Filmer (Sida 22 av 24)

Precis sett "Mackan" på SVT Play. Tipsar, utan att darra på rösten och manschetten, om den. Så himla bra! Handlar om 14-åriga Mackan som flyttar från Uddevall till en ny liten håla. Där blir hon polare med Gundrun, en tjej som mår psykiskt dåligt, och polar med Kennet, en 18-årig rockkille. Den utspelar sig på 1960-talet och det förstås främst genom miljöerna, kläderna och annat. Ingen som pratar om nåt som direkt ska få en att tänka "Aha, 1960-tal!" Den är väldigt väl berättad och känns som inget direkt skrivs en på näsan. Också väldigt bra regi då alla barnen i filmen gör bra ifrån sig.

Filmen handlar väl primärt om relationen mellan barnet Mackan (14 år) och Kennet (18 år). Bägge är sämst på att kommunicera, ta ansvar och det är en trevande och väldigt dålig relation där Kennet mest bara vill ligga med ett barn. Enda minuset att det händer en grej i slutet som jag inte riktigt gillar och att vänskapsrelation med Gundrun kunde ha utvecklats. Annars toppen och tydligt berättad utifrån en kvinnlig blick. Vill gärna se Birgitta Svenssons, som regisserade och skrev manuset till "Mackan", två andra långfilmer: "Inter Rail" och "Två solkiga blondiner".

Tänkte på det där med generationer imorse faktiskt. Är vi en förlorad generation? Vad är en förlorad generation? Hur menar du att vi inte lärt oss av deras misstag Maggan?
Tänker att mycket, alltför mycket är sig likt eller bara tagit andra uttryck nu mot för när man själv var ung. Sexism och rasism har muterat och tagit andra former och i många fall faktiskt blivit värre. Osv.

Fattade inte att Mackan var en ny film!

Aha!

Aha, kommer nog inte se God bless America. Men kan tipsa om en hyfsad film lite på samma tema, lite Falling Down-aktigt: Surge från 2020, om en kille som en dag får nog. Sevärd men ja jag ska inte säga för mycket, den ska väl mest bara ses så kan man fundera över den sen.

Paul Verhoeven, regissören till Flesh + Blood, Robocop, Total recall, Showgirls, Black Book och Elle samt alla de fantastiska filmerna han gjorde i Holland, är vid första snabb anblick en kompetent regissör utan "djupare" ideer - men inget kan vara mindre sant. Verhoevens förhållande till tex Starship troopers är ju att han närmar sig den som ett stort svulstigt skämt eller underlag för diverse satiriska poänger. Boken, av Heinlein, är ju erkänt pro-krig & fascism (Heinlein själv skuttade runt lite på högerkanten, även om det finns viss dualitet där, eller vad man säger), medans Verhoeven (som antifascist) gör spektakel av den och hånar allt som är "heligt" för tex USA / machokultur / imperialism. Det är 100% satir och skoj, precis som den evigt utskällda Showgirls (under denna period hatade alltså Verhoeven Hollywood-systemet / USA och ville göra typ "the ultimate shit turd movie", där Starship Troopers är en del i detta pussel, en byggsten i att bygga en spegel som visar upp västvärldens idioti och självdistanslöshet, att göra ett skämt som är så tydligt och synligt att det typ blir för nära, så att det blir osynligt, att sudda ut gränserna mellan parodi och allvar, bygga vidare på Reagan-erans anabola attityd som avspeglades i actionfilmer och inrikes o utrikespolitik, dra allt till sin spets och totalt krossa systemet inifrån, rida på den vågen och förlöjliga och driva med de som redan var hjärntvättade av detta m m, ja det är en fantastisk historia bakom mycket av det här), som är det ultimata skämtet / pranket kring Hollywood-film / high concept. Tex hela Starship Troopers look, ja allt med den, är såklart slugt uttänkt, dvs det ska se plastigt ut och pappkartong. Jag skulle även säga att den är extremt öppen med sin "fascism", dvs sitt förlöjligande av detta och hur den jobbar med överdrifter och maxande för att påvisa allts absurditet - klassisk röd tråd genom allt Verhoeven gjort. Verhoeven är en av de slugaste och roligaste och fräsigaste regissörerna, kan jag tycka och ju mer man ser i hans filmografi, desto mer hänger allt ihop och ju mer växer allt. Statistiskt sett är nog också han den regissör som får högst betygsstatistik av mig, nog enbart ihop med Kurosawa. Är väl bara 4or och 5or i betyg från mig på Verhoevens output och nu ska det bli kul att se hans nyaste film, "nunne-filmen". Så ja, hans filmer lyckas "lura" de flesta, tex Elle är det ju flera som tolkat som idiotisk, haha, men den är ju så mycket mer. I slutändan är det allt Verhoeven som drar det längsta strået och får det sista skrattet. Kan rekka Soldier of Orange och Black book för de som vill se hans mer liksom rakt på sak-filmer (som ändå har mer under ytan än de flesta andra filmer), fantastiska krigsfilmer / draman. Kan inte rekka nog Flesh + Blood, även den en storartad upplevelse som på sin tid sågs som nånsorts svulstig simpel fantasy och nu är upphöjd, likt Showgirls och även Starship Troopers m fl. Filmer som alltid är "före sin tid" och har många lager att skala av.

