Sthlm Zine Fest 24/2 2024

Nu har jag anmält intresse att få vara med. Har inte gjort något sådant tidigare så det blir ju ett excellent äventyr om man får ett ja! ????

Tack för svar. Hurra!

Jag tog inte ett eget bord, finns det någon som vill dela så är är jag på! Annars hoppar jag det här året.

Jag ska dela bord med mikumaria. Tveksamt om jag kommer få ihop nåt nytt värt namnet, men mikumaria pratade om att få ihop nåt nytt i alla fall, så det blir ju kul och spännande. Skulle kunna sälja åt folk om de har nåt de vill sälja på mässan.

Okej.
Japp, vi ses!

Sthlm Zine Fest
Lördag 24:e Februari
Rapport

Äventyrsdags och denna gång var det fanzines i centrum. Zines är, enklast beskrivet, hemmagjorda tidningar. Oftast är det kopplat till ett ämne och målgruppen är andra som delar intresse för det ämnet. Det mest typiska exemplet är punkaren som skriver om punkband och tidningarna säljs/sprids vid konserter. Men det kan vara allt möjligt i innehåll.

Under hösten 2023 så gjorde jag ett återbesök till ungdomens zine-skapande. Detta genom att göra 3 nummer av ett serie-poesi-och-skriv-zine som jag kallade Anonymzine. Anledningar fanns. Dels var det för att se om jag fortfarande kunde, dels var det för att jag hade skakat loss serietecknadet i mig genom serieritande jag gjort för Container 90 och dels var det för att det det kändes lite enklare med dator och internet som medverkande verktyg. Mitt enda tidigare fanzine, som är nämnvärt, hette Retush och innehöll serier. Jag var i 20-årsåldern och det var lite mer meck med framställandet då.
Det finns förstås olika skolor hur fanzines ska vara. En del tänker nog att det ska vara handtextat och hemmakopierat. Men med Anonymzine så gjorde jag det lite enklare genom processen: 1. Rita på papper. 2. Scanna och fixa i dator. 3. Beställa tryckta exemplar från ett tryckeri.

Det blev tre nummer och det såldes till intresserade i vänskapskretsen. Via ett fanzine-forum fick jag också nos om ett sälj-event kallat Sthlm Zine Fest och efter en kort betänketid så beslöt jag för att hyra bord och medverka på balunsen.

Med oförfäran i bröst och med frun som sällskap tågade vi iväg mot Stockholm. Jag hade, utöver nämnda fanzines, i packningen en del tidigare hemtryckta böcker och skivor från ”Spindelhäxan med Hund”, Container 90s senaste samt några tavlor. De sista var med mycket för att jag framledes ska kunna skryta att jag förvisso haft målningar utställda i huvudstaden. Lite bök med min dramat-väska som har ett trill-hjul. Men det var väl även det en del av upplevelsen.

Sthlm Zine Fest ägde rum på- och arrangerades med stöd av ABF. Men främst stod eldsjälarna Disa, Julia och Ebba. Efternamn har jag tyvärr inte men med korta samtal med alla i tidigare mail och på plats så kan man konstatera att de allihop bör ha de finaste av hedersbetygelser för förberedelser och uppstyrning av den dag som var.

Ett 30-tal bord var utplacerade i lokalen och vid dom riggade de medverkande upp sina utbud. Somliga delade bord och totalt var det nog uppåt 40 medverkande och ett oräkneligt antal fanzines. Jag hade ett eget bord och det blev fullt med prylar. Bordet var placerat ganska långt in i lokalen och jag hade turen att vara på flanken. Alltså bara bordsgrannar till ena sidan av mej.  Dom hette Kattis Mörk och Mikael Hammarberg och båda är långt mer rutinerade zine-figurer än mig. Inte minst kände jag igen en del zine-namn från tidigare nämnda forum. Det var trevligt att heja på dom och lite stelt också.
Jag kände mig både som en deltagare och betraktare på samma gång. Jag såg samspel mellan människorna och en gemenskap som troligtvis utvecklats genom deltagande av tidigare mässor och forum och näthandel.
Jag kände mig som ett udda inslag. Okänd men i inte helt utanför.
Balunsen var välbesökt tycker jag och i omgångar kom det små flockar med människor och även vid mitt bord stannade många och köpte det ena o det andra. 10 sälj fick jag genom under dagen och en äldre herre blev barnsligt förtjust i Container 90s skiva så en sådan såldes också.
Några dagar innan Sthlm Zine Fest var jag hemma för ryggont/migrän och tyvärr dundrade huvudet lite under denna dag också och inverkade på helintrycket.

