Manus - Kropp & straff

Av Henrik Bromander och John Hanse

Publiken sitter tillsammans med skådespelarna A och B. Framför dem står de två föreläsarna 1 och 2.

1

Välkomna till Kropp & straff. Jag är regissören.

2

Och jag är dramatikern.

1

Vi vill också presentera de två skådespelarna. Vanligtvis spelar vi den här föreställningen för speciellt inbjudna grupper som vi tänker berörs extra mycket av tematiken. Det gäller även er som är här idag.

2

Det här är en spekulation om en möjlig nära framtid där ett högerpopulistiskt parti kommit till makten i Sverige. Det är ett sätt att tänka kring vad man då skulle kunna behöva vara förberedd på, kanske framförallt som individ, eftersom vi tänker oss att de grupper och kollektiv som existerar idag skulle riskera att splittras och slås sönder och man skulle finna sig ganska ensam. Vi tänker oss också en situation där det är för sent att stoppa den här utvecklingen, även om vi givetvis hoppas så inte ska vara fallet. För att göra det extra tydligt vad vi ska göra tänkte vi sätta upp några punkter.

Vi kommer gestalta och undersöka en samhällsförändring och se hur den hade kunnat gå till. Den här samhällsförändringen hade kunnat leda till att man vill eller måste lämna landet, det kommer vi också titta på. Det kan också bli så att man stannar kvar i landet, och om man gör det kan man riskera att utsättas för varierande grad av repressiva och preventiva åtgärder från myndigheterna, och det kommer vi fokusera ganska mycket på.

1

Sättet som vi gjort Kropp & straff på är genom att ta företeelser som förekommer runt omkring oss på olika sätt men sätta dom i ett nytt sammanhang. Därför är vi också medvetna om att det bland er som sitter här med stor sannolikhet finns personer som på olika sätt varit med om liknande händelser som vi kommer iscensätta. Om man har det så får man gärna dela med sig av de erfarenheterna i samtalet som kommer avsluta föreställningen. Om man vill. Vi har valt att gå ganska snabbt fram så ni får vara beredda på tvära kast.

Innan vi börjar så ska jag också säga några ord om vad vi kommer göra under föreställningen. Det kommer gå till så att vi två kommer prata med er som vi gör nu. Ni kan se oss två som en slags guider. Skådespelarna kommer göra olika saker och ni kommer kommer göra saker tillsammans med oss men om ni har tänkt att ni kommer få spela teater så kommer ni antagligen bli besvikna. Vi kommer inte tilldela er några roller som ni förväntas att spela. Det är inte heller så att vi kommer försöka lura er. Jag kommer till exempel inte be dig sitta där och titta skeptiskt på mig och sedan säga: Hur kunde du bara sitta och titta sådär skeptiskt? Allt vi ber er göra är för att det vi tror att det finns något intressant i att göra det.

Däremot så har vi ingen aning om hur er morgon har varit, hur era liv har varit eller vad era kroppar har varit med om. Skulle det vara så att man känner att det är något som man absolut inte kan delta i så kan man höja sina händer och säga “stopp” eller “nej”. Gör man det så kommer man bli erbjuden att sätta sig vid sidan och hoppa över det momentet eller att lämna föreställningen. Är alla med på det? “Stopp” eller “nej”.

A

Jag är nationalekonomen. Just nu är vi på väg in i en ekonomisk kris och jag oroas över att folk inte ser allvaret. De senaste årens lågkonjunktur och den pågående bolånekraschen ställer allt på ända. Nittiotalet är ingenting mot detta, om ingenting görs kommer inte bara mängder att få gå från sina hem, banker kommer falla samman och storföretagen kommer lämna landet. De enorma utgifter som staten dragits med ända sedan den förra flyktingkrisen måste få ett slut. Nationalekonomins utgångspunkt är att resurserna är knappa och att man måste välja, även när det är svårt. Ett omedelbart asylstopp och en aktiv återvandringspolitik är den enda vägen ur krisen.

B

Jag är politikern. I min ungdom drevs jag av höga ideal om den okränkbara, fria individen vars rätt skulle värnas. Åren på kansliet har gjort mig om inte cynisk så krasst realistisk om idealens begränsningar. Politiska lösningar består av kompromisser och att vara liberal är att vara kluven. Frågan om hur vi ska ställa oss till de så kallade populisterna har slitit sönder vår rörelse och splittrat våra allianser. Det har talats om svek, om anpassning och feghet, men alltför få har lyssnat på väljarna. Allt för få har lagt örat mot rälsen och känt av vart strömningarna går. Om detta är vad folket vill ha, varför ska vi förneka dem det?

A

Jag är juristen. Lagboken är min stötesten, mitt bollplank och min formbara klump av lera. Lagen är evigt ålderdomlig och märkligt tänjbar. Fastast av alla lagar är grundlagen, det fick vi lära oss på Juridicum. Men även den går att ändra. I till exempel Tyskland är den omöjlig att rubba, tyskarna är fast i sin historia och sina föråldrade förordningar, det fick mina kollegor erfara. Hos oss behövdes bara ett lagförslag, en omröstning i riksdagen, ett utlyst nyval, ett nytt förslag och en ny omröstning och så voilá! Plötsligt gällde inte längre den gamla skrivelsen om rättsskydd för alla och envar som befinner sig på svensk mark, utan enbart för svenska medborgare. Vår nya grundlag. Se, så välformulerad och juridiskt oantastlig den är!

B

Jag är handläggaren. Jag gör bara mitt jobb och kritiseras för det. Det är inte särskilt lustigt och min lön är inte vidare hög, men någon måste göra det. Min uppgift är att implementera de nya bestämmelserna om återvandring. Människorna som det handlar om, de vars namn finns i mina många dokument blir just namn, sällan ansikten. Namnen är ofta långa och svåra att komma ihåg, de blandas lätt samman, som regn som faller på en smutsig gata. Tempot är högt, kraven och våra kvoter ökar ständigt. När det är som värst, när jag efter en lång dag sjunker ner i soffan med en whisky helt slut bara för att se någon viktigpetter på teve tycka till om det vi gör kan jag finna styrka i att jag faktiskt tror att vi gör något gott. Att vi hjälper de här människorna. Vi hjälper dem bort från bidragsberoende och arbetslöshet, bort från ghetton och klanvälde, bort från kvinnoförtryck och groende islamism. Vi ger dem en chans till nystart, en chans att bygga upp sina hemländer istället för att dränera dem på de allra driftigaste. Det gör allt slitet värdefullt.

