Musiktipsar-tråden (Sida 6 av 7)

Kan väl tipsa om Kjell Höglund, alltid ett stående tips. Kör många olika artister när det är duschning på jobbet. Townes Van Zandt, Tribe Called Quest och Kinks - Green Preservation Society körde jag en hel del för något år sedan. Ibland blir det stökigare grejer. Prövat Embrace och Rites of Spring som är lagom stökigt.
I helgen lyssnade vi på The United States of America, som funkar jättefint i de lugnare låtarna. Ljudkollagen med diverse Americana som spelas brötigt och stökigt a la Charles Ives är ganska jobbiga och blir rädd att brukaren ska bli stressad men det gick ok.
Imorse blev det just Kjell, Doktor Jekylls Testamente. Han måste varit gammal existentialist, den gode Höglund. Återkommer ofta till det egna ansvaret och svullna Egon, hur hybrisen och självömkan brister när människans ställs inför "Sista Striden", som första låten heter, och sånt. "Höglund har blivit gammal" är en fantastisk låt.

Faktiskt aldrig lyssnat särskilt mycket på Neil Young även om jag tycker han är bra. Hade min gubbrockperiod i tonåren. Det började med Dylan och sen Waits osv. Men sugen på att höra mer av Youngs syntplatta, den är rätt bra!..

Waiting Around To Die var det första jag hörde med Van Zandt. Gillar hans roliga låtar också, Fraternity Blues till exempel. B-pappa tipsade om Loudon Wainwright III för ett tag sen och han och Van Zandt har lite likheter när de är på skoj humör, men Wainwright verkar vara på det humöret allt som oftast.

Ja nu gubbar vi loss. Wainwright går varm här, kan verkligen rekka låten The Swimming Song, tycker det är en av de bästa låtar som nånsin gjorts. Såg Neil Young live på Roskilde 2008, skrev lite om detta i en text nu. Var verkligen värt att köa i nästan 30 grader i fem timmar typ, för att få stå längst fram. Minns hur han sen var två timmar sen pga extra soundcheck men ett stort minne är hur han körde en låt som heter Mother Earth eller nåt på en jättejävlastor typ orgel han hade på scenen. Absolut topp tio konserter och en av de mest högljudda jag varit på. Det var verkligen helt otroligt.

Och detta har väl alla sett, Neil Young + DEVO.

https://www.youtube.com/watch?v=clR-KJXk7DY

Asså minns att Guitarred and feathered volym 2 tyckte jag var bland det ösigaste jag hört. Om jag minns rätt. Eller var det ettan? Nä nog tvåan. Perfektion.

Kul nu att Sewer Election spottar ur sig bra skivor. Iofs, det är som vanligt det, under de senaste 10-15 åren eller vad det är....

Aldrig hört talas om Rebby Sharp. Intressant! Är det kassettjox som Chocolate Monk eller mer Sentridoh?

Ja, men det var Guitarred volym 1. Toppen-noise.
Inte blykoll på allt Dan hållit på med men mycket är riktigt bra.

Jo men, jag tyckte första Facenag är riktigt vass ändå. Som en gladare, spexigare Sweat Tongue eller vad de heter.

Om Entré läste jag i den tjocka boken "Malmö stads historia 1990-2020." Jag är själv med i den boken (är egentligen två böcker, jag är med i andra volymen och skriver om Seriestaden), så har den hemma. När jag var på släppfesten/middan för den, nu i december, hamnade jag bredvid några gubbs från stadsbyggnadskontoret. En av dem bodde på Värnhem (där Entré finns) och fick höra rätt snaskigt bakom-scenerna-skvaller om hur Entré vansköts. Väldigt speciellt att vara på Entré. Jag var där i december och letade efter ett bra ställe att få i mig lite lunch. Men var nästan helt öde på Entré. En gubbe gick in på nåt bufféställe och fick skrika högt "Hallå!" för att personalen som nog halvsov/slackade inne på kontoret skulle fatta att det otroliga hade hänt - nån ville äta hos dem. Blev ingen mat för mig på Entré. Gick runt i ett slaskigt Värnhem, bland porrbutiken Grottan och Vape Shopes och det där sorgliga busskursstället. Blev till slut att jag åt en falafel.

Men ja, Entré är speciellt. Wikipedia-artikeln tecknar en rätt bra bild av hur dåligt och ogenomtänkt hela grejen är: https://sv.wikipedia.org/wiki/Entr%C3%A9_Malm%C3%B6

Sentridoh (eller ptja, Folk Implosion då) har faktiskt getts ut på Chocolate Monk. Så där! Men Rebby Sharps-skiva är utgiven av Shimmy Disc, så är lite i samma stil som Bongwater. Mer 90-tals-lo-fi. Mycket roliga ljudkollage och lattjande med kassettband. Men med tydliga poplåtar, annars skulle jag nog inte lyssna så ofta på det. Gillar att tralla med.

Dragon Gate är mycket maffigare än Entré. Men är väl lite samma andas barn - fullständigt felaktiga satsningar.

