Filmer (Sida 14 av 24)

Tack! Glömde att länka i all iver.

Såg "Killing fields" häromdagen, första gången på kanske... tio år? Kom på att 2010 var ju tio år sen nu, så det är nog ganska precis tio år sen jag såg den. Jesus vad tiden går. Bra film iallafall om Kambodja och röda khemererna. En person som på riktigt bodde där, satt i arbetsläger och lyckades undkomma spelar sig själv (!) i filmen.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Haing_S._Ngor
Såg nu att han sköts till döds av "ligister" utanför sitt hem i Los Angeles.

Innan den såg jag "bringing out the dead" som är en av mina favoritfilmer, tyckte det 2000 när jag såg den på vhs hemma, 2010 när jag var äldre och ~förstod~ den och 2020 när man började förstå den på riktigt... eller något. Boken skulle vara rolig att läsa nångång.

Ikväll ska jag nog se "air force one" ni vet, Die hard fast i luften? Harrison Ford spelar USA:s actionpresident - bokstavligt talat - och spöar ryssar på presidentplanet. Knasighet och 90tals action när den är som bäst/sämst.

Haha, åh, nu blev jag nostalgisk över en massa sköna gamla filmer som jag gillade när de kom. Typ Air force one, Broken arrow, Jagad, Under belägring, Independence day, Det femte elementet... Borde jag se om dem eller ska jag leva kvar i villfarelsen att de var fantastiska?

Max i Växjö alltså. Där borde man uppenbarligen hänga lite oftare

Här på sistonde har jag sett detta:

* God bless America, tänk er om man slog ihop Falling down, Joe (med peter boyle), León och Idiocrazy. Det är en ganska skruvad film om en man som hatar samtiden och hur alla är elaka, ytliga och inte vill någonting med sina liv, han får en diagnos som sätter allt på pränt och börjar mörda människor, tillsammans med en ung tjej som ser sig själv i honom och hans idéer. Skruvat är förnamnet och inte lika bra som sin helt uppenbara förebild; falling down, men absolut inte dålig heller.

* The talented mr Ripley, med Matt Damon. Spännande film om en man med många talanger så att säga. Vet inte hur mkt jag kan skriva utan att spoila, men den utvecklas väldigt intressant.

* Darling, den svenska, den är helt underbar. Jag älskar verkligen den filmen. Blev så taggad så jag faktiskt beställde Johan Klings bok "Människor helt utan betydelse". Se den om ni inte gjort det. Här är trailer: https://www.youtube.com/watch?v=dpxGQAnMXEY
Och den här scenen när den ena huvudrollsinnehavaren försöker skaffa a-kassa är helt underbar: https://www.youtube.com/watch?v=LoGC20EHNUk

I "Den yttersta yttersta yttersta yttersta yttersta dagen" finns det en bra intervju med Anastasia Ax och jag inser att jag missade ett framträdande i Göteborg för inte så länge sedan.

OT: Verkar f.ö. vara sista numret av fanzine-serien av Pär Thörn då förordet börjar "Hej då hej då hej då hej då [...]" o.s.v.

Det är nummer tre tror jag. Var så nöjd med det omslaget, det och omslaget med Winona Ryder var mina två "de här måste jag köra!" :-D

Du måste se Darling! Om du inte gjort det.

Idag har jag låtit Vuxna människor gå lite i bakgrunden medan jag jobbat. Väldigt bra film, minns ni den? Med Felix Herngren (har han gett upp att göra film sen det började trilla in månadslön för Solsidan?) som stel uttråkad advokat som är otrogen med en fräck konstfack-tjej, som spelas av Källa Bie (och som var med i filmen Festival något år innan och kunde ha fått sin eventuella filmkarriär förstörd pga total skitfilm, men spelar jättebra i Vuxna människor och räddade upp sig, vart tog hon vägen sen?) Det är väldigt mys-90tal, jag har goda minnen av varma sommardagar och tittandes på den filmen hemma i Jordbro när solen går ner men det är varmt som mitt på dagen ute. Självklart på en sönderspelad VHS och med typ Comviqs reklam för den nya funktionen SMS innan själva filmen. Så åt man torra popcorn ur en bunke och läste Python som man köpt på kiosken samma dag. Det var fina tider. Minns att jag började läsa MAD då också. Tyckte om MAD mer än Python på den tiden, men idag tror jag det har ändrats. Mot slutet var ju de två tidningarna ganska lika varandra.
Iallafall... vuxna människor. Bra film! Mysig film!