A

Jag är polisen. Mitt jobb är att spåra upp och omhänderta individer som uppehåller sig inom landets gränser utan giltigt tillstånd. Med de nya lagarna är det lättare då dessa personer begår ett brott. Mina befogenheter har utökats vad gäller sådant som husrannsakningar och fordonskontroller. Tiderna då vi utsattes för kritik för etnisk profilering är förbi, jag skulle säga att vi möter en helt annan förståelse idag. Inte sällan hjälper de oss, den goda detektiven allmänheten. Det är bra, då blir vårt jobb enklare.

B

Jag är kriminalvårdaren. Jag för de klienter som ska utvisas från de låsta förvaren till de skyddade avgångarna på flygplatserna. Detta görs nattetid, eftersom oron och uppmärksamheten undviks. Det är bättre för samtliga inblandade. Halvvägs över Europa sover alla sött. Vissa klienter i fot- och handfängsel, kanske med lite lugnande i sig och om nödvändigt blöja och ett så örngott över ansiktet. Så blir det om de inte kan bete sig, om de ska spottas och besvära med toalettbestyr. Som små barn är de, som små bångstyriga barn som behöver föras med fast hand hela vägen genom transithallen till våra kollegor i mottagarlandet.

A

Jag är demonstranten. Jag har aldrig manifesterat mina åsikter offentligt förr, men nu har jag fått nog. Människovärdet är satt ur spel. Jag är en del av den breda koalition som tagit till gatorna. Från vänster till höger ropar vi ut vårt förakt mot den rasistiska politiken vi aldrig trodde skulle hända här. Helg efter helg går vi från torg till torg. Ibland tysta, beslutsamma, ibland arga, högljudda men aldrig oförskämda, okontrollerade. Den biten får de andra stå för

B

Jag är motdemonstranten. Jag står upp för Sverige, för vår lands folkvalda regering. Jag hade längtat så efter dagen då flygen började gå, då planen började fyllas. För första gången i mitt liv upplever jag att någon lyssnar på mig och uppfyller mina önskningar. Att de sista resterna av det gamla vänsterväldet gör motstånd skrämmer mig. Aldrig att de ska få vrida klockan tillbaka! Jag och många med mig går ut på gatorna för att stötta politiken, för att visa att vi är folket. Det var vi som med överväldigande majoritet röstade fram detta. Att en liten bortdöende elit har mage att kritisera det får mig att ta upp min knutna näve ur fickan.

A

Jag är den passive medborgaren. Jag orkar inte riktigt sätta mig in i problemet, vilket de nu är. Jag har nog med livspusslandet. Det är för mycket att göra på jobbet, för mycket att lösa med barn och partner och hem och hus och för mycket elände i världen. Det går ändå inte att lösa. Allt jag orkar är att se fram emot nästa fredagsmys, nästa teveserie att plöja, nästa löneförhöjning.

B

Jag är också medborgare. Jag är väldigt upprörd över den rådande politiken, över massutvisningarna, hungerstrejkerna, självmorden. Det vänder sig i magen när jag läser om det i tidningen, jag får gå på toaletten och kräkas. När jag torkat mig om mungiporna går jag inte ut på gatorna utan bläddrar vidare i min tidning. Jag ogillar utvecklingen, allt oftare har det skett sammandrabbningar och oroligheter mellan de olika sidorna. Stenkastning, slagsmål och krossade rutor. För mig stavas det pöbelvälde och för mig är båda sidor lika goda kålsupare.

A

Jag är polisen. Jag försöker låta alla sidor komma till tals. Vi har yttrandefrihet och demonstrationsfrihet i det här landet, det är en demokrati. Vår nya chef har förvisso sett till att vi tillämpar praxis något annorlunda än tidigare. Vilka tillstånd som ges för politiska sammankomster i förhållande till den allmänna ordningen kan se annorlunda ut nu än då. Att undvika upplopp och förstörd egendom går före rätten att uttrycka sin åsikt.

B

Jag är också polis. Jag försöker upprätthålla ordning på gatan medelst de verktyg vi har, ytterst teleskopbatong, pepparsprej och elchockvapen. När inte det hjälper får vi avfyra varningsskott. När inte det hjälper får vi skjuta mot folkmassan som stormar fram mot vår pikébuss som kört fel in på en bakgata och avskiljts från våra kollegor. Allt går så snabbt, jag vet inte om jag träffar någon. Plötsligt är de framme vid mig. Några har slitit ner en trafikskylt och använder den som en murbräcka för att krossa framrutan, någon annan kastar in en flaska med illaluktande vätska, sedan ser jag flammorna.

A

Jag är journalisten. Förr arbetade jag inom public service, men efter de senaste årens nedläggningar är jag verksam inom den nya tidens nätbaserade medier. Jag håller inte med om allt som sägs och skrivs där, men jag höll inte med om allt som sändes på teve och radio förr i tiden heller. Jag är på plats när polisen skjuter och när brandbomben exploderar. Redan där i stunden vet jag att det kommer bli en världsnyhet. Trygga, fina gamla Sverige som faller samman i våld och kaos. Efter den här dagen kommer ingenting bli sig likt.

B

Jag är den nya politikern. Kärleken till mitt land fick mig att en gång i tiden engagera mig i vad som då inte var mycket mer än en marginaliserad källarsekt. Idag skriver vi historia, idag är vi det statsbärande partiet. Morgonen gryr. Det kommer bli en vacker dag för Sverige.

A

Jag är nationalekonomen. Jag är tillfreds, ekonomin mår bättre än på länge. Ekonomin tycker om stabilitet och en fast hand som leder den framåt.

A

Jag är juristen. Jag har mycket att göra, det är strålande tider för alla oss som lever av lagen. Nya förslag, nya förordningar, ny praxis. Om det är rätt eller fel är inte upp till mig, rättvisa handlar inte om moral utan om tolkning.

B

Jag är handläggaren. Det är mer än någonsin att göra. Ibland känner jag mig som en robot, som en maskin som klickar i formulär efter formulär och trycker på skicka. Det är inte särskilt stimulerande. Men som vi brukar säga vid kaffemaskinen, någon måste göra det. Så jag gör det, vi gör det. Jag längtar efter semestern. I år tänkte jag åka till Tunisien. Det ska vara fina vita stränder där, och billigt, sa min kollega som var där i höstas, riktigt billigt.

1

Så vi föreställer oss ett samhälle där ett högerpopulistiskt parti har tagit makten. Och i en sådan situation så tror vi att många skulle lämna landet. Vissa skulle kanske välja att göra det för att de inte längre vill leva kvar i ett land där ett sådant politiskt system har folkets stöd. Betydligt fler skulle mer eller mindre tvingas lämna landet för att saker som de vill fortsätta med eller inte kan välja om de fortsätter med skulle bli olagliga. Ytterligare ännu fler skulle antagligen tvingas lämna landet på grund av något som redan finns förslag på som kallas återvandring. Detta skulle tvinga kanske flera hundra tusen personer som kommit till Sverige som flyktingar att bli flyktingar på nytt.