Kramer har väl inte producerat "Fun"? Var inte det Paul Leary från Butthole Surfers? (Kalenderbitarn rider igen) Han producerade första Low-skivan och Galaxie 500. Drömsk lo-fi. Hans egna band Bongwater och hans sologrejer är mer kassettkollage och jox.

Kramer producerade också Artistic Vice, som nog är min favorit med Daniel Johnston. Köpte Fun när jag var ung och grön och började upptäcka Johnston och var inte direkt hänförd. Rätt intetsägande indiepop. Minns typ ingen låt från den skivan nu. Gick ju inget bra för honom på storbolaget heller (var det Warner?).

Daniel Johnston hamnade på Atlantic. Var ju 1994, när Nirvana var stora och allt som Kurt Cobain gillade signades på stora bolag. Typ Melvins och sånt också. Gick ju inte superbra för nåt av de banden/artisterna. De droppades rätt snabbt. Melvins fick väl ändå göra 3 skivor på Atlantic.

Kan förstå vad du menar, Tommy. Håller absolut inte med, men fattar grejen att tycka att musik du inte gillar låter likadan.
Ramones gjorde inte alls samma låt om och om igen. De gjorde några bra låtar/skivor och sen kom 80-talet och allt blev överlag såsigare och sämre. Rätt stor skillnad mellan låtarna på "Rocket to Russia" och "Brain Drain", t.ex. En skiva är fartig och kul, den andra jättetråkig och oinspirerad (bortsett från "Pet Semetary", enda bra låten på skitskivan "Brain Drain"). Men om du inte gillar grejen från början så är det ju lagom kul att lyssna på det. Jag gillar verkligen inte alls AC/DC och det är lite samma för mig där - finns säkert  anledningar att folk gillar tidiga och tycker senare AC/DC är lite mindre bra, men för mig låter det som samma intetsägande kött-och-potatis-rock som de spottat ut sig under hela deras alldeles för långa karriär.

Vissa band jag gillar kan verkligen låta snarlika hela tiden men ändå vara extremt bra. Som Minutemen. Låtarna är varierade men det kanske är den avskalade produktionen som gör det. Iofs sticker låtar som Cohesion och Corona (häpp! Jackass intro-låt) ut.
Lite samma med Meat Puppets. Gillar de två första albumen jättemycket men sen blir det tråkigt trots att det låter ungefär likadant.
Ramones är väl mästare på att låta likadana nästan hela tiden och blev riktigt dåliga när de skulle ta in hårdare rock och även Phil Spectors ljudväggar på 80--talet? Är inget stort fan, hade bara en dubbelsamling på CD som jag köpte på rea på Åhléns när de fortfarande hade skivavdelning i Piteå.

Ja, Fun kanske är Johnstons tråkigaste album? Life in Vain är enda låten som jag minns från den.
1990 har däremot några av hans största låtar. Lyssnade lite på Artistic Vice efter din rekommendation Lars och den är ju riktigt bra. Bra band och helgjutna låtar rakt igenom.

Johnston är ju ändå väldigt musikalisk i outsider-Träsket, åtminstone om man gått vidare till Wesley Willis och Jean Dubuffet eller typ Suckdog och sen går tillbaka och jämför.

Jag spelade saxofon i ett "skaband" strax innan millennieskiftet. Vet inte om det var så mycket ska egentligen, mer ett försök att samla en salig blandning av influenser i ett småstadsband. Men jag lyssnade väldigt mycket på ska då, både jamaicanskt 60-tal och brittiskt 80-tal. Det är nog fortfarande den musiken som är basen för allt jag gjort efteråt, speciellt det lite avslappnade förhållandet till rytm och tonalitet (Lester Sterling spelar saxofon precis så desperat, ostämt och i otakt som jag tycker att det skall låta).

Vi startade bandet när vi gick i åttan och spelade ett par år. Vi hade inte toppenbra koll på influenser, så vi var nog ganska oortodoxa. Dels var det ett par år innan det gick att hitta musik på nätet på ett vettigt sätt, och dels så fattade vi inte att det skulle vara på ett visst sätt. Jag har tänkt mycket på det, att om vi hade bott i till exempel Stockholm, så hade vi nog varit mer traditionella, eftersom folk hade haft mer koll på hur det "skulle vara". Precis som du säger, så var man hela tiden tvungen att kompromissa mellan metalgitarr och jazzorgel för att alla skulle trivas med hur det lät. Men det blev ju också mycket roligare!

Det är roligt det du säger om saxofon, att det kan vara så himla olika. Det gäller ju andra instrument också, framför allt gitarr kanske, men det känns som att just saxofon verkligen kan vara ett så hatat instrument. Personligen så tycker jag att alla blåsinstrument är som bäst när de låter lite sorgset, och tycker att det är lite knäppt att sax har fått vara ett sånt machoinstrument i perioder (kanske framför allt på 50- och 80-talet). Men det kan låta väldigt fint och ledset också!