Corona-tråden (Sida 3 av 4)

Hoppas med att det kommer kanoners. 4 veckor av slit och släp på jobbet klarar du av. Heja! Skogen och Creeendence är verkligen livet på en pinne. Idag väntar jag på att några gubbs ska leverera en bokhylla. Har slängt en trasig byrå, dammsugit och varit så ordentlig så. Allt för att bokhyllan ska känna sig välkommen hit, som den har kommit hem. Tänker att den kanske är lite blyg när den kommer hit. Inte ovanligt att en bokhylla kissar lite på golvet första gången den är i sitt nya hem.

På tal om Stockholms negrer läste jag (och visade även för Tommy igår) denna insändare från Seriemagasinet#5/1989:
"Spola Stockholms negrer!
Det var skönt att någon äntligen tog upp det som den s.k. rockgruppen Stockholms Negrer håller på med.
Jag kan inte förstå att någon kan köpa sådan smörja. De försöker bara på ett billigt sätt skapa antinationalistiska känslor hos ungdomen.
När jag var ung lyssnade vi också på rock n' roll, som våra föräldrar tyckte var upprorisk, men det här är något helt annat. Det här är ett sätt att skapa hat mellan folkgrupper, och kanske fram för allt, mellan far/mor och son/dotter.
Efter att ha sett Stockholms Negrer på TV talade jag med min son mycket länge och förtroligt, och till slut kom vi fram till att vi skulle kasta Stockholms Negrers skivor i soptunnan.
Och är du själv ett s.k. Neger-fan, tänk efter ordentligt om det inte finns bättre musik att lyssna på.
Du kommer att upptäcka att du mår bättre om du gör som vi och kastar bort deras skivor.
(...)
Elvis for ever"

Över lär det ju inte vara på ett bra tag. Men jag vet inte om jag vill vara en sån som "Deeet hääär är det nya normala!!!!" men vi kommer ju behöva leva med att det härjar runt och sprids och hålla distans till varandra och så vidare. Absolut. Jag är dock glad att det börjar bli mindre rädsla för att dö och människor börjar lugna ner sig. Det var ju helt snurrigt där i våras, när det låg i luften, alla skickades hem, folk började dö och ingen visste något. Jag gillar också att jobba hemifrån och det pratas mycket om det på radio, jag tror DET kommer bli mer "det nya normala"

Jag var lite förkyld i fredags så jag fick stanna hemma hela helgen, vilket jag aldrig gjort om det inte vore för pandemin. Pratade med min chef idag och hon sa att jag borde gått och testat mig innan jag gick tillbaka på jobbet. Fick en isande känsla i magen men sa att jag var symptomfri måndag och tisdag, vilket också är sant. Hon godtog det som lämplig skyddstid.
Känner ni att ni kan leva i stort sett som vanligt när samhället börjar öppna upp?
Jag märker också att folk är mer avslappnade och samlas i större skaror på stan och det är mer trängsel i mataffären och så. Har flera i min familj och min sambo som är i riskgrupp så det blir snarare ett större orosmoment att folk börjar samlas och trängas mer. Jag går på stan och i affären och så men att typ äta ute känns inte aktuellt, och ska man  träffa nån som varit ute och rest tänker vi på socialt distansering och så. Ska träffa en vän som flyttat söderut i helgen och har bestämt att vi ska ta varsin bil dit vi ska för att kunna hålla avstånd. Blir lite avundsjuk på folk som reser och kan ta viruset med ro.

Har inte åkt kollektivt mer än någon enstaka hisingsbåt sedan coronautbrotten. Är rätt ledsen över att inte ha åkt de nya M33:orna ännu. Ska fira när de släpper på avrådan att åka kollektivt med att åka runt ett helt varv med 6:an som är den längsta turen tror jag (i tid iaf)(om 33:orna går på den linjen vet jag inte).

Känner att man hade ganska bra spelblick här i höst och förstod att det inte skulle bli bättre med coronen. Så hade förberett mig för att det skulle bli tuffare restriktioner. Enda skillnaden är att nu har jag inte varit på kontoret alls (förutom en gång förra veckan då jag behövde skriva ut ett papper) utan jobbar hemifrån helt och hållet. Men det är fint, man myser på.

Absolut, man behöver sina dagliga promenader. Särskilt nu när man jobbar hemifrån och sitter och arbetar med datorn i ett köksbord. Inte optimal arbetsmiljö. Därför ännu viktigare att gå ut och prompa av sig lite grann. Fint att ni kollegor kan motivera varandra till något positivt och hälsosamt!

Jo, jag fick lite grejer på posten + frimärken! Tack och bock, det var snällt. Blir alltid glad när jag får post. Evigt tacksam.

jag känner nog mest bitterhet och ilska egentligen. har helt tappat hopet om mänskligheten och att vi någonsin skulle kunna skapa ett solidarisk samhälle. ett där vi gör allt vi kan för att hjälpa de som inte kan. blir så ledsen av att tänka på alla i riskgrupp eller alla som inte har vänner som inte har träffat andra på snart ett år och hur alla andras liv bara rullar på. att vi offrar dom för att det inte ska bli för obekvämt för oss. det är väl inte så chockerande egentligen men bara så sorgligt när det märks av.