2

Under förarbetet med den här föreställningen har vi pratat med flera personer som redan nu har en förberedd plan på vart de ska ta vägen i händelse av en plötslig samhällsförändring högerut. Det har varit hus i andra länder och lägenheter på skyddad adress, och för oss har det bitvis varit lite svårt att ta in, som konspirativa fantasier. Men när vi pratat mer med de här personerna har de tvärtom framstått som väldigt klarsynta och man har förstått att de gör det av ren överlevnadsinstinkt. En person som hade erfarenhet av diktaturer i Sydamerika beskrev utvecklingen där som färden uppför ett berg. Det kan gå långsamt och var närmast omärkligt, men när man väl tippar över kanten och fällan slår igen, då gäller det att befinna sig på utsidan.

1

Nu skulle vi vilja att ni lämnar era väskor och ytterkläder i gradängen och går och sätter er på stolarna därborta.

Publiken går till andra sidan rummet. På stolarna ligger mappar och väntar på dem.

I de här mapparna finns det ett formulär som ni ska få fylla i. Innan ni börjar så ska säga ett par saker. Ni kan utgå från er själva och ni får också själva tänka er hur situationen är. Men ett förslag är att det är ganska lätt att lämna landet. Att man till exempel kan ta öresundståget över bron och ta sig vidare därifrån. Däremot så är det svårt eller kanske omöjligt att komma tillbaka. Det finns en framsida och en baksida på formuläret. Ni fyller i formuläret för er egen skull, ingen annan kommer titta på det och ni har åtta minuter på er.

Publiken börjar fylla i formuläret.

Halva tiden har gått nu.

Det är en minut kvar. Även om ni inte hunnit till slutet så läs den sista meningen på andra sidan. Där står att ni ska ringa in ett ord. Gör det.

Jag skulle vilja att ni läser upp orden som ni har ringat in. Ni sitter på en lång rad så det är bra om man säger ordet med ganska stark röst så att alla hör. Vi kan börja med dig.

Publiken läser sina inringade ord. Sist av alla kommer skådespelare B.

B

Träd.

Läser ur dikten “Till dem som ska komma efter oss” av Bertolt Brecht.

Jag är författaren. Till skillnad från mina kollegor har jag valt att fortsätta skriva och publicera mig i det här systemet. Till skillnad från dem lämnade jag inte landet eller la ner min penna och tystnade för gott efter de senaste valresultaten och de påföljande omvälvningarna. Jag tycker mig ha en skyldighet gentemot mina läsare att fortsätta verka som avvikande röst. På något sätt kanske det kan ge dem hopp.

Det är mörka tider nu, det är jag den förste att hålla med om, jag som skrivit flera böcker i ämnet. I nuläget skulle jag kanske inte kunna ge ut sådana titlar, men det fanns andra berättelser jag inte kunde ge ut förr. Jag är ingen medlöpare, jag väljer att aptera systemet inifrån med mina ord som små litterära bomber.

Förutsättningarna må ha ändrats. Förlag som fanns förr existerar inte idag, och kriterierna för stipendier och bidrag har modifierats. Jag kan dock inte se hur det påverkat mitt skapande nämnvärt. De som hävdar att kulturen är politiskt styrd idag blundar för att den alltid varit det i en eller annan mening. Idag är det andra värden som prioriteras, och imorgon kommer vara något tredje. Allt förändras.

Jag tycker inte att jag blir ett alibi för regeringens nya lagar enbart genom att fortsätta ge ut böcker. Jag har hört argumenten. De som menar att makten kan framstå som mer vidsynt genom att ge utrymme åt ett fåtal kritiska röster. Och att man då på något märkligt vis blir medskyldig i allt som regeringen sysslar med. Men är det verkligen bättre om alla tystnar, eller lämnar över fältet till den nya typen av skribenter som dykt upp? Jag tror inte det. Jag, om någon, måste fortsätta höras. Det råder fortfarande yttrandefrihet.

Samtidigt är det det enda jag kan. Jag har ingen annan utbildning, ingen yrkeserfarenhet. Vad ska jag göra annat än att skriva? Jag kan inte heller skriva på några andra språk, jag skriver på svenska, är en svensk författare. Min publik finns här, och jag sviker dem inte.

2

Det här nya styret som vi spekulerar om skulle förmodligen innebära förändrade materiella och ekonomiska villkor för en hel del grupper i samhället. Något som vi har tittat extra mycket på är hur kulturområdet skulle påverkas, eftersom vi båda försörjer oss som kulturarbetare. Man kan idag se i länder som Ungern och Polen hur regeringarna där gått väldigt hårt fram för att förändra en kultur som de ser som vänstervriden och omskapa den i grunden. Det läskiga med kulturpolitik är ju att kultur är så lätt att slå undan benen på eftersom väldigt få verksamheter bär sig självt, åtminstone stora delar av den professionella kulturen är helt beroende av ekonomiskt stöd så det är väldigt lätt att sätta stopp för verksamhet som inte faller makthavarna i smaken.

För att ta ett konkret exempel - stället vi är på, Inkonst, får idag stöd från bland annat Region Skåne, Malmö Stad och Statens Kulturråd. Inkonst har funnits i Malmö sedan 1998 och här i Mazettihuset sedan 2006. Man har ett brett program med både lokala och internationella gäster, scenkonst, konserter, klubbar och har elva heltidsanställda och ett antal timanställda. Skulle bidragen dras in hade man förmodligen fått väldigt svårt att fortsätta verka och inom ett år ungefär skulle lokalen som vi befinner oss i, den här blackboxen, skulle stå tyst och tom och öde.

1

Det är ju inte bara offentligt finansierad kultur som man kan styra eller strypa med politiska beslut. Det gäller även till exempel utbildning, forskning, public service och mycket annan media. På detta sätt kan man förändra det offentliga samtalet genom att helt andra röster kommer höras. Hand i hand med detta skulle också normer i samhället ändras. Om man tittar på utvecklingen mellan de senaste valen i Sverige så tänker jag att det blir ganska tydligt att hur normer har ändrats och att det går relativt fort. Men det går ändå så pass långsamt att det kanske aldrig kommer en punkt där det blir tydligt att nu har vi gått över en gräns. Utan förändringen kan kanske liknas vid exemplet med den kokande grodan. Om man lägger en groda i varmt vatten så kommer den hoppa ut men om man lägger den i kallt vatten och höjer temperaturen långsamt så märker den inget. Då kan den ligga kvar tills den skållas till döds. Eller så kan det liknas vid när man tittar sig i spegeln varje dag och inte märker något särskilt medan om man tittar på ett foto på en själv som är taget för fem år sedan ser att ganska mycket har förändrats.