Trots migränen så var Sthlm Zine Fest ett äventyr utöver det vanliga och jag dätter betyg 4 zines av 5

Reflektion är att det är unga tjejer som dominerar denna kulturyttring och teman är ofta feminism och/eller sådant som unga oroar eller intresserar sig för.

Mina bästa fynd var ett gäng tröjor med tryckta slagord och läääänge villhöver-boken ”Mina Ögon!! Mina Ögon!!” som är en samlingsbok av numera kände Pontus Lundkvist tidiga fanzines och teckningar

Sen var det lite byteshandel här och där också. Så jag reser hem med försenat tåg och spännande läsning i ryggan

Heja tack för din rapport också Catinzebag, och kul du gillade fanzinet.

Här följer lite tankar om fanzinen jag fick tag på..

Kom hem med lite allt möjligt från Sthlm Zine Fest och i ett försök att sätta ytterligare en spotlight över dessa alternativa kulturgärningar ska jag försöka botanisera kring tidningarna.

****
DAKO, 1991-2017
Dikter av Benjamin Vallé
SBKH förlag
-
Dako är en, till formatet, liten tidning med samlade dikter från den okände poeten Benis som utgivaren Mikael Hammarberg i förorden presenterar med värme och sorg i anslaget. Benis, eller Benjamin Vallé, har lämnat jordelivet och denna samling består av poesi som givits ut tidigare samt outgivna. Det är rörande och fint av förlaget eftersom de inledningen utan omsvep erkänner att poesin som väntar är lika obegriplig som poeten tycks vara som person. Utgivningen är därför byggs av kärlek till det annorlunda. En hyllning och sorgeskrift till en förlorad vän.
-
Benis poesi är märklig. För mig inte begriplig och jag tror också att den säkert gör sig bäst om man har en djupare koppling till upphovspersonens varande. Tycker det bitvis är krystat trams men här och där glimmar det till en känsla att det ligger djupare tänk bakom de korta, raka dikterna. Den här exempelvis:

”SYNSK?
I trappuppgången ligger bebisen och skriker.
Synsk?
Vetskapen att en fluortant skulle tvinga honom att gurgla gjorde honom fet.”

Stilen påminner lite om den  nonsenspoesi som  John Lennon skrev. Lite Monty Python någonstans. Men mycket mörkare förstås. 

****
HELLRESER I-III
Årlig (?) antologi
Serier, bilder, texter med tema helvetet
Olika upphovsfigurer, Redaktör Kattis Mörk
-
Redaktör Mörk skriver i en spalt i Hellreser II att det finns en vilja att göra lika många nummer av fanzinet som det finns filmer i Hellraiser-serien. Omslagen till fanzinen är också tillskruvade versioner av skräckfilmernas omslag. Det är ett bra upplägg. Det verkar som fanzinen kommit ut årligen sedan 2021 men om det finns en årlig tanke ska vara osagt. Jag vet dock att 2024 ( nr 4 ) saknas och att jag gärna vill medverka i den om det blir en sådan.
-
Serierna, eller bidragen då det ibland rör sig om enstaka teckningar eller text, är av skiftande kvalité och innehåll. De är inte så väldigt hellraiser-kopplat men helvete kommer ju, som bekant, i lika många former som det finns individer. I de de tre tidningarna så trängs grubblar-ångest, festivalminnen, penisosäkerhet, fladdermöss-paranoia, krigsflykt, kollektivtrafik-panik och mörkar ögonblicksbilder. En del av sidorna väcker vånda och en del roar mig mycket.
I det smått kaotiska kasten mellan skaparnas olika uttryck så infinner sig en klarhet kring vad fanzines också är: ett verktyg för var och en att använda i vittnesmålet om just det egna unika sättet att vara människa. I Hellreser-serien är det alltså mycket spretigt men värdeskalorna är ointressanta för olikheterna är styrkan.

