Alla gånger folk blev sura/ledsna

Jag har ställt in ett helt nummer av Paddsatan för att det rörde upprörda känslor på flera håll och kanter redan innan det ens var klart. temat var "provokation" och det lyckades jag ju med, men inte att det skulle bli så massivt som det faktiskt blev så det blev för mycket. Sen dess har jag faktiskt inte en enda gång haft som ambition att chockera, det var väl mitt wake up-call att sluta provocera och tramsa för hårt. Trams är bra och kul och det ska man tillåta sig, men utan en tanke bakom så blir det ju bara skit i längden. Jag tror faktiskt jag hade varit obekväm av det numret idag, om det faktiskt blev av. Detaljer om innehåll lämnar jag därhän men några av er kanske såg nåt utkast osv? Jag räddade undan några saker till ett annat nummer men det var ju omgjort och omskalat.

Förutom det vet jag inte riktigt faktiskt..

när jag gjorde mitt första fanzin 2006 (sjølstyrt liv #1) hade jag en översikt över alla band som på något sätt var i "scenen" i min hemstad bodö och lite vad jag tyckte om dom. ett av bandet var ett opera-metal-synth-aktigt band (typ nightwish influerad) som hette sorgoth med en sångare som hade lite svårt att sjunga rent. så jag sa väl vad jag tyckte om dom. och det var nu när jag läste det på nytt en riktig sågning a la tonåring tycker till och är ganska rak. (den börjar med "sorgoth är helt förjävlig") men jag hade ju sågat andra band också, det var ingen uthägning. sångaren skrev sen till mig att hon var jätteledsen över att jag skrev så då hon inte fattade vad ett fanzin var och trodde att det var bodö hardcorefestival/hardcore-scenens officiella organ och att det var orättvist att de var det enda bandet som jag inte hade skrivit positivt om. försökte förklara att det ju bara var en liten tidning jag själv gjorde och att det ju var mina åsikter men tror att de redan sen innan kände att de liksom inte var koola i scenen och att detta blev som en extra push.

hade rätt dåligt samvete över det för hade väl inte tänkt att jag hade så mkt makt då jag bara var en ungdom som skrev i ett fanzin men det var ju int så många andra fanzin och i efterhand har jag ju fattat att jag nog hade mer makt/social status än jag själv förstod. och ganska tråkigt när det redan var så få tjejer i scenen att inte peppa syskonskapet. bra att hon ändå tog upp det för tror jag tänkte mycket mer efter det på vad jag liksom skickade ut.

Jag har nog framförallt lämnat ut och tyckt till om personer jag känner på ett sätt som inte varit sjyst utan att fråga dem först.
Känner djup skam ännu idag.

Mindre skam för taskiga recensioner, det är ju bara min åsikt. Flyktsoda och Autotrof har ju använt min sura kritik som honnörsord vilket faktiskt värmer.

Ja! Sånt där är roligt. Roligt med de pliktskyldiga icke-responserna (sic).
Jag hade med en väldigt skeptisk recension av Masken där han typ sågar Hunden som pretentiöst blaj på baksidan av ett av mina senare nummer. Det kändes faktiskt upplyftande.
I brist på hyllning vill man bli sågad. I brist på sågad vill man ha pliktskyldig snällhet. Eller nåt.

Minns att jag kallade en kompis barndomsort för white trash i ett nummer. En problematisk term men tyvärr ganska användbar och jag menade egentligen inget negativt med det. Har bara tänkt mycket på skillnaden mellan städad arbetarklass som gärna sparkar nedåt och är osolidarisk och en mer riskfylld arbetartillvaro med osäkra jobb, osäkert boende, trasiga familjeförhållanden och missbruk. Det ena är inte nödvändigtvis sämre än det andra, vilket min egen familj är ett exempel på. Jag borde inte använt den termen eller alls beskrivit dens familj egentligen.

”Man vill bli hyllad, i brist därpå kritiserad, i brist därpå känna någon annans pliktskyldiga artighet, i brist därpå känna passiv aggressivitet genom att ghostas. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst. 40:- plus frakt.

SKÄMS för mycket för att säga Tommy!!!!!!!!!

Mitt första "fanzin" var skoltidningen Skolan brinner som jag och mina freaksvänner gjorde i högstadiet istället för att lära oss verb och adjektiv och sånt trök. Också det enda zine jag fått problem med tror jag, för jag gjorde karikatyrer av en lärare i varje nummer (tror det blev fem eller sex nummer). Kemiläraren blev arg för hen blev en gås (gissa namnet) och biologiläraren blev ledsen pga ångor som ångade från hens mun... Japp japp, tur man växte upp innan www blomstrade kan jag ju säga bara.

Vilka historier!
De där långa långa breven skulle man vilja läsa Kattis! Vore magiskt att göra till ett zine.

Haha, tur att du bara trollade i skolan achmed! Antar att tidningen cirkulerade friskt i skolans lokaler?

Vi hade en officiell tidning på gymnasiet som gjordes av mediastudenterna. Den var tråkig men fanns överallt. Skrev lite pretentiösa krönikor i den. Inget upprörande men skruvade på anarkism/anti-kapitalism-kranen rätt ofta. Önskar jag hade kvar nåt ex ändå.

Har ju länge tänkt man skulle göra zine av gamla anteckningsböcker och sånt. Scanna och klippa och ha sig. Dra ut någon historia ur det. Hur blev man som man blev? Leta i spåren.

Ingen lär ju bli arg över det såklart.