Så vi tror att samhället skulle kunna ändras radikalt samtidigt som många skulle uppleva att de i princip lever vidare i sin vanliga vardag. Men det kommer självklart finnas individer och grupper som gör motstånd mot den här typen av förändringar och därför tror vi att politikerna kommer behöva ändra lagarna.

2

Det är svårt att veta exakt vilka lagar som skulle ändras, det beror lite på vilken strömning inom högerpopulismen som skulle sitta vid makten. Man kan tänka sig en förändrad abortlagstiftning, nedmonterade homo- och transrättigheter eller en kraftigt begränsad strejkrätt. Men något man kan vara ganska säker på skulle skärpas är migrationspolitiken. Det finns redan idag lagförslag från vissa politiker om att kriminalisera gömmande av flyktingar och att grannar som misstänker att det sker ska ha anmälningsplikt. Idag är det inte en särskilt kontroversiell sak att hjälpa och assistera papperslösa, men med de förändrade samhällsnormer som vi nyss nämnde kan en sådan lag mycket väl accepteras av det stora flertalet. Det skulle i sin tur innebära att grupper som idag sysslar med den här typen av verksamhet helt plötsligt skulle befinna sig i en situation där det de gör är olagligt, och det skulle kräva en helt annan vaksamhet kring vad man säger och till vem.

Publiken delas i två grupper. 1 tar med sig den ena och 2 den andra halvan. Eftersom den andra halvan inte ska höra vad som sägs måste föredragshållarna sänka rösten och åhörarna komma lite närmare.

1

Som medborgare i ett sådant samhälle kan vardagslivet komma att bli präglat av att man behöver dölja information om sig själv för folk omkring sig.

Din granne, din släkting eller din kollega kanske inte längre är någon du kan be om hjälp eller ens ha ett vardagligt samtal med, där du berättar om vad du gjorde på semestern, utan att behöva undanhålla viss information, eftersom de kanske skulle kunna avslöja att du gör saker som numera är olagliga. Nu ska ni få berätta om en resa ni har gjort för någon av de i den andra halvan av publiken. Så tänk nu på en resa du har gjort relativt nyligen. Tänk på vart du åkte, försök återkalla resan för ditt inre. Ok. Du kommer snart få frågor om den här resan och det är viktigt att du inte avslöjar vilket land du varit i. Så byt ut landet till ett annat land, men försök i övrigt att berätta om samma resa.

2

Som medborgare i ett sådant samhälle kan vardagslivet komma att bli präglat av att folk omkring dig försöker dölja information om sig själva.

Din granne, din släkting eller din kollega kanske plötsligt inte svarar i telefon när du vill be om en tjänst, och du undrar vad som har hänt. Eller så kanske det inte ens går att ha ett vardagligt samtal med densamme utan att du känner att det är något som inte stämmer i vad personer säger. Nu ska ni ställa frågor om en resa som någon i den andra halvan av publiken har gjort. Ni ska försöka ta reda på om personen har något att dölja, utan att avslöja för den andra att det är det ni gör. Med hjälp av vänliga frågor och följdfrågor ska ni leta efter luckor och saker som inte stämmer.

1 och 2 sätter sig mittemot varandra på stolar. 1 börjar fråga om en resa 2 har gjort. 1 ställer öppna, nyfikna, icke-värderande frågor som om han pratade med en bekant som hen ville lära känna lite bättre och hade god tid på sig. Hen inleder samtalet med frågan ”Har du gjort någon resa på senaste tiden?” 1 svarar på frågorna utan att till synes ha några problem. Mestadels ger hen lite längre beskrivande svar. Ibland får hen tänka till lite. Ibland svarar hen lite kortare.

Efter en liten stund bryter de övningen och går tillbaka till sina respektive grupper. De upprepar instruktionerna fast kortfattat (”berätta om resa men byt ut orten. Den informationen är hemlig.” respektive ”ställ vänliga frågor om en resa och försök i hemlighet ta reda på om något döljs”). 1 och 2 parar ihop en person från den ena gruppen med en person från den andra gruppen tills hela gruppen är i par. De ber personerna sedan att sätta sig på varsin stol. De ber publiken vänta med att börja övningen tills de får en signal.

1

Sådär, då ska vi börja. Räck upp handen om något är oklart så kommer vi till er. Varsågoda.

Publiken genomför övningen.

2

Tack, där bryter vi. Innan vi går vidare kan jag bara säga att den som berättade om sin resa hade blivit ombedd att byta ut landet man var i, det var alltså ett helt annat land man egentligen befann sig i. Den här övningen har vi hämtat från en svensk säkerhetsfirma vars utbildningar vi tagit del av. De utbildar bland annat journalister, hjälparbetare och andra som kommer vara verksamma i diktaturer och andra odemokratiska länder där man inte vet vem man kan lita på. Ett till synes oskyldigt samtal med taxichauffören som kör en från flygplatsen eller personalen på hotellet som sedan visar sig rapporteras vidare till landets säkerhetstjänst, som är duktiga på att lägga pussel med till synes obetydlig information.

Resan i övningen är en symbol för information som man av någon anledning vill hemlighålla, som journalist kan det vara namnen på de dissidenter man ska träffa och intervjua, eller i vår spekulation kanske det är namnen på ens kamrater i den grupp man är verksam i. Det är en övning i den svåra konsten att ljuga, och hur svårt det är att hålla samman en historia när man bytt ut en detalj i denna historia. En av personerna från säkerhetsfirman liknade en berättelse med en väv, där man bytt ut en tråd och det blir svårare och svårare att hålla samman denna väv ju längre man väver.

1

Den som arbetar på säkerhetsfirman och lärde oss den här övningen har en bakgrund inom den svenska säkerhetspolisen. Han berättade också att han hade försökt sätta ut en punkt för sig själv när han skulle sluta arbeta för SÄPO om den politiska klimatet i landet skulle ändras i en viss riktning. Han uttryckte en allvarlig oro för vad som skulle hända om en apparat som SÄPO skulle hamna i händerna på högerpopulistiska politiker.

SÄPO beskriver själva sina uppgifter såhär: “Säkerhetspolisens uppgift är att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten.Till detta ingår att bekämpa brott mot rikets säkerhet och det så kallade Författningsskyddet, som gäller brott som begås i syfte att att förändra samhället och där aktören har en ideologisk övertygelse. Säkerhetspolisens yttersta roll är att tillgodose att landets folkvalda kan verka fritt och ostört och kunna implementera sin politik. Säkerhetspolisen tar inte politisk ställning utan lyder direkt under landets justitieminister och de direktiv som ges.”

