EN RECENSION SKRIVEN I VÄNTAN PÅ ATT MATEN SKA KOKA
Jag fick Hunden som Vägrade Dö nummer tjugoåtta i Brevlådan idag. Hungrig och sur kom jag hem efter att ha tänkt lämnat en kompis coronatest, men upptäckt att de stänger inlämningen kl 16.00. Hur fan ska det gå till att genomföra ett coronatest i det här jävla landet. Man måste åka dit och hämta det. Sen åka hem - för man får inte sitta på parkeringen och ta det informerar stors skyltar om, det måste ske INOMHUS - och göra testet och sen åka tillbaka IGEN.
Hunden Som Vägrade Dö görs av Jonas från Piteå. När jag började göra Autotrof i min ensamma håla måste nån slags spindelmannen-sinne aktiverats hos honom, för efter de närmast sörjande var han den första svenska fanzinist som jag fick kontakt med och började utbyta fanzines med, och på den vägen är det.
Vägen ifråga ser alltså ut som så att Jonas med en dåres beslutsamhet levererar minimalistiskt designade fanzine innehållande högkvalitativa texter om samhälle, kultur och arbete, genomsyrat med melankolisk humor och politisk vrede, och jag oregelbundet skiter ur mig min skit.
Trots att han är förloraren i denna ekvation får jag då sedan nästan tio år tillbaka hans jävla superfanzin i min brevlåda och det är en jävla fröjd varenda gång. Tillochmed när han bara skriver om nån jävla musik som jag skiter i, så är det gött att läsa för han är så jävla bra på att skriva och refererar alltid mot ett relaterbart liv och leverne, för oss som vistas här i arbetarklassens lägre skikt.
Det han är bäst på i hela världen är att intervjua folk. Kramar alltid det bästa ur varje vinkel och vrår, eller ger tillräckligt ledande frågor för att locka intervjuoffret att börja tömma ut sig, men inte överdrivet detaljerade frågor som tar över hela intervjun. Många intervjuer handlar om musik och såna grejer, men mina favoriter är de som handlar om arbetsliv och vardag. Överhuvudtaget är det HSVD:s bästa genre och det jag fucking älskar med detta fanzine.
Inser nu att detta inte sa nåt om numret specifikt men det är pga jag har itne läst det ordentligt än, skummade det mest i väntan på maten, men mycket kärlek till bajs-historierna, mvh en som lyssnar på många ssk:or snacka bajs och hemska hudsjukdomar vid fikabordet
)
