Detta forum kanske är till för att kritisera och diskutera fansins. Eller så bör jag kanske bara stoppa mina åsikter i en svart säck? Ibland kan det ju kännas så. Gå runt och andas och ha en massa åsikter. Vem orkar bry sig? Men jaja, jag har ju kontinuerlig e-post-kontakt med mister Norrlands-Johnny, Hunden på detta forum, och skrev så här om hanses senaste fansin - Hunden som vägrade dö#17:
"Gillade nya Hunden. Bra nummer. MEN! För mycket analt musikprat. Intervjuer om utrustning och musikskapande och annat tradmusikzine:igt är inte det jag gillar bäst med Hunden. Svårt att hänga med. Slöläste bara frågorna om syntar och sånt. Hade varit kul att höra mer om Per-Arne Hognerts påstådda outsiderskap.
Liverecensionerna lever upp när du går från att blott beskriva hur det låter och öppnar upp för mer reflektioner. Blev sugen att höra på speciellt vissa av punkbanden. Hondjävul, Fru dörr och Death by snoo snoo. En intervju om feminism, punk, vardagsliv i Norrbotten med Hondjävul hade suttit som en smäck. Tyckte att Cartoon Girlfriend-intervjun var bästa intervjun. Faktiskt. Mer fokus och mindre tröttsamt musikskaparsnack. Dödsorsak Galapagos kändes nästan lite framstressad. Kändes som om det fanns mycket tankegods som gärna hade fått utvecklats. Blodprutt-grejen var kul. Imaginär musik är nästan alltid den bästa musiken. Havremagasinet-recensionen var intressant. Vet dock inte om etnologer överlag går igång på folkkonst. Det är nog mest äldre tiders etnologer. Etnologin börjar nästan bli som vilken kulturvetenskap som helst, då andra discipliner börjar få upp ögonen för detta med etnografiskt arbete (intervjuer/deltagande observationer etc.). Och hela folkkonst-konceptet är ju problematiskt om du vill lägga in det i nån sorts DIY-kontext. Jag tror vi, gamla punkare och fansinister, lätt politiserar all form av udda eller icke-kommersiell kultur. Men många av folkkonstnärerna tänker nog sällan på finkulturen och rör sig i ett annat tankeuniversum. Börjar nästan tänka att det är tankefel att politisera större delen av folkkonsten eller att ens använda ett sånt klumpigt och otympligt begrepp, då folkkonst kan vara så mycket och göras av så många andra anledningar. Men ja... har inte tänkt alla dessa tankar helt färdigt. Tar ut dem lite halvbakade." (Det var lite det som Hunden själv skrev i fansinet, så jag gav väl nåt sorts medhåll och ville få igång nån sorts folkkonst-debatt. Vi håller på mycket med det, debatter och testar tankar. Hunden skrev själv detta, och jag publicerar detta utan att kolla med honom först, men det innehåller ju ingen känslig information: "Uttryckte jag inte tvivel kring politiserandet av folkkonst i recensionen? Jag håller med om att det är knepigt och att det framförallt inte går att dra raka trådar mellan folkkonst och DIY, hur mycket man än skulle vilja. Det är helt olika saker, framförallt tror jag precis som du säger att DIY är en ideologisk rörelse med vissa normer och vissa grundantaganden om världen, en vänsterrörelse med socialistisk botten (och några högerspöken här och där). Medan folkkonst är en genre som uppfunnits av kritiker och forskare medan konstnärerna själva kanske helt saknar eller har en helt annan uppfattning om var deras konst passar in i historien. Det där borde jag ha skrivit i recensionen haha!").
Bra nummer. Långt ifrån det bästa, men du fokuserar ju ändå på scener som ligger lite i svensk fansinskuggga och alltid från den goa kritiska, men varma Jonasblicken. Recensionen på Hondjävul, Fru Dörr och Cartoon Girlfriend hade varit fin om den började utifrån din känsla efteråt och sedan tecknat upp kvällen mer utifrån dina känslor och tankar. Kontentan av min kritik är alltså: mindre musik, mer känslor och åsikter. Kritiken skall dock ej heller överdrivas. Hunden levererar stadigt. Tummen upp."
(Senare skrev Hunden att jag var hans tuffaste kritiker. Då svarade jag, blödiga lilla jag, sisåhär:) "Vet inte om jag vill vara din tuffaste kritiker. Låter så hårt. Jag gillar ju Hunden och tycker du skriver jättebra och alltid är en inspiration. Sen tycker ju du och jag olika om Fördämning och liknande musikzines, så det är väl inte konstigt att vi anlägger olika perspektiv på recensioner och intervjuer. Som tradmusikfansin var det ju superbra. Infallsrikt, kul blandning och bra skrivet. Det var mer att jag trodde det skulle vara än mindre tradmusikfansin än vad det de facto var. Det kan ju vara kul att veta lite grann hur banden låter, men det är mer intressant att läsa hur du gör noise efter en spelning ute i skogen eller så. Nu kändes som allt socialt och allt sånt fick stå tillbaka för att beskriva hur banden lät och rörde sig på scen."
Ja, det var den grejen. Nu väntar jag på nya Autotrof (säkert superbra) och nya Fördämning (som jag inte riktigt vet varför jag fortfarande bryr mig om. Eller ja, jag kanske recenseras i nya numret, så det är väl det som lockar.)