2

Vi tänker att även andra delar av polisen skulle intressera sig för de nya grupper som kriminaliserats. En sak vi tittat på är hur polisen arbetar idag mot gängbrottslighet. Det är ju en väldigt omdebatterad och uppmärksammad fråga, men det intressanta med det arbetet inte bara handlar om att fälla de här individerna för de eventuella brott de begår, som narkotikalangning eller vapeninnehav, utan minst lika mycket om attitydpåverkan. Hur det arbetet går till i praktiken kan skilja sig lite från stad till stad, men generellt kan man säga att det handlar om en blandning av repressiva och preventiva åtgärder där man både lägger press och gör det så jobbigt att vara gängkriminell som möjligt, men hela tiden också är tydlig med att erbjuda en väg ut ur den kriminella livsstilen.

1

Ett exempel på det är något som här i Malmö har kallats för Sluta skjut. Det är en metod som bland annat polisen och socialtjänsten använder. Den är hämtad från USA där dom som tagit fram metoden beskriver att den använts med stor framgång för att få folk att bryta vad man kallar en kriminell livsstil. Det går kortfattat till så att man konfronterar en person eller en grupp i något som kan liknas vid den typen av interventioner man kan ha med missbrukare. De som samlas för att konfrontera personen är inte bara myndighetspersoner utan även exempelvis chefer eller lärare och även anhöriga som kollegor, vänner och familj. Tanken med detta är att skapa ett tryck för att få personen att sluta men samtidigt erbjuda hjälp och stöd i detta. Och nu skulle jag vilja att ni tar era stolar så ska vi sätta de på två rader här.

A och B plockar ut en i publiken och sätter denne på en ensam stol. Resten av publiken samlas i en halvcirkel.

B

Välkommen till något som kan ses som ett ingrepp, i värsta fall ett påhopp på dig som person, på dina åsikter, men som i själva verket sker i all välmening.

A

Alla som samlats är här av en anledning;

B

För att de bryr sig om dig. För att de är oroliga för vart du är på väg. För att de upplever att du är på kollisionskurs med det demokratiska svenska samhället.

A

Du skruvar på dig, ser obekväm ut. Du håller förmodligen inte med om det vi påstår.

B

När man är mitt uppe i det kan det vara svårt att se.

A

Vi begär inte heller att du ska sluta tycka, sluta tänka. Det här är en demokrati, här råder åsiktsfrihet.

B

Det är dina handlingar som är problemet. Det är dina handlingar som skadar dina nära och kära. Det är dina handlingar som riskerar att sätta inte bara dig själv utan även din familj i en prekär situation.

A

De är alla här.

B

Dina syskon, som du växt upp med, som du delar så många minnen med. Innan du kom hit berättade de om hur kul ni hade när ni var små. Alla lekar ni lekte, vilket fantasirikt barn du var.

A

Idag har ni knappt kontakt. Se på dem. Se sorgen i deras ögon. Se rädslan. Se på din mamma. Se på kvinnan som födde dig, som bar på dig i nio månader.

B

Hon har berättat för mig om hur hon ställt upp, hur hon aldrig slutat täcka upp för dig, stötta dig fastän det känts fel.

A

Det är slut med det nu. Hon har lovat mig att inte hjälpa dig förrän du tar tag i ditt liv och gör upp med det gamla. Se, där sitter din chef också. Alla är här. Dina kollegor också.

B

Du är uppskattad på ditt jobb, men det kan få ett slut. Din chef har fått obekväma frågor och dina kollegor vet inte om de kan lita på dig.

A

Din chef vill inget annat än ha dig kvar, men inte under de här omständigheterna. Du måste sluta begå handlingar som inte bara skadar ditt land utan även dina närmaste och i förlängningen dig själv.

B

Lagstiftningen blir bara tuffare. Pressen från samhället ökar, och det med rätta. Jag vet att du lever i stor otrygghet. Det finns poliser som enbart jobbar med att kartlägga personer som dig och dina vänner.

A

Folk är trötta på extremism, på oordning, trötta på de som går emot det vi gemensamt byggt upp. Se på de som är här. Ge dem en chans, samma chans som de ger dig.

B

Vi vet att det kan vara besvärligt med “systemet”, med papper och allt det där, men från och med nu blir det lätt.

A

Du kommer få all hjälp som är möjlig om du vill göra en förändring. Det finns mer och det finns bättre hjälp än vad du tror.

B

Det här är din möjlighet. Din stund. De här är här för dig. Vi är här för dig. Vi kan inte göra något åt det som har varit, men du kan bestämma dig för hur din framtid ska se ut.

A

Så snälla, sluta vara extrem. Ta hjälpen!

Publiken välkomnas av 1 och 2 bort till en liten modell av rummet.

2

En annan sak som vi tittat på med hur polisen arbetar idag är deras användande av så kallade tillfälliga arrester. Tillfälliga arrester är något som används vid befarade stora ordningsstörningar då det normala antalet arrester inte kommer räcka till, som vid internationella fotbollsmatcher eller stora demonstrationer. Ett exempel var vid nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstration under Bokmässan i Göteborg för några år sedan, då hade polisen där konstruerat tillfälliga arrester i polishusets garage, och i samma stad 2001 under EU-toppmötet hade man ställt upp tillfälliga arrester ute på Kvibergs regemente i de gamla häststallen.

1

Den här modellen är över rummet som vi befinner oss i och det skulle som sagt stå tomt med en ny typ av kulturpolitik. Vi har utgått från rikspolisstyrelsens riktlinjer för att bygga tillfälliga förvar när vi inrett den här modellen. Varje bur är fyra gånger sex meter. Dom står på gröna nålfiltsmattor och i varje bur får det vara max tjugo personer. Här inne skulle det alltså få plats sex stycken burar. Vi har bytt ut en av burarna mot ett mobilt och ljudisolerat förhörsbås. Vanligtvis sker förhör på andra platser men vi tänker att om den här typen av tillfälliga förvar blir vanligare och också mer långvariga skulle det vara praktiskt att kunna utföra förhör i direkt anslutningen till dem. Nu ska vi bygga en upp en sån här bur tillsammans.

A och B får publiken att bygga upp en bur i rummet.

När buren är färdigställd sätter 1 och 2 en huva på en i publiken.

2

Att sätta huvor på gripna personer kan se brutalt och obehagligt ut, men det är en praktik som bland annat polisen i USA använder sig av då och då, bland annat var det en demonstration utanför amerikanska migrationsverket ICE i Portland förra året som bröts upp av polisen, och då satte man huvor på de som greps. Användet kan motiveras på olika sätt, det kan vara ett sätt för polisen att skydda sig från spottloskor och annat från den gripne, det kan också motiveras med att det skyddar den gripnes integritet från att hängas ut på nätet, men det har givetvis också en rent repressiv, skräckinjagande dimension och det är tydligt en praktik som hämtats från militärt håll, hur den amerikanska militären använt huvor i bland annat Abu Ghraib i Irak och på Guantanamo, och vi tänker oss att det inte är en omöjlighet att den svenska polisen skulle börja använda det i bredare skala. Redan idag använder Kriminalvården improviserade spotthuvor vid avvisningar.