Igår såg jag "ORCA". Och jag ska skriva en filmrecension nu:

Medelklassen mår bra, men hur mår du?

Filmen ORCA känns som ett försök att skapa ett dokument över vardagen 2020 i Sverige (dvs i Stockholm där alla svenska filmer utspelar sig om de inte är tvingade till en annan plats, som "Jakten på en mördare", "Plötsligt i Vinslöv" och så vidare) och eftersom vi helt gett filmskaparkulturen till den rika medelklassen så matas resten av omvärlden med bilden av att Stockholmare är lata, ytliga, självupptagna hemmasittare i bostadsrätt i Vasastan. Reality check: slår man ihop endast Haninge, Huddinge, Botkyrka och Solna får man 391.283 personer som INTE bor innanför tullarna. Och lägger man dessutom till alla i Stockholms kommun utanför tullarna, så får vi hela 946,673 personer. I stockholm bor totalt 1,515 017 personer så minus oss som bor utanför tullarna så blir det 568,344 personer kvar innanför tullarna. Lite mer än hälften bor alltså utanför innerstan. Och då har jag säkert gått på gamla siffror och/eller blandat ihop nåt - men jag kan säga att de allra flesta av oss INTE bor på Odenplan, utan vi bor utanför och åker buss, tunnelbana eller pendeltåg in till stan för att jobba/plugga/umgås.

Iallafall.
Filmen ORCA kretsar kring ett gäng människor och filmen utspelas nästan uteslutande i ensamma rum framför datorerna, där all dialog i filmen sker. Den skildrar alltså den isolering som de allra flesta av oss (i hela landet) levt i sista året. Vi ska hålla nere på de sociala kontakterna och umgås istället över skärmarna. Det skapar en väldigt sorglig situation som faktiskt är väldigt kännetecknande för den tid vi lever i just nu. Allt eftersom visar det sig att karaktärerna är sammanlänkade på olika sätt genom händelser i sina liv, vilket spär på bilden av totala främlingar för varandra, fast det finns så mycket samband mellan alla människor. Tänkvärt. Vilka handlar filmen om då? Om vi bara ger en personlighetsbeskrivning på en mening och suddar ut alla kopplingar till varandra:

* En skäggig man som skriver en roman hemma.
* En tonårsdotter som bor med den skäggiga mannen men håller sig inlåst på sitt rum, deprimerad och har klimatångest. Dessa pratar också med varandra över skärmar, fast de bor i samma lägenhet.
* En döende mamma på hospis. Hon har inte covid utan är bara jättegammal.
* En man som försöker ha något kock-instagram-konto och lagar mat framför sin mobil. Ett yrke vi alla i Stockholm har haft nångång.
* En influcenser spelad av Vera Vitali
* En äldre man som är psykolog men brottas med egna problem
* En kvinna som gömmer sig från sin egen familj
* En tonårskille som kämpar för att bli skådespelare och spelar in videoklipp till sin agent
* Agenten i fråga, som jobbar med att casta skådisar till filmer
* Tonårskillens kompis, spelad av Alba August, som håller på gå under av att behöva vara hemma hela dagarna.
* En kvinna som inte vill veta av sin pappa som övergivit sin familj för nästan 30 år sen.
* Ett kontaktsökande nättroll