Kan hålla med om Basic Instinct, den har jag faktiskt bara en 3a på i betyg! Den känns som en kompromiss eller lite uppgiven! Sant! Ok jag backar.

Sett ett flertal intervjuer med Verhoeven, alltid lika rolig och engagerande när han pratar om filmmediet.

Ja vad kul! den ska jag kolla upp. Såg den där netflix (?) serien om honom och den var inte jätteimponernade.

Jag funderade lite på filmer som är ganska bra (eller väldigt bra) men som har en detalj eller en viss del som totalförstör dem, har ni några favoriter?

Filmen Summer of Sam är en av mina absoluta favoritfilmer, såg den vid rätt tillfälle i livet (runt millenieskiftet) gillar stämningen, den svettiga sommarkänslan som förmedlas, karaktärerna är osympatiska men man vill ändå se vad de tar för sig. Konflikten filmen bygger kring är bra, rädslan för seriemördaren som gör att folk blir paranoida och gärna letar efter syndabockar, soundtracket är bra och det är den enda riktigt bra skådespelarinsatsen från John Leguizamo, tyckte inte han var så jättebra i den där zombiefilmen (land of the dead?) och inte heller i "The happening" men här spelar han jättebra som Vinnie.
.... så kommer scenen när Adrian Brodys jävla "punk" "band" ska ha "konsert" på CBGB och man ser att filmen är gjord av folk som aldrig satt sin fot på en punkspelning. Iaf inte en punkspelning anno 1977 med ett nystartat skitband som har sitt första gig. Jag har spolat över den scenen sista tio gångerna jag sett filmen för att jag skäms så mkt för att se den. Funderade ett tag på att ladda ner filmen och KLIPPA BORT den scenen och sen börja sprida den versionen istället. För filmen är skitbra i övrigt.

Ah precis, ang Summer of Sam.

Jo jag tänkte på Creepy av Kiyoshi Kurosawa. Första 45 minuterna är kanon, ljudbilden, allting. Polis som flyttar ut på japanska landsbygden för att ta det lugnt, visar sig att det varit otäcka mord i krokarna. Krypande stämning, märklig granne. Fina miljöer och bra uppbyggnad men sen spårar allt och blir superordinär galningfilm. Faller platt. Den är från 2016. Blev så besviken. Den borde varit en mysteriefilm in i det sista.

Håller helt med om Breakfast Club. Hela filmen verkar handla om att hitta solidaritet och en gemenskap med folk som verkar annorlunda än en själv men så smutsar man ner hela budskapet genom att göra en She's All That av det.
Känns som jag vet fler filmer där någon vändning förstör hela undertexten.

Jag hoppas inte det blir en uppföljare eller re-make på den. Har ni sett filmen "God bless America" ? Det är en Falling down för 2000-talet. Ytlig samhällskritik, orimlig historia och går inte att känna med karaktärerna alls.

Filmtipset: "Frank har fått nog. Folket runt omkring honom - hans grannar, hans kollegor, till och med hela landets befolkning som samlas framför teveapparaterna bara för att håna andra människor - är idioter. Till råga på allt har Frank nu vid 45 års ålder fått en hjärntumör. När han bestämmer sig för att ta till vapen emot världen finner han en bundsförvant i tonårstjejen Roxy. Roxy har nolltolerans mot puckon, vilket rimmar väl med Franks egen sinnesstämning. Hon förser Frank med lämpliga måltavlor mot att han övar henne i skjutvapnens ädla konst och tillsammans beger de sig på en offerstinn road-trip."

Skulle en ny Falling down göras så skulle det bli pannkaka är jag rädd. Den är ju ändå gjord i sin kontext och sin tid, och som du säger b-pappa, innan columbine, vapendiskssionerna osv.