Personen med huva förs av 1 och 2 till förhörsrummet där A och B väntar.

A

Rummet var inrett för att underlätta samtal men ändå vara säkert. Det var ont om lösa föremål som skulle kunna användas som tillhyggen och de personliga objekt som trots allt fanns syftade till att ge en bild av människan som arbetade där, utan att avslöja för mycket.

B

Förhörsledaren var klädd i sina privata kläder för att inge förtroende och minska på distansen, och var utvald med hänsyn till vem som skulle förhöras, den förhördes kön, ålder och sociala ställning. Allt för att skapa kontakt och bygga en så jämställd relation som möjligt. Fången fördes in i förhörsrummet.

A

Förhörsledaren bad den förhörde att sätta sig ner på den ena stolen.

B

Under tiden passade förhörsledaren på att skapa sig en bild av den förhördes dagsform. Verkade den förhörde trött eller utvilad? Nervös eller självsäker? En bild som kunde ge nycklar till vilken väg det fortsatta samtalet skulle ta.Den förhörde försökte uppträda så lugnt som möjligt genom att andas med långsamma andetag och varken röra sig för häftigt eller dröjande. Den förhörde upprepade för sig själv den strategi den lagt upp i förväg och försökte hitta styrka och övertygelse i denna strategi.

A

Förhörsledaren log och använde en trevlig ton gentemot den förhörde. Förhörsledaren arbetade med känslomässig spegling. Tanken är att ett önskat beteende kan uppnås hos motparten genom att människor anpassar sig och härmar varandra. Samtidigt ska oönskat beteende, som hotfullhet och avoghet ignoreras helt.

B

Den förhörde log inte tillbaka men var inte heller fientlig. Den förhörde utgick från att förhörsledaren var en kompetent yrkesperson, men framförallt en representant för den repressiva makten. Den förhörde försökte undvika att betrakta förhörsledaren som en individ för att inga personliga band skulle skapas.

B

Förhörsledaren inledde med att kontrollera så att den förhörde godkände att förhöret ägde rum eller om den förhörde hellre ville skjuta på det några timmar.

A

Godkänner du att förhöret hålls nu? Den förhörde hade fått nog av att vänta i osäkerhet och ville skapa sig en bild av vad som hölls emot den.

B

Förhörsledaren arbetade med att återge kontroll till den förhörde. I den extrema kontrollförlust som rådde för den förhörde kunde små eftergifter vara mycket effektiva, oavsett om det gällde en nypa luft, en kopp kaffe, eller om förhöret skulle äga rum nu eller senare.

A

Förhörsledaren använde sig av öppna frågor för att få den förhörde att berätta så fritt som möjligt. Det hela vilade på den psykologiska teorin om att alla människor bär på en historia och en vilja att få berätta denna historia.

B

Berätta vad du gjorde det och det datumet, den och den tiden (aktuellt datum och tid då föreställningen äger rum).

A

Den förhörde tänkte igenom vad den hade gjort och kom fram till att det egentligen inte fanns något att dölja med det, det var inga konstigheter.

Förhörsledaren upprepar sin fråga och ser uppmuntrande på publikpersonen. Om publikpersonen börjar berätta här avbryts denne av skådespelaren.

A

Den förhörde bestämde sig dock för att inte säga något. Klyschan från de amerikanska filmerna om att allt man säger kan användas emot en är trots allt sann.

A

Förhörsledaren använde sig av aktivt lyssnande för att underlätta för den förhörde att berätta. Förhörsledaren satt lätt framåtlutad, applicerade naturligt intresserad ögonkontakt och hummade och nickade bekräftande för att förmå den förhörde att fortsätta.

B

Den förhörde undvek allt för mycket ögonkontakt utan att för den sakens skull vara undvikande och flackande. Den förhörde ville inte verka som om den hade något att dölja men ville fortsätta undvika känslomässiga band.

A

Det visade sig snart att förhörsledaren inte kunde få ut något relevant ur den förhördes berättelse.

B

Jag är strax tillbaka.

A och B konfererar med varandra.

A

Förhörsledaren testade då att använda sig av känslomässiga krokar, och pratade om den prekära situation den förhörde befann sig i. Frihetsberövad utan att veta när ett eventuellt frisläppande skulle komma, osäkerhet och ovisshet. Tankarna på nära och kära. Allt detta uttryckte förhörsledaren förståelse och sympati för.

B

Den förhörde nappade inte på krokarna, öppnade inte upp sig känslomässigt, men utnyttjade ändå tillfället för att försöka få till ett lättande av de bestämmelser som gällde. Kunde förhörsledaren erbjuda något?

A

Förhörsledaren nekade och fortsatte istället att fiska. Förhörsledaren började prata om något den tagit reda på i förväg om den förhörde. Ett fritidsintresse, ett husdjur eller ett fotbollslag. Något som verkade harmlöst men som kunde haka fast i något mer lovvärt. (Frågar om något specifikt)

B

Den förhörde undvek att kommentera detta. Den förhörde ville inte dra in fler i det drama som utspelades.

A

Förhörsledaren gick vidare med ett strategiskt användande av graverande utredningsinformation. Förhörsledaren började läsa från ett dokument som i punktform listade de beslag som gjorts i den förhördes bostad under den nyligen genomförda husrannsakan. Beslagen skulle kunna hävdas ha koppling till extrem verksamhet, men skulle under andra omständigheter kunna ses som harmlösa. Ville den förhörde kanske hjälpa till med att reda ut frågetecknen så att inga onödiga missförstånd uppstod?

B

Den förhörde svarade: ingen kommentar, och hänvisade till rätten inte delta i förhör.

A

Förhörsledaren fortsatte läsa från listan med beslag och tog upp några fynd som var av en natur som var svårare att bortförklara. Ville den förhörde berätta varför dessa saker fanns i dennes bostad?

B

Den förhörde upprepade sitt svar, ingen kommentar.

A

Förhörsledaren fortsatte lägga fram noggrant utportionerad information från utredningen genom att hänvisa till de förhör som hållits med kamrater till den förhörde och vad dessa där påstått.

B

Den förhörde fortsatte säga ingen kommentar och begärde att få tillgång till en advokat.

A

Förhörsledaren la fram ytterligare information från utredningen, bland annat sådant som gått att utröna ur den förhördes mobiltelefon och dator. Förhörsledaren berättade dock inte allt den visste. Den samlade bilden av polisens kunskap om fallet skulle först uppdaga sig då förundersökningen presenterades när det började närma sig rättegång.