sen känner jag mig också så otroligt ensam och uttråkad. jag hade inte riktigt ett socialt umgänge som var tight innan corona så det folket har ju sin egna lilla coronabubbla och nu är vi ju tillbaka till att bara umgås med dom som vi bor med (som har helt olika sociala behov än mig som är rätt extrovert)  eller om någon som har bil kan köra ut hit för att umgås utomhus för poängen blir ju som borta om jag tar kollektivtrafiken in till stan. börjar undra om det ens hjälper att jag gör allt för att begränsa mig och hjälpa till för att stoppa den extrema vårdkrisen i typ hela landet och sen när en måste åka till stan för att vara på jobbet eller göra månadshandlingen se att typ ingen gör det samma? det är fan ingen skillnad ALLS på stan och shoppingcentrumens parkering är konstant full och folk håller inte avstånd (men smiter förbi i ingångar när en väntar på tur) och jag blir bara så arg och less och det känns som att det aldrig kommer ta slut. som att folk inte fattar att det är KRIS. och att vi riskerar att sätta oss i lockdown om det inte vänder.

jag har bara så svårt att förstå hur andra tänker när dom gör andra val? (det är ju ett problem jag har generellt men nu finns det ändå ett gäng riktlinjer som gäller för alla) är jag orimlig som blir bitter och arg och tycker att folk borde hålla sig hemma? jag fattar ju att det är skitjobbigt att vara isolerad och så men ju längre pandemin pågår ju längre ökar risken för att de som tvingas vara ensamma typ tar självmord.  och det skulle ju kunna bli så mycket bättre om alla hjälptes åt. gå så mycket fortare.

tycker det är svårt att skriva det här också för det råder ju en sån extrem individualism i samhället att en int får säga ifrån om sånt. då skuldbelägger en blablabla. men jaha! det är väl värre att folk dör eller förlorar sina nära eller tvingas vara totalt isolerade tills det är slut än att någon mår dåligt över att dom har varit osolidariska????

jaja det var min rant. så less och misantropisk för tiden även om jag försöker vara positiv och göra min yoga och fokusera på annat. kom gärna på andra perspektiv/tröst/pepp/förslag på hur jag ska tänka/göra!!!

längtar tills jag får umgås och träffa alla er fanzinister iaf!!!

låter gott! jag gjorde katsu sandwiches/onigirazu häromdagen. en ny favoritmat. det är som en sushimacka. en gör ett paket som en delar itu och sen her på sås. jag gjorde med friterad tofu, vitkål, morot och gurka. en kunde ha dom i kylskået i fyra dagar och om en gör på grötris blir det ju rätt billigt också (och kan ju göra någon röra på kikärtor eller annat billigt om en vill snåla å tofun)

så det ska jag nog göra och experimentera med.

kolla här för inspiration (jag gjorde bara såsen från receptet men sjuuuukt gott)

https://www.myveganbeli.com/vegan-katsu … onigirazu/

Tråkigt med allt ja, ane. Vet inte om jag kan komma med några nya infall eller så. Hur mår du nu?

Men du gör ju iaf så gott du kan och det är ju superbra och värdefullt.

Man får försöka att mysa på så gott man kan! Rutiner tror jag stenhårt på, oavsett om det är coronen eller inte. Man måste hitta sin fina och lugna lunk. Sedan köra på det.

Nya restriktioner, hur påverkar de er?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har- … iktionerna

För min del så sällade jag mig till skaran som har munskydd och köpte ett nere i mataffären. Sen bunkrade vi upp lite så man kan hålla nere handlandet så gott det går. Jobba hemma gör jag redan och numera erbjuder mitt jobb oss att de kan köra hem kontorsutrustning så vi lär ju bli kvar hemma ett braaaaaaa taaaaaag till känns det som. Det har dock hörts lite om just detta, att man räddar undan kontoristerna för det var minsta möjliga åtgärd, medan skydd för alla andra som inte jobbar vid en dator lämnas ganska mycket vind för våg. Jo, man ska ha munskydd etc på jobbet men det verkar ju inte hjälpa fullt ut som en isolering faktiskt gör. Väldigt intressant att man lägger massor av krut för att kunna göra så bra anpassning som det går för näringsliv, medan kulturen är bara att stänga ner och arbetare? Ja de som inte kan jobba hemma kan vi offra. Då blir det massa jobb över som vi sen kan ta åt oss äran att ha skapat, typ.
Just kulturpolitiken är helt uppåt väggarna, allt ska stängas ner och det skjuts in stödpengar, men det långsiktiga är ju förstört. Det vet ju alla att en verksamhet som levt på stödpengar och inte eget kapital/resurser kommer ha skitsvårt att klara sig när mattan dras undan. Låt säga att stödet för teater X gör att teatern inte går under, men sen när det är lugnare ute och stödet stoppas, då ska man börja om från 0. Och alla pratar om att en följd av pandemin blir att vi kommer bli mer vaksamma/medvetna etc, och då kommer ju knappast varje stol fyllas på varje evenemang som tillsätts för att "det kanske kommer tillbaka". Och så blöder kulturen pengar och har inget eget att ta av och det finns inget mer stöd att få.
Livsfarligt det där, med konstgjord andning i form av pengar.

Och gymet har man slutat gå till, vilket faktiskt har ersatts av världens bästa syssla: Långa promenader. Det är gratis, lättare att utföra och känns inte som att man slösar sitt liv när man är på ett gym. Man kan lyssna på dokumentärer och poddar och behöver inte ens ha träningskläder! Jag började gå dagligen när mitt jobb hade en gå-fem-km-om-dagen-tävling. Jag ska ju överdriva så jag gick en mil om dagen istället. Och har fortsatt det. Numera bor mamma närmare mig så jag kan gå hem till henne på en ganska precis en timme och en kvart. Då får man en rejäl promenad, får se södra Stockholm, en härligt trafikerad bilväg och gud vet allt. Så nu går jag varje dag efter jobbet, minst 6 kilometer och som mest har jag gått 14 km. Och då slutade jag för att klockan blev för mkt och jag borde sova, men någon dag ska jag prova på att gå 20-25km i en promenad. Det vore riktigt roligt.