Lästips (Sida 1 av 9)

Jag har börjat läsa om Urtidsparken (eller "Jurassic Park" som den är mer känd som) och boken är väldigt mycket mörkare än filmerna. Framförallt är det ju första filmen som är nästintill helt baserad på boken, även om delar från andra och tredje filmen finns med. Det jag gillar är att känslan av att vara helt utelämnad åt sitt öde och bara bit för bit raseras framför en och så vidare. Det är väldigt spännande läsning.

Sen har jag fått låna en Dagermanbok av saftgay som jag ska plöja igenom så fort dinosaurierna är slut.

Tyckte att den tidigare delen i serien, Det bombade ögat, var riktigt bra när jag läste den. Rafflande. Kyss mig dödligt minns jag inte något av.

Läser Lasse Strömstedts Brott och skratt. Mycket intressant tidsdokument och inifrånskildring av svenska fängelser på 50- och 60-talen. Institutioner och Stockholms "undre värld" vid den tiden skulle jag gärna läsa mer om. Tyvärr är Strömstedt lite väl rapsodisk och kan liksom nämna sådant som verkligen fascinerar bara i förbigående. Det verkar för övrigt ha varit extremt lätt att sno bilar förr i tiden.

Köpte "Kyss mig dödligt" när jag var i Ystad och biblioteket hade utförsäljning på böcker. I mitt ex av boken står det att det är bra att läsa "Det bombade ögat" först. Kanske skulle det öppna nya sätt att förstå "Kyss mig dödligt"?

Jag har under september månad lyssnat på Lasse Strömstedts kassettbok "Gå i fängelse". Den är väl med i "Brott och skratt"? När jag lyssnar på kassettboken är det som att lyssna på honom ha en monolog om sitt liv. Han verkar komma på saker mest som det kommer. Han berättar om någon tjej han gift sig med, men han minns inte hennes namn och sen är det dags att snacka om varför han vill sno och ställa till jävelskap. Det kränger fram och tillbaka, men var trevligt att lyssna på medan jag åkte till och från skolan och Göteborg. Skulle gärna vilja ta del av de andra två delarna, som mer handlar om fängelselivet (om jag förstått det hela rätt). Det har fått mig att återupptäcka Konvaljen LP:n också och det måste vara en av den bästa skivorna som kom ut från proggeran i Sverige. Kan sakna sådana röster i den offentliga debatten. Det finns ingen Lasse Strömstedt, Konvaljen eller Lillemor Östlin nuförtiden. Tråkigt.

Fast Hinsehäxan handlar ju om 60- och 70-talet. Precis den tid som Konvaljen och Lasse Strömstedt pratar om. Dagens kriminalpolitiksdebatt förs av de tre "P":na: professorer, politiker och poliser. Den mer öppna debatten där folk som suttit på fängelse fick komma tills tals känns svunnen. Det har skett en åtstramning av kriminalpolitiken, precis som mycket annan politik har den tagit en promenad mot höger, och hur det är att sitta i fängelse blir aldrig riktigt klarlagt i denna debatt. Det talas sällan i media (vilket ju är där jag och de flesta av mig får ta del av kriminalpolitiksdebatten) om överbeläggningar eller förhållandet i fängelse, utan snarare verkar fängelset vara en mörk zon vi inte vill eller kan se: Vi fokuserar på brottet - Ondskan som måste stävjas - och när väl "buset" är inne i finkan så är det frid och fröjd. 

Fast ja, Lillemor Östlin skriver ju böcker. Det är sant. "Dagbok från kvinnofängelset" ska ju handla om hennes (då) senaste vända i fängelset. Jag upplever en brist på liknande röster.

Ja vad har man läst senaste året i bokväg. Läste den hära Metallica-biografin och det jag minns är att sångaren har mognat i sitt sjungande för varje år och att dom nu är bättre än någonsin (!). Detta är alltså inte ett tips, utan snarare en varning.