Ja, det var typ det.
Vi kan se här att filmen ska skildra coronaåret 2020 (filmtiteln anspelar på djuret "Orca" som är ett av världens mest sociala djur - men det kan lika gärna vara "Orka" som i att man ska orka med den här tillvaron vi är i nu, vad var tanken? det gillade jag iallafall.) ... men filmen misslyckas kapitalt med några saker:
1) Förutom det uppenbara att de flesta inte lever de här övre medelklassliven med fina rena stora lägenheter, designermöbler, ekologisk pasta...
2) ....så verkar INGEN vara drabbad av covid på något sätt, ingen har en anhörig som ens verkar vara sjuk. Det är som att det bara är arbetarklassen som insjuknar och dör och de här lirarna bara ska "softa sig igenom" pandemin
3)... det jobbigaste i allas liv är att de inte kan resa utomlands kravlöst (mat-influencern har någon invoice på en resa till Italien de inte kan nyttja å det stressar honom nåt oerhört) eller vara utomhus. Alba Augusts karaktär finns på riktigt:

Alba spelar den uttråkade medelklasstjejen som klättrar på väggarna efter tio minuter för att hon inte får festa. Den här typen finns iallafall omkring oss, jag tror de flesta på det här forumet inte lider av det här beteendet. På mitt jobb har jag några kollegor som mår dåligt nu under pandemin för att de "bara måste vara hemma". Är de hemma och inte gör någonting i mer än en timme så börjar de tänka och reflektera över sig själva och det är det dom är livrädda för. Därför fyller man sina dagar med smartphones, klubbar, ytliga vänner, sex och konsumsion på olika sätt. Nu när allt detta är fråntaget, på paus eller omgjort till oigenkännerlighet så har de bara sig själva kvar. Och då inser de vilka tomma skal de är och att de vill så lite med sina liv. Alba försöker döva detta genom att konsumera allt på Netflix och HBO men även det har ett slut. Då krälar man på golvet och börjar gråta för att vardagen är så jävla tråkig.

Hennes karaktär är alltså en som jag iallafall kan säga finns. Visst, sen finns ju influencers, självupptagna vuxna osv, men hur många såna känner man till? Albas karaktär ändå passande för en person i runt 30års åldern i Stockholm.

Eftersom nästan allt i Orca är filmat genom olika mobil/datorkameror så är den ju lite speciell att titta på. Det "vanliga" filmandet är väldigt begränsande vilket på nåt sätt skapar en klaustrobisk känsla. Det blir så deppigt när mat-influencerkillen dricker öl själv i ett nedsläckt rum och videobråkar med sin fru som är någon helt annanstans.
Det är en skildring av vardagen vi befinner oss i, men den går konstigt nog - eftersom detta omfattar så gott som ALLA i sverige just nu - så är den svår att relatera till. Väldigt svår.

Det är som att de som bestämmer coronastrategin har utgått från den här filmen. Alla kan inte jobba hemma. Alla kan inte avstå en Italien-resa. Alla kan inte bara ligga hemma och slappa.
*De flesta av oss jobbar ju på arbetsplatser där man måste befinna sig och ens enda skydd är visir och omättliga mängder handsprit. Vi som jobbar hemma är ju faktiskt ganska få i förhållande till alla som jobbar ute i samhället.
* Att resa är ingen självklarhet för alla, det är dyrt, svårt att få till tid och så vidare. Att gräma sig över en invoice till Italien är rätt fjuttigt när man nekas soc och inte kan köpa SL-kort för närmare tusen spänn.
* Ligga hemma och slappa? Nej man ska ju ta hand om sina barn, aktivera dem, hålla städat och laga massor av mat hemma eftersom alla ska äta tre gånger om dagen hemma. Vem fan har tid att ligga på golvet och sträckkolla Netflix hela dagarna?