B

Den förhörde insåg att genom att upprepa orden “ingen kommentar” kunde en förväntan uppstå på att det trots allt fanns frågor som skulle kunna kommenteras. Den förhörde bad istället förhörsledaren att anteckna att den förhörde inte tänkte medverka vid fortsatta förhör, och upprepade sin begäran om advokat.

B får den förhörde att fråga om en advokat. Efter en stunds tystnad ger B viskande instruktion till den förhörde att räkna tyst från hundra till noll.

A

Tystnad är en teknik som visat sig vara ett oväntat effektivt verktyg för att få ovilliga att prata, långt mer effektivt än aggressivitet. Människan är socialt kodad till att ta upp tråden när ens motpart slutar tala. Ju längre tystnaden fortgår, desto större obehag.

B

Den förhörde försökte undslippa det jobbiga i situationen genom att tyst i sitt huvud räkna från hundra ner till noll. Även om situationen var obehaglig rent socialt visste den förhörde att det var taktik, en del av ett spel.

A

Förhörsledaren kom inte längre denna dag och avslutade förhöret. Den förhörde fördes tillbaka.

Den förhörde tas upp stående och ska föras tillbaka.

B

Innan den förhörde lämnade rummet hälsade förhörsledaren från den förhördes mamma. Förhörsledaren berättade att de talats vid i telefon och att mamman var mycket orolig, men ändå hoppfull om att allt skulle lösa sig och att alla missförstånd skulle redas ut. Förhörsledaren bad den förhörde att återigen tänka igenom sin historia tills nästa gång de sågs.

A

Om inte annat så för mammans skull.

Den förhörde förs ut ur rummet.

Publiken förs in i buren, de får lämna ifrån sig sina skor innan de går in. Även A följer med in som fånge.

1

I en sådan här bur kan en grupp få sitta ett längre tag om polisen frihetsberövar en. Som vi pratade om tidigare så sker är det ofta i samband med stora folksamlingar som folk buras in så här. Idag får man sitta max åtta timmar men undantag görs. Det prövas från fall till fall.

Det kan hända olika saker i gruppen under tiden den sitter fången. Vi ska gå igenom några saker som kan hända.

Låt oss till att börja med tänka oss att en timme går.

2

Klockan är nio på kvällen.

1

Var i buren tror du att du skulle befinna dig efter en timme? Placera dig så.

Tack.

Det är vanligt att gruppen försöker skapa sig en uppfattning om situationen. Man börjar småprata, lär känna varandra lite, accepterar att man ska dela tid och rum. Man kanske jämför historier och upplevelser, delar information. Tänk er att en av fångarna säger att den hört att reglerna för arrestering ändrats, och att polisen kommer hålla gruppen här i flera dagar. Det finns ingen gräns längre.

Ni kan fundera över vad som kunde vara bra att göra här. Personen kan sitta på värdefull information med vad den säger kan också vara fantasier som börjat spinna i den stressade situationen. Skulle ni tro på ryktet, tänka på konsekvenserna och försöka göra något åt dem eller skulle ni lugna personen, kanske be den vara tyst? Fundera för er själva.

Tack.

Det har nu gått tre timmar.

2

Klockan är elva på kvällen.

1

Man kan tänka sig att samtalen i gruppen har lett till en del obesvarade frågor. Gruppen kan få tillfälle att prata med en av de vakter som håller ordning i salen.

B

Jag är en av vakterna.

1

Vad tror ni man vill ta reda på i en sådan här situation? Vad och hur tror ni man vill fråga vakten? Några förslag?

Publiken kanske ställer frågor till vakten.

1

Det har nu gått fem timmar.

2

Klockan är ett på natten.

1

Kanske börjar gruppen vid det här laget att bli trött.

Prova att lägga er ner. Hur blir det att ligga ner när det är ganska lite personligt utrymme. Hur skulle du kunna vila? Sova?

Vi kan passa på att tänka över vad det skulle ha inneburit för dig om du inte kom hem, säg ikväll. Om du inte kommer hem imorgon bitti heller.

Tack. Ni kan sluta tänka nu. Det har gått tre timmar.

2

Klockan är fyra på morgonen.

1

Några i gruppen kanske lyckades somna. Några andra är vakna i vargtimmen. Kanske är det nu som en sömnlös fånge börjar gå av och an.

Vi skulle kunna prova att du gör det.

Någon annan kanske drar ett fingret längs gallret.

Kan du göra det?

Ytterligare någon annan hostar.

Kan du göra hostljud?

Upprepa dom här ljuden tills jag säger till.

Ni kan tänka på hur de här ljuden och rörelserna får er att känna er och reagera. Kanske får ni upp bilder av vad själva skulle gjort om ni inte kunde sova en natt i en bur.

Tack. Ni kan sluta väsnas nu. Det har gått elva timmar.

2

Klockan är sju på morgonen.

1

Vakten kommer tillbaka i sällskap av en annan vakt. De hämtar en ur gruppen och för fången till ett rum intill buren. Ingen förklaring ges, men vi kan tänka oss att det skulle kännas olustigt att någon ur gruppen plötsligt bli isolerad, nu när gruppen varit sammanhållen under elva timmar.

A och B hämtar valfri person, kanske någon som visat avvikande beteende under övningen.

Som grupp kan det vara lockande att försöka göra motstånd mot att det här sker. Man kan bryta upp en sådan här bur.

Det skedde exempelvis under COP15 mötet i Köpenhamn 2009. För det mesta väljer man nog inte att göra det eftersom det kan leda till konfrontationer som man inte är så sugen på.

Ni ska istället få prova att försöka störa vakterna med ljud, gärna utan att de uppfattar vem som gör ljuden.

Text inne i det lilla rummet:

A

Fången fördes in i förhörsrummet. Rummet var inte inrett för att underlätta samtal och det var inte säkert. Det var gott om föremål som kunde användas som tillhyggen. Föremål som fanns kvar från tiden innan.

B

Fången höll sig inte till sin plan utan försökte undslippa den jobbiga situationen genom att avslöja saker om dig själv och andra i sin närhet.

A och B avbryts av ljuden från buren. Kommer två gånger under scenen ut och tittar mot buren. Om ljuden upphör går det tillbaka till rummet. Om ljuden fortsätter så fortsätter de sitt samtal, men om de stör för mycket avbryts det och fången förs tillbaka.

1

Tack. Ni kan sluta störa nu.

Den uttagna fången förs tillbaka till buren men säger ingenting om vad som hände i förhörsrummet.

2

Klockan är åtta på morgonen.

