Lästips (Sida 6 av 9)

Läste aldrig Borås Tidning, trots att jag bodde där i över 4 år (tänkte på hur länge jag de facto bodde i Borås och fick nästan andnöd när jag tänkte att det var 4 år, allt som allt. Eller närmare bestämt 4 år och 7 månader. Jag försöker radera känslan "ånger" från mitt känsloliv, men... ja, det var alldeles för lång tid. Men så kan det gå). Men varför vill du inte dela BT? Är det för att den är borgerlig (som typ alla kvälls- och dagstidningar, i varierande grad) eller finns det nåt annat sopigt som det gör sig skyldiga till?

Roligt att de skriver det "fansins." Kul att den skrivningen får spridning. Hanna P:s fansin borde jag köpa. Det verkar bra. Men lite trist att hon nämns i samma andetag som Moa R. Jaja.

Lästips på denna fantastiska flashbacktråd om snåla människor. Antagligen har dom flesta omnämnda funnits på riktigt för mycket dumt är ju svårt att bara tänka ut med sin egen fantasi liksom, det händer ju varje dag i verkligheten hela tiden!

En favorit: "Äter två mackor hos samma kille en gång med hans brorsa, vill ha betalt för äggen på mackorna ett par dagar efter."

https://www.flashback.org/t2014617

Haha lite sjukt... Men på ett sätt smart present för man ger ju nån ändå en läsupplevelse som man kanske inte skulle fått själv? Kanske bara jag som försöker vara lite för snäll?

Kul med bib-boken! Ska berätta den här för kollegorna.

Denna tråd måste vi ju börja använda!

I år har jag läst två bra böcker som kommit i år:

Seeds and stems av Simon Hanselmann som kom precis nu och innehåller serier som bara gått i fanzines. Drömserien om när de överdoserar på sömnmedicin och drömmer är riktigt bra.
Sen kom ju faktiskt Inkörsporten på svenska i år också som Michelinmannen producerat :-) Men det är ju ingen "ny" bok på det sättet.
https://www.adlibris.com/se/bok/seeds-a … 1683963097

Sen läste jag nyligen Sjón "Rågblont hår, grå ögon"  https://www.adlibris.com/se/bok/ragblon … 9186703981 som är en riktigt bra - men väldigt kort - bok om en isländsk ung man som blir nazist efter kriget och vill starta en lokalavdelning av nordiska rikspartiet på Island, innan planerna får ett abrut slut.

Håller med dig om att Hägg är väldigt imponerad av märkligare saker, som maktgalna Påvar och fascister. Kul att du läser honom, han skriver väldigt bra tycker jag.
Har du läst hans Mussolini-biografi? "En studie i makt" Den är riktigt bra, typ bästa som skrivits på svenska om Musse faktiskt.
Men Göran har väldigt svårt att inte låta sig slukas med och fascineras av Mussolini, och liksom lägger vikt vid att det var Hitlers fel allting och att Mussolini var kass på krigspolitik och strategi vilket gjorde att de målade in sig i ett hörn mer eller mindre i onödan med fallet Grekland, och Hitler hjälpte till... men inte villkorslöst, utan att Italien skulle ingå i deras planer på att ta över världen.
Man fattar ju det själv, varför hakade Italien på när de fick noll i utbyte av nazisterna? Det enda som hände var att en massa italienare dog på östfronten och i andra slag och det bidrog till fascismens totala sammanbrott i Italien. Jag tror att fascismen i Italien hade gått samma öde till mötes som med Peronismen eller Falangisterna; de överlevde kriget och än idag är en levande del av det politiska samtalet och livet, och inte är lika slängd på historiens sophög som i Tyskland... om de hade gett fan i att invadera Grekland och gasbomba Etiopien, då hade omvärlden inte vänt ryggen (t.ex Churchill var djupt fascinerad av Mussolini) och då hade inte Tyskland varit det enda land som velat ha med dem att göra.
Men det är ju lätt att spekulera om i efterhand, såklart..

Och apropå Göran, hans bok "Ett alldeles särskilt land" är en mycket bra historiebok över Italiens uppkomst, konflikterna mellan nord och syd, maffian, fascismen, industraliseringen och så. Även i denna bok så spekulerar Göran om hurvida Mussolini hade blivit dömd eller ej i rättegång efter kriget, om han hade överlevt.

Jag läste precis ut Skymningstid av Henrik Bromander (släpps i mars) klassisk polisdeckare av Sjöwall/Wahlöö eller GW:s snitt. Riktigt kul att Bromander skriver i dåtid och skriver en bok som i princip helt bryter med de traditioner han befinner sig i, förutom några inslag som bara "Just ja. Det är ju en Bromander".  Absolut en spännande bok.

Nu har jag börjat lite smått på "Den gyllene paviljongens tempel" av Yukio Mishima, la upp på instagram att jag läser den och det är nu totalt tio personer (!!) som har satt sig på att de vill låna boken. Svår att få tag på och mytomspunnen författare. Finns ju en väldigt bra film om hans liv, producerad av George Lucas.