Nej, Filen har jag inte läst. Ska kolla upp den. Tackar för tipset!

Vi får Filen till jobbet Ger en verkligen perspektiv när man läser, kan man ju minst sagt säga.

Dags att ta upp den här tråden igen tycker jag.
Larsesq skrev ju om Stephen Duncombes Notes from Underground i förra inlägget och den är väldigt bra. Jag skrev en lite längre recension av den i Hunden #11. En väldigt bra analys av fanzine som medium och som motstånd till det kapitalistiska samhället.

På sistone har jag plöjt igenom Erick Lyles "SCAM: The First Four Issues". En fanzinesamling som alltså innehåller de första fyra numren av Scam. De första fyra numren kom ut mellan 1990-2000 och är tjocka buntar allihop, så det är ingen lättviktare direkt. Scam kommer ur samma mylla som Cometbus, d.v.s. den sortens punkkultur som handlar om att leva fattigt utanför samhället, undvika jobb och istället försöka göra någonting meningsfullt med sitt liv. Mycket handlar om olika mindre bedrägerier och stölder för att överleva (därav "Scam"), som containerdykning, bordsdykning på restauranger, hur man kortsluter betalmekanismer på olika automater, ockupera hus, åka godståg, sno el från gatlyktor o.s.v.  De senare numren blir alltmer aktivistiska och innehåller massa intervjuer och artiklar med och om folk som sysslar med diverse lokal aktivism. Den stora behållningen i zinet, precis som med Cometbus, är känslan av äventyr i allt som Lyle skriver. Han skriver överhuvudtaget väldigt bra och passionerat och det finns så många idéer, upptåg och känslor nedpackade i sidorna. Boken är utgiven av Microscosm Publishing, vilket är lite synd då de verkar vara ena riktiga arslen, men den är så jävla bra att jag köpte den ändå.

Har börjat läsa en annan fanzinesamling nu, "The Encyclopedia of Doris" av Cindy Crabb, som alltså är en samling av hennes zine Doris från 2001-2011. Ännu ett amris-zine som utforskar alternativa sätt att leva. Det är väldigt feministiskt och politiskt och personligt. Får samma känsla av det som när jag läser Samlade Neuroser. Hon skriver mycket om hälsa, ras, klass. Man kan väl säga att det är ett mer problematiserande och allvarligare fanzine än Scam. Men det är samma känsla av uppror och utforskande. Rekommenderas starkt. Boken är visst självutgiven, på Doris Press. Kolla in dorisdorisdoris.com

Ja samma här (som för Lappia) även om jag inte varit ledig, konstigt nog. Enda jag hann / orkade om kvällarna var att läsa, hade ungefär 25-50 minuter ledigt per dag och då kunde jag läsa lite. Avverkade då 2 st Clas Svahn, äldre, som jag redan läst. Det var hmm UFO-mysteriet (?) och den med cirklar i sädesfälten. Håller med Lappia om Svahns senaste bok, oumbärlig, verkligen välskriven! Kan också berätta att Svahn jobbar som bibliotekarie (något som han kanske nämner i sin blogg?) och recenserar sci fi-böcker i BTJ-katalogen som kommer till bibliotek en gång i månaden.

Detta känns som en perfekt sommar att läsa Sierra Madres Skatt. Minns när jag köpte den, var under en av mina första loppisbesök, på 90-talet. Hittade en sliten svensk förstautgåva. Den är ju ruskigt bra. Så även filmen!

Plundrade gallrade böcker och läste hela I nattens korridorer och De mörka labyrinterna. Den senare en avhandling om gotik i film och litteratur. Mycket lärorikt.