*****
SUBESHI - A world of fantastical creatures and Witches
och
OZ IN ALGERIA - A gueer retelling
utgivna av Flora Durnez 2024
-
De här två fanzinen är väldigt personliga skulle jag tro i vilka konstnären presenterar sig själv och sitt skapande. I Subechi lånar Durnez mytologiska historier som jag tror hon fått från sina utländska rötter. Historierna skakas om genom att hon sätter in sitt egna varande i det som berättas. Konstnärskapet i sig berättas det om i de målade bilderna. Intressant är det med mycket sidofigurer som presenteras. Roten är möjligen Algeriet och tyvärr är min vetskap om deras mytologi obefintlig så en del går mig antagligen förbi.
-
OZ in Algeria är uppbyggd på liknande sätt där Durnez vittnar om hur viktig ”Sagan om Oz” är för henne. Den sagan är jag mer bekant med så det blir lite mer förståeligt att ta del av hennes version av berättelserna från Oz. Allt är fragmentariskt men tycker det funkar okej.
Plus för att det ofta berättas varifrån inspiration till bilderna kom samt vilken teknik de e gjorda i och/eller vad de ska förmedla. Det blir en trevlig utflykt in i själva  konstnärskapet.

*****
GLOBSTER 2
ARISTASIA! - Den halvsekellånga historien om en kvinnoseparatistisk smisksekt
Stefan Petrini, 2023
-
Globster 2 är ett lyxigt och snyggt fanzine. Styvt färgomslag-papp och inlagan är snyggt upplagd och passande för innehållet.
Stefan Petrini är vass på att teckna serier såg jag på Sthlm Zine Fest och när jag kollar upp honom på nätet. Men Globster verkar vara ett fanzine, i var fall i detta nummer, som är en lekplats för ett av Petrinis andra intressen.i detta fall antar han formen av en hobbygrävande krimreporter.

Han säljer in det bra på omslaget: FLAPPERS! GUDINNOR! DATASPEL! DISCIPLIN! ..och även inne i reportage-skrivet så dras man lätt in i historien om de lite annorlunda hemmet för kvinnor i ett hus i en förort till London.

Det är gamla foton här och var som lättar upp textmassan men det blir efter ett tag lite för mycket beskrivningar och turer i det hela så intresset svalnar.

Heltäckande är det. Är reportaget ett byggt falsarium så det dock att klassa som genialiskt. Har inte kollat upp den saken ännu och tror inte heller jag ska göra det.

Jag satt ensam vid mitt försäljningsbord, vilket inte var så kul. Och mina bordsgrannar gjorde inte ens ett försök att vara trevliga.
Så jag satt och kände mig bortkommen bland en massa glada konstfack-tjugoåringar. Jag vet inte om jag är ovan vid att vara ute bland folk, men jag satt och kände mig väldigt misslyckad och utgick ifrån att alla tyckte att mina små tidningar var oerhört töntiga.

Och i början av dagen gick försäljningen trögt (och ja, jag tog det personligt), men det kom i alla fall en exil-sandvikare (ingen jag kände) och köpte min bok om kulturföreningen Back Beat Bolaget. Jag gixk inte runt så mycket, delvis för att jag inte ville bli frestad att köpa en massa 'zin, men jag pratade i alla fall lite med Fredrik Jonsson när han kom förbi mitt bord.

ABF-husets restaurang där jag åt god sopplunch under Zine est 2023 hade stängt så jag fick gå till Copp och köpa en falafelwrap och en vanilla coke. Efter maten lade sig mindervärdeskänslorna något och jag fick faktiskt sälja ett par fanzin och ett par serieantologier. Det bästa med dagen var en tjej som blev så fascinerad av mitt Aristasia-fanzin att hon bytte till sig det trots att hon inte kunde svenska. Hon kunde läsa lite danska och tänkte traggla sig igenom fanzinet med en översättningsapp. Det kändes bra!

Sen mot slutet av dagen gick jag runt och pratade lite med folk härifrån forumet och bytte till mig några 'zin. Det var trevligt att ses, förstås, även om jag inte var på något supersprudlande humör.