Aktuella fanzines (Sida 15 av 15)

Nytt nummer av Mission & Väckelse ute nu, nummer 17. Xiao (bra band, sett live två ggr), Verdict, Deadache och nostalgitrippen: Totalitär. Kontakta skaparna via insta eller fb.

Tack!!! <3 <3 <3 <3 <3

Det finns några exemplar kvar om någon skulle vara intresserad. Mot (dyrt)porto och en liten valfri slant. Går att maila till falafelpunk@gmail.com isf.

Eftersom du inte helt verkar vara 100% nöjd med den, så drar jag en rövare och säger att jag kan köpa den av dig ifall du vill sälja. Mike Leigh är en favorit ända sen jag som 13-åring såg hans fantastiska film "Naked". Helt lugnt om du vill behålla den, tänkte bara hojta till lite och säga att intresse finns.

Läste första numret av Trauma, som väl kom förra året. Lite dyr och omotiverat proffsigt tryck, den är ändå svartvit och vill se ’ruffig’ ut. Så verkar lite motsägelsefullt. Ok det är ju glansigt färgomslag, delvis i färg. Och baksida. Och många sidor. Så mycket läsning är det. Sthlmskt ursprung med allt vad det innebär. Skivtips, bokrecensioner, Huvudtvätt, konst, amerikansk hardcore, skivsamlingar. En del onödigt trixigt skrivande som tycks vilja uppnå nånsorts punk-cool drygsmart estetik som mest krånglar till det, särskilt i inledningen när det ska metatrixas och (anti)motivera blaskans existens. Vem bryr sig, skriv bara. Andas nalkande 50-årskris men sånt har jag förståelse för så tar det med ro. För några år sedan hade jag nog spytt galla över det mesta i den här men nu tycker jag mest det är kul att folk har intressen som har med kultur att göra och allt inte bara handlar om kärnkraftshets, kärnvapendyrkan och allt sånt skit. Jag är #teamkultur så länge det rör sig inom rimliga gränser - kulturfolk som hyr barnpigor när de gör film eller kulturfolk som hyr kompisar för låg lön för transkribering av sjuuuuukt viktiga akademiska intervjuer till sina kultur-CVn för att de INTE HAR TID att gört själv för de gör nån extremt ’personlig’ film som ska rädda världen. Ja där går gränsen eller ja den går bra mycket tidigare än så, 90% av kulturen är ju skit och vidrig medelklass som drillats upp till mekaniska producerare och skapar utifrån nåt ’intressant’ de läst nånstans. Och så vidare, nu orkar jag inte sura mer. Nu starköl och Eddie Meduza!!!! Nej skojja bara det får bli nästa helg, nu blir det potatis, gurka, tomat och nå sojabitar. Sylt. Vitlökssås. Så tja visst man kan köpa Trauma, men trökigt med frakt då nummer två inte är A5, den är större. Annars hade ju eder B-pappas S-kuverthack funkat. Spretigt nummer men ändå inte. Lite för mycket knepiga frågor till band för sakens skull typ ’har du ritat en fågel idag men om inte vilken skulle du rita och varför???’. När saker bli så liksom fiktiva och anything goes, ja då kan man lika gärna slå på AIn att göra jobbet. Då är det mer givande med allvar eller iallafall verklighet. Och gärna tala klarspråk, utan omvägar. Säg det genuint, avskalat och finn kärnan i essensen. Själva målet med allt, som man finner med fler ’varför?’-frågor, fördjupningar, bakom ytan. Jaja hursom så hamnar detta zine på hyfsat sjysta sidan. Läser nu nummer två, återkommer med utlåtande. Ursäkta om jag låter tvär och grinig, är bara på skrivarhumör och är i en lite smågruffig period i livet men kom ihåg att jag älskar alla (utom 90% av allt blaj därute!!).

B-pappa! Fick du Anonymzine och det vore kul att höra va du tyckt om det?

Läst mer zines!

Fick Agitate issue eight från en viss Kronblom. Brittiskt punkzine. Nog från typ 00-talet. Mycket text. Kunde inte uppbåda intresse nog att läsa det. Välgjort men för off innehåll. Postar till zinecentralen norröver.

Anonymzine nummer 3 lom med posten, tack. Texter, serier och lite sånt. Uppriktigt och konsekvent zine. Plus för det men innehållsmässigt når inget fram till mig. Kantigt tecknat, nästan obegripligt ibland, utan avsikt till det. Texter som går mig helt över huvvet och då tycker jag att jag har breda referensramar eller kulturkoll eller förståelse för olika berättelser. Gav mig tyvärr ingenting. Postar till zinecentralen norröver.

För vidare läsning (heter zinet), nr 1 våren 2022. Intervju med olika band. Välgjort, i A4-format. Men tråkigt, haha. Vissa av intervjuerna orkar jag inte ens sätta mig in i för att artisterna verkar ej falla mig på läppen. Rätt törrt asså. Intervju med punkarna i Paranoid. En del namedropping i intervjun med Death and vanilla, jag älskar ju namedropping och hur allt är sammankopplat, så det var lite kul. Ordentlig layout, betydligt stilrenare än den där postpunkblaskan som kom förut som jag nu glömt namnet på… Detta är en ordentlig tidning men blir liksom ändå inget intryck, det är helt enkelt för stramt och opersonligt. Lite läsvärt men ger tomhetskänsla. Postar vidare.

