Skrev först nåt tradig skit som visade vilken tradig skitgubbe jag verkligen är ("Var tog 90-talets posör- och sell out-debatt vägen? Det var bättre förr. På 90-talet..." Men hallå. där Åke Tråk, är det inte upp till oss alla att välta tunnan av skit samtiden häller över oss och skapa nåt nytt bra, kul och spännande nu istället att snora ner våra gamla Träsket Glöder och Mina Ögon!! Mina Ögon!!! och sitta och sucka över hur bättre det var förr. Slut på intern monolog. Förlåt för att jag ens skrev ner detta.) Men tar nya tag och går typ direkt på pudelns kärna:
Det finns en viss överlappning, men överlag skulle jag säga att det är tre olika fansinkulturer: den fansinscen jag är delaktig i (med koppling till punk- och dylika fansins), seriefansinet och konstfansinet.
Seriefansinet har ju åtminstone som baktanke att snegla mot förlagsvärlden. Det är används väl allt för oftast som en språngbräda till att bli publicerade "på riktigt." Kan tycka att det är att nedvärdera fansinet som medium.
Konstfansinet känns som en helt annan sak. Vissa kallar de ju inte ens fansins själva (tidningar eller artist books eller vad de håller på med). De kostar också mer än två skjortor på Erikshjälpen (De har fan höjt priset igen! Hade mage att ta 90 spänn för en skjorta?!) Har haft ett hetsigt (eller nåja, jag blir ju inte hetsig eller arg. Bara lealös och uppgiven, helt tom på känslor, så är sällan eller aldrig med om hetsiga debatter) debatter med konstnärsvänner om detta om prissättning av egna trycksaker. Men när det gäller "CV"-egenskapen: De säljer ju inte fansinet i första hand för att få utställningar. Visst, det kan ju hända att en eller annan självtryckt konsttrycksak hamnar i en curators hand, men mest verkar som om de arbetar som de frilansade stressade hundvalpar de är - på en öppen marknad där den kreativa lusten blir ett tvång och sålunda lite mindre lustfylld. Och där arbetet måste värderas, då det blir ett verkligt arbete. På det sättet kan ju vara sak som skapas ses som nåt som håller en aktuell och intressant för de som vill bidra till ditt fortsatte arbetsliv som konstnär. Så, ja lite "CV"-aktigt.
Så vill jag inte hålla på som fansinist eller se på mitt fansin. Men det finns ju överlappning mellan scener och jag har ju bytt fansins med konstnärer på fansinsmarknader och sånt, som om vi är jämlikar. Den stora skillnaden är väl att folk som håller på med konst- eller seriefansins går på skolor där de lär sig att de måste marknadsföra sig, arbeta med sitt personliga varumärke och ha koll på vad marknaden vill ha. Visst skapar jag en bild av mig själv med mitt fansin också, men det görs i ett annat sammanhang och med en annan tanke att "Detta ska fan göra mig till en kändis som får ge ut böcker, mingla på viktiga fester och möjlighet att slicka så jävla mycket röv!" Skulle väl säga att graden av ängslighet och vilja att vara gå från underjordisk verksamhet till att bli erkänd av representanter från nån etablerad överjordisk kultur är väl det som gör nåt till ett "CV"-fansin. Skulle nästan vilja nämna namn för att både fördjupa och problematisera diskussionen, men det känns ju lite taskigt och fult. Så låter dessa virriga tankar stå som de är.