Ja Mishima är fan great, säger jag utan att ha läst nåt, haha. Minns att när jag och larsesq och saftgay var på loppis i Borås hittade jag en asfin Mishima i udda bokformatsstorlek för 15 kr, nyutgåva i toppskick men jag KÖPTE INTE. Bittert. Har ju iaf sett filmen och den är storslagen, musiken av Philip Glass är extremt suggestiv. Jag tycker att Mishima är otroligt inspirerande, finns mycket att fundera över i hans liv och livsverk.

Läste igår Gå med mig till hörnet av Anneli Furmark. Lär nog säga att det är den bästa serieromanen jag läst sen Smålands Mörker av Bromander. Lär rusa på toa nu så blir ingen längre utlägg än så, haha, men fan läs den.

Tycker iofs att Inkörsporten, Hanselmann, var riktigt fin också, den hade djup och bredd.

Väldigt taggad på Bromanders nya. Gillar ju thrillers och sånt. Och vill läsa nya Anneli Furmark, Coco Moodysson och "Återvinningscentralen". Verkar vara väldigt bra allihopen.

Oj, minns inte Mishima-boken på loppisen i Borås. Fränt. Har en del Mishima-böcker hemmavid (bor med en som har massor av böcker och gillar att snacka om sina svåra böcker, på ett ABF-farfar-sätt). Inte ens sett filmen. Det enda om Mishima jag tagit del av är "Sun and Steel"-låten med Iron Maiden. Minns Bromanders text i Svärdet där han besöker Mishimas grav. Den var fin. Men kanske borde låna nån bok av Mishima från den jag bor med.

I övrigt försökte jag plöja "Hjärtats ljus" av Ulf Lundell igår. Läste väl 60 sidor, men ger nog upp. Det händer liksom inget. Bara massa män i typ min ålder som snackar om Kvinnan och Konsten sida upp och sida ner. Jag tänker sällan på Kvinnan eller Konsten på det sättet, så väldigt lite igenkänning. Jag ger er alla höjdpunkten i boken:

"Jag hade stånd. Eller snarare motstånd. Jag tog tag i detta motstånd och lyfte mig själv varsamt upp från sängen och ledde mej ut på balkongen igen, planlöst utforskande snön och dimman. Kuken därnere tittade upp på mej. Telefonen ringde. Fortfarande med handen knuten runt motståndet gick jag in och satte mej på sängkanten och det ringde igen. Eftersom jag var och är av normallängd hade jag ända tills jag var tjugofem alltid betraktat min kuk som varande av samma förbannade normallängd, det vill säja att det var för mej smått obegripligt med hetsen i tidningarna angående kukars centimetrar. Men när jag var tjugofem mätte jag den ändå bara för att få det konstaterat, eller mest kanske bara för att få den mätt så att jag kunde tänka på den som varande si och så lång. Den var för kort. I alla fall enligt en utmattad tröstare i en insändarspalt. Ungefär två centimeter för kort. Det tog mej fem år att komma över den chocken. Om jag har gjort det än. En för kort kuk är ändock en för kort kuk och är den inte för kort så är den likförbannat kort. En kort kuk. Vem fan vill ha en kort kuk? Jag satt där vid telefonen och höll i denna korta kuk som envisades med att stå. Den skämdes väl för sin korthets skull. Därför stod den. Jämt och när som helst. På bussar och hissar och på badhus. Närhelst den kände sej begabbad så reste den sej. Kort och trubbig visserligen, men den stod. Ju mer sprit jag drack desto styvare blev kuken. Ett verkligt mirakel. Denna kuk höll jag i nu och telefonen ringde för tredje gången och jag tyckte inte att den var min alls. Kuken alltså. Den hörde liksom inte hemma i min begreppsvärld. Jag var jag och kuken var kuken. Häruppe, därnere. Hjärnan kontra ståndet liksom, motståndet."

Sen börjar huvudpersonen snacka med sin killkompis och det blir samma tragglande igen. Kvinnan och Konsten. Nej, du får återvända till loppisen igen, kära bok.

Haha, Uffe alltså. Man tror ju inte det är sant, som en parodi på sig själv. Ska vi skriva ett svar på den passagen? Kukpassagen.

Har nån fler Mishima-roman på pocket som jag köpte i England, på engelska såklart. Varför tycker vi han är så inspirerande? Kompromisslös såklart och konstnärligt driven. Och inte rädd för att offra allt. Men klart jag inte skulle vilja se japanska kejsardömet återupprättat. Är han inte fascist egentligen, som Evola?

En grej med vänstern som vi tappat, känns det som, är förmågan att berätta en lockande historia. Vi ser kapitalet som det här enorma monstret men alla ideal vi använder och tänker ska motarbeta det är gamla och daterade. Högern kan ju verkligen berätta galna historier. Sovjet hade ju framförallt en lockande historia. Till slut ledde det till total illusionsslöshet när verkligheten skavde för mycket men mycket lidande kunde folk orka sig igenom i strävan mot det klasslösa samhället.