1

Gruppen har nu suttit i buren i tolv timmar. Det är någon slags maxgräns för hur länge folk har blivit hållna så här i grupp. Väntan och ovissheten kan vara mycket tärande redan nu. Ifall en fånge skulle bli häktad och satt i ensam cell kan de få sitta mycket längre, Sverige är ökänt för sina långa häktningstider. Men åter till er i buren. Många som säger att det bästa att göra är att försöka hitta tidsfördriv som skapar sammanhållning.

Är det någon som har förslag på en aktivitet ni kan göra i grupp inne i buren?

Publiken utför olika aktiviteter i buren.

Fler förslag? Prova det. Tack.

2

Nu ska vi gå vidare. Hittills har vi fokuserat på ett system som följer reglerna. Men verkligheten har ju visat gång på gång att så inte alltid är fallet, och vi tänker att det är viktigt att vara förberedd även på det. Under förarbetet med den här föreställningen har vi tagit del av Försvarsmaktens Överlevnadsskolas utbildningar. Där sysslar de bland annat med att iscensätta gisslansituationer, alltså potentiellt livsfarliga situationer där man är tillfångatagen av terrorister, och hur man bäst kommer levande ur en sådan situation genom att agera rationellt. De pratar om att de vaccinerar deltagarna i sina utbildningar mot stress, och de använder stress som en pedagogisk metod där de lägger på och tar bort stress för att skapa lärande.

Det viktigaste som de lär ut är “att lyda men lyda lagom” och att släppa kroppslig kontroll. Med det menar de att om ens tillfångatagare kräver att man ska kräla runt på golvet och skrika som en gris så ska man göra det utan att tänka på hur förnedrande det är utan bara göra det. Man ska också hela tiden sträva efter att mänskliggöra sig själv och bygga relationer, eftersom det gör det svårare för de som håller en fången att skada en. Det ökar ens chanser att komma levande därifrån, och vi tänker att i en sådan situation är det också att göra motstånd.

Vi har också tittat på tortyr och tortyrliknande situationer, och om man ska säga något väldigt kort om det så är det att tortyr har visat sig fungera ganska dåligt som förhörsmetod eftersom den information man får ut genom tortyr har visat sig ha ganska låg tillförlitlighet. Däremot har ju tortyr tyvärr historiskt sett visat sig vara en väldigt effektiv metod för att bryta ner en politisk rörelse med.

1

Nu kan ni komma ut ur buren och ställa er på en rad.

Publiken gör detta.

Ni kommer nu få den typen av huvor och plaströr som ni såg tidigare. Jag kommer be er sätta på er huvan och ni kommer få hålla plaströret bakom ryggen. Jag påminner om att man kan släppa plaströret och hålla upp händerna och säga stopp eller nej. Om ni inte gör det så försök att inte släppa röret.

A

Ni kan ta på er huvorna och lägga händerna på ryggen.

1

Den typen av huvor som ni har på er nu används på kurser hos det säkerhetsföretag vi pratade om tidigare och på utbildningar hos försvarsmaktens. Det beror naturligtvis på att de används i verkligheten på fångar i olika situationer. Men de används också för att de skapar maktlöshet i form av att man isoleras från sin omgivning och berövas en del av sina sinnen.

På de här kurserna så lär man ut ett sätt för att ta sig ur känslor av panik och ångest. Detta är något som kan uppstå när man får en sån här huva på sig men det går också att applicera på helt andra typer av situationer. Det man gör då är att föreställa sig en fyrkant framför sig. Som en tavelram eller en dörröppning. Sedan följer man med blicken från hörn till hörn i fyrkanten. Rör ögonen från första hörnet, till andra hörnet, till tredje, till fjärde, tillbaks till första, och så vidare. Detta heter titta i fyrkant och till det kan man lägga till något som kallas fyrandning. Det går ut på att man delar upp andningen i fyra steg som är ungefär fyra sekunder långa vardera. Så titta på första hörnet och andas in, titta på andra hörnet och håll inandningen, titta på tredje hörnet och andas ut, titta på fjärde hörnet och håll utandningen. Ni kan återkomma till detta om det skulle behövas.

Nu kommer vi flytta på er.

En annan sak som lärs ut är att om man är eller misstänker att man är tillsammans med andra fångar så kan man ge och få trygghet och styrka genom att visa att man finns där. Om det är så att man inte får prata eller inte talar samma språk så kan man göra det genom att göra sin andning hörd, harkla sig eller hosta. Pröva detta.

Detta kan utvecklas till ett sätt att kommunicera kring om vem som finns i rummet, om någon behöver hjälp eller vill varna för något och så vidare.

Om det skulle vara så att man inte vill eller kan använda sin röst så kan man uppnå samma effekt genom kroppskontakt. Det är också ett ännu starkare sätt att skapa trygghet. Pröva att söka kontakt med era skuldror eller ben. Finns det någon på ena eller båda sidor om dig? Här kan man vara mer eller mindre diskret beroende på vad man tror händer om man blir upptäckt.

Publiken leds runt och sprids ut i rummet medan ett störande ljud spelas. De sätts omilt ner på stolar, fortfarande med huvor på. Det blir mörkt.

A

Jag är vakten på nattskiftet som inte följer reglerna. Jag och mina kollegor tar med en av fångarna till ett rum där det inte finns några kameror.

B

Jag är nätkrigaren som går från ord till handling. Många stannar bakom sina skärmar, men inte jag.

A

Jag är medborgaren i medborgargardet som patrullerar våra gator och håller dem rena. Vi har väntat i månader på att något ska hända. När vi väl får tag på landsförrädarna kommer vi inte hålla tillbaka.

B

Jag är polisen som ser mellan fingrarna. Det brinner lite varstans i samhället just nu och bara det får brinna ut blir det nog lugnare.

A

Jag är fascisten som trätt fram ur skuggorna. Jag drar in ett djupt andetag, fyller mina lungor med brandrök. Ur askan ska ett nytt och starkt Sverige födas.

B

Jag är politikern. Till slut stod vi där vi drömt om, i maktens boningar. Så många år vi kämpat, så mycket vi försakat. Alla hot, allt avståndstagande, alla interna strider. Jag trodde aldrig det skulle bli såhär, jag trodde inte det skulle kännas så tomt. Om kvällarna stirrar jag på min spegelbild och ser hur sliten och utarbetad jag är. Så gammal jag blivit. Och plötsligt drabbas jag av insikten att allt, precis allt har ett slut.

1

Tack, ni kan ta av er huvorna. Nu vill vi att ni sätter er två och två och pratar med varandra om det vi har gjort.

Publiken får tid att prata två och två.

Ni kan avsluta era samtal så kan alla samlas här så ska vi avsluta med att ni får dela med er av vad ni pratade om.

Avslutande gemensam diskussion.