Jag skrev först och främst en mening, "Medelklassen mår bra,  men hur mår du?" för det är den enda fråga jag kommer på när jag ser den här filmen. Ingen i filmen verkar dö i covid, ens bli drabbade. Ett barn får lite feber men det verkar inte bli värre än att barnet är på fötterna i slutet av filmen. Ingen i filmen verkar ha blivit permitterade eftersom de få som har ett arbete i filmen kan göra det utan problem framför sina skärmar. Psykologgubben och filmagenten verkar de enda som arbetar. Och med världens ovanligaste jobb dessutom.
Så jämför man med sin egen vardag där folk runtom en insjuknar, man blir orolig. Alla blir friska men man kan ju aldrig veta. Varför gång nån kompis skriver att hen testat positivt så blir jag lite orolig. De flesta har inte underliggande sjukdomar eller är i riskgrupper, men man kan ju aldrig vara säker. Ett par kompisars anhöriga, en del arbetskamraters anhöriga har dött. Det är fortfarande en armlängd ifrån mig själv å döden i covid, så än så länge är jag inte livrädd liksom. Men det är ju en person bakom varje siffra som dör. Och varje person som i regel har anhöriga, barn etc. Deras liv förändras för alltid och deras anhöriga dör i en pandemi istället för av hög ålder eller vad det kan vara.
De flesta av mina kompisar går upp på morgonen och går till sina jobb. De som inte gör det jobbar hemifrån och vi som jobbar hemma är de som verkar ha minst problem. Vi har ju frigjort mängder av tid att göra hushållsarbete hemifrån och därmed frigjort tid på fritiden. Men för alla våra anhöriga som är hantverkare, jobbar inom vården, skola, kollektivtrafiken etc.. de måste gå till jobbet. Och där finns relativt lite skydd jämfört med det totala skyddet i att kunna isolera sig hemma och beställa hem mat från internet.

Nej, filmen fick mig att reagera negativt. På medelklassen. Inte på pandemin. Den är svår att vara arg på. Men det är lättare att vara arg på de självupptagna idioterna som vägrar använda mask i kollektivtrafiken, som inte begränsar sina umgängen för att de "skulle må så dåligt om de inte fick träffa 'nån' ". Dessa blir man arg på. De är, för att använda ett ord jag inte gillar, privilegrade jävla medelklassarslen. Deras dag kommer komma.

Filmen får 2 av 5. Kul med ett samtidsdokument. Men det är typ det.
Inte en film man ser om.

Oj. Kan det vara så kanske? Känns ju som att allt man sett utspelar sig i Stockholm. Intressant med EU-bidrag för att framställa allt utanför storstäderna som tråkigt :-o

Det verkar ju logiskt eftersom ALLA svenska filmer handlar om det där, som inte är komedier och de är ju finansierade av SF. kanske alla de här "äta sova dö"-rullarna får sin sponsring av EU alltså?

Jag hade väldigt svårt för Äta sova dö, det var ju en skildring av klassmhället i dess renaste form, men jag fick sån avsmak när jag såg den på bio och det satt en massa mellisar och förfasade sig över att hon övervägde att sno pengarna från kassan "Nä-ä, inte ska hon.." JO klart hon ska hon är ju fattig som en kyrkråtta å desperat. Pengar är pengar och kapitalismen är fruktansvärd.

Viktig skildring men det kändes som den stannade till tycka-synd-om-recensioner eller någon enstaka som stack ut. Har så jävla svårt för sånt.

Haha fick ett ryck och slet fram denna på jobbet. Inte läst på typ fem år men jodå nog var den nästan så pinsam som jag mindes den. Jösses. Jag vill mena att detta är den "ultimata" texten om svensk film (visst, konkurrensen är säkert stenhård men jag har iaf inte läst något på samma nivå) eller kanske snarare mer precist medelklassfilm, här har vi en som går all in och liksom outar "sig själv" och hela ideologin. Såklart extra lustigt att filmen ifråga är bland de tommaste, blaskigaste och intetsägande filmerna som gjorts. Det finns många viktiga människor som gör viktiga grejer!