kassetten. Kanske samma typ som hade lämnat in trummaskinerna. Vad finns det för syntband/artister från Vetlanda?).

Errrgahahhahgg. Tappat kollen på vad jag köpt. Men har iaf ett helt berg med goa vhser. Har även hittat en fin Lovecraft-samling på engelska, The Who - Whos next på kassett, en intervjubok med bröderna Coen.

En bizarr grej var iallafall av vhsversionen jag såg på Extreme prejudice. Helt psykedeliskt scannad så bilden var nerflyttad å det grövsta. De hade alltså använt sig av sånt som var utanför den tänkta bildramen. Resultat? Besök av ett guppande mickbom i bildens överdel då och då. Såna här idiotiska (och underhållande) tabbar kan tyckas overkliga, men det flera filmer på vhs där detta förekommer. Vet inte exakt hur många, men är väl ett par stycken. Knasigast blev det i en ökenscen med två män som pratar med varandra. Tomt och öde landskap och så PLOPP kommer micken ner och dansar lite ovanför deras huvuden. Definitivt i samma idiotklass som när bolaget Fremantle Media försökte sig på att göra en 40-årsutgåva på Straw dogs (originalet) på blu-ray och resultatet blev en sann vederstyggelse tack vare en rejäl helhelgsfylla (?).

Vet iallafall att jag hittat detta på vhs, körde dealen 10 st för 35 kr: Mitt namn är nobody, Eldfödd, Vault of horror 1 (Tom Hanks), Backstab, DET, Transylvania 6-5000 (Jeff Goldblum), Stone cold (bikerfilm, riktig höjdare!), Möte med döden (omslaget menar att det är allas vår Rolf de Heer (Bad Boy Bubby!) som regisserat, men detta är inte sant) och Dick Tracy och nåt mer. Även hittat spaghettiwesternen Return of Sabata med Lee Van Cleef. Även hittat Soldier of Orange av Verhoeven på Tartan dvd, wow! + Moment 22 på dvd. Riktigt nöjd. Underhållning + bildning för minst en månad för under en hundring, det är vad jag kallar valuta.

Det jag hittar framöver ska jag lista noggrannare och ordentligare. Misstänker att det kommer vara nåt Eddie Murphy-relaterat.

Ja men går ju där bland travarna av högar och bläddrar, letandes, letandes. Mest får man bara damm i nyllet.

Var på byaloppis idag. Inget jättemärkvärdigt men hitta iaf en inplastad The last horror movie på dvd, inte illa. Köpte även Predator på bluray. En inplastad Motorsågsmassakern-spelkortlek. Kul! Även några filmvykort slank med, med motiv från bland annat The day of the Trifids, Invasion of the body snatchers och sånt. Godkänt.

Ja, det där undrar jag också över Lappia. Jag har en kollega, en ung kille på typ 19. Han var med i ett liknande band som Gavel Duga, de spelade också någon form av indie-rock. De hade ganska mycket spelningar och skulle spela in ett album. Sen gick han ut gymnasiet, de andra bandmedlemmarna flyttade söderut (så typiskt) och bandet lades ner. Ska han bara vara en knegare nu som plinkar på gitarren på fritiden? Alltså, vad är skillnaden mellan amatörmusiker och folk som är stenhårt inne på DIY? Är de ena bara arbetarklass, som pysslar med musik som hobby och har fåfänga drömmar om framgång, som de fattar är fåfänga för att de aldrig blev särskilt bra eller populära, och nu knegar de på samtidigt som de när de där drömmarna på insidan?

Å andra sidan finns väl de här DIY-människorna, som fattar att mainstream-framgång är bullshit, att det handlar om att bygga alternativa infrastrukturer för musik, skapa såna nätverk för att därigenom få ut en musik som betyder något, som visar på en fantasi och en idérikedom (nu snackar jag idealistiskt alltså, jag vet) som inte finns i mittfåran. Det är väl en musik som det finns ett egenvärde i det, inte musik som ett instrument för att bli "framgångsrik", tjäna pengar o.s.v.. Den gamla dikotomin ni vet. Musik som uttrycker något äkta.
Jag undrar ibland om jag hållit på med fanzines eller något liknande om jag inte exponerats för idéer om DIY. Kanske hade jag bara varit en knegare också då. (För övrigt är det inget fel att bara vara "knegare", bara vara arbetarklass, utan det är rejält dåligt. Fatta att inte ha någon kultur och bara leva för att knega och bilda familj. Det är ju det som är problemet med att vara arbetarklass, man måste kämpa så jävla hårt för att få till något sorts liv utanför jobbet så man glömmer hur jävla på gränsen man är hela tiden. På gränsen till fattig, på gränsen till outbildad slavklass, på gränsen till ruinen. Inget fel i att knega och bilda familj. Men som saker är nu är man oftast fast i det där hjulet, något arbetarkollektiv finns inte längre så man fattar inte att världen kunde vara annorlunda, att vi kunde vända på skutan, att livet inte bara handlar om att jobba, konsumera, föröka sig och dö.)

Med andra ord borde jag kanske söka upp de där Gavel Duga och intervjua dem apropå drömmar och klass.

jag ÄLSKAR den här tråden. ni skriver så långa och bra inlägg, roliga fynd och gud vad det livar upp mina bussresor hem :-)