Gick och tänkte på vad LB och ane skrev, och jag tycker ju inte nåt ni skriver är fel, i sig. Tror att jag kom fram till följande.
Ane skriver att den inte tycker nån ska gå back på sina fanzines. Funderade över det ett bra tag. Jag har nog aldrig sett det som ett problem, eller ens ett koncept. "Gå back" gör en på sitt företag typ. Jag tänker ju inte att jag "går back" på att lägga 200 spänn på gymmet varje månad, lika lite går jag back på att lägga pengar på en annan fritidshobby, dvs fanzinisism. DÄREMOT så inser jag ju att mina materiella omständigheter skapat vilket sorts fanzin jag gjort: allt är ritat på baksidespapperfrån pappersåtervinning, inte på nåt nice teckningspapper, alla tuschpennor jag använt har jag snott, och skulle jag råka snubbla över någon ny och cool teknik jag vill använda kanske jag inte skulle ha råd att köpa rätt sorts pennor och grejor.
Därför förstår jag om folk vill dra in pengar för att ha råd att köpa pennor, papper, bläckflaskor etc, för de inte får pengar från socialen över som jag, eller är lika bra på att snatta som jag.
Men min inställning är nog alltid att jag inte vill betala för saker, iochmed att jag aldrig har några pengar, och därför tänker jag inte kräva det av någon annan heller.
Tror det jag vände mig mot i mitt första inlägg var att man påstod att det var portot som skulle vara nån anledning till att höja priser. Sålänge fanzinisten i fråga säger "jag tar si och så mycket betalt av den och den anledningen" så är jag fine med det och kan själv välja att strunta i att betala till nån CV-fanzinare (mycket bra uttryck, kommer alltid använda det nu) som tar överpris för den tycker den är så jävla cool.
Jag råkade också landa i att jag tror att min definition av vad som är DIY hänger extremt mycket på just den grejen, att en inte tar mer betalt än självkostnadspris. Men det finns ju inget som säger att någon här måste följa nån slags rigid uppfattning om vad DIY är. Minst av allt min egen. lol. LB har ju en viktig poäng i att en inte ska jaga "true"-het med självspäkning och spartanism, he slutar som oftast bara eländigt.
Det enda jag tror jag inte håller med om alls, är när ane skriver att ju mer arbete det är nedlagt på fanzinet, ju högre pris kan en ta.
Då tänker jag att en ramlar in i att fanzinandet blir ett arbete, där arbetsmängden skapar värdet som det ska tas betalat för, och allt DIY och hobby och trams får ge vika för proffessionalitet. Vilket en ju kan göra om en vill det. No shame att vilja tjäna pengar på nåt kul istället för att tjäna pengar på att, tex som jag gjort idag, tvätta lakan fulla med cancerbajs.
Men jag vill inte ha mitt fanzinande så. Åter igen jämförelsen med gymmet eller vad en nu lägger pengar på för fritidsaktiviteter i övrigt: det är för min egen skull jag investerar tid och pengar i nåt kul på min fritid, inte för att gymmandet/fanzinandet ska mätas i arbete som ska generera profit tillbaka.
Och för protokollets skull tycker jag att både anes fanzin och LB är nice och inte i närheten av att ta ut nåt slags överpris. Så det är ju mer nån slags filosofisk diskussion jag fört i mitt huvud som jag försöker redovisa här.