Trauma nummer 2, innehåll Sweet teeth, Råpunk, Freak scene och Malga Kubiak. En del misslyckade texter, tex om försvunnen medarbetare, 50-talsbilder på män som röker pipa (höhööö retro kult stelt och dammigt!!), bra skivsidor med Manuela I och allas vår Marko och Jonas J. Reportage om gamla skivaffärn Freak scene, rätt kul. Om bildkollagemannen Christer T. Intervju med Sweet teeth, verkar vara ett trist band. Intervju med David A som gjort råpunk-boken, kompletterande info till boken. Om Malgia Kubiak, mest en liten introduktion, som skrapar på ytan. Bra att hon lyfts fram men blir mest som en liten blänkare och sen bläddrar man vidare och glömmert. DGS var ju här för typ 15 år sedan. Passionerad text av Mattias Indy P om Kuken-boken av Lars Sjunnesson och Jens Andersson. Fina argument och resonemang. Men min relation till Åke Jävel förblir oförändrad; det är roligt i 5 sekunder och det duger jättebra. Men mer är det inte. Lite höna av en fjäder och helt dugligt det med, kul att andra kan finna djupare mening där jag bara ser luftslott. Sen avhandlas Galago-boken om Rolf vad han nu heter. Klart bättre nummer än första trauma, men lite fascinerande vad dess fokus är, det är svårt att sätta fingret på det. Nånsorts stelbent 70-talistkultur? Fokuset är så enhetligt på just dessa sorts kulturella uttryck. Det mesta är ju rätt trist, men småtrevligt att läsa om. Men det skänker iaf inte mig någon pepp att fördjupa mig i särskilt mycket av innehållet. Det är rätt propert och välartat ändå. Arbetsköpar-aura i punkkostym. Kanske vågar man gissa att redaktionen är av uppfattningen att ’fanzinscenen är ju stendöd numera eller ok jag har ingen koll so heres my new verry expensive kulturzine med punk layout’ för gräddpyttska anti-gräddpyttarna? Rönnells-crowden som gillar ja vad gillar dom? 7-minutersjazzspelningar i samband med bokrelease, Backengrillen, Manifestgalan, Kulturhuset, Gaffa, Hymn osv? Nä vad vet en enkel grabb från landet. Kluven känsla, det känns som att läsningen iaf ger något men nog mer i form av en meta-läsning, en sorts inblick i en för mig till stora delar avlägsen kultursfär med fötterna någon annanstans. Hursom läsning som håller en kvar i ryggläget, gott så. Går att beställa ihop med nummer 1, om nu ex av den finns kvar. Förutspår att nummer tre innehåller skivsnack med Dennis L, intervju med wow frän kultig serietecknare (man), intervju med nåt relaterat till Union carbide productions, nåt Radium 226.05, intervju med Antikvariat verklighetsflykt osv osv.

För ett tag sedan läste jag ett bra zine, Untitled, issue 06 spring 2023. Köpte från Discreet music. Musik och konstzine från Kanada. Intervjuer, visuell konst och artiklar. Intervju med Mattias Gustafsson (Altar of Flies, Hästen och Korset, Barstool Mountain). Berättelse om spelställen. Government Alpha. Krönika om incel-techno. Recension av halvnya The sacred spirit, som ju är sevärd men inget som jag fascinerades alls av. Läsvärt och hyfsat snyggt zine. Finns tydligen ett nummer sju också, men det har jag inte läst då Discreet inte tog in det. :-(

Jo allt är bara så dyrt. Musikkassetter och zines är hyfsat billigt ändå, beroende på. Ligger på soffan och lyssnar på Government Alpha HELVETE vilket ös. Köpte denna CD på Kungens utegård från en parkerad Volvo där, spontant i somras när jag kom gåendes förbi och hade kommit från Sthlm och klivit av tåget. Så vill jag deala. Riktigt bra skiva. Orkar inte resa mig och kolla vad den heter… Tack Kronblom för lite post häromveckan! Jag har bra skrivflow nu så kanske petar ihop nåt till topp 5.

Men på tal om dyra zines så tänkte jag avhandla Akti #2. Köpt från Discreet Music. Blir ju dyrt pga köpa från Finland och sen ska ju Discreet ha en liten slant osv, men går nog o köpa direkt från Akti, om man vill beställa skivor där?

Här är det musik i fokus, artistintervjuer och skivrecensioner. När jag läser den inser jag att den sannolikt är inspirerad av Fördämning. Detta är den andliga arvtagaren. Massa sidor, liten text. Tyvärr jättefula och helt onödiga illustrationer, urrrrk. Intervjuer med Roy Montgomery, Joachim Nordwall, Bill Orcutt, Aprapat, Arv & Miljö. Nu har man läst MÅNGA intervjuer med Matthias A! Men så har han ju många järn i elden. Så det är alltid kul att läsa lite sånt här. Men! Skivrecensionerna är bäst! De är rätt korta och kärnfulla. Man blir sugen på musik! Amateur hour, Incipentium, Altar of flies, massa finsk musik (sorry för ihopbuntningen), Arv & Miljö, Franciska, Maxine Funke, Ordeal, Taste, Klara livet, Jon Collin m m. Massa info och läsning. NY musik och sånt som händer NU. Det skänker spänning och nyfikenhet till det som avhandlas. Finlands sak är alltid svenskafanzines sak, så därför lägger jag en varm rekk på detta entusiastiska och matiga zine där man kan upptäcka ny, kul musik eller bara nicka instämmande i hur jävla bra Amateur hour är. Ser fram emot nummer 3!

Jag har ju missat de senaste 4 numrena. Upptäckte också att vissa texter återkommer i böckerna som utges senare som jag ändå köper och då vill jag slippa undra om han ändrat något och istället få läsa den "senaste" versionen.