Ja den dära boken av Strieber har jag undvikit. Fick dock De flygande tefaten - dokument och teori av Gösta Rehn från larsesq på posten så den håller jag på småläser lite i. Är väl mest rolig som föregångare till Svahns böcker. Sen här på byn hittade jag ju Dialog med kosmisk kultur av "kontaktpersonen" Sten Lindgren. Totalt dår-fnatt. Det kan vara svårt ibland mitt i läsningen av såna här böcker att komma ihåg att det är en skogstokig gälnings ord man tar del av. "kvinnans ögon började skjuta laserstrålar, där vi stod på Stureplan", typ. Sida upp och sida ned av de mest osannolika upptåg. Det blir för mycket. Jo, det är ju fascinerande, men bara till en viss gräns. Sen blir det som att läsa typ nedkluddade vykort, samma kryptiska, intetsägande innebörd på varje sida. Är ju samma gubb-syn i denna: Alla kvinnor i boken beskrivs som just "kvinnan" eller "Hasses kvinna" eller "Olles fru", typ. Så egentligen beskriver boken en sorts kringresande sekt som har små möten där de masshallucinerar. Eller så ljuger de bara för de vill tjäna pengar. Whatever.

Känns udda att det svischat förbi såna här personer i de trakter jag vuxit upp i och så. Fanns en kort historia om en liten by i dalarna där jag spenderat stor del av barndomens somrar, typ hur luften fylldes av flygande tefat osv. Ja, Sten Lindgren tillhör definitivt den oseriösa falangen av UFO-intressenter. Vet ej om han lever fortfarande.

Här fanns en hel del info:

http://www.ufo.se/fakta/artiklar/lindgren.shtml

Har fått en hög nya fanzines från den eminenta australiska fanzinedistron Take Care, varav jag tänkte tips om ett par.

Guest Informant #1:
Ett fanzine som består av en transkription av ett långt samtal mellan de två fanzinisterna Emma D (som gjort fanzinet och driver Take Care) och Luke You (som gör fanzinet YOU och driver fanzineaffären (!) Sticky Institute i Melbourne). Samtalet är inspelat några veckor före en släppfest för just detta zine. Kul idé va?
Deras samtal handlar om att spela i band fast man inte kan, om kreativitet och DIY, om fanzinemakande o.s.v.. Många smarta idéer och roliga anekdoter, samtidigt som transkriptionen tar med vissa detaljer vilket stärker känslan av att man läser/lyssnar in i ett intressant samtal mellan två personer. Väldigt bra. Finns även ett nummer 2 som jag inte läst än.

I Wear Your Clothes Like Armour:
Ett riktigt fan-fanzine av Vanessa Berry och Chiara om bandet Throwing Muses. För mig som älskar Throwing Muses debutskiva är det här ett fantastiskt zine. Berry och Chiara skriver intimt och personligt om deras förhållande till bandets musik och om olika minnen och idéer som de förknippar med den. Särskilt Berry är dessutom en stilist av rang och väldigt bra på att beskriva intryck hon har kring Throwing Muses på ett kärnfullt och exakt sätt. Fanzinet är liksom en väv av biografi kring bandet hopknipplat med minnen och personliga upplevelser.
Vanessa Berry har ju skrivit en mängd andra fanzines, varav de jag läst har varit rörande, smarta och roliga hela bunten.

Vet inte hur pass intresserade folk här på forumet är av fanzines som inte är svenska (eller amerikanska), men jag håller den australiska fanzinescenen högt och tutar gärna i dess lur. Om man ska dra alla vårdslöst över en kam verkar några huvuddrag i den zinescenen vara att de förvaltar arvet av Riot Grrrl väl med personliga och personligt politiska texter tillsammans med snygg klipp- och klistra-layout och en ganska egen hållning till musikfandom, där popkulturella artefakter blir starka markörer och inspirationskällor i självbiografiska narrativ. Så där hör ni.

Jag har läst Blade Runner, eller Androidens drömmar som den heter. Om en gillar filmen så tycker jag en ska läsa den. Går in på lite saker som filmen hoppar över. Men den där Skannad i dunklet lät skoj! Kanske en får låna hem